Kolonialism och imperialism

Varför såg vi det inte komma? Den frågan ställde sig många efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina i februari 2022. 

Svaret: vi har ignorerat 500 år av rysk imperialism.

Från vikingar och kosacker till kaukasiska motståndsmän och centralasiatiska massakrer visar denna bok hur aggressiv territoriell expansion löper som en röd tråd genom rysk historia.

Ryssland framställs ofta som ett mycket annorlunda land. Men det omvända är också sant: Ryssland har varit en europeisk imperiemakt bland andra. Ukraina, med ett helt annat förflutet, är inte Ryssland.

Jamaica Kincaid föddes 1949 som Elaine Potter Richardson på den karibiska ön Antigua, som då fortfarande var en brittisk koloni. I tonåren skickades hon av sin mor till USA för att arbeta som au pair och det skulle dröja tjugo år innan hon åter besökte sin ö och sin familj, då som den världs­berömda författaren Jamaica Kincaid.

Efter sitt besök på Antigua skrev hon den lilla skrif­ten En liten plats. Det är en rasande och anklagande text som riktar udden både mot de gamla kolonisa­törerna och mot det som följt i deras fotspår: den västerländska turismen, offshorebankerna och de nya regeringarnas korruption. Med knivskarpa be­traktelser och bitsk humor belyser hon de oförrätter den lilla platsen Antigua liksom så många andra platser i de gamla kolonialmakternas periferier fått utstå.

En liten plats är en av Jamaica Kincaids mest spridda och diskuterade texter. Den läses ofta på universitetskurser i postkoloniala studier som ett inlägg i debatten om turistexploatering och exotism. Texten skrev ursprungligen som en artikel för tidskriften New Yorker, där Kincaid var en profilerad medarbetare under många år på 70- och 80-talet, men tidningens nya ledning vågade inte trycka den, eftersom de tyckte att den var för provocerande. Trots att den gavs ut redan 1988 har den fortsatt att hitta läsare, och är om möjligt än mer relevant idag än när den först gavs ut.jamaica kincaid har blivit en stor favorit bland svenska läsare de senaste åren, och ständigt Nobelpristippad. Med sin trädgårdsbok (Boken om) Min trädgård: har svenska läsare också tagit del av hennes essäistiska skrivande i stor utsträckning. 2023 ger vi ut hennes botaniska reseskildring Bland blommor i översättning av Niclas Nilsson.

"Brandão Jönsson noterar, som den reporter han är, i första hand det konkreta han ser och hör. Och snart inser jag att en genuin livsnjutare för pennan." Göran Greider, Dagens Nyheter

"Reportageboken ”Där solen aldrig går ned” gör världen större för de många, många läsare den förtjänar." Göteborgs-Posten

"Brandão Jönsson slösar med oväntade upplysningar, skriver lättläst och personligt, det går undan. Det känns som Jorden runt på 80 dagar”, Akademiledamoten Per Wästberg

"Ett både fängslande och lärorikt reportage. Brandão Jönsson träffar intressanta människor, levandegör miljöer, blandar in sig själv och sin egen historia på en lagom nivå och knyter ihop det hela elegant i alla delar." Aftonbladet

"Där solen aldrig går ned är inte bara ett underhållande resereportage utan sju historie- och geografilektioner som får världen att hänga ihop på ett nytt sätt." Arbetaren

"Hans blick är säker för galghumor av en sort som sämre skribenter brukar misslyckas med genom att bara bli roliga”." Svenska Dagbladet

"Vilken fantastisk läsupplevelse!" Benjamin Elfors, podcasten Kunskap bit för bit

"Tråkigt har man aldrig i Brandão Jönssons sällskap, och svärtan finns alltid med. Hans bok om den lusofona världen fyller en stor lucka i bokhyllan." Dagens Nyheter

Med avstamp i de sju dödssynderna beger sig Henrik Brandão Jönsson ut på en jordenruntresa för att skildra den osannolika historien om hur ett av Europas fattigaste länder en gång i tiden var världens mäktigaste nation. 

Genom upptäcktsresorna spred Portugal sin kultur och sitt språk över världen. Idag är portugisiskan världens sjätte största språk och talas av en kvarts miljard människor på fyra av jordens sex kontinenter. Ändå hör vi sällan om den delen av världen. Hur kommer det sig?

I sju kapitel berättar journalisten Henrik Brandão Jönsson om arvet efter det globala imperiet. Han besöker de forna portugisiska kolonierna och upptäcker att de blivit sina grannländers syndiga motpoler: i Goa har droger och frosseri fått fäste, i spelhålan Macao har pengar och girighet tagit över, i Brasilien breder lättjan ut sig. Alltmedan Portugal känner avund inför allt hon skapat utomlands, men inte fått till på hemmaplan.

"Det myllrande rika materialet där Jönsson korsklipper mellan resor i nutid och nedstigningar i det fjärran förflutna får form och framåtriktad energi, så att Jönssons främsta kvalitet - blicken för den konkreta detaljen som skapar sinnlig närvarokänsla - får fritt spelrum." Göteborgs-Posten

"Inspirerande och intressant skildring av en mycket inflytelserik global kultur.” BTJ

"Där solen aldrig går ned är också en historisk upptäcktsresa som utmynnar i en uppgörelse med den portugisiska självbilden som den goda kolonialmakten." Göteborgs-Posten

"Sju kunniga och inspirerande resereportage. /.../Genom möten och intervjuer med infödda blir den samtida situationen av de gamla kolonierna levande. De historiska och politiska sambanden blir tydliga." Miljömagasinet

"Utifrån sju territorier där man talar portugisiska berättas en historia om kolonialkrig, slavhandel och gränslös girighet. Inget man utan vidare återger med friskt humör. Ändå lyckas Henrik Brandão Jönsson göra just det. Hans blick är säker för galghumor av en sort som sämre skribenter brukar misslyckas med genom att bara bli roliga." Svenska Dagbladet

Det krävdes inga arméer för att erövra samernas land. Det räckte med fogdar och ämbetsmän. De fick agera egenmäktigt med statens goda minne. Sedan gjordes godtycket till lag och förordning.  

Historikern Lennart Lundmark har ägnat decennier åt forskning om den svenska statens politik gentemot samerna från 1500-talet och framåt. Han har grävt djupt i arkiven och avslöjar hur övergreppen mot samerna egentligen gick till.  

Samerna behandlades relativt bra fram till slutet av 1700-talet men senare berövades de sina gamla rättigheter och kronan lade beslag på deras marker. Den svenska samepolitiken bär på ett skuldtyngt historiskt arv. Liksom många andra ursprungsfolk har samerna blivit en minoritet på de marker som en gång var deras.  

Men trycket utifrån ökar. FN:s kommitté mot rasdiskriminering och Europarådets kommission för mänskliga rättigheter är skarpa i sin kritik av Sveriges behandling av samerna. I andra demokratiska länder får ursprungsbefolkningarna starkare rättigheter på sina gamla områden. Men i Sverige fortsätter samerna att förlora allt mer.

Om Sápmi, identitet och andlighet

Svenska kyrkans vitböcker om relationerna till det samiska folket fyller över tusen sidor med smärtsamma vittnesmål och historiska fakta. Att ta avstånd från de fasansfulla händelserna i historien är en ganska enkel sak, att utmana ens egna identitet och grundläggande föreställningar om världen är betydligt svårare.

Finns det en plats där samisk och majoritetssvensk kultur kan mötas? Den frågan ställer sig Petra Carlsson Redell, präst och professor i systematisk teologi, i sin bok Marken, andligheten. Boken öppnar med att skildra hur artisten Sofia Jannok symboliskt återtar sitt land, som hennes morföräldrar tvångsförflyttats från. För hur hade det varit om förfäderna faktiskt hade satt en flagga i jorden, skulle de nordiska länderna i så fall idag ha varit fyra?

Samtidigt är det något som skaver: flaggan på fjälltoppen är kolonisatörens språk. För samerna finns ingen tydlig skiljelinje mellan människa och natur, det är något intimt förbundet talande är hur ordet Sápmi betecknar både området och människorna som lever där.

Marken, andligheten är en personligt rannsakande berättelse som behandlar frågor om identitet, andlighet, koloniala strukturer och människans förhållningssätt till naturen. Men det är också en allmängiltig beskrivning av en längtan och ett sökande efter andra sätt förstå världen och att hitta sin egen plats i den.

PETRA CARLSSON REDELL är präst och professor i systematisk teologi, uppvuxen i Östersund och bosatt i Stockholm. Hon har tidigare bland annat skrivit boken Gråstensteologi en kultur med svedda vingar lär sig landa (2023).

Sagt om boken:

"Viktigt, välskrivet och angeläget med en tydlig forskarblick på fakta och en öppenhet för att undersöka på vilken grund värderingar vilar." Sveriges Radio, Naturmorgon i P1

"Även om sidorna inte är så många (170) är innehållet i Marken, andligheten omfångsrikt. Petra Carlsson Redell belyser också förhållanden som troligen är föga kända bland folk i allmänhet. Boken förmedlar omfattande kunskaper om samisk kultur, och jag tror att få läsare kan förbli likgiltiga eller ointresserade av bokens levande framställning kring samefolkets situation som urfolk och minoritet i Sverige." Tidningen Dagen

"Redell utforskar med stor intellektuell skärpa hur vi idag kan förhålla oss till det förflutnas övergrepp. Hon visar dessutom tydligt hur problemet i hög utsträckning fortsätter genom samtida tankestrukturer och gällande lagstiftning. En av bokens stora förtjänster är Redells ärliga uppgörelse med sig själv och sitt eget förhållningssätt, där hon gör avvägningar mellan sitt intresse för det samiska och risken för kulturell appropriering." Bibliotekstjänst

"Marken, andligheten är, trots att den är tunn, innehållsrik och fylld av viktig kunskap. Den är genuint utmanande, ja, säkerligen provocerande för många samtidigt som den öppnar för nya möjligheter. Som en bra bok ska vara." Svensk Kyrkotidning

”Vithetens lön” var en ersättning som en gång gavs till vita arbetare i USA. Trots usla arbetsvillkor visade detta att de ändå stod över de svarta på samhällsstegen. Mycket har förändrats, men en rasism består och kan förstärkas när vitas andel av befolkningen minskar i USA och i andra länder. Lennart Pehrson skriver initierat om rasismens historia, från den europeiska kolonialismen till idag.

Det här är en bok om de självständiga länder som genom historien dominerats av Ryssland och som fortfarande drygt tre decennier sedan Sovjetunionens fall kämpar för att ses som något annat än före detta sovjetrepubliker.

Vladimir Putin har byggt sitt politiska varumärke kring att återskapa bilden av Ryssland som en stormakt, därtill med en tusenårig historia. Länderna som tidigare levde under rysk hegemoni har behövt förhålla sig till det. När det storskaliga anfallskriget mot Ukraina inleddes väcktes en rädsla bland flera postsovjetiska länder för att stå näst på tur. Men också en växande insikt om vikten av att värna sin autonomi, sitt språk, sin nationella kultur som något oavhängigt den ryska.

I Imperiehunger rör sig Johanna Melén mellan Armenien, Azerbajdzjan, Belarus, Georgien, Kazakstan, Moldavien, Tadzjikistan och Ukraina. Hon beskriver utvecklingen i respektive land och hur relationen till Ryssland har förändrats sedan februari 2022. Boken ger också en historisk tillbakablick över både kommuniståren och den tidiga historien för att ge en djupare förståelse kring rysk imperialism då – och nu.

Johanna Melén är journalist på Sveriges Radio. Hon debuterade 2021 med Mina ryska vänner: en berättelse om Putins Ryssland.

En kunnig och kritisk översikt över den politiska utvecklingen under Putin.

Västerbottens-Kuriren

En fascinerande skildring av landet efter 90-talets skakiga frihetsyra, med terrordåd och en till tagande maktcentralisering.

Dagens Nyheter

»Harrisons förmåga till koncentration imponerar, liksom hans enastående förmåga att pedagogiskt lyfta fram det viktiga i ofta komplexa händelseförlopp.« BTJ

En liten önation skapade det största imperium som någonsin funnits. Under sin storhetstid omfattade det brittiska väldet nästan en fjärdedel av jordens yta. Hur lyckades britterna med detta stormaktsbygge?

Om det brittiska imperiets utveckling skriver Dick Harrison, som nyligen varit aktuell med ett dubbelband om Englands historia, i boken Brittiska imperiet: Uppgång och fall. Med inlevelse och kärlek till ämnet ger sig Harrison i kast med denna avgränsade studie av det största imperiebygget i mänsklighetens historia. Det blir en intensivkurs i det mytomspunna imperiets över 350-åriga historia.

Fler pressröster om boken:

»Dick Harrison tycks kunna det mesta om det mesta i historien, och i boken Brittiska imperiet ger han en kunnig överblick av imperiets 350-åriga historia.« Hemmets vän

John Hood var en svart man som kom till Stockholm sommaren 1877. Plötsligt en dag stod han där, i ett tält på Djurgården i Stockholm, med sina boaormar och presenterade sig som ormtjusare från Borneo. Han framträdde också som zulukrigare från Sydafrika och kannibal från Australien. John Hood arbetade med en typ av underhållning som känns främmande idag vad som nu kallas human zoo . Hans tid var präglad av koloniala och imperialistiska idéer som fortfarande kastar långa skuggor över världen. Det var inte meningen att en man som han skulle kunna göra karriär, men han gjorde det ändå. Han byggde sin egen framgång på exotism och rasism. Hur kunde han göra det? 

 I Johanna Bergs biografi om nöjesentreprenören John Hood följer vi hans krokiga väg från så kallad vilde, till internationellt verksam impressario för stora västafrikanska show-grupper. I hans spår får läsaren inblick i den värld han var verksam i. Modernisering, industrialisering och urbanisering präglade Europa. Det var också en miljö där internationella underhållare obesvärat tog sig över gränserna för att möta en omättlig efterfrågan på spektakel.

Johanna Berg arbetar på Världskulturmuseerna och har tidigare gett ut boken Afrosvenskar - 15 berättelser ur historien, med illustrationer av Maria Fröhlich (Lilla Piratförlaget/Världskulturmuseerna, 2023).

Förord

Det var en gång en man som hette John Hood, tror jag. Om det verkligen var hans rätta namn är dock fortfarande ovisst. Men efter att ha sett det i enstaka tidningsannonser och notiser fortsatte jag min upptäcktsfärd in i John Hoods värld, och där fanns mycket att hitta. Varje dörr öppnade sig mot nya labyrinter, och varje stig ledde vidare till andra. Hood visade sig vara en både uppfinningsrik och företagsam person, och när jag följde spåren i de digitala arkiven vecklade hans historia ut sig på ofta oförutsedda sätt. Jag såg hans liv för mig som tablåer, som de suddiga bilderna i en gammal stumfilm med svarta textrutor emellan. Bilderna väckte nya frågor om vad som hänt i mellanrummen och till sist lyckades jag pussla ihop en nästan sammanhängande historia. 

Under slutet av 1800-talet var John Hood aktiv i nöjesbranschen, och han uppträdde i många olika roller. Som svart man anpassade han sig löpande till tidens efterfrågan på exotism. Kannibal från Australien och zuluhövding från Sydafrika är bara ett par exempel ur hans rollista. 

John Hoods möjligheter var på flera sätt begränsade av en kolonial världsordning, men de kort han fått på handen spelade han skickligt. Han arbetade med gränsöverskridande showbiz i en bransch som bygger på falsk marknadsföring och lurendrejeri, human zoo, där aktörerna verkar i ett slags mellanrum mellan saga och verklighet.,

Idag skulle verksamheter som John Hoods vara helt oacceptabla, och det är jag tacksam för. Den oreflekterade rasism som präglade 1800-talets slut var dock en del av John Hoods värld och den kommer till uttryck i de citat jag återger i bo­ken. Där finns också ord och uttryck som jag själv inte skulle använda utanför denna kontext. Exotisk är ett sådant ord, som varit svårt att kringgå eftersom exotismen är ett så centralt element i Hoods verksamhet.[1] Andra exempel är stam, hydda och häxdoktor, som här inte refererar till autentiska kulturuttryck i Afrika, utan till en specifik form av iscensatt exotiskhet som har väldigt lite att göra med verkligheten utanför scenerna. Beskrivningar av artisterna som primitiva vildar, barbarer och kannibaler måste förstås på samma sätt. Detsamma gäller för en del av bokens bild­ma­terial, som speglar den blick samtiden riktade mot underhållningsbranschen, och som på det viset kanske kan göra det lättare för oss idag att förstå den värld som var John Hoods.   

Johanna Berg Stockholm 2024

Noter[1] Jmfr Rikke Andreassen & Anne Folke Henningsen, Menneskeudstilling. Fremvisninger af eksotiske mennesker i Zoologisk Have og Tivoli (Köpenhamn: Tidene Skifter,2011) s.13: Med betegnelsen eksotiske mener vi ikke, at de udstillede mennesker i sig selv var eksotiske, men at de blev opfattet som sådan i samtiden; eksotiske refererer altså til euro­pæernes holdning til de udstillede og fræmmede mennesker, ikke til menneskene selv. Se även Dagnos aw Demski, The (Ethno-)Drama of Exoticism: Ethnic Shows as a Medium . I Staged Otherness: Ethnic Shows in Central and Eastern Europe, 1850 1939, Dagnos aw Demski & Dominika Czarnecka (red), s. 197. Budapest: Central European University Press, 2021.  

Männen som gav sig av för att söka äventyr och rikedom har gått till historien som conquistadorerna - erövrarna. Många av dem kom från lågadliga familjer som stod kungamakten nära och ville avancera i hierarkierna. Vägen uppåt gick via guldjakt och slavhandel.

Under en period på omkring 150 år lyckades conquistadorerna från Gamla världen lägga stora delar av Nya världen under sina fötter - inte minst beroende på att de förde med sig sjukdomar som slog ut stora delar av befolkningen i de erövrade länderna.

Bokserien Världens dramatiska historia tar upp fängslande händelser ur världshistorien. Författarna återger med engagemang och stor kunskap de personer och skeenden som varit med och förändrat historien. Med sitt nätta format och sidomfång erbjuder böckerna i serien utmärkt läsning för alla med ett intresse för historia.

År 1870 inskränkte sig de europeiska intressena i Afrika till ett litet antal, mestadels kustnära områden, bara några procent av kontinentens yta. Afrikas inland var okänt och ansågs vara både farligt och ointressant. Men inom bara några decennier skulle Europas stormakter ha delat upp kontinenten mellan sig och deras flaggor vajade från norr till söder, öst till väst.

Hur kom det sig att Europa så plötsligt och snabbt koloniserade Afrika? Vilka strategiska avväganden föregick kapplöpningen om den afrikanska kontinenten och hur såg händelseförloppet ut? Vilka konsekvenser fick koloniseringen för dels stormakternas inbördes relation, dels Afrika och dess befolkning?

Kampen om Afrika beskriver den dramatiska och ofta brutala kapplöpning mellan Europas stormakter som under bara några decennier i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet tillintetgjorde afrikanska samhällens möjligheter till självbestämmande. Andreas Karlsson berättar på ett målande och tillgängligt sätt vad som låg till grund för koloniseringen, hur den gick till och vad den fick för konsekvenser.

Boken ingår i serien Världens dramatiska historia.

Av historiens tio största imperier har bara fyra varit västeuropeiska. Rasismen är idag mindre utbredd i väst än i resten av världen. Det var fler vita européer och amerikaner som var slavar i Afrika än det fördes afrikanska slavar till USA.  

I Den svarte mannens börda tar sig Fredrik Segerfeldt an kolonialismens historia. Men han gör det utan det eurocentriska perspektiv som präglar vår uppfattning om frågan. Fram träder en annan bild av det förflutna än den gängse.   Det offentliga samtal som har sina rötter i vår syn på kolonialismen alltifrån relationen mellan väst och islam till identitetspolitik och polisvåld mot svarta i USA bygger på felaktiga premisser.   

Med ett förord av DICK HARRISON, professor i historia, Lunds universitet

Vad är det som får oss att ta ställning i Mellanösternkonflikten? Är våra ställningstaganden baserade på sakkunskaper, noggranna politiska överväganden grundade på fakta? Nej, inte enbart, svarar Per Wirtén. Bakom vår bild av Mellanöstern ligger andra bilder som vi medvetet eller omedvetet bär med oss. I själva verket är Mellanöstern, dess historia och dess krig en serie berättelser som människorna där vävt ihop om sig själva och som vi vävt ihop om dem.Wirtén läser kritiskt författare som Verner von Heidenstam, Herbert Tingsten och Amos Oz och jämför deras texter med egna iakttagelser och upplevelser. Han tar oss med till avlägsna syriska provinsstäder och Beiruts ruiner, till möten med palestinska akademiker och Hamasledare. Så bygger Per Wirtén i sin tur en färgrik och kontroversiell berättelse om Mellanösterns konflikter och aktörer.

"Det är en mycket intressant, ögonöppnande och kunskapsrik bok som får oss att se på historien ur ett delvis annat perspektiv och som säkert kan väcka en del debatt." Clio - den historiska bokklubben

När spanjorerna landsteg i Amerika hösten 1492 förändradeshistorien för alltid. Konsekvenserna av händelsen är så omfattande att de är nästan omöjliga att sammanfatta och bilda sig en klar uppfattning om. Med tiden har många legender utmönstrats kring detta enorma koloniseringsprojekt.

Vad som däremot är både möjligt och behövligt är att , bortom legenderna, återvända till källorna i jakten på vad som fick några personer på Europas yttersta spets att vilja ge sig i väg över havet, vilka de var och vilka de mötte, vilka deras visioner var och medel att nå dit.

"I Erövringen av Amerika" presenteras hela det historiska skeendet på ett överskådligt sätt. BTJ

"Att säga att Fredrik Thomassons bok, som strikt fokuserar på slavarnas egna öden under svensk regim, fyller en lucka är följaktligen en underdrift. Inte ens specialister på ämnet - och dit räknar jag mig själv - har tidigare känt till de människoöden han presenterar."Dick Harrison, Svenska Dagbladet

”I Fredrik Thomassons bok ges en annan, mindre smickrande bild av Sverige som kolonialmakt - en mer sanningsenlig redogörelse som borde ha en given plats i den svenska historieskrivningen.”Göteborgs-Posten

"Författaren har utfört en mycket betydelsefull forskningsinsats där han på ett utmärkt sätt belyser ett område som inte tidigare varit känt. ... Denna lättillgängliga bok vänder sig till breda grupper av samhälls- och historieintresserade." Betyg 5 = Briljant.Christer Olsson, Bibliotekstjänst

"Utan överdrift kan man nog konstatera att Thomassons bok är det viktigaste som hittills har skrivits om den svenska kolonin. Därtill på ett fängslande, tankeväckande och läsvärt sätt."Niclas Sennerteg, Borås Tidning

"Med sitt rätts- och socialhistoriska perspektiv ger således Fredrik Thomassons bok en unik inblick i det svenska slavlivet. Han vänder sig dessutom till en bred publik. ... Det här är en omskakande bok som förtjänar många läsare eftersom den tar upp en sida av svensk historia som inte berättas så ofta, om hur också Sverige agerade hårdför kolonialmakt och var involverad i den transatlantiska slavhandeln."Bo Eriksson, Dagens Nyheter

Sverige blev en slavnation när den karibiska ön S:t Barthélemy togs i besittning 1785. Slavar och så kallade fria svarta var i majoritet ända till det svenska slaveriet avskaffades 1847.

Svarta S:t Barthélemy skildrar för första gången denna svarta befolknings hårda levnadsvillkor. Här möter vi bland andra tonårsflickan Marie Catherine och tvätterskan Suzannah, vilka nästan misshandlades till döds av sina ägare. Vi träffar den bråkiga svarta adelsdottern Ulrica Montgomery, frisören Jean-Pierre som piskades för att ha försvarat sig mot en vit man, Daly som hoppades vinna friheten med hjälp av magiska dekokter, Sophie som försökte att fly ön i manskläder, pojken Richard som torterades på slavskeppet Stockholm, och många andra.

Mitt i slaveriets och slavhandelns grymheter ges även glimtar av ett rikt socialt liv och exempel på hur svarta invånare hjälpte varandra trots risken för hårda straff. Utifrån rättegångsprotokoll och slavlagar sätts S:t Barthélemys historia i ett större sammanhang och Sveriges förflutna som kolonialmakt och slavnation konkretiseras och gestaltas genom den svarta befolkningens öden.”Bokens styrka är de enskilda människoöden som Fredrik Thomasson förmår lyfta fram ur arkiven.” Vestmanlands Läns Tidning

"I Svarta S:t Barthélemy har Uppsalahistorikern Fredrik Thomasson plöjt fuktskadade och insektsgnagda rättegångsprotokoll från den ofruktbara ö som var Sveriges besittning i Västindien mellan 1784 och 1878. Det har blivit en livlig berättelse om ett antal enskilda människoöden ur den svenska rasismens blodiga historia."Carsten Palmær, Aftonbladet

Svenska Karin blir som tonåring trollbunden av sin släkting Floras berättelser om sin barndom i koloniala Belgiska Kongo. Som ung flicka blir Floras kongolesiska mor bortgift mot sin vilja med en invandrad belgare i östra Kongo. Dottern Flora föds 1948 men tas tidigt ifrån sin mor. Under många år letar modern efter sin dotter och till slut återförenas de.

En av källorna till denna bok är en ljudkassett där Floras mor själv berättar hur det gick till när hon träffade den vite mannen. Vi får följa två sammanflätade berättelser – dels den som Flora återger om sitt dubbla kongolesiska och belgiska arv – dels Karins egen färd från okunskap till större insikt om den koloniala historien och dess efterdyningar i vår egen tid.

Det är slutet av 1800-talet, den tid då Europas stater styckar upp Afrika mellan sig. Kung Leopold II av Belgien lägger för sin privata del beslag på det väldiga området runt Kongofloden.Den välkände upptäcktsresanden Stanley är hans edsvurne. Enorma mängder gummi och elfenben skeppas från Kongo till Bryssel, folk och natur exploateras hänsynslöst och under tre decennier dör cirka tio miljoner människor i Kongo. Här uppenbaras den grymma verkligheten bakom Joseph Conrads roman Mörkrets hjärta.

Kung Leopolds vålnad är den sanna berättelsen om ett av de största folkmorden i modern tid, men också historien om några få modiga män som vågar protestera och får omvärlden att reagera. Motståndet leder fram till 1900-talets första människorättsrörelse, där bland andra Mark Twain deltar.

"Fascinerande (...) briljant och gripande." Mail on Sunday

"Ett exemplariskt stycke historieskrivning: angelägen, levande och övertygande." Literary Review

"En storartad och översiktlig berättelse om Europas brott i Centralafrika." New York Times Book Review

År 1857 reste en ung kvinna från Köpenhamn till Brittiska Indien tillsammans med sin man, fylld av förhoppningar om exotiska äventyr. De första breven hem var entusiastiska, men snart mörknade tonen.  

Det finns många skildringar av de brittiska männens liv i det som då hette Brittiska Indien, men motsvarande berättelser om kvinnor är sällsynta. Det unika med den här boken är att vi får läsa om en ung medelklasskvinna Ingeborg Stephens som utan förkunskaper beskriver det hon möter i den nya världen. Vad hon inte ser är minst lika intressant och vittnar ofta om tidsandan.  

Männen i släkten Stephens tog vara på den nya tidens möjligheter. De reste i den värld som öppnade sig och deltog i de koloniala projekten. Men Ingeborg fick en svår position, både utomlands och hemma.  

Berättelsen om släkten Stephens är den kronologiska ryggraden i boken och sträcker sig över ungefär hundra år, från 1830- till 1930-talet. Den kan följas i brevväxlingar om förälskelser och separationer. Genom familjehistorien blixtrar dramatiska historiska händelser, som framväxten av nationalismen i Europa.  

Kärlek, kvinnoroller och koloniala drömmar handlar om personer som idag är i stort sett okända men som var välkända åtminstone i sin lokala samtid. De efterlämnade ett stort material i arkiven på släktgården Huseby bruk, som ger en sällsynt mångfasetterad inblick i vardagslivet hos människor motvilligt på väg in i moderniteten.  

Margareta Petersson är professor emerita i litteraturvetenskap vid Linnéuniversitetet i Växjö. Hennes huvudintresse är indisk litteratur, och i detta ämne har hon skrivit några monografier och ett stort antal artiklar för svenska och internationella tidskrifter. Hon deltog i ledningen för projektet Literary History: Towards a Global Perspective som resulterade i fyra böcker, där hon var redaktör för en. Hon fortsatte som redaktör och skribent för flera litteraturhistorier med inriktning mot världslitteratur och medverkade som skribent i den senaste, Natur & Kulturs litteraturhistoria (2021). Petersson har samarbetat med Vetenskapsrådet och Crafoordska stiftelsen och varit Linnéuniversitetets dekan för humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning. År 2021 tilldelades hon Hallenblads utmärkelse av Linnéakademien.

Kan man tala om ett svenskt kolonialt högmod? Nog passar dödssyndsetiketten ganska bra in på det forna europeiska koloniala projektet: rovdrift och storhetsvansinne i kombination med förakt för den andre. Sveriges roll i denna historia kan förefalla begränsad, men vänder man blicken mot Sápmi kan man snarare argumentera för att det koloniala högmodet har fortsatt in i vår tid. Vilken roll har museerna intagit i denna historia? Hur ska de förhålla sig till alla de föremål hämtade från andra kulturer som deras samlingar innehåller? Bör man visa upp samiska ceremonitrummor från 1600-talet, eller ska de lämnas tillbaka? Var gör de mest nytta? Går det att byta ut det tidigare högmodet mot ödmjukhet?

Stiftelsen Riksbankens Jubileumsfond (RJ) publicerar årligen en samling texter på ett aktuellt tema. Ambitionen är att ge en bild av kvaliteten och bredden i dagens forskning inom humaniora och samhällsvetenskap. År 2023 bidrar sju forskare med essäer på temat Dödssynderna i vår tid, i form av häften som samlas i en box. Essäerna finns även som pdf-filer för fri nedladdning från RJ:s hemsida. I boxens fjärde häfte skriver konsthistorikern Mårten Snickare om det svenska koloniala högmodet, från 1600-talet till idag.

Mårten Snickare är professor i konstvetenskap vid Stockholms universitet och föreståndare för Accelerator, universitetets konsthall och mötesplats för konst och forskning. Han har publicerat mycket om svensk och europeisk barock. På senare år har Snickare ägnat sig åt kolonialismens och museernas sammanflätade historier. Hans senaste bok är Colonial Objects in Early Modern Sweden and Beyond: From the Kunstkammer to the Current Museum Crisis (2022).

I Kolonialismens samtidigheter studeras ett tjugotal reseberättelser skrivna av svenskar verksamma som bland annat kolonialtjänstemän, läkare, forskare och missionärer i Belgiska Kongo, Brittiska Kenya och Etiopien under mellankrigstiden (1919-1939). Det rör sig om berättelser i genrer som kolonisationsberättelse, expeditionsberättelse, jakt- och äventyrsberättelse samt missionsberättelse.  

Hur såg dessa svenskar på den europeiska kolonialismen och på sin egen roll i den? Hur förhöll de sig till de koloniala myndigheter de tjänade och var beroende av och i vilka koloniala nätverk ingick de? Vilka tankar om svenskhet, kultur och utveckling kommer till uttryck i deras texter och vilken bild ger de av Afrika och afrikaner? Dessa och andra frågor behandlas i de olika kapitlen och analyserna av berättelserna visar hur komplexa och motsägelsefulla de koloniala relationerna ofta var.  

Kolonialismens samtidigheter bidrar inte bara till utforskandet av den nordiska kolonialismens historia utan även till forskningen om reselitteratur, en genre som fick något av ett genombrott under mellankrigstiden och då nådde en bred läsekrets.

Peter Forsgren är professor emeritus i litteraturvetenskap vid Linnéuniversitetet och verksam inom Linnaeus University Center for Concurrences in Colonial and Postcolonial Studies. På Makadam förlag har han tidigare utkommit med I vansklighetens land. Genus, genre och modernitet i Elin Wägners smålandsromaner (2009) och Norrland som koloni och utopi. Olof Högbergs Den stora vreden, Ludvig Nordströms Petter Svensks historia och berättelsen om Sverige (2015).

Om EU:s koloniala rötter. EU presenteras ofta som ett fredsprojekt. Men bakom fasaden döljer sig en helt annan historia. För politiker, opinionsbildare och organisationer som från mellankrigstiden och framåt arbetade för europeisk integration stod Afrika i centrum för intresset. Exploateringen av kolonierna krävde samarbete och gemensamma investeringar. Målet var ett tredje block - Eurafrika - som skulle säkra Europas geopolitiska ställning mot de bägge supermakterna. Europas enande skulle alltså börja i Afrika. Eurafrika är en bok som väckt internationell uppmärksamhet. Den gör upp med myten om EU som fredsprojekt och konstaterar att dagens EU knappast hade existerat om det inte från början utformats som en eurafrikansk gemenskap. Peo Hansen är biträdande professor i statsvetenskap vid Linköpings universitet. Hans forskning fokuserar på EU:s historiska och samtida utveckling, med betoning på frågor om migration, politisk ekonomi och geopolitik. Stefan Jonsson är författare till flera uppmärksammade böcker om bland annat västerlandets koloniala arv och professor vid Linköpings universitet. Han verkar också som kritiker i Dagens Nyheter.

»Harrisons förmåga till koncentration imponerar, liksom hans enastående förmåga att pedagogiskt lyfta fram det viktiga i ofta komplexa händelseförlopp.« BTJ

En liten önation skapade det största imperium som någonsin funnits. Under sin storhetstid omfattade det brittiska väldet nästan en fjärdedel av jordens yta. Hur lyckades britterna med detta stormaktsbygge?

Om det brittiska imperiets utveckling skriver Dick Harrison, som nyligen varit aktuell med ett dubbelband om Englands historia, i boken Brittiska imperiet: Uppgång och fall. Med inlevelse och kärlek till ämnet ger sig Harrison i kast med denna avgränsade studie av det största imperiebygget i mänsklighetens historia. Det blir en intensivkurs i det mytomspunna imperiets över 350-åriga historia.

Fler pressröster om boken:

»Dick Harrison tycks kunna det mesta om det mesta i historien, och i boken Brittiska imperiet ger han en kunnig överblick av imperiets 350-åriga historia.« Hemmets vän