Konflikter efter andra världskriget

I Hybris försöker den säkerhets­poli­tiske forskaren Ola Tunander reda ut och besvara några av de mest centrala frågorna om kriget i Ukraina:

Varför startade kriget?

Vad handlar det om?

Vad säger folkrätten?

Hur kommer kriget att sluta?

Andra aspekter av kriget han tar upp är bland annat händelserna på Majdan i Kiev 2014, socialdemokratins säkerhetspolitiska kursomläggning, sprängningen av Nord Stream och massmedias roll som maktpolitiskt instrument.

Ola Tunander är research professor emeri­tus vid PRIO (Peace Research Institute Oslo) i Norge, där han under flera år ledde programmet för utrikes- och säkerhetspolitik. Han har forskat och skrivit om säkerhetspolititiska frågor ­­­sedan 1980-­talet. År 1989 disputerade han på en avhandling om USA:s maritima stra­tegi i norra Europa. Hans böcker har ­använts  på militärhögskolor i Sverige och USA. Författa­rens senast utgivna ­böcker är Navigationsexperten: Hur Sverige lät sig bedras av U 137 (2021), Det svenska ubåtskriget (2019) och Libyenkrigen: Bru­ken av retorikk och bedrag for å ødelegge en stat (2018). Han har även publicerat många artiklar i internatio­nella facktidskrifter.

OLA TUNANDER:»Vad som har förbryllat mig som säkerhets­politisk forskare är att allt det vi lärt oss de senaste 50 åren nu är glömt. Vad som förr var en självklarhet för varje forskare var att förstå hur motparten, "den andra" eller fien­den, ­tänker. Men idag beskrivs den som för­söker göra det som en "Putinversteher" en tysk benämning för någon som "förstår Putin".

Dagens generation har till synes inte haft något behov av att förstå motparten. Och det gäller inte bara forskare utan också flertalet politiker och jour­nalister i väst. De agerar som om de representerar sanningen och är moraliskt överlägsna. De blandar samman världen med väst­världen.  Denna hybris har varit utmärkande för dem som stått i spetsen för USA:s eller västvärldens krig sedan 1990-talet. Den har ­varit osmaklig. Länder som Irak och Libyen blev lagda i ruiner, men det var trots allt möjligt att besegra dem på slagfältet.

När det gäller försöket att besegra Ryssland i Ukraina är dock detta inte möjligt, dels därför att Ryss­land har en betydande militär kapacitet inklusive kärnvapen, dels därför att man, på samma vis som under andra världskriget, uppfattar kriget som "existentiellt".«

I centrum för Ett förväntat folkmord står händelserna i Gaza efter Hamas attack den 7 okto­ber 2023. Händelser som gjort Gaza närmast ­obe­bo­eligt och av många ­be­tecknas som ett folkmord.

För den amerikanske reportern Chris Hedges kom detta inte som en över­raskning. Folk­mord på ­palestinier ser han som en logisk konsekvens av det bosättar­koloniala projekt som staten Israel utgör. I det har palestinierna ingen roll att spela.

I sin bok skildrar Chris Hedges vad som hänt. Han ger sin personliga tolkning av det och sätter in det i ett historiskt sammanhang. Det palestinska motståndet jämför han med Warszawaupproret 1943 och med 1800-talets slav­revolter i USA. Protesterna mot Israels våldsutövande jämför han med dem mot Vietnamkriget.

Han tar också upp hur ­Israels ­utdragna och live­streamade illdåd på civila tycks ha öppnat värl­dens ögon. En ny global medvetenhet har tagit form som kan komma att ­förändra situationen för palestinierna. Folkmor­det har väckt en sovande jätte, ­menar författaren.

APPENDIX: I boken ingår rapporten Folkmord som kolonial utradering av FN:s ­särskilda rapportör Francesca Albanese.

Chris Hedges är en amerikansk Pulitzerpris­belö­nad journalist och författare. Åren 1990-2005 ­arbetade han för New York Times som korrespondent på Balkan och i Mellan­östern. Chris Hedges har en pastoralteologisk ­exa­men vid Harvard Univer­sity och har under­visat vid bl.a. Columbia och Prince­ton Uni­versity. Tidigare har han utgivit 15 böcker.

Francesca Albanese är FN:s ­särskilda rapportör om situationen för mänskliga rättigheter i de se­dan 1967 ockuperade palestinska territorierna. Hon har bl.a. publicerat boken Palestinian Refugees in International Law (med Lex Takkenberg, Oxford Univer­sity Press, 2020).

»Folkmordet berättar något inte bara om Israel, utan också om oss«

Av Chris Hedges

Folkmordet i Gaza är kulmen på en process. Det är ingen motaktion.

Folkmordet är den förutsägbara förlängningen av Israels bosättarkoloniala projekt. Det ligger i den israeliska apartheidstatens DNA. Det var där Israel var förbestämt att hamna.

Det överträffar de värsta övergreppen under nakban (al-Nakba, katastrofen) i vilken 750000 palestinier 1948 fördrevs från sitt land och 8000 till 15000 massak­rerades av sionistiska terroristmiliser som Irgun, Lehi, Haganah och Palmach. Efter denna etniska rensning styrde Israel över 160000 palestinska araber som hade stannat kvar, en femtedel av den arabiska befolkningen före kriget.

Sionistiska ledare talar öppet om sina mål. Efter den 7 oktober 2023 meddelade Israels försvarsminister Yoav Gallant att ingen elektricitet, ingen mat, inget vatten, inget bränsle skulle tillhandhållas Gaza. Den israeliske utrikesministern Israel Katz sade: Humanitär hjälp till Gaza? Ingen strömbrytare kommer att slås på, ingen vattenpost kommer att öppnas. Jordbruksministern Avi Dichter kallade Israels militära anfall Gaza Nakba 2023. Revital Tally Gotliv, Likudmedlem i det israeliska Knesset, skrev på sociala medier: Rasera byggnader!! Bomba utan urskillning!! Jämna Gaza med marken. Skoningslöst! För att inte låta sig övertrumfas uttalade kulturarvsminister Amihai Eliyahu sitt stöd för användning av kärnvapen mot Gaza som ett av alternativen.

Budskapet från den israeliska ledningen är otvetydigt.

Israel följer den så kallade Dahiyadoktrinen. Doktrinen formulerades efter kriget 2006 mellan Israel och Hizbollah i Libanon av den tidigare stabschefen för Israels försvarsstyrkor (IDF), Gadi ­Eisenkot, som ingår i det nuvarande krigskabinettet. Dahiya ­(al-Dahiya al-­janubiyya) är en förort i södra Beirut och ett starkt fäste för Hizbollah. Den utsattes för kraftiga anfall av israeliska jetflygplan ­efter det att två israeliska soldater hade tillfångatagits. Doktrinen hävdar att ­Israel i avskräckande syfte bör sätta in kraftigt, oproportionerligt våld och förstöra infrastruktur och civila bostäder. Daniel Hagari, talesman för IDF, uppgav i början av Israels ­senaste attack mot Gaza att betoningen skulle ligga på det som orsakar maximal skada.

Israel har övergett sin taktik att knacka på taket, där en raket ­utan stridsspets sköts för att landa på ett tak för att varna dem på in­sidan och ge dem chansen att utrymma. Israel har också slutat med sina telefonsamtal med varningar om ett nära förestående anfall. ­Familjer i flerbostadshus, flyktingboenden eller hela kvarter utplånas utan förvarning.

Folkmordet berättar något inte bara om Israel, utan också om oss, om den västerländska civilisationen, om vilka vi är, var vi kommer ifrån och vad som definierar oss. Det säger att all vår omskrutna moral och respekt för mänskliga rättigheter är en lögn.

"Alla som vill uttala sig om den här konflikten kan med fördel börja här."Weekendavisen

När solens första strålar bryter horisonten samlas terroristerna i svärmar. Några ropar Allah Akhbar medan motorcyklarna virvlar upp dammoln på vägarna. Genom sprakande walkie-talkies får de den avgörande ordern: anfall. Så rullar de iväg, mot en dag som ska förändra allt.

Strax innan den 7 oktober 2023 är Magnus Ranstorp, en av Sveriges främsta experter på terrorism och våldsbejakande extremism, på plats i Israel för att delta i en konferens om säkerhetsläget i regionen. Flera högt uppsatta politiker medverkar. Fullt fokus är på Hizbollah. Hamas nämns inte alls. Veckor senare är katastrofen ett faktum, och Hamas har chockat Israel och hela världen med sin brutala terror.

I Hamas ger Ranstorp en djupgående och personlig analys av rörelsens historia. Han träffar organisationens högsta ledare och kastar nytt ljus på Hamas drivkrafter: från rötterna i Gaza till den våldsamma framväxten som en av de mest inflytelserika och kontroversiella aktörerna i Mellanöstern.

*

Magnus Ranstorp (f. 1965) är docent i statsvetenskap och terrorforskare vid Försvarshögskolan, styrelseledamot i SIDA samt tidigare särskild rådgivare vid EU:s Radicalisation Awareness Network. Han är även ledamot i Kungliga Krigsvetenskapsakademin.

En man och två kvinnor.  

En av dem rymde hemifrån som pojke för att utkämpa ett heligt krig, fängslades, frigavs, och är nu krigsherre med två fruar. En annan fick polio som flicka, lärde sig läsa Koranen med kvinnlig blick, blev högt uppsatt politiker och sedan flykting i en stad norr om polcirkeln. Den tredje är en snart färdigutbildad student, ivrig att få ta sin examen och bli en del av samhället men som skickas hem och får besked om att hon ska gifta sig med en främmande man. Detta är Afghanistan efter talibanernas återkomst. Tre öden i ett land som varit uppmarschområde och spelplan för olika stormakter sedan Alexander den stores dagar.  

Afghanerna är Åsne Seierstads återkomst till landet tjugo år efter Bokhandlaren i Kabul. Hon berättar historierna om de som flydde undan talibanerna och om de som blev kvar. I en bok som är både informativ, medryckande, välformulerad och djupt empatisk tecknar hon inte bara porträtt av tre människor som alla väljer sin egen väg, utan följer trådar tillbaka i landets historia som förklarar varför Afghanistan ständigt är i krig med sig självt och omvärlden.

"Åsne Seierstads grepp att skildra Afghanistan under talibanregimen utan att döma är omöjligt att värja sig emot." SvD 

En urviktig insyn i hur kvinnorna, redan som små flickor, målmedvetet skolas in i männens maskulina apartheidsystem  Expressen

"Seierstad är mästerlig i boken om afghanerna" Aftonbladet   

  "Åsne Seierstad har en fantastisk förmåga att blåsa liv i individer" DN

"Seierstad är oerhört skicklig på gestaltning. Afghanistan kommer verkligen till liv genom de porträtterade människornas mycket olika sätt att tolka och tänja sina omständigheter och sin kultur." Sydsvenskan

"Det är en mycket stark bok, som är lättläst och som nästan omärkligt skiftar från de storpolitiska till de vardagligaperspektiven." BTJ-häftet nr 2, 2023

Douglas Murray skriver om en av samtidens mest explosiva konflikter, där han också blottlägger en djupare kamp om värderingar, sanning och civilisationens framtid. Med skärpa, mod och intellektuell klarhet skriver Murray om förnuft och frihet, i en tid när ideologier vacklar.

Genom reportage direkt från Israel och Gaza sätter Murray det senaste våldet i ett historiskt sammanhang. Han tar med läsaren genom spillrorna efter massakern den 7 oktober, och pusslar ihop ögonvittnesskildringar från överlevare, anhöriga – och till och med från terroristerna själva. Men boken är mer än en reportagebok. Den sätter konflikten i sitt historiska och ideologiska sammanhang.

Om demokratier och dödskulter visar hur Israels förankring i västerländska värderingar – kapitalism, individuella rättigheter, demokrati och förnuft – har gjort landet till en anomali i en region präglad av auktoritärt styre och extremism. Murray ställer dessa värderingar mot Hamas ideologi, som öppet hyllar döden framför livet. Om den västliga sympatin för detta förtryck inte upphör, varnar han, riskerar den att stärka krafter som vill underminera demokratin och normalisera våldets logik.

Välgrundad, skakande, klarsynt och faktabaserad är Om demokratier och dödskulter en oumbärlig bok för alla som vill förstå mer om Iran, mellanöstern och det israelisk-palestinska krigets verkliga natur – och dess konsekvenser för demokratins framtid, både i Väst och i världen.

Douglas Murray är brittisk författare, skribent och politisk kommentator, känd för sin eleganta stil, skarpa analys och ovilja att vika undan för obekväma sanningar. Han är grundande redaktör på The Spectator och har skrivit flera bästsäljande böcker, däribland Europas märkliga död och Kriget mot Väst. Hans texter och framträdanden har gjort honom till en av samtidens mest inflytelserika – och mest omdebatterade – röster i frågor om identitet, migration, kultur och yttrandefrihet.

Nopolar Publishing har tidigare gett ut Kriget mot Väst av Douglas Murray.

"Alla inser problemet mellan araber och judar. Men inte alla ser att det inte har någon lösning. Det finns ingen lösning. Varför skulle araberna sluta fred? ... Vi har tagit deras land."

Så sade David Ben-Gurion, som så småningom skulle bli Israels förste premiärminister, redan 1919. Två år tidigare hade den brittiska regeringen lovat ett nationellt hem åt det judiska folket i Palestina, trots att befolkningen till 93 procent utgjordes av araber.

Det hävdades då, och än idag, att Palestina var "ett land utan folk för ett folk utan land". Palestiniernas motstånd mot koloniseringspolitiken kunde därmed avfärdas som terrorism, trots att man insåg hur situationen skulle komma att utvecklas. Det är en sedan länge förträngd del av den palestinska och israeliska historien som tidigare diplomaten Ingmar Karlsson nu belyser i sin bok.

Under sin mångåriga diplomattjänstgöring har Ingmar Karlsson på olika poster följt övriga arabstaters försök att ta kontroll över den nationella palestinska rörelsen och de interna motsättningar som försvårat för palestinierna att få förståelse för sin sak. I Folket som inte fick finnas skildras nu den mer än hundra år gamla konflikten ur ett palestinskt perspektiv.

Den sanna historien bakom kidnappningen som skakade Nordirland

I december 1972 förs den 38-åriga änkan Jean McConville bort från sitt hem i Belfast av ett maskerat gäng, inför ögonen på sina tio barn. Hon kommer aldrig tillbaka. Försvinnandet – och det ouppklarade mordet – blir ett av de mest omtalade fallen under konflikten i Nordirland, det som kommit att kallas The Troubles. Ett öppet sår i en konflikt präglad av rädsla, lojaliteter och tystnad.

I Säg inget (originaltitel Say Nothing) väver Patrick Radden Keefe samman Jean McConvilles öde med en större berättelse om IRA, motståndskamp, hemliga operationer och moraliska gråzoner. Genom intervjuer, arkivmaterial och en journalistisk precision i världsklass blottlägger han hur våldet normaliserades – och hur tystnaden blev ett vapen.

Det är både en nervkittlande true crime-berättelse och en djuplodande skildring av konflikten i Nordirland, där gamla lojaliteter fortfarande påverkar dagens politik i Storbritannien och Irland. Samtidigt är det en modern detektivhistoria som steg för steg närmar sig sanningen om vad som hände Jean McConville.

Säg inget har hyllats internationellt som ett banbrytande reportage och en av de främsta böckerna om The Troubles. En omskakande och tankeväckande berättelse om skuld, idealism och priset för politisk övertygelse.

De bor bara någon mil från varandra, åtskilda av en mur – Tala, en palestinska i Gaza stad, och Michelle, en israeliska i småstaden Sderot nära Gazaremsan. Ändå kunde deras världar inte vara mer olika. Men fastän de fått lära sig att de ska hata varandra, tackade de ja när journalisten Dimitri Krier föreslog att de skulle brevväxla – mitt under brinnande krig.

Tala var nyfiken på om de hade något gemensamt . Michelle tänkte att brevväxlingen kunde hjälpa henne att inte fastna i ilska och bitterhet som så många andra gjort. Från mars 2024 fram till i dag – medan de har tvingats fly undan raketer och bomber och förlorat närstående – har de skrivit och berättat för varandra om sin vardag, om sina juridikstudier, rädslor, favoritböcker, drömmar och framtidsplaner.

Denna unika brevväxling är inte bara ett fängslande dokument över de två studenternas vardag under Gazakriget. Den inleder också en dialog mellan Gaza och Israel, här representerade av två tappra, unga kvinnor som gör motstånd med ord i stället för med vapen.

"Språket är levande och närvarande, fullt av dofter och ljud som tillsammans med den intima tonen skapar närhet och autenticitet." BTJ 

"I breven öppnar de ett fönster mellan de två världar /.../ På så sätt blir de två unga kvinnorna ett lysande föredöme i en tid där hatet odlas i välisolerade bubblor och hotfulla ord kastas som vassa knivar mot meningsmotståndare. Det gäller dessvärre inte enbart den konflikt som speglas i denna välskrivna och viktiga bok." Dagen 

"Rörande, väl genomförd, med folkbildande insikter om den moderna historia som format en av världens svåraste konflikter." GP 

"Det är omöjligt att inte bli djupt indragen i deras liv och fascinerad av hur deras verklighetsbeskrivningar kolliderar med varandra." Nordvästra Skånes Tidningar 

Enligt Peter Beinart dominerar en berättelse det judiska samhällslivet: berättelsen om förföljelse och en offerroll. Det är en berättelse som utplånar nyanserna i den judiska religiösa traditionen och förvränger förståelsen av Israel och Palestina. Efter Gazas förstörelse, där judiska texter, historia och språk har använts för att rättfärdiga massmord och svält, måste judarna enligt Beinart berätta en ny historia. Efter detta krig, vars fasor kommer att eka i generationer, måste nya svar sökas på den existentiella frågan: Vad innebär det att vara jude? Beinart föreställer sig en alternativ berättelse, som kan bygga på andra nationers ansträngningar för moralisk återuppbyggnad, och som utgår från en annan tolkning av den judiska traditionen. En berättelse där israeliska judar har rätt till jämlikhet men inte överhöghet, och där judars och palestiniers säkerhet inte utesluter varandra utan är sammanflätade. En berättelse som erkänner faran med att vörda stater på bekostnad av människoliv.    

Att vara jude efter Gazas förstörelse är ett lidelsefullt men avvägt verk som förenar Beinarts personliga erfarenheter, hans imponerande historiska kunskap och hans skarpa förståelse för politiska och moraliska dilemman. Därtill inne­håller boken en tydlig vision för framtiden.

Peter Beinart är en amerikansk författare och professor i journalistik och statsvetenskap vid City University i New York. Detta är hans första bok på svenska. Den har översatts av Daniel Pedersen.

"Alla inser problemet mellan araber och judar. Men inte alla ser att det inte har någon lösning. Det finns ingen lösning. Varför skulle araberna sluta fred? [...] Vi har tagit deras land."

Så sade David Ben-Gurion, som så småningom skulle bli Israels förste premiärminister. 1917 hade den brittiska regeringen lovat ett nationellt hem åt det judiska folket i Palestina, trots att befolkningen till 93 procent utgjordes av araber.

Det hävdades då, och än idag, att Palestina var "ett land utan folk för ett folk utan land". Palestiniernas motstånd mot koloniseringspolitiken kunde därmed avfärdas som terrorism, trots att man insåg hur situationen skulle komma att utvecklas.

I Folket som inte fick finnas skildrar den tidigare diplomaten Ingmar Karlsson den mer än hundra år gamla konflikten ur ett palestinskt perspektiv. Han berättar om en sedan länge bortglömd del av den palestinska och israeliska historien och bidrar därmed till att förklara de nutida motsättningarna mellan landets befolkningsgrupper.

Som tjugotreårig korrespondent är Åsne Seierstad stationerad i Moskva. Tjetjenien invaderas av ryska styrkor och hon reser till Kaukasus för att bevaka kriget i mitten av 90-talet. Tio år senare återvänder hon till Ryssland för att försöka ta reda på vad som hänt under det decennium som gått, med fokus på barnen och deras utsatta situation. Vad händer med barn som växer upp i krig? Som vänjer sig vid våld och förlorar sin barndom?

"Ängeln i Groznyj" (på sv. 2008) är både en rapport från Tjetjenienkrigen på 1990-talet och en återblick på den ständiga kampen mellan frihetskämparna och imperiet.

Åsne Seierstad, prisbelönt norsk journalist och författare, fick ett stort genombrott med den uppmärksammade reportageboken "Bokhandlaren i Kabul" (2002). Hon har varit korrespondent i Ryssland och Kina och bland annat rapporterat från krigshärdar på Balkan, i Afghanistan och Irak.

"Levande och tung samtidshistoria”

Dagens Nyheter

”Strålande … en nödvändig pusselbit”

Svenska Dagbladet

”Det är enormt skickligt. Shuster kommer kriget unikt nära och ger en vederhäftig, mänsklig bild av dess förlopp, samtidigt som han analyserar situationen och förklarar människorna som tvingas forma den.”

Expressen

”Den definitiva biografin om Zelenskyj, närgången och initierad. Shuster är en ärlig och uppriktig författare, perfekt för uppdraget."

Guardian

Hur lyckas en före detta komiker och skådespelare stå emot Putin, en av efterkrigstidens grymmaste diktatorer?

Spelaren är den definitiva skildringen av Rysslands invasion av Ukraina, skriven av en reporter med unik access till Volodymyr Zelenskyj. Det är en initierad beskrivning av krigsutbrottet ur Zelenskyjs eget perspektiv, och Time-journalisten Simon Shuster ger också en nyanserad bild av mannen bakom presidentrollen: Zelenskyjs resa från slapstickskådis till att bli en internationell symbol för motstånd. En osannolik hjälte som blivit krigets huvudperson och lyckats samla hela världens demokratier till stöd för sitt land.

När Ryssland annekterade Krim vintern 2014 var Simon Shuster den första utländska reportern på plats. Han intervjuade Volodymyr Zelenskyj första gången under presidentvalskampanjen våren 2019, och efter Rysslands angrepp i februari 2022 har han som ingen annan kunnat rapportera både inifrån presidentområdet i Kiev och från fronten, med tillgång till presidenten själv, hans familj, nära vänner, medhjälpare och personal.

Spelaren ger ett nytt och spännande inifrånperspektiv på ett krig som kommer att definiera vår tid.

Få internationella tvister är lika uppmärksammade som Israel-Palestina-konflikten. Ändå kan den ­vara svår att förstå, både för dem som studerat den utförligt och för dem som nöjt sig med att ta del av bevakningen i media.

Vad handlar konflik­ten egentligen om? Hur uppstod den? Hur kan den lösas? Det är frågor som den israeliske historikern Ilan ­Pappe grubblat över i flera decennier. I Kort historik över Israel-­Palestina-konflik­ten försöker han, utan att förenkla mer än nödvändigt, formulera sina svar.

Boken är emellertid inte bara en saklig historisk översikt av en djupgående och långvarig internationell konflikt. Den är också en flam­mande appell för upprättandet av en demokratisk stat, för alla dem som idag bebor det historiska området Palestina, som den på sikt enda möjliga lösningen.

OM ILAN PAPPEIlan Pappe är född i Haifa i Israel. Han var soldat i den israe­liska armén under okto­berkriget. Han har varit verksam som histo­ri­ker i närmare 50 år vid universitet i Israel  och Storbri­tannien. Han har skrivit ett tiotal böcker om Mellanöstern med sär­skilt fokus på Israel och ­Palestina.

ILAN PAPPE OM BOKEN

Vi måste tala om Israel och Pale­­stina på ett nytt sätt. Det är meningslöst att tala om fred som om båda sidor har lika stor del av skulden när processen vi faktiskt talar om är avkolonisering. Det historiska Pale­stina har utsatts för bosättar­kolonialism under mer än hundra år och har fått betala ett högt pris.

Avkolonisering är ett ord som är nära förbun­det med ett par andra uttryck som undviks i den all­män­na politiska debatten i väst när det gäller Israel och Palestina, nämligen befrielse och för­soning.

Jag påstår inte att jag har svaren på hur vi upp­- når dessa ädla mål. Den palestinska befrielserörel­sen måste avgöra hur en lösning kan genomföras i praktiken, en lösning som innebär rättvisa för alla som lever i det historiska Palestina i dag, ­inklusive israeliska judar.

»Boken som på kort tid ger dig en mycket pedagogisk och intressant genomgång av Israel-Palestina-konflikten« Marcus Oscarsson, TV4

»Mycket pedagogiskt och välskrivet« Svenska Dagbladet

ISRAEL PALESTINAFRÅGAN INIFRÅN

I Den perfekta konflikten skildrar Johan Berggren - tidigare rådgivare till Tony Blair och stabschef vid Kvartetten i Jerusalem - vår tids mest svårlösta konflikt.

Boken bygger på författarens erfarenheter från fyra år i konfliktens fysiska epicenter, från tjänstgöring och resor runt om i Israel, Västbanken, Gaza och regionen samt ett sextiotal intervjuer med allt ifrån religiösa israeliska bosättare till radikala palestinier. Berättelsen, som blickar både bakåt och framåt, kombinerar historiska skildringar, initierade politiska analyser och personliga betraktelser.

Här beskrivs en närmast perfekt konflikt - territoriell, existentiell, religiös - med två sidor som båda ser sig som offer, som tolkar historien diametralt olika och som misstror varandra fundamentalt. Men kan en historia av krig och lidande förbytas i en ljusare framtid och vilka är vägarna bort från politiska låsningar och ständiga våldscykler?

För judarna i Palestina var 1948 året då de vann sin frihet och självständighet. För palestinierna innebar händelserna ­detta år att de förlorade sin frihet och ­större delen av sitt land.

Länge har historiker tvistat om vad som egentligen hände detta år. Enligt en under lång tid dominerande israelisk historieskrivning, som också haft stort genomslag i Västvärlden, så flydde pale­stinierna frivilligt eller på order av invaderande arabiska arméer. Denna uppfattning kom senare att ifråga­sättas, inte bara av pale­stinska histo­riker, utan även av ­israeliska. En av de mest framträdande bland dem är Ilan Pappe.

I det internationella standardverket Den ­etniska rensningen av Palestina hävdar Ilan Pappe att händelserna 1948 bäst kan beskrivas som en regelrätt etnisk rensning.

Palestiniernas väpnade styrkor ska utplå­nas och den palestins­ka be­folkningen ska fördrivas till utanför statens gränser.

Så var det centrala budskapet i den så kallade Plan Dalet, som utarbeta­des av det judiska ledarskapet i Palestina i mars 1948. Planen­ förverkligades och resulterade i att närmare en ­miljon ­palestinier­ tvingades fly sina hem, att tusentals civila ­mas­sa­­krerades, att hundratals byar, stadsdelar och städer förstördes eller tömdes på sin arabiska befolkning.

Att beskriva och erkänna detta brott mot mänsklighe­ten , menar Ilan Pappe, är ett nödvändigt första steg mot fred och försoning mellan de båda folken.

Ilan Pappe, född 1954 i Haifa, Israel, är professor i historia och föreståndare för European Centre for Palestine Studies vid University of Exeter, England. Han har tidigare varit verksam vid bland annat Hebrew University, Jerusalem, University of Oxford och Haifa University. Ilan Pappe har skrivit en rad böcker om Israel, Palestina och Mellanöstern,  bl.a. Lobbying for Zionism on Both Sides  of the Atlantic (2024), Tio myter om Israel (på svenska 2020), The Rise and Fall of a Pale­stinian Dynasty: The Husaynis 1700-1948 (2017), The Biggest Prison on Earth: A His­tory of the Israeli Occupation of Palestine (2015), The Making ­of the Arab-Israeli Conflict, 1947-1951 (2015) och The Idea of Israel (2014).

Även om boken inte är det sista ordet, är den ett betydande bidrag till en debatt som kommer att fortsätta och som måste fortsätta. Så länge spökena från 1948 fortfarande vandrar omkring finns inget hopp för varaktig fred i Mellan­östern. Stephen Howe i Independent

Pappe går i polemik mot sin historikerkollega Benny Morris, pionjären för den nya historien som har trängt undan den rosenskimrande versionen av Israels födelse, i vilken oförsonliga araber i huvudsak bara hade sig själva att skylla sin olycka på. Om Morris underminerade de gamla myternas grundvalar och slog sönder stora delar av väggarna, är Pappe den som får taket att rasa in Ian Black i Guardian

Pappe baserar sin argumentation på väletab­lerade internationella definitioner av etnisk rensning, bland annat från FN. Han granskar på ett plågsamt detaljerat sätt den israeliska militärens förstörelse och avfolkning av hundratals byar och deras fördrivning av hundratusentals invånare. Boken är en lättillgänglig kunskapkälla som ger viktiga bidrag till hur man ska förstå den historiska bakgrunden till ­dagens konflikt. Publishers Weekly

För 20 år sedan öppnade Benny Morris arkiven om rensningarna i en klassisk bok som skakade om hela Israel. Några år senare kom Walid Khalidis All That ­Remains, en tung gravsten över förödelsen. Men Pappes bok är ändå kontroversiell. Kompromisslöst lämnar han Morris bakom sig och driver israelisk historieskrivning framåt: tillspetsat och hänsynslöst. Det är plågsamt att läsa. Belysningen blir så stark att ögonen svider. Per Wirtén i Expressen

Med minutiös noggrannhet går Pappe igenom by för by, stad för stad i Palestina och bevisar genom dokument hur soldaterna for fram. Israelerna kallade det befrielsekrig. Palestinierna det för den stora katastrofen. Idag skulle det fört de ansvariga till Haagdomstolen skriver Pappe. Evert Svensson i OBS Kulturkvarten

När jag läser Ilan Pappe, som är israelisk historiker, så kommer mycket nytt i da­- gen. Hans bok Den etniska rensningen av Palestina går i närkamp med åren i slutet av 1940-talet då palestinierna fördrevs. Pappe är noga med källorna, håller ­hellre igen än drar på, och ändå känns det i nästan alla ord att här kommer en ­hi­storieskrivning som inte går att bläddra sig förbi. Stig Hansén i Helsingborgs Dagblad

Den etniska rensningen av Palestina är som titeln kan ge en vink om en mycket smärtsam bok. Att läsa om etnisk rensning, om hur ett folk berövas sitt liv, sin historia och alla sina materiella tillgångar kräver att man sätter sig över de känslor som kan drabba en. Men den israeliske historikern Ilan Pappes bok är en nödvändig läsning. Den ger en viktig del av orsakssammanhanget bakom den allt mer oförsonliga konflikten mellan judar och palestinier. Många skulle nog mena, ­palestinierna gör det, att det som Pappe beskriver utgör konfliktens grundbult. Åke Svidén i Sundsvalls Tidning

Sedan slutet av 1980-talet har också israeliska historiker grävt i arkiv och påvisat att massflykten drevs fram av massakrer, våldtäkter, summariska avrättningar. Men inte förrän nu, genom den israeliske historikern Ilan Pappes nyutkomna bok, klargörs bortom allt tvivel att utdrivningen inte bara berodde på krigets fasor utan ­också var resultatet av centralt israeliskt beslutsfattande och noggrann förhands­­pla­nering. Per Gahrton i Aftonbladet

Ilan Pappe har skrivit en extraordinär bok med stor relevans för de historiska, de nuvarande och de framtida israelisk-palestinska relationerna.   Richard Falk, professor i internationell rätt vid Princeton University

Ilan Pappe är Israels skarpaste, modigaste och mest principfasta historiker. John Pilger, författare och journalist

En utomordentlig bok och ett mäktigt kraftprov; ett verk utfört med stor vetenskaplig noggrannhet, biblisk moralisk skärpa och medmänsklighet. Walid Khalidi, tidigare forskare vid Harvard University

Om det någonsin kommer att bli fred i Palestina/Israel, så kommer den moraliska energin och intellektuella skärpan som utmärker Den etniska rensningen av Pale­­stina att bidra till den på avgörande sätt. Adhaf Soueif, författare

Pappe har åstadkommit ett märkvärdigt arbete för alla som är intresserade av ursprunget till Israels invasion och den följande brutala ockupationen av Pale­stina. James Abourezk, Washington Report on Middle East Affairs

"Den berör. Var man än står, vad man än tänker, vad man än tycker så är jag säker på att man kommer att känna saker när man läser den här boken." Titti Schultz, Go'kväll, SVT 

"brutalt ärligt om ryska arméns sönderfall ... Skulle säga att den är obligatorisk läsning för militärbiblioteket." Lars Wilderäng, Cornucopia.se

"en av de böcker man bara måste läsa för att få en djupare inblick i Ukraina-krigets helvete." Btj

Pavel Filatiev är fallskärmsjägare i den ryska armén när invasionen av Ukraina inleds, och deltar i attacken mot staden Cherson. Efter två månader blir Filatiev skadad och evakuerad. Han återvänder till Ryssland, trött på det orättfärdiga kriget - där soldaterna bara är marionettdockor, som har att välja mellan att strida eller kastas i fängelse.

För att avslöja missförhållandena inom den ryska krigsmaskinen offrar han allt. På nätet publicerar han sin dagbok från kriget, där han går till rasande angrepp på landets korrupta ledarskikt och den ryska militärens hemlighetsmakeri. Han vill stanna i Ryssland, men uppmanas att fly utomlands. ZOV - En avhoppad rysk soldat om Putins krig mot Ukraina är ett kraftfullt försvar för de människor som drabbas av kriget.  

Pavel Filatiev (född 1988) växte upp i ryska Volgodonsk, följde sin fars fotspår och tog värvning. Idag lever han som politisk flykting i Frankrike. Boken utges på 16 olika språk. Titeln ZOV ("rop") anspelar på tre olika bokstäver som målades på stridsfordonen vid invasionen. "Z" för det östra militärområdet, "O" för Belarus och "V" för ryska marininfanteriet.

"Avslöjar förruttnelsen i kärnan av Ukrainainvasionen"Guardian  

"En extremt sällsynt dissidentröst inifrån Vladimir Putins armé [...]den högst dekorerade soldat hittills som talat klarspråk om kriget mot Ukraina och avslöjat sanningen om hur det ser ut inifrån."Today in Focus  

"En explosiv rapport"Washington Post 

Minnet av Förintelsen, den ultimata grymheten i Tysklands folkmord på judar, har format det västerländska politiska och moraliska medvetandet i efterkrigstiden. Men för en majoritet av världens befolkning, det vill säga en icke-vit befolkning, är slaveriets och kolonialismens trauman i stället 1900-talets centrala och mest avgörande historiska händelse.

I Världen efter Gaza: En kort historik, visar den prisbelönta författaren och tänkaren Pankaj Mishra hur minnet av Förintelsen förskjutits sedan sent 60-tal till att, av främst USA och Israel, anses vara en enskild berättelse om antisemitism, snarare än en följd av den moderna historiens rasistiska expansionism. Denna förskjutning, menar Mishra, ligger till grund för dagens krig i Mellanöstern och de bittert polariserade reaktionerna på det, inom och utanför västvärlden.

Mishra som själv vuxit upp i det mångkulturella Indien tar i denna kraftfulla skrift itu med de grundläggande frågorna för vår samtid: De historiska exemplen talar för att minnet av smärta i sin tur kan legitimera förtryck. Är vissa liv då mer värda än andra?

Världen efter Gaza ger oss en oumbärlig vägledning för att förstå vårt förflutna, vår nutid och vår framtid. Det är en viktig uppgörelse med kriget i Gaza, med dess historiska omständigheter och med dess moraliska och geopolitiska innebörd.

PANKAJ MISHRA, född 1969 i norra Indien, är en välrenommerad författare, tänkare och essäist. Våren 2024 tog hans artikel som publicerades i LRB, The Shoah after Gaza , världen med storm. Han är ledamot i brittiska Royal Society of Literature och bor numera i London. 

"Han skriver mycket bra och språket har föredömligt flyt. (...) läsvärd, inte minst eftersom den erbjuder ett perspektiv präglat av öppenhet och ärlighet. Mishra har en grundläggande respekt för båda sidor i konflikten" BTJ, Mats K.G. Johansson

Detta är en strålande reportagebok om ett krig som kommer att definiera vår tid!  Peter Englund

Osminkat och angeläget från krigets verklighet.  Lars Wilderäng

Av allt jag sett och läst om kriget är denna text kanske den som drabbar mig hårdast ...  David Björklund, BTJ (Betyg 4 av 5)

Som alla andra tog Jonas M del av nyheterna om Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina den 24 februari 2022. Under hans uppväxt hade ett kommande krig med Ryssland alltid funnits med i beräkningen. Nu hade det blivit verklighet men också personligt. Jonas hade tränat i 20 år för detta inom den svenska Försvarsmakten. Hans anfader, som kämpade mot ryssen under Karl XII:s ryska fälttåg, tillfångatogs efter nederlaget vid Poltava 1709.

Men hur skulle han bäst kunna hjälpa till? Han införskaffade en Nissan Navara, lackade den militärgrön och fyllde den med taktisk utrustning och sjukvårdsmateriel, som han sedan körde ner till Ukraina. Väl på plats levererade han både bilen och all packning. Detta blev början på en enastående volontärinsats: Fram till i dag har Jonas kört ner över 40 gånger med mer än 50 fullastade fordon direkt till de stridande förbanden vid fronten, som inte bara slåss för sin egen frihet utan också för vår. Han har med egna ögon fått bevittna hur kriget har förändrats på de olika fronterna under två års tid.

För att citera överstelöjtnant Joakim Paasikivi: Jonas visar med sitt personliga exempel och med dem som ser till att samla in pengar och hjälpa till på andra sätt att alla kan göra något.

Hur driver man en kärnkraftsanläggning under attack, och var går gränsen mellan hjältemodig pliktuppfyllelse och förräderi? 

På eftermiddagen den 24 februari 2022, när ett nytt arbetslag hade gått på sitt skift, besattes kärnkraftverket i Tjernobyl av en invaderande rysk trupp. Utan insikt om Rysslands storskaliga invasion av Ukraina och med endast en skakig telefonförbindelse till huvudkontoret var det förmannens sak att hantera situationen. Med moralisk kraft stod han upp mot det ryska befälet och under en utdragen månad skyddade den ukrainska personalen kärnkraftverket mot de okunniga trupper som befann sig på platsen. 

Tjernobyl roulett bygger på de intervjuer som gjordes med medlemmar i arbetslaget när Tjernobylverket väl befriats, liksom på studier av regionen kring kärnkraftverket och de reella faror som uppstår på dessa platser i krigstider. Förutom att lyfta risker och hur vi kan hantera dem skildrar Serhii Plokhy hur det är möjligt att handla rätt även i till synes hopplösa lägen. 

David Grossman har i många år skrivit om Israel och Palestina i internationella tidskrifter. I denna volym har han samlat några av de texter som är relevanta för regionen idag. Terrorattacken 7 oktober ställde konflikten på sin spets och efter att den första chocken lagt sig var David Grossman tvungen att ställa de nödvändiga och smärtsamma frågorna: Hur kunde den här massakern ske på israelisk mark? Varför har Netanyahus skandalomsusade regering glömt bort Gaza och palestinierna? Och “vilka kommer vi israeler vara när vi reser oss ur askan av denna tragedi?”

I tio essäer skissar Grossman förhistorien till den 7 oktober som en serie av katastrofala beslut tagna av en nationalistisk regering vars enda fokus varit att behålla makten och för vilken språk, kultur och tankefrihet inte längre är obestridliga värden. Slutligen ställer Grossman den allra viktigaste frågan: Är det ens möjligt att föreställa sig en tillvaro sida vid sida efter dessa fruktansvärda händelser?