Stefan Jonsson – författare

Under det senaste decenniet har samtidshistorien blivit radioaktiv. Det går idag att påstå vad som helst om historiska händelser på sociala medier utan att bli motsagd. Som att Förintelsen i själva verket var Sveriges ansvar. Eller att Ukraina överföll Ryssland 2022. Den sortens propaganda får själva verkligheten att svaja. Och historieförfalskningen har blivit ett politiskt vapen. Som flera historiker och specialister på psykologisk krigföring återkommer till är målet med desinformationen inte att i första hand propagera för en viss ideologi eller politisk linje utan att underminera tilltron till fakta över huvud taget. Om inget är sant kan vad som helst vara det. Sverigedemokraternas ihärdiga och tyvärr mycket framgångsrika försök att smutskasta socialdemokraterna i sociala medier och Trumps återkomst till Vita Huset är väl de mest aktuella och mest talande exemplen på det. Vad är då sant? Finns det ens något som heter ”objektiv sanning”? Jodå, det finns gott om viktig historisk forskning, och det går att skilja agnarna från vetet. Om historikerna själva får komma till tals. Men hur ska sådana röster skära genom bruset? Hur ska den ”vanliga läsaren” kunna slå fast vad som faktiskt har hänt? I den här volymen möter vi några av Sveriges mest kända historiker som resonerar om just detta. Vad gör historieförfalskningen med oss? Och vilket är historikernas eget ansvar?

Ett av 2010-talets mest kända fotografier föreställer president Barack Obama och hans närmaste krets samlade i Vita huset för att följa hur USA:s soldater tar sig in i Usama bin Ladens högkvarter i Pakistan och avrättar honom. Vad visar bilden? Och vad döljer den?Historiens slut, kallade den amerikanske författaren Francis Fukuyama tillståndet i världen efter kommunismens fall i slutet av 1980-talet: det behövdes inte längre några revolutioner, det skulle räcka med att sprida västvärldens liberala värden och marknadsekonomi, så skulle alla få plats i samma globala rum. Men kolonialismens attityder och mekanismer lever kvar och globaliseringen har knappast inneburit något entydigt segertåg för frihet, jämlikhet och rättvisa.Världen av idag ser väldigt annorlunda ut beroende på om man är rik eller fattig, om man bor i nord eller syd, om man är vit eller svart, man eller kvinna. I sin nya bok går Stefan Jonsson djupare än tidigare i diagnosen av den globala maktordningen. Hans tätt sammanvävda essäer handlar om konst, film och litteratur som lyckas skildra samma händelseförlopp från motsatta perspektiv, samtidigt som de visar sambanden mellan världens framsida och baksida.För Där historien tar slut tilldelades Stefan Jonsson Gerard Bonniers essäpris 2021 à 100 000 kr.

En bok om Sven Lindqvist, där författaren samtalar med Stefan Jonsson om sitt liv och författarskap, ett verk som sträcker sig från debuten med Ett förslag fram till vår samtid. I en fri förening av biografi, samhällsanalys, litteraturhistorisk översikt och mentalitetshistoria berättar Lindqvist om böcker som präglats av sin tid och format sin tid, som Gräv där du står, en forskningshandbok för arbetare, vilken skapade en folkrörelse, Kina inifrån, om landet där Lindqvist levde i flera år, bland annat som kulturattaché, eller litterära mästerverk som Myten om Wu Tao-tzu och reseskildringar in i kolonialismens mörker som Ökendykarna och Utrota varenda jävel. Från första början har demokratins problem varit grundfrågan, och i samtalen med Stefan Jonsson framgår det tydligare än någonsin hur konsekvent den har varierats genom resor, debatter, kärlek.

Om EU:s koloniala rötter. EU presenteras ofta som ett fredsprojekt. Men bakom fasaden döljer sig en helt annan historia. För politiker, opinionsbildare och organisationer som från mellankrigstiden och framåt arbetade för europeisk integration stod Afrika i centrum för intresset. Exploateringen av kolonierna krävde samarbete och gemensamma investeringar. Målet var ett tredje block - Eurafrika - som skulle säkra Europas geopolitiska ställning mot de bägge supermakterna. Europas enande skulle alltså börja i Afrika. Eurafrika är en bok som väckt internationell uppmärksamhet. Den gör upp med myten om EU som fredsprojekt och konstaterar att dagens EU knappast hade existerat om det inte från början utformats som en eurafrikansk gemenskap. Peo Hansen är biträdande professor i statsvetenskap vid Linköpings universitet. Hans forskning fokuserar på EU:s historiska och samtida utveckling, med betoning på frågor om migration, politisk ekonomi och geopolitik. Stefan Jonsson är författare till flera uppmärksammade böcker om bland annat västerlandets koloniala arv och professor vid Linköpings universitet. Han verkar också som kritiker i Dagens Nyheter.

The relationship between media and the organizations they cover has changed dramatically in the last few decades, which have witnessed a huge expansion of news coverage focusing on different types of organizations and their activities. In parallel, organizations have dramatically increased their investment in public relations and other media-oriented forms of communication. Like other societal developments – globalization, marketization, individualization, scientification – mediatization has become an institutional force.

This book analyses the mediatization of contemporary organizations and how individual organizations, industry or markets are scrutinized. It examines its key influence on the actions of organizations, and how it shaptes the entire landscape in which the organizations operate. What such a perspective provides is the accentuation of the interplay between organizations and different parts of the society as embedded in the media and its logic.

This will be essential reading for professionals, academics and advanced students in organizational studies, public relations and media studies.

The relationship between media and the organizations they cover has changed dramatically in the last few decades, which have witnessed a huge expansion of news coverage focusing on different types of organizations and their activities. In parallel, organizations have dramatically increased their investment in public relations and other media-oriented forms of communication. Like other societal developments – globalization, marketization, individualization, scientification – mediatization has become an institutional force.

This book analyses the mediatization of contemporary organizations and how individual organizations, industry or markets are scrutinized. It examines its key influence on the actions of organizations, and how it shaptes the entire landscape in which the organizations operate. What such a perspective provides is the accentuation of the interplay between organizations and different parts of the society as embedded in the media and its logic.

This will be essential reading for professionals, academics and advanced students in organizational studies, public relations and media studies.

In recent years European states have turned toward more austere political regimes, entailing budget cuts, deregulation of labour markets, restrictions of welfare systems, securitization of borders and new regimes of migration and citizenship. In the wake of such changes, new forms of social inclusion and exclusion appear that are justified through a reactivation of differences of race, class and gender.

Against this backdrop, this collection investigates contemporary understandings of history and cultural memory. In doing so, the reader will join the leading European contributors of this title in examining how crisis and decline in contemporary Europe trigger a selective forgetting and remodelling of the past. Indeed, Austere Histories in European Societies breaks new paths in scholarship by synthesising and connecting current European debates on migration, racism and multiculturalism. In addition to this, the authors present debates on cultural memory and the place of the colonial legacy within an extensive comparative framework and across the boundaries of the humanities and social sciences.

This book will appeal to scholars and students across the social sciences and humanities, particularly in European studies, memory studies, sociology, postcolonial studies, migration studies, European history, cultural policy, cultural heritage, economics and political theory.

En bok om Sven Lindqvist, där författaren samtalar med Stefan Jonsson om sitt liv och författarskap, ett verk som sträcker sig från debuten med Ett förslag fram till vår samtid. I en fri förening av biografi, samhällsanalys, litteraturhistorisk översikt och mentalitetshistoria berättar Lindqvist om böcker som präglats av sin tid och format sin tid, som Gräv där du står, en forskningshandbok för arbetare, vilken skapade en folkrörelse, Kina inifrån, om landet där Lindqvist levde i flera år, bland annat som kulturattaché, eller litterära mästerverk som Myten om Wu Tao-tzu och reseskildringar in i kolonialismens mörker som Ökendykarna och Utrota varenda jävel. Från första början har demokratins problem varit grundfrågan, och i samtalen med Stefan Jonsson framgår det tydligare än någonsin hur konsekvent den har varierats genom resor, debatter, kärlek.

Boken samlar några av Stefan Jonssons viktigaste längre essäer från de senaste åren. Bokens tolv essäer berör brännande ämnen i gränslandet mellan politik och estetik: kampen om kulturarvet, försöken att återupprätta den europeiska idén, marxismens återkomst, debatten om dokumentären i konst, film och litteratur, globaliseringens återverkningar på kulturen, rasismens utbredning, den nordiska mentaliteten, med mera. Bland essäerna märks: "Rapport från Sopornas planet" - om subsamhällen på Mexico Citys soptippar; "Två försök till Europa" - europeiska utopier, bl.a. idén om att delvis torrlägga Medelhavet och få Sahara att blomstra; "Är du marxist?" - Jonsson hävdar här att marxismens teser är mer giltiga än någonsin i detta globaliseringens tidevarv; "Nordens hjärta" - här diskuteras vilka vi skandinaver egentligen är ... Som vanligt tar Stefan Jonsson avstamp i enskilda bilder, författarskap och händelser där de stora historiska rörelserna avspeglar sig och förtätas. Ena hälften av essäerna är tidigare publicerade på svenska, men har bearbetats lätt inför denna utgivning. Andra hälften presenteras här för första gången på svenska. Tillsammans ger de en bred bild av Stefan Jonssons insats som kritiker, debattör och tänkare, alltid med samma omsorg om ordets konst och essäns form. Boken avslutas med en självintervju där två sidor av författarens person talar ur hjärtat.

Genom de tre kritikerrosade essä- och reportageböckerna De andra (1993), Andra platser (1995) och Världens centrum (2001) fick Stefan Jonsson oss att på allvar se hur den koloniala världsordningen genomsyrar det västerländska samhället.Böckerna skildrade striderna kring det mångkulturella samhället i USA och Sverige, visade vad globaliseringen kan betyda för folk i Dakar, Chiapas och Östgrönland och ställde väsentliga frågor om kulturell identitet och mentala kartbilder.I Världen i vitögat (2005) har de tre böckerna samlats, reviderats och försetts med ett förord som sätter in böckerna i ett kulturellt och politiskt sammanhang.Stefan Jonsson, f. 1961, blev med de tre böcker som ingår i Världen i vitögat en av Sveriges mest framträdande essäister och kulturdebattörer.

Ett av 2010-talets mest kända fotografier föreställer president Barack Obama och hans närmaste krets samlade i Vita huset för att följa hur USA:s soldater tar sig in i Usama bin Ladens högkvarter i Pakistan och avrättar honom. Vad visar bilden? Och vad döljer den?Historiens slut, kallade den amerikanske författaren Francis Fukuyama tillståndet i världen efter kommunismens fall i slutet av 1980-talet: det behövdes inte längre några revolutioner, det skulle räcka med att sprida västvärldens liberala värden och marknadsekonomi, så skulle alla få plats i samma globala rum. Men kolonialismens attityder och mekanismer lever kvar och globaliseringen har knappast inneburit något entydigt segertåg för frihet, jämlikhet och rättvisa.Världen av idag ser väldigt annorlunda ut beroende på om man är rik eller fattig, om man bor i nord eller syd, om man är vit eller svart, man eller kvinna. I sin nya bok går Stefan Jonsson djupare än tidigare i diagnosen av den globala maktordningen. Hans tätt sammanvävda essäer handlar om konst, film och litteratur som lyckas skildra samma händelseförlopp från motsatta perspektiv, samtidigt som de visar sambanden mellan världens framsida och baksida.För Där historien tar slut tilldelades Stefan Jonsson Gerard Bonniers essäpris 2021 à 100 000 kr.

Genom de tre kritikerrosade essä- och reportageböckerna De andra (1993), Andra platser (1995) och Världens centrum (2001) fick Stefan Jonsson oss att på allvar se hur den koloniala världsordningen genomsyrar det västerländska samhället.Böckerna skildrade striderna kring det mångkulturella samhället i USA och Sverige, visade vad globaliseringen kan betyda för folk i Dakar, Chiapas och Östgrönland och ställde väsentliga frågor om kulturell identitet och mentala kartbilder.I Världen i vitögat har de tre böckerna samlats, reviderats och försetts med ett förord som sätter in böckerna i ett kulturellt och politiskt sammanhang.Stefan Jonsson, f. 1961, blev med de tre böcker som ingår i Världen i vitögat en av Sveriges mest framträdande essäister och kulturdebattörer. Han är sedan 2011 professor vid Linköpings universitet.

Konsten är nödvändig för demokratin och dess överlevnad. Konst är kunskapsinstrument i egen rätt och förstår samhället på sätt som journalistik eller forskning inte kommer åt.

Från opera till graffiti erbjuder estetisk gestaltning oss fantasi och komplexitet, den ger oss möjlighet att föreställa oss andra människors liv och alternativa samhällen, och den erbjuder vägar för handling och motstånd – det är den enkelriktande maktens motsats.

Med exempel ur litteratur, film, teater och konst från mellankrigstidens Wien, krigets Sovjet och sjuttiotalets Kalifornien till vår tid med högläsning för barn i Norrköping, flyktingkriser vid Medelhavet och demonstrationer i Kyjiv visar Stefan Jonsson hur konstverket pekar ut frihetens vägar.

Den otyglade skönheten är en brandfackla för konstens betydelse för människan, samhället och demokratin i en tid då den behövs som allra mest.

Konsten är nödvändig för demokratin och dess överlevnad. Konst är kunskapsinstrument i egen rätt och förstår samhället på sätt som journalistik eller forskning inte kommer åt.

Från opera till graffiti erbjuder estetisk gestaltning oss fantasi och komplexitet, den ger oss möjlighet att föreställa oss andra människors liv och alternativa samhällen, och den erbjuder vägar för handling och motstånd – det är den enkelriktande maktens motsats.

Med exempel ur litteratur, film, teater och konst från mellankrigstidens Wien, krigets Sovjet och sjuttiotalets Kalifornien till vår tid med högläsning för barn i Norrköping, flyktingkriser vid Medelhavet och demonstrationer i Kyjiv visar Stefan Jonsson hur konstverket pekar ut frihetens vägar.

Den otyglade skönheten är en brandfackla för konstens betydelse för människan, samhället och demokratin i en tid då den behövs som allra mest.

För politiker, opinionsbildare och organisationer som från mellankrigstiden och framåt arbetade för europeisk integration stod Afrika i centrum för intresset. Exploateringen av kolonierna krävde samarbete och gemensamma investeringar. Målet var ett tredje block – Eurafrika – som skulle säkra Europas geopolitiska ställning mot de bägge supermakterna. Europas enande skulle alltså börja i Afrika.

Eurafrika är en bok som redan väckt internationell uppmärksamhet. Den gör upp med myten om EU som fredsprojekt och konstaterar att dagens EU knappast hade existerat om det inte från början utformats som en eurafrikansk gemenskap.