Visar resultat för..."Novapress"

Fjodor Dostojevskijs kortroman Vita nätter i nyöversättning av Bengt Samuelson som också skrivit efterordet. En fängslande febrig kärlekshistoria som utspelas under fyra nätter i Sankt Petersburg mellan den fattige och ensamme kringstrykande poeten och den lika ensamma unga kvinna som av en händelse, för en kort tid, delar hans vilsenhet. Dostojevskij gav boken undertiteln "En sentimental roman" – och det med glimten i ögat. Den sentimentala stilen var vanlig i dåtidens enklare romankonst, och givetvis illa sedd av mer seriösa bokläsare eftersom det sentimentala var liktydigt med det banala, förutsägbara, klichétyngda, men Dostojevskij visade här med bravur att han med sina alltid lika originella berättargrepp och sin hyperkänsliga författarröst kunde skildra precis den sortens "sentimentala" (i bemärkelsen känslosamma) händelseförlopp som så många mindre skickliga författare försökt återge före honom och ÄNDÅ göra berättelsen precis lika fascinerande, mångbottnad, djupsinnig och rik som alla andra berättelser han skapade. Ja, även denna berättelse tillhör Dostojevskijs många blixtrande litterära mästerverk. Här sker trolleriet dock – vilket är mindre vanligt hos Dostojevskij – i det lilla hårt åtstramade formatet: Boken är på bara 80 sidor. Händelserna inleds med att poeten sin vana trogen vandrar moloken och fundersam längs Petersburgs gator en sommarnatt i det melankoliska månskenet. Plötsligt ser han en ung kvinna stå helt ensam och gråta, böjd över ett kanalräcke. Han blir förstås nyfiken. Han undrar vad som kan ha hänt och tänker att han kanske kan vara behjälplig, men han kommer sig inte för att stiga fram och säga något, och strax skyndar hon vidare. Hon hinner inte långt förrän en berusad herre blockerar hennes väg och börjar ofreda henne. Genast ingriper poeten. För en gångs skull blir han handlingskraftig. Han samlar allt mod han har och rusar fram och kör iväg den oförskämde mannen. Det är på så vis han lär känna henne. Nastenka. Storstadspulsen i berättelsen är påtaglig, vilket Bengt Samuelson framhåller i sitt efterord. Petersburg som grundats bara 150 år tidigare hade vuxit i skenande hastighet och hade redan nästan en halv miljon invånare, invånare som myllrade om varann på det mondäna ansvarslösa vis som känns ack så välbekant idag, rika storstadssprättar och olyckliga fattiglappar i besk friktion mot varandra, inte i kaos utan osynligt inkedjade i frätande orättvisa strukturer. Och det var just här, i den pulserande storstaden Petersburg, som Dostojevskijs författarskap slog ut som en stor urban blomma som på stadsstressens signifikanta sätt kände brådska att visa upp sig i hela sin prakt. Han var bara 27 år när han skrev Vita nätter. Han hade fått sitt otvetydiga genombrott som författare med debutboken Arma människor två år tidigare. Nu skrev han den ena romanen efter den andra. Hans verkförteckning daterar mer än dussinet längre eller kortare prosaberättelser till de tre hektiska åren från debuten till den ödesdigra natten 1849 när han häktades för förräderi mot tsaren och efter den brutala skenavrättningen fördes till Sibirien där han blev borta i 10 år innan han äntligen kunde återvända till sitt älskade Petersburg. I det imponerande pärlbandet av de för-Sibiriska berättelserna i Dostojevskijs väldiga produktion tillhör Vita nätter avgjort de mest skimrande. Fjodor Dostojevskijs kortroman Vita nätter. Översättning och efterord Bengt Samuelson.

Denna pocketutgåva av nyöversättningen av Processen innehåller fem kapitel mer än tidigare översättningar. För första gången på svenska, samtliga avsnitt som finns bevarade av Kafkas mest berömda romanprojekt. Hans Blomqvist och Erik Ågren har tilldelats Stiftelsen Natur och Kulturs översättarpris och Samfundet De Nios översättarpris för sitt arbete med Kafkas samlade skrifter. Franz Kafkas roman Processen är en av världslitteraturens mest inflytelserika texter. Inledningen är berömd: "Någon måste ha förtalat Josef K., ty utan att han gjort något ont blev han häktad en morgon." Sedan följer den vindlande berättelsen med underliga, gåtfulla, absurda förvecklingar som har fascinerat så många läsare välden över att den till och med gett upphov till ett begrepp i vardagsspråket ? man säger att en stämning, ett tillstånd kan vara kafkaartat, kafkaliknande. (Det finns två äldre översättningar av Franz Kafkas roman Processen till försäljning i Sverige just nu: Karl Wennbergs och Ingegärd Martinells, från 1945, resp 1981, vilka är baserade på förkortade och redigerade tyska utgåvor.)

FÖR FÖRSTA GÅNGEN PÅ SVENSKA DEN OCENSURERADE ORIGINALVERSIONEN. "I jämförelse med 1891 års version ter sig denna version överlägsen." Per Klingberg, Svenska Dagbladet. Oscar Wildes roman Dorian Grays porträtt i översättning och med efterord av Christian Ekvall. Här kommer en av litteraturens mest kända och omtalade romaner. Handlingen är mycket enkel: en ung, vacker man får sitt porträtt målat av en skicklig konstnär. Porträttet återger verkligen hans mycket vackra utseende perfekt. Men med tiden märks något underligt. Det är inte mannen som förändras och blir äldre när åren går. Istället är det målningen som åldras. Trots att mannen, Dorian Gray, som hunnit bli smått berömd för sitt vackra utseende, lever ett synnerligen dekadent liv i Londons mest förmögna och hårdast festande kretsar, förblir han till utseendet oförändrat purung och vacker allt medan hans porträtt börjar se allt mer härjat och obehagligt ut. Även Dorian Grays dåliga moral - hans alltmer ondskefulla personlighet - har börjat visa sig i målningen. Mungiporna har fått något elakt över sig, blicken har mörknat, huden har fått grymma, osympatiska rynkor. Fortsättningen är oerhört spännande och slutet är mycket intressant - och ska inte avslöjas här. Det är inte förvånande att denna roman räknas till en av litteraturens absoluta klassiker. Därtill är det en poäng att huvudpersonens närmaste vän, lord Henry Wotton, verkar vara ett språkrör för författaren själv, för skriftställaren och lebemannen Oscar Wilde, som var allmänt känd för sina krassa, ofta cyniska, ibland ändå rätt livsbejakande aforismer, alltid lika svepande och kategoriska påståenden om liv och leverne. Även i denna bok kryllar det av sådana formuleringar. "I frack kan vem som helst, till och med en börsmäklare, framstå som civiliserad." "Det enda sättet att göra sig av med en frestelse är ge efter för den." "Unga män vill vara trogna, men är det inte. Gamla män vill vara otrogna, men kan det inte." Viktigt att notera är att Bakhålls utgåva grundar sig på Wildes originalmanuskript från 1890, inte som tidigare svenska utgåvor på det engelska förlagets tillrättalagda och förmildrade version från 1891. I efterordet berättar Christian Ekvall om romanen, om rättegångarna som boken och författaren utsattes för (för att boken innehöll homosexuella eller åtminstone homoerotiska anspelningar) och om den färgstarke Oscar Wildes brokiga liv. Wilde var en för sin tid mycket frispråkig skribent som bland annat tillät sig att tala fördelaktigt om homosexualitet. Detta resulterade i två år i fängelse, något som knäckte honom fysiskt så att han dog några år senare, bara fyrtiosex år gammal. Oscar Wildes roman Dorian Grays porträtt i översättning och med efterord av Christian Ekvall. ISBN 978-91-7137-034-1. Pocket. 208 sidor.

Den unika kortromanen som aldrig överträffats i ironi, satir och - splatter! Candide eller Optimismen av Voltaire. Nu i efterlängtad nyöversättning av Marie Berthelius och med efterord av Svante Nordin. Candide lever i lyx på baronens gods men efter ett erotiskt snedsteg med den vackra Kunigunda kastas han ut i en eländig omvärld och börjar dra från land till land i Europa och Sydamerika. Episoderna som Candide råkar ut för utgör ett smatterband av förfärliga groteskerier, den ena händelsen överträffar den andra i otyglade känslor och besinningslösa utlevelser. Och hela tiden försöker Candides vän filosofen Pangloss göra gällande att trots alla olyckor som drabbar dem lever de i "den bästa tänkbara av världar". Upplysningsfilosofen Voltaire (1694-1778) är känd för många saker - bland annat brukar man citera hans påstådda uttalande att även om han avskydde sina meningsmotståndares åsikter skulle han vara beredd att dö för deras rätt att uttala dem. Citatet är, som Svante Nordin poängterar i sitt efterord, naturligtvis falskt. Voltaire var inte mannen som var beredd att dö för några åsikter, inte ens för sina egna. Voltaire var omåttligt produktiv med sin berömda vassa penna. Böcker av skilda slag, biografier, dramer, dikter och en väldig mängd brev finns bevarade. Enbart utgåvan av hans samlade brev omfattar 13 volymer på vardera cirka 1500 sidor. Men av allt detta är det bara en enda bok som idag lever i all välmåga och faktiskt utan jämförelse är den text från upplysningstiden som har fått störst spridning och som fortfarande läses och ständigt hyllas som en alldeles makalös bok - nämligen denna lilla brännheta skrift - kortromanen Candide. Den är Voltaires ojämförligt mest lästa, oftast utgivna och oftast översatta verk, därtill säkert det mest lästa verket i hela den franska sjuttonhundratalslitteraturen. På sina drygt hundra sidor inrymmer den på sätt och vis "hela Voltaire" - hans kvickhet, hans elakhet, hans goda humör, hans fyndiga stilkonst, hans överlägsna perspektiv, hans vrede och hans medkänsla. Därtill - tyvärr, frestas man att säga - hans aktualitet. De grymheter och bestialiska dåd som skildras i Candide skulle ha kunnat äga rum i början av 1990-talet under upplösningen av det tidigare Jugoslavien eller just nu i Mellanöstern.

Mary Shelleys legendariska roman Frankenstein, i nyöversättning av Måns Winberg. Alla har vi stött på – om inte annat i filmparodier – varianter av historien om den galne vetenskapsmannen och hans ohyggliga skapelse, en varelse konstruerad av mänskliga likdelar som väckts till liv med hjälp av elektricitet, och uttrycket "Frankensteins monster" ingår som ett begrepp i vardagsspråket – men alla har nog inte stiftat närmare bekantskap med den ursprungliga källan till dessa spektakulära idéer: Mary Shelleys högst seriösa roman från 1818. Även bokens tillkomst är mycket speciell: Mary Shelley var bara 19 år när hon började skriva boken. Hon var dotter till feminismikonen Mary Wollstonecraft och anarkismfilosofen William Godwin. Hon hade rymt hemifrån med poeten Percy Shelley som hon senare gifte sig med. Sommaren 1816 vistades de vid Genèvesjön i Schweiz tillsammans med poeten Lord Byron. En regnig kväll när de inte kunde gå sin vanliga kvällspromenad kom de överens om en tävling: de tre skulle skriva var sin skräckberättelse. Percy och Lord Byron fullföljde inte sina bidrag till tävlingen, men för Mary gick det desto bättre, hon fick inspiration till en hel roman. Året därpå hade hon berättelsen klar och ytterligare ett år senare, 1818, utkom den i bokform i sin första upplaga. Den nådde snabbt berömmelse och utkom sedan i ständigt nya upplagor. Doktor Victor Frankenstein är urtypen för den visionäre vetenskapsmannen, den påhittige uppfinnaren, den djärve nytänkaren, som brinner för sitt arbete och är besatt av sin fixa idé att en dag lösa Det Stora Problemet, i det här fallet Livsgnistans Gåta. Han vill kunna skapa och omforma livet självt, han vill kunna styra och påverka livets och tillvarons grundläggande mekanismer. Han kan rentav ses som en representant för hela den moderna utvecklingen som har dominerat samhället de senaste seklen och som har fört så mycket gott med sig, men även en hel del ont. Vetenskapen och teknologin har gett många fantastiska förbättringar som varit till enorm nytta för mänskligheten, men också ett stort antal produkter som kan orsaka katastrofer, och den miljökollaps som den globala uppvärmningen hotar att bli hade vi kanske aldrig behövt oroa oss för om inte historien framburit så många geniala forskare och påhittiga uppfinnare av just doktor Frankensteins sort. Men ännu intressantare än personligheten Victor Frankenstein är nog bokens andra huvudgestalt: monstret. Här skiljer sig romanen markant från filmatiseringarna. Monstret i romanen är nämligen inte alls som filmernas, inte alls en grymtande rosslande stapplande trögtänkt zombievarelse som går med armarna utsträckta och trampar sönder allt i sin väg och går rakt igenom väggar utan att märka det, utan det rakt motsatta: en supermänniska! Kolossalt stark, smidig, uthållig, tål alla slags påfrestningar, och dessutom mycket intelligent, intellektuell, och synnerligen verbal. Han skulle kunna leva ett förträffligt liv och bli lycklig och framgångsrik och nöjd med sin tillvaro om det inte vore för en sak: han passar inte in i den mänskliga gemenskapen. Han är för det första oerhört ful. Grovhugget sammansatt som han är, av aparta groteska likdelar. Han är så frånstötande ful att alla som ser honom ryggar tillbaka i vämjelse och instinktiv avsky. För det andra är han oformligt stor. Doktor Frankenstein hade nämligen inte möjlighet att konstruera en normalstor varelse, då hade sammanfogandet av nervtrådar och liknande - detaljer blivit för svårt. Monstrets mörka öde blir att tvingas driva omkring som en utstött och aldrig någonstans välkomnas bland vänner. Själv är han till fullo medveten om vidden av problemet och kan resonera och argumentera inför doktor Frankenstein och inför läsaren om sitt fruktansvärda och till synes olösliga dilemma. Lika mycket som romanen handlar om vetenskap som går överstyr handlar den alltså om de avvikandes utanförskap. Monstret, outsidern, freaken, som ivrigt famlar efter minsta halmstrå, som hoppas hitta någon som helst variant av gemenskap. Men han har så ofantligt mycket emot sig, utseendet, ursprunget, hela sin fysiska frånstötande uppenbarelse. När konflikterna eskalerar blir romanen dessutom ohyggligt spännande, och hur det går ska inte avslöjas här i denna vår kortfattade förhandsreklam för nyöversättningen. Efter avslutad läsning har man dock lätt att förstå att 19-åriga Mary Shelleys roman Frankenstein sedan länge tillhör litteraturens odödliga mästerverk.

En av 1900-talets mest inflytelserika amerikanska romaner – Den store Gatsby av F Scott Fitzgerald – nu i efterlängtad nyöversättning av Christian Ekvall. Enda nyöversättningen på nästan 70 år! Nick Carraway kommer till New York för att bli aktiemäklare. Han flyttar in i en villa på Long Island och börjar umgås med det flärdfulla paret Tom och Daisy Buchanan. Till granne får han en ytterligt gåtfull och kolossalt förmögen man som ger storslagna fester, oftast utan att själv visa sig. Grannens namn är Jay Gatsby. (Det finns även en äldre översättning av F Scott Fitzgeralds roman Den store Gatsby till försäljning i Sverige just nu: Gösta Olzons från 1946.) "Den perfekta romanen!" Mons Kallentoft (i Lundströms Bokradio P1) "Magnifik! Fullkomligt enastående roman!" Majgull Axelsson (i Lundströms Bokradio P1)

Novellsamlingen Fettpärlan av Guy de Maupassant i nyöversättning av Marie Berthelius som också skrivit det initierade efterordet. Berättelsen om Fettpärlan har kallats en av världens bästa noveller, blivit filmatiserad otaliga gånger i vitt skilda tappningar och efter metoo är den aktuellare än någonsin. Huvudpersonen Fettpärlan är prostituerad och har hamnat i samma vagn som de respektabla som rynkar på näsan åt henne. Färden går genom ett ihållande snöoväder med det tysk-franska kriget 1870 som omgivande ram och oroande bakgrund. De respektabla i kupén uttrycker med blickar och små diskreta men ändå bitska kommentarer att de egentligen borde ha förvägrat Fettpärlan att åka med i denna fina vagn. Föga anar de vad som strax ska ske. Något som kan fördärva deras liv fullkomligt – om inte Fettpärlan kan tänka sig att rädda hela sällskapet. Det är ju inte så mycket begärt. Hon behöver ju bara bjuda ut sig ännu en gång... Novellen publicerades 1880 och innebar Maupassants stora genombrott. Över en natt blev han hela det litterära Frankrikes gunstling. Han var då trettio år. När han dog av syfilis tretton år senare hade han författat närmare trehundra noveller, sex romaner och hundratalet essäer och tidningsartiklar. Han räknas som Frankrikes genom tiderna främste novellförfattare. Maupassants läromästare var Gustave Flaubert, som var barndomsvän med hans mor. Det var Flaubert som uppmuntrade den spirande författaren att satsa på prosan i stället för poesin och blev ett slags ställföreträdande far och mentor. Han uppmanade adepten att träna observationsförmågan, grundligt studera karakteristiska drag och ingående beskriva människor, djur och företeelser. Därefter skärskådades och kritiserades dessa skrivövningar med vändande post eller under långa textsamtal om söndagarna. Till vår volym har vi valt sju av Maupassants allra bästa noveller, här i nyöversättning av Marie Berthelius som också skrivit det initierade efterordet. Följande noveller ingår: Fettpärlan Ett Parisäventyr Mademoiselle Fifi Hårnålen Ånger Historien om en bondpiga Olivlunden.

Joseph Conrads roman Mörkrets hjärta i nyöversättning och med efterord av Christian Ekvall. Mörkrets hjärta är en av världslitteraturens mest lästa och beundrade romaner, en evig modern klassiker. Decennium efter decennium känns den lika smärtsamt aktuell. Berättelsen är till synes enkel, det handlar om Charlie Marlow som reser uppför Kongofloden för att försöka finna den beryktade herr Kurtz. Om Kurtz sägs att han och hans mannar levererar mer elfenben än någon annan, i övrigt är allt som har med denne mystiske man att göra höljt i dunkel. Tills Marlow lyfter slöja efter slöja... ”Inte minsta lilla ljud hördes. Man såg sig häpet omkring och undrade om man var döv, sedan kom plötsligt natten och gjorde en blind dessutom. Vid tretiden på morgonen hoppade en stor fisk och åstadkom ett plask som fick mig att sätta mig upp lika snabbt som om en kanon hade avfyrats. När solen gick upp kom en vit dimma, mycket varm och klibbig och mer förblindande än natten. Den varken skingrades eller drev utan låg bara där överallt omkring oss som om den hade antagit fast form. Vid åtta eller nio lyfte den som en persienn.” Romanen om Marlows makliga färd uppför Kongo­floden allt djupare in i mörkrets hjärta känns lika sann ända in på skinnet som den är galen och absurd. Kurtz blir representanten för det oändliga vita övervåldet och allas ofrånkomliga självförbränning, ”Jag väntade på att vildmarken skulle brista ut i gapskratt som fick fixstjärnorna att skaka i sina fästen. Allting tillhörde honom, men det var inte viktigt.” Joseph Conrad (1857–1924) föddes i en ukrainsk provins i Polen av polska föräldrar. Efter att ha arbetat som sjökapten debuterade han som författare vid 38 års ålder, inte på sitt modersmål utan på engelska. Han blev en av den engelskspråkiga litteraturens stora. Mörkrets hjärta är ett av hans viktigaste verk. Boken har filmatiserats fyra gånger, den mest kända versionen är Francis Ford Coppolas Apokalypse Now från 1979 som flyttat handlingen från Kongo till Vietnam och Kambodja. Inspelningen blev av olika skäl kaotisk och präglades av samma kaos och storhetsvansinne som skulle skildras och filmen fångar på kornet den groteska ironi som genomsyrar romanen.

Om Bibelns ethos. Nyutgåva med tillägg. I Bibeln behandlas otaliga etiska frågor, men de 66 böckerna är av olika karaktär, och deras undervisning är sammansatt och mångskiftande. I boken har författaren sökt arbeta fram den grundläggande enheten i den brokiga mångfalden: den centrala "visionen" och de bärande motiven. Huvudvikten läggs vid Nya testamentets tre stora teologer Matteus, Paulus och Johannes. Dessa behandlas först var för sig. 160 sidor.

OBS! NYÖVERSÄTTNINGEN! Superklassikern romanen Skriet från vildmarken av Jack London i nyöversättning och med efterord av Bengt Samuelson. Skriet från vildmarken är världslitteraturens mest uppmärksammade skildring av hundens vilda själ. Den handlar om den stora, kraftiga blandrashunden Buck som rövas bort från sitt liv som familjehund i Kalifornien och hamnar som draghund under guldruschen i Alaska, där de hårda tagen gäller. Där vildmarken kallar. Boken har kommit i otaliga utgåvor världen över, ofta omstöper man den till förkortad och förenklad ungdomsbok, vilket är att göra boken en otjänst. Originalversionen (som Bakhåll utgår ifrån) är en litterärt högstående roman. Den är filosofiskt avklarnad och insiktsfull, på samma gång som den är råbarkad och hard-boiled, baserad i självupplevd verklighet. En lysande och genuin klassiker. Jack London vet vad han talar om. Han var med i den berömda guldruschen 1897-98 när lycksökare och äventyrare från hela världen sökte sig till nordvästra Kanada ditlockade av rykten om lättvunna rikedomar. Den lilla orten Klondike i delstaten Yukon som haft omkring femhundra invånare växte på två år till en medelstor stad med en befolkning på över trettiotusen. Stora summor pengar var i omlopp. Guldgrävarnas fynd vandrade lika snabbt över till de omgivande affärsmännen, hundhandlarna, värdshusvärdarna, bordellägarna. Väldiga förmögenheter kunde hastigt byta ägare vid spelborden. Guldgrävarna letade sig ut i skogarna och utmed flodfårorna. Hundspannet var transportmedlet som fungerade bäst. Hundarna förmådde dra både mannar och tung utrustningen i hög fart över väglösa snövidder. Romanens centralfigur är den före detta fridsamma hemmahunden Buck som under guldruschens strapatser förvandlas till något annat, till en starkare, tåligare, vildare version av sig själv. En varelse han har släktskap med hundratals generationer bakåt i tiden. Det som suger tag i honom, det han djupast lystrar till är ett ociviliserat lockrop som får honom att känna sig som en fri, otämjd hund. Det är lockropet från vildmarken - The Call of the Wild. Jack London (1876-1916) kom från fattiga omständigheter i Kalifornien och fick kämpa sig fram till skolgång och bildning. Under sitt blott fyrtioåriga liv författade han närmare femtio romaner och novellsamlingar. Han var också undersökande journalist, krigskorrespondent och politiskt aktiv socialist. För eftervärlden är han främst känd för sina vildmarksskildringar.

"Jag har just läst årets mest spännande bok - åtminstone ur löparsynpunkt - och det är en roman!" Ove Haugen, Göteborgs-Posten "En välskriven roman om livslång vänskap. Lack har tidigare visat att han verkligen kan berätta en historia och han bevisar detta ännu en gång!" Anders Palm, BTJ "En rakt igenom underhållande bok om man någon gång tjusats av löpning!" Roger Bengtsson, Ung Tro "Sträckläste med stor fascination. Nästan 300 sidor om löpning från Lund till Aten på 80 dagar, nördig, kul och wow!" BG Nilensjö, Tidningen Spring. Haruki Murakamis Vad jag pratar om när jag pratar om löpning, Dean Karnazes Ultramarathon Man och Christopher McDougalls Born to run är alla spännande böcker om fantastiska och fanatiska löpprojekt. Nu kommer en svensk roman i samma anda. Fyra vänner bestämmer sig för att springa sträckan Lund-Aten på 80 dagar. Det finns fullständigt vansinniga projekt och sedan finns det förstås ännu galnare projekt. Som att springa 270 mil ner till Grekland bara för att ställa sig på startlinjen till Athens Authentic Marathon. Det här inte bara en spännande roman, det är också en intressant genomgång av vad som händer med kroppen när man tänjer på gränserna för vad som är fysiskt möjligt. Boken fungerar även som en guide- och inspirationsbok om långlöpning. Inte bara för den som springer halvmaraton, maraton och ultramaraton, utan även för den som funderar på ett multiultramaraton.

Hear, O Israel: The Lord our God, the Lord is One. And you shall love the Lord your God with all your heart, and with all your soul, and with all your might." So the first and most important part of Israel's creed (the Shema`) runs. The scribes and rabbis saw deep significance in each of the words "heart", "soul", and "might (mammon)". Jesus and each of his male disciples certainly recited the Shema` every morning and evening. Dr. Gerhardsson has found that the quoted words have, in their scribal interpretation, played a central role for Jesus and Early Christianity, and he has over a period of 30 years presented his findings in a series of ground-breaking articles. Seventeen of these studies, written in English, German and French, have now been collected into one volume. They put a number of significant New Testament passages in a fresh light: basic sayings and parables of Jesus, the narratives about the temptation and crucifixion of Christ, the prose-poem about love in 1 Corinthians XIII, and others. They illuminate the centre of New Testament ethics, they focus attention upon the ethical dimension of Early Christology, and they uncover the basic criteria of the original dispute between the Church and Israel.

OBS! NYÖVERSÄTTNING! Romanen Tristan och Isolde av Joseph Bédier, i nyöversättning och med efterord av Marie Berthelius. Berättelsen om Tristan och Isolde är den stora riddarberättelsen framför alla andra, en av de allra tidigaste, en av de ursprungliga, de bästa, de som gett upphov till alla andra. Ingen vet riktigt hur den skapades, vem som egentligen skrev den. Troligen växte den fram under tidig medeltid bland barderna som både satt med det enkla folket runt elden i byarna och i slottens tronsalar tillsammans med de kungliga och berättade vad de i sin tur hade hört berättas. Så småningom, mot slutet av medeltiden, fick historien skriven form i flera versioner. Senare inspirerade den Shakespeare till Romeo och Julia och Richard Wagner till sin berömda opera. År 1900 sammanförde Joseph Bédier de ihopsamlade fragmenten till den version som numera gäller. Här i Sverige idag är väl Tristan och Isolde berättelsen som alla hört talas om men få verkligen har läst. Den handlar om den tappre riddaren Tristan som skickas till Irland för att hämta Isolde den blonda som ska stå brud åt kung Mark i Cornwall. Under båtfärden råkar de unga tu dricka en förtrollad dryck som gör dem oupplösligt förälskade i varandra. Som riddare har Tristan svurit evig trohet till sin konung och ständigt skickas han ut på hemska, livsvådliga uppdrag. Det problematiska är att han älskar drottning Isolde över allt annat och att både han och hon måste smyga med denna heta, outsläckliga passion. Skulle de ertappas med sin förbjudna kärlek måste de förstås avrättas. Det är det som är nerven i det hela - kärleken som trotsar all rimlighet. Omkring den byggs allting upp, med eder och blodsband, med svekfulla intriger, förbannelser och besvärjelser. Och med ridderligt våld. Tristan har förmågor som en superhjälte. Han utkämpar blodiga strider med svärd och lans, med spjut, sköld och pilbåge. Isolde är den evigt sköna. Inte ens när de är utkastade ur samhället och bor i månader i en koja i skogen och hennes kläder är slitna och smutsiga, inte ens då förlorar hon sin bländande skönhet. Här i efterlängtad nyöversättning av Marie Berthelius som också skrivit det initierade efterordet som ger bakgrunden till denna berättelsernas berättelse. Romanen Tristan och Isolde av Joseph Bédier i nyöversättning och med efterord av Marie Berthelius. ISBN 978-91-7742-602-8. Högkvalitetspapper, sydda ark, hårda pärmar. 176 sidor

NYÖVERSÄTTNING! En vanlig missuppfattning är att Kafkas hela verk publicerades postumt. I själva verket utkom sju tunna böcker medan han ännu levde. Denna volym inrymmer samtliga dessa sju böcker, det är sammanlagt 51 berättelser. Här finns många av Kafkas mest kända noveller, t ex En svältkonstnär, I straffkolonin och Domen.

Är fönsteröppningar självklara? I så fall borde vi kunna svara på frågan varför, men det är inte helt lätt. Bokens huvudbudskap är att fönsteröppningen tycks spela en nyckelroll för trivseln i hemmet inte minst för att den påverkar flera aspekter av boendekomfort. Boken vänder sig till de som på olika sätt påverkar ljus- och mörkerförhållanden i bostäder och därigenom indirekt boendes hälsa och välbefinnande: fysiska planerare, bostadsförvaltare, bostadsutvecklare, arkitekter, elkonsulter, ljusdesigners, bostadsmäklare och studenter. Men även tillverkare och återförsäljare av fönster, gardiner och mörkläggningsprodukter samt en intresserad allmänhet. Kiran Maini Gerhardsson är sedan 30 år praktiserande arkitekt med miljöinriktning och har disputerat i miljöpsykologi. Hennes forskning handlar till stor del om användares upplevelser och beteenden kopplat till belysning, ljusarmaturer och fönsteröppningar i svenska hem.

Nyutgåva med tillägg. Om hur Jesu undervisning och de korta texterna om vad han gjorde traderades muntligt innan de blev nedskrivna i evangelierna. Boken har översatts till sex andra språk.

Språket, medvetandet och världen är främst avsedd som lärobok i filosofi på gymnasiet, men den kan med fördel läsas av alla som vill få en introduktion till ämnet filosofi.

Många teologer menar idag att den kristna tron bara kan byggas på det som Jesus enligt våra källor lärde ut i ord under sin stund på jorden. Det uppmärksammade amerikanska Jesusseminariet håller inte ens huvuddelen av de bevarade Jesusorden för äkta utan minskar detta material ytterligare, till ett osäkert minimum. Birger Gerhardsson vill i denna bok visa vad den klassiska kristna tron med dess centrum i Kristi död och uppståndelse gick ut på från början och vilket historiskt underlag man åberopar i de nytestamentliga skrifterna. Till de frågor han diskuterar i boken hör: Vad är det man förkunnar, enligt källorna? Vilka argument har man för uppståndelsen? Man namnger vittnen, vilka? Vilken roll spelar kvinnorna i uppståndelseberättelserna? Var graven tom? Vad säger man om den Uppståndnes kropp? Vilka slutsatser drar man rörande de dödas uppståndelse och det eviga livet?

Boken handlar om vad bönen Fader vår betydde från början, när den bads av Jesu första lärjungar. Vi får en djup inblick i Jesu ärende liksom i hans livsfilosofi. "Det antika ljusskenet över texten ger oss frisk inspiration och genuinast tänkbara vägledning." 48 sidor.

Baskervilles hund - av många deckarkännare kallad "the greatest detective story ever told" - är en ohyggligt spännande och kuslig mordhistoria. Berättelsen börjar magnifikt med att Sherlock Holmes och doktor Watson diskuterar om man kan utläsa något av den promenadkäpp som glömts kvar av en besökare som kvällen innan förgäves hade väntat hos dem för att få träffa Sherlock Holmes. Först gör doktor Watson ett försök att dra några slutsatser. Det finns en silverplatta på käppen med en ingravering som får honom att tro att käppen är en gåva från ett jaktsällskap till en äldre läkare på landet, en läkare som brukar vandra långa sträckor för sina sjukbesök, eftersom käppen är så sliten. Sherlock Holmes skrattar vänligt men överlägset - han har kommit till delvis annorlunda och avsevärt mer detaljerade slutsatser: käppens ägare är mycket riktigt läkare, men han är en helt ung man, inte trettio fyllda, han har arbetat som underläkare i London och är numera läkare på landsbygden, "han är älskvärd, anspråkslös, tankspridd och ägare till en hund som är större än en terrier och mindre än en mastiff". Om mästaren kan utläsa allt detta av en enkel promenadkäpp - och hur han bär sig åt för att kunna dra alla dessa slutsatser får läsaren också veta - hur mycket kan då inte hans makalösa iakttagelseförmåga upptäcka i en omfattande mordutredning! I nästa stund infinner sig käppens ägare, provinsialläkaren James Mortimer (som på pricken är som Holmes har förutsagt) i deras våning. Han vill ha hjälp med ett gåtfullt och otäckt fall: Slottsherren sir Charles Baskerville har hittas död på sina ägor och därmed har en gammal legend om en spökhund som förföljer släkten Baskerville fått nytt liv. En skräckinjagande jättehund har hörts yla i natten och setts stryka omkring på heden, en gigantisk skuggestalt med självlysande käftar. Sir Charles död innebär att godset Baskerville har ärvts av unge sir Henry Baskerville som i många år har vistats i Amerika men nu anlänt till England. Sherlock Holmes bedömning är att även sir Henry är i fara. Om sir Charles dödsfall var mord är det inte osannolikt att mördaren också är ute efter sir Henrys liv. Men istället för att själv följa med Mortimer och sir Henry till godset skickar Sherlock Holmes doktor Watson som sin representant och som livvakt till sir Henry. Holmes förklarar att han har ett annat viktigt fall att först avsluta. Vi får sålunda följa med doktor Watson till Baskerville Hall - Watson fungerar för övrigt alltid som berättaren i Sherlock Holmes-äventyren - och genast rycks vi med i det allt mer spännande skeendet. Först upptäcker Watson att godsets butler Barrymore har mycket underliga saker för sig. Mitt i natten står Barrymore vid ett fönster som vetter mot heden och utför mystiska signalerande rörelser med ett stearinljus. Och någon därute i mörkret på den gudsförgätna heden signalerar tillbaka. Under en promenad nästa dag träffar doktor Watson och sir Henry en av hedens invånare, mr Stapleton, en ivrig botanist som bor i ett litet hus i närheten av godset tillsammans med sin syster. Stapleton har under två års tid ingående intresserat sig för hedens flora och fauna och har mycket att berätta. Bland annat visar han hur farligt det är att vandra på vissa träskartade ställen. Man sugs snabbt ner och får man inte genast hjälp är det omöjligt att ta sig upp. Man drunknar obevekligt i dyn och försvinner spårlöst. När mr Stapleton visar en sällsynt växt för sir Henry kommer mrs Stapleton - systern - plötsligt rusande mot doktor Watson. Hon är upprörd och ropar viskande: "Sir Henry, res härifrån, res tillbaka till London, nu genast!" Doktor Watson hinner inte ens förklara att han inte är sir Henry förrän mr Stapleton och sir Henry kommer tillbaka - och då blir mrs Stapleton genast fåordig och försagd. Hon vill inte förklara vad hon menade med sin varning. Detta är upptakten till ett av deckarlitteraturens allra största mästerverk - med utsökt levande karaktärer, realistiska miljöer, intrikat detaljflätning och en dov, äkta thrillerstämning, en stämning som för varje kapitel bara förstärks och förtätas tills den fullkomligt genomsyrar berättelsens hela universum.