Maria Björkman – författare

Under det senaste decenniet har samtidshistorien blivit radioaktiv. Det går idag att påstå vad som helst om historiska händelser på sociala medier utan att bli motsagd. Som att Förintelsen i själva verket var Sveriges ansvar. Eller att Ukraina överföll Ryssland 2022. Den sortens propaganda får själva verkligheten att svaja. Och historieförfalskningen har blivit ett politiskt vapen. Som flera historiker och specialister på psykologisk krigföring återkommer till är målet med desinformationen inte att i första hand propagera för en viss ideologi eller politisk linje utan att underminera tilltron till fakta över huvud taget. Om inget är sant kan vad som helst vara det. Sverigedemokraternas ihärdiga och tyvärr mycket framgångsrika försök att smutskasta socialdemokraterna i sociala medier och Trumps återkomst till Vita Huset är väl de mest aktuella och mest talande exemplen på det. Vad är då sant? Finns det ens något som heter ”objektiv sanning”? Jodå, det finns gott om viktig historisk forskning, och det går att skilja agnarna från vetet. Om historikerna själva får komma till tals. Men hur ska sådana röster skära genom bruset? Hur ska den ”vanliga läsaren” kunna slå fast vad som faktiskt har hänt? I den här volymen möter vi några av Sveriges mest kända historiker som resonerar om just detta. Vad gör historieförfalskningen med oss? Och vilket är historikernas eget ansvar?

”Mamma ligger hela dagarna på sin sida av sängen i sitt och pappas sovrum. Det är bara en tofs av hennes mörka hår som sticker fram under täcket. Hon går inte upp. Hon klär inte på sig. Hon pratar inte. Jag vågar inte gå in. Pappa går upp och sitter hos henne när han kan. Kanske pratar han med henne. Kanske stryker han henne över håret. Kanske är han frustrerad över att hon inte tar sig samman och kliver upp. Han skulle ha hetat Emmanuel. Ingen vet varför han dog. Han låg i mammas mage när han slutade leva.” Det är början av 1980-talet. Marta är en brådmogen nioåring som växer upp med sin djupt religiösa familj i ett litet svenskt samhälle. När hennes efterlängtade lillebror plötsligt dör i mammans mage hamnar familjen i kris. Kommer ett ofött barn till det utlovade paradiset på jorden? Om inte, vart tar han då vägen? Marta tvingas på kort tid hantera både sin och familjens sorg, och de religiösa komplikationer som följer. Hur ska de gå kunna vidare med sina liv? Familjen slits mellan samfundets bibeltolkning och det allt överskuggande behovet av mening. Det enda Marta är säker på är att hon måste hitta en lösning. "Den minsta av mina bröder" är en nyanserad gestaltning av innerlig religiös tro, skildrad ur barnets perspektiv. *

"OBJEKTIVT sett är det naturligtvis så, att den tyska nationalsocialismen, liksom varje annan stor folkrörelse, är en blandning på gott och ont, men enligt mitt förmenande överväger det goda." - Genetikprofessorn Herman Nilsson-Ehle 1937.

De intellektuellas förräderi? handlar om sympatier för den tyska nationalsocialismen bland svenska intellektuella. Dessa akademiker på universiteten eller inom de akademiska professionerna, författare, konstnärer och journalister, var oftast inte organiserade nazister. Däremot engagerade de sig i nazismen närstående organisationer och publikationer, eller samarbetade på andra sätt med Nazityskland. Med objektiviteten som ammunition deltog de i ett vetenskapens och kulturens propagandakrig för att förstärka Tredje rikets legitimitet.

Trots omfattande forskning om perioden är de intellektuella "tyskvännerna" fortfarande ett försummat kapitel i svensk historia. De frågor boken behandlar utgör också en ideologiskt minerad terräng. Problematiken med gränsdragningen mellan vetenskap och politik, och om anspråk på objektivitet i det offentliga samtalet, har inte försvunnit utan är ständigt aktuell.

Innehåll: Maria Björkman, Patrik Lundell & Sven Widmalm, "De intellektuellas förräderi?" Andreas Åkerlund, "Vilhelm Scharp - tyskvän, nationalist och antinazist?" Sven Widmalm, "Vetenskap som propaganda. Akademiska kontakter mellan Sverige och Tyskland under Tredje riket" Birgitta Almgren, "Svenska universitet - mål för nazistisk kulturpolitik" Maja Hagerman, "Svensk rasforskning och den nazistiska världsbilden. Herman Lundborgs vänskap och utbyte med ledande rashygieniker i Nazityskland" Maria Björkman, "Ras, vetenskap och objektivitet. Några lojaliteter hos Folke Henschen" Olof Ljungström, "'När ett helt folk drivits i landsflykt'. Gösta Häggqvist och flyktingfrågan vid Karolinska institutet" Henrik Rosengren, "Mellan kulturpolitisk anpassning och estetiska objektivitetsideal. Musikkritik och musikpolitik i Dagsposten 1941 till 1945" Bibi Jonsson, "Rütger Essén och de släckta metropolerna" Benjamin G. Martin, "Svensk film i Hitlers Europa. Nationell filmindustri och internationella nätverk" Patrik Lundell, "De välvilligas rationalitet. Objektivitetsideal och mediekritik inom Riksföreningen Sverige-Tyskland 1938 till 1958" Ola Larsmo, "Det svarta nätet. Om unghögern, Sveriges nationella förbund och Sverigedemokraterna" Johan Östling, "Nya nyanser av brunt. Utblick över ett forskningsfält"

"Boken är helt unik! Jag har jobbat som kliniker i över trettio år, men lärde mig ändå mycket av det nya vetande som boken innehåller." Ralph Peeker, urologiprofessor vid Sahlgrenska universitetssjukhuset, Göteborg

Prostatan är för många av oss ett organ med oklar funktion, som framför allt förknippas med cancer. Såväl förr som nu har den setts som en problemskapare, rentav som kroppens soptunna, men också som en njutningskörtel. Kunskapen om prostatan är fortfarande fragmenterad. I Prostatan – det ständiga gisslet? förmedlar en samling forskare informativa insikter om prostatans funktioner och dess symbolvärden, och visar också hur körteln behandlats över tid.

Bokens författare ger även inblickar i hur denna valnötsstora körtel kopplats ihop med olika manlighetsideal och normer, och hur dessa fortfarande påverkar män, mäns hälsa och livskvalitet. Vi färdas genom undersökningsrum, laboratorier och sjukhuskorridorer, men också till nätforum, butiker för sexleksaker och toaletter med långa köer för att utforska pr ostatans olika kulturella och historiska betydelser.

Skribenterna är en tvärvetenskaplig grupp sociologer, idéhistoriker, genusvetare och medicinskt verksamma. De samlas här för att nyansera synen på prostatan och skapa förståelse för och insyn i det delvis tabubelagda ämnet.

Medverkande

Elin Björk, Tema Teknik och social förändring, Linköpings universitet

Maria Björkman, Institutionen för idé- och lärdomshistoria, Uppsala universitet.

Jelmer Bru¨ggemann, Tema Teknik och social förändring, Linköpings universitet

Carina Danemalm Jägervall, Sexualmedicinska mottagningen, kirurgkliniken i Växjö, Region Kronoberg

Jenny Gleisner, Tema Teknik och social förändring, Linköpings universitet

Sonja Jerak-Zuiderent, Avdelningen för medicinsk etik, Medicinskt Centrum, Amsterdams universitet

Ericka Johnson, Tema Genus, Linköpings universitet

Oscar Javier Maldonado Castañeda, Institutionen för sociologi, Rosarios universitet, Bogotá, Colombia

Alma Persson, Tema Genus, Linköpings universitet