Johan Östling – författare

Universitetet har ett mäktigt och vida utsträckt förflutet. I högtidliga ögonblick brukar det framhållas som en av de samhällsinstitutioner som har den längsta obrutna traditionen. Under seklernas gång har universitetet varit ett centrum för lärdom, vetenskap och högre utbildning, men det har också kunnat anpassa sig efter nya omständigheter och förväntningar. Med ursprung i det medeltida Europa har det spritts till andra delar av världen och utgör i dag en självklar stomme i alla avancerade kunskapssamhällen.   

Kunskapens stora hus erbjuder en koncis och levande skildring av universitetets vindlande historia. Framställningen kretsar kring tre övergripande akademiska modeller som dominerade under vissa epoker och då utövade ett inflytande som ett slags föredöme för omvärlden: det latinska universitetet, det tyska universitetet och det amerikanska universitetet.   

Vår tids universitet är än i dag djupt präglade av institutionens långa historia. Den som vill orientera sig i den akademiska världen har mycket att vinna på att känna till universitetshistoriens huvudlinjer.  

Johan Östling är professor i historia, föreståndare för Centrum för kunskapshistoria (LUCK) och Wallenberg Academy Fellow vid Lunds universitet. Han har länge intresserat sig för universitetshistoria och bland annat skrivit boken Humboldts universitet (2016). Ett annat specialområde är kunskapens cirkulation i samhället, där hans forskning har mynnat ut i verk som Humanister i offentligheten (2022) och Humaniora i välfärdssamhället (2023).

"OBJEKTIVT sett är det naturligtvis så, att den tyska nationalsocialismen, liksom varje annan stor folkrörelse, är en blandning på gott och ont, men enligt mitt förmenande överväger det goda." - Genetikprofessorn Herman Nilsson-Ehle 1937.

De intellektuellas förräderi? handlar om sympatier för den tyska nationalsocialismen bland svenska intellektuella. Dessa akademiker på universiteten eller inom de akademiska professionerna, författare, konstnärer och journalister, var oftast inte organiserade nazister. Däremot engagerade de sig i nazismen närstående organisationer och publikationer, eller samarbetade på andra sätt med Nazityskland. Med objektiviteten som ammunition deltog de i ett vetenskapens och kulturens propagandakrig för att förstärka Tredje rikets legitimitet.

Trots omfattande forskning om perioden är de intellektuella "tyskvännerna" fortfarande ett försummat kapitel i svensk historia. De frågor boken behandlar utgör också en ideologiskt minerad terräng. Problematiken med gränsdragningen mellan vetenskap och politik, och om anspråk på objektivitet i det offentliga samtalet, har inte försvunnit utan är ständigt aktuell.

Innehåll: Maria Björkman, Patrik Lundell & Sven Widmalm, "De intellektuellas förräderi?" Andreas Åkerlund, "Vilhelm Scharp - tyskvän, nationalist och antinazist?" Sven Widmalm, "Vetenskap som propaganda. Akademiska kontakter mellan Sverige och Tyskland under Tredje riket" Birgitta Almgren, "Svenska universitet - mål för nazistisk kulturpolitik" Maja Hagerman, "Svensk rasforskning och den nazistiska världsbilden. Herman Lundborgs vänskap och utbyte med ledande rashygieniker i Nazityskland" Maria Björkman, "Ras, vetenskap och objektivitet. Några lojaliteter hos Folke Henschen" Olof Ljungström, "'När ett helt folk drivits i landsflykt'. Gösta Häggqvist och flyktingfrågan vid Karolinska institutet" Henrik Rosengren, "Mellan kulturpolitisk anpassning och estetiska objektivitetsideal. Musikkritik och musikpolitik i Dagsposten 1941 till 1945" Bibi Jonsson, "Rütger Essén och de släckta metropolerna" Benjamin G. Martin, "Svensk film i Hitlers Europa. Nationell filmindustri och internationella nätverk" Patrik Lundell, "De välvilligas rationalitet. Objektivitetsideal och mediekritik inom Riksföreningen Sverige-Tyskland 1938 till 1958" Ola Larsmo, "Det svarta nätet. Om unghögern, Sveriges nationella förbund och Sverigedemokraterna" Johan Östling, "Nya nyanser av brunt. Utblick över ett forskningsfält"

Det finns en tydlig berättelse om hur humaniora marginaliserades i efterkrigstidens Sverige: i ingenjörernas, teknokraternas och samhällsvetarnas land fanns det inget utrymme för bildning, filosofi och historia. Denna bok utmanar en sådan föreställning och visar hur påtagligt närvarande humaniora var i tidens offentlighet. Genom ett kunskapshistoriskt perspektiv och internationella jämförelser åskådliggör författarna hur humanister befann sig mitt i välfärdssamhällets kultur och politik, medier och bokmarknad, idédebatt och utbildningsväsende.  

I centrum för boken står 1960- och 1970-talens offentlighet. I en första del diskuteras den avgörande roll som humanister spelade i den unga televisionens folkbildningsprogram liksom i tidens populärvetenskapliga pocketbokutgivning och på dagstidningarnas essäsidor. I en andra del riktas uppmärksamheten mot humanioras plats i den kristna kultursfären, arbetarrörelsens folk­bildningsarbete och den nya vänsterns bokcaféer. Vi får möta kulturpersonligheter som Per I. Gedin, Gunnel Vallquist och Jan-Öjvind Swahn, men även tv-producenter, studiecirkelarrangörer, översättare av radikal facklitteratur och många andra. Alla bidrog de till att sätta humanistisk kunskap i rörelse under efterkrigsdecennierna. 

Johan Östling är historiker, Wallenberg Academy Fellow och föreståndare för Centrum för kunskaps­historia (LUCK), Lunds universitet. Anton Jansson är docent i idé- och lärdomshistoria vid Göteborgs universitet samt forskare vid Centrum för kunskapshistoria i Lund. Ragni Svensson Stringberg är fil.dr i bokhistoria och verksam vid Centrum för kunskapshistoria i Lund.

Som en uppföljare till denna bok publiceras 2023 antologin Humaniora i välfärdssamhället, redigerad av Johan Östling, Anton Jansson och Ragni Svensson Stringberg.

Humaniora genomgick en djupgående förändring under efterkrigstiden, både som vetenskapsfält och kulturell företeelse. Av många kom humanistiska studier gradvis att uppfattas som en överflödig lyxföreteelse och klassisk bildning tappade mark i utbildningssystemet. Naturvetenskap, medicin och samhällsvetenskap hade avgjort lättare att motivera sin existens i folkhemmets Sverige. Men även om humaniora kan sägas ha varit på defensiven, så är detta långtifrån hela bilden. Denna antologi visar tvärtom att det humanistiska kunskapsområdet gjorde sig starkt gällande i efterkrigstidens välfärdssamhälle.

Humaniora i välfärdssamhället innehåller texter om brott och straff, skola och pedagogik, kristendom och sekularisering, invandring och tvåspråkighet, kulturarv och stadsförnyelse, miljödebatt och ekologi, försvar och propaganda, press och bokmarknad, folkhemmets samhällsvisioner och reformpolitik. Tillsammans visar de hur humanister och humanistisk kunskap i allra högsta grad var verksamma i och påverkade Sverige från 1940-talet till 1980-talet. Boken knyter an till de internationella forskningsfälten kunskapshistoria och humanioras historia och innehåller bidrag av ett tjugotal svenska forskare från ett antal olika discipliner och lärosäten. Sammantaget ger den inte bara en mångskiftande bild av humanioras utveckling och status utan också ett nytt intressant perspektiv på den svenska efterkrigstiden.     

Antologin är en uppföljning till Johan Östlings, Anton Janssons och Ragni Svensson Stringbergs monografi Humanister i offentligheten (2022) .   

Redaktörer:

Johan Östling, professor i historia, föreståndare för Centrum för kunskapshistoria (LUCK) och Wallenberg Academy Fellow, Lunds universitet, Anton Jansson, docent i idé- och lärdomshistoria vid Göteborgs universitet samt forskare vid Centrum för kunskapshistoria (LUCK), Lunds universitet, och Ragni Svensson Stringberg, lektor i förlagskunskap och historia vid Stockholms universitet samt forskare vid Centrum för kunskapshistoria (LUCK), Lunds universitet.

Övriga medverkande:

Peter Bennesved

Ingrid Berg

Fredrik Bertilsson

Anders Burman

Marie Cronqvist

Erik Erlanson

Karl Haikola

Isak Hammar

Peter Henning

Joakim Landahl

David Larsson Heidenblad

Linnéa Lindsköld

Anders Pedersson

Ann Steiner

Hampus Östh Gustafsson    

Denna essäsamling syftar till att belysa och diskutera hur kunskap förstås och genereras i gränslandet mellan akademi och praktik. I detta gränsland utspelar sig en kamp om kunskap en kamp som ofta färgas av förenklade, extrema bilder av forskaren som antingen isolerad i ett elfenbenstorn eller frivolt minglande på marknadstorget. Det är en kamp som väcker frågor om forskarens roll, och synen på kunskap, i samhället. Författarna till bokens tretton essäer kommer från en bredd av discipliner inom humaniora och samhällsvetenskap. Genom att låta varje essä speglas i en seriebild vill vi bidra till ytterligare tanke och reflektion kring vad kampen om kunskap handlar om. Vår ambition och förhoppning är att ge bränsle till en diskussion bortom tornet och torget om möjligheter och utmaningar med dagens syn på kunskapsproduktion och vilken roll samverkan kan, eller bör, spela.

Boken är rikt illustrerad i färg.

Historiker har länge varit intresserade av kunskap: hur den produceras, vad som utmärker den och vilka maktordningar som den upprätthåller. Först det senaste decenniet har dock kunskapshistoria börjat växa fram som ett eget område.

I denna bok belyser en grupp nordiska forskare en fråga som tilldrar sig stort intresse inom det kunskapshistoriska fältet i dag: hur cirkulerar kunskap i samhället och vad händer med den när den befinner sig i rörelse? Genom empiriska studier, från 1500-talets kartografi till 1970-talets sexologi, kombinerat med teoretiska och metodiska reflexioner, utgör boken ett betydelsefullt bidrag till den framväxande internationella forskningen om kunskapens historia.

Boken är sprungen ur det nordiska nätverket ”New History of Knowledge”. Läs mer på: newhistoryofknowledge.com

–––

Historians have long been interested in knowledge—its nature and origin, and the circumstances under which it was created—but it has only been in recent years that the history of knowledge has emerged as an academic field in its own right.

In Circulation of Knowledge, a group of Nordic scholars explore a range of theoretical and methodological approaches to this new and exciting area of historical research. The question of knowledge in motion is central to their investigations, and especially how knowledge is transformed when it circulates between different societal arenas, literary genres, or forms of media.

Reflecting on twelve empirical studies, from sixteenth-century cartography to sexology in the 1970s, the authors make a significant contribution to the growing international research on the history of knowledge.

newhistoryofknowledge.com

The history of knowledge is a dynamic field of research with bright prospects. In recent years it has been established as an exciting, forward-looking field internationally, with a strong presence in the Nordic countries.

Forms of Knowledge is the first publication by the Lund Centre for the History of Knowledge (LUCK). The volume brings together some twenty historians from different scholarly traditions to develop the history of knowledge. The knowledge under scrutiny here is the sort which people have regarded and valued as knowledge in various historical settings. The authors apply different perspectives to this knowledge, maintaining the historicity and situatedness of the production and circulation of knowledge.

The book presents the history of knowledge in all its rich diversity. The role of knowledge in public life is the focus of some chapters, while others concentrate on the importance of knowledge for individuals or local communities; some chart the realities of academic or systematic knowledge, others consider its existential or mundane dimensions. Taken together, they make a significant contribution to the theoretical, conceptual, and methodological advances in the field.

Kunskapshistoria är ett dynamiskt forskningsfält som har framtiden för sig. Under de senaste åren har inriktningen etablerats som en ny och spännande historievetenskaplig inriktning både internationellt och i Sverige. 

I boken Forms of Knowledge, sprungen ur den livaktiga kunskapshistoriska forskningsmiljön i Lund, samlas historiker med olika bakgrund och specialitet för att utforska kunskapshistoriens möjligheter. Några fokuserar på kunskapens plats i offentligheten eller samhället i stort, andra belyser kunskapens betydelse för den enskilda människan eller det lokala sammanhanget. Här finns också skribenter som koncentrerar sig på akademisk och systematiserad kunskap, andra på kunskapens existentiella eller vardagliga dimensioner. 

Tillsammans sätter bokens bidrag ljuset på kunskapshistoriens mångfald och rikedom samtidigt som de bidrar till den teoretiska och metodiska utvecklingen av forskningsområdet. 

–––The history of knowledge is a dynamic field of research with bright prospects. In recent years it has been established as an exciting, forward-looking field internationally, with a strong presence in the Nordic countries.

Forms of Knowledge is the first publication by the Lund Centre for the History of Knowledge (LUCK). The volume brings together some twenty historians from different scholarly traditions to develop the history of knowledge. The knowledge under scrutiny here is the sort which people have regarded and valued as knowledge in various historical settings. The authors apply different perspectives to this knowledge, maintaining the historicity and situatedness of the production and circulation of knowledge.

The book presents the history of knowledge in all its rich diversity. The role of knowledge in public life is the focus of some chapters, while others concentrate on the importance of knowledge for individuals or local communities; some chart the realities of academic or systematic knowledge, others consider its existential or mundane dimensions. Taken together, they make a significant contribution to the theoretical, conceptual, and methodological advances in the field.

Vilka uttryck tog sig modernitetens födelse i Sverige? Hur ser förbindelsen ut mellan folkmord och kultur? Och hur återskapar historikern förlorade historiska erfarenheter?

I Moderniteten som framgång och tragedi undersöker tjugosex forskare ett motsägelsefullt och dynamiskt 1900-tal. Utifrån skilda perspektiv behandlar antologins författare ämnen som kulturhistoria, judaistik, minnesforskning och historieskrivandet som konst och metod.

Med det svenska folkhemmets skenbara idyll och det stormiga Europas komplexa verklighet i fokus besvarar den här antologin frågor om vad moderniteten inneburit för människan som individ och samhällsvarelse. Och vad det betyder att vara modern.

Historiska aktörer är långt ifrån frånvarande i historieforskningen. Varje land och varje tidsepok har sin beskärda del av biografier över framstående vetenskapsmän, intellektuella och utbildningsreformatorer. Trots detta är det inte fel att hävda att de teoretiska strömningar som har satt sin prägel på historiska och sociologiska studier av kunskap sedan 1960-talet har betonat strukturer framför aktörer, kollektiv framför individer. I den här boken framhävs däremot de historiska aktörernas betydelse och deras handlingar behandlas ur nya perspektiv.

Det övergripande målet med den här volymen är att stimulera till en större diskussion bland kunskapshistoriker om aktörernas roll. Men kan individer och nätverk av människor stå i centrum för vår forskning? Och i så fall: vilka vill vi lyfta fram och hur ska vi analysera dem?

Det här är den tredje boken i en trilogi om kunskapshistoria från Centrum för kunskapshistoria vid Lunds universitet (LUCK).

Historiska aktörer är långt ifrån frånvarande i historieforskningen. Varje land och varje tidsepok har sin beskärda del av biografier över framstående vetenskapsmän, intellektuella och utbildningsreformatorer. Trots detta är det inte fel att hävda att de teoretiska strömningar som har satt sin prägel på historiska och sociologiska studier av kunskap sedan 1960-talet har betonat strukturer framför aktörer, kollektiv framför individer. I den här boken framhävs däremot de historiska aktörernas betydelse och deras handlingar behandlas ur nya perspektiv.

Det övergripande målet med den här volymen är att stimulera till en större diskussion bland kunskapshistoriker om aktörernas roll. Men kan individer och nätverk av människor stå i centrum för vår forskning? Och i så fall: vilka vill vi lyfta fram och hur ska vi analysera dem?

Det här är den tredje boken i en trilogi om kunskapshistoria från Centrum för kunskapshistoria vid Lunds universitet (LUCK).