Leila Brännström – författare

EGENDOM Utifrån en rad nyskrivna och översatta texter gör vi historiska och samtida nedslag i frågor som rör egendom, egendomsrelationer och äganderätt. Texterna diskuterar egendom i förhållande till bland annat staden, kolonialism, nyliberalism, socialism, jämlikhet, statuspolitik, motstånd, reglering och avreglering. Läsaren får följa med till platser och händelser som haft avgörande betydelse för tillkomsten av dominerande egendomsrelationer eller som visar på viktiga konsekvenser av deras införande. Texterna tar oss bland annat till den athenska demokratin under 500-talet f. Kr., till den haitiska revolutionen i slutet av 1700-talet och till kronotorpen under deras framväxt i Norrland i slutet av 1800-talet. Med inspiration från franciskanermunkarnas kamp mot privategendom i slutet av 1200-talet formulerar den tyske filosofen Daniel Loick ett försvar för rätten att slippa äga. Den amerikanske filosofen George Caffentzis och den italiensk-amerikanska forskaren i politisk teori Silvia Federici skriver om vilka kriterier som måste vara uppfyllda för att allmänningar ska kunna tjäna som verktyg i kampen för ett antikapitalistiskt samhälle. Statsvetaren Ulrika Waaranperäs visar hur gruvbrytningen i Gállok utanför Jokkmokk och i skånska Hörby och Österlen skapar intressekonflikter och aktualiserar frågor om lokal bestämmanderätt och urfolks rättigheter. Sônia Guajajara beskriver i en intervju hur olika uppfattningar om egendom har krockat i samband med Jair Bolsonaros expansiva jordbrukspolitik i delar av Amazonas regnskogar, som lett till upptrappad förföljelse av folkgruppen Guajajara. Innehåll i Fronesis nr 68–69 (201 sidor): Vanja Carlsson, Maryam Fanni och Carl Wilén: Jämlikhetsbacklash och socialistisk draksådd Leila Brännström: Egendom, reglering och klassmakt, 1920–2020. En kort historia om globalister och den nyliberala marknadsmoralen Anna Kaijser och Carolina Pettersson: Från afternoon tea till koloniala tvångsförflyttningar. Introduktion till avsnittets texter Ulrika Waaranperä: Är mark egendom? Hur gruvfrågan aktualiserar andra markbegrepp Imri Sandström: Skapelsens kr. Carolina Pettersson och Anna Kaijser: Inte en blodsdroppe till. En intervju med Sônia Guajajara Maryam Fanni, Carolina Pettersson och Hannes Rolf: Urbana rörelser mot den globala finanskapitalismen. Introduktion till avsnittets texter Maryam Fanni och Klara Meijer: Skyskrapan som tecken på kris och katastrof Hannes Rolf: Hyresgäster mellan krigen. Organisering under marknadshyrornas tid Dominika V. Polanska: Vems är staden? Husockupationer som ett sätt att ifrågasätta äganderätten George Caffentzis och Silvia Federici: Allmänningar emot och bortom kapitalismen Vanja Carlsson och Tormod Otter Johansen: Inkludering, makt och social förändring. Introduktion till avsnittets texter Ernst Wigforss: Äganderätt och socialism Evelina Johansson Wilén: Statuspolitikens villkor under kapitalistiska egendomsförhållanden Jevgenij Pasjukanis: Varan och subjektet Daniel Loick: Missbruk av egendom Carl Wilén: Jämlikhet i egendomens ruiner. Tre kritiska alternativ Redaktörer: Vanja Carlsson, Maryam Fanni och Carl Wilén. Redaktion: Anna Kaijser, Tormod Otter Johansen, Carolina Pettersson och Hannes Rolf.

What does Carl Schmitt have to offer to ongoing debates about sovereignty, globalization, spatiality, the nature of the political, and political theology? Can Schmitt’s positions and concepts offer insights that might help us understand our concrete present-day situation? Works on Schmitt usually limit themselves to historically isolating Schmitt into his Weimar or post-Weimar context, to reading him together with classics of political and legal philosophy, or to focusing exclusively on a particular aspect of Schmitt’s writings. Bringing together an international, and interdisciplinary, range of contributors, this book explores the question of Schmitt’s relevance for an understanding of the contemporary world. Engaging the background and intellectual context in which Schmitt wrote his major works – often with reference to both primary and secondary literature unavailable in English – this book will be of enormous interest to legal and political theorists.

What does Carl Schmitt have to offer to ongoing debates about sovereignty, globalization, spatiality, the nature of the political, and political theology? Can Schmitt’s positions and concepts offer insights that might help us understand our concrete present-day situation? Works on Schmitt usually limit themselves to historically isolating Schmitt into his Weimar or post-Weimar context, to reading him together with classics of political and legal philosophy, or to focusing exclusively on a particular aspect of Schmitt’s writings. Bringing together an international, and interdisciplinary, range of contributors, this book explores the question of Schmitt’s relevance for an understanding of the contemporary world. Engaging the background and intellectual context in which Schmitt wrote his major works – often with reference to both primary and secondary literature unavailable in English – this book will be of enormous interest to legal and political theorists.

With a strong focus on constitutional law, this book examines the legal as well as the political power of ‘the people’ in constitutional democracies. Bringing together an international range of contributors from the USA, Latin America, the UK and continental Europe, it explores the complex relationship between constitutional democracy and ‘the people’ from the angles of constitutional law, legal theory, political theory, and history. Contributors explore this relationship through the lens of radical democracy, engaging with the work of key figures such as Hannah Arendt, Carl Schmitt, Claude Lefort, and Jacques Rancière.

Recent social and political developments, including the presidential elections in the United States, antidemocratic state policies in Hungary and Poland, and the political climate in the rest of Europe have brought questions relating to the position and composition of 'the people' in constitutional democracies to the forefront. This book confronts these questions head on as leading scholars across the fields of law, legal theory, political theory and history explore the contemporary problems facing constitutional democracies.With a strong focus on constitutional law, this book examines the legal as well as the political power of 'the people' in constitutional democracies. Bringing together an international range of contributors from the USA, Latin America, the UK and continental Europe, it explores the complex relationship between constitutional democracy and 'the people' from the angles of constitutional law, legal theory, political theory, and history. Contributors explore this relationship through the lens of radical democracy, engaging with the work of key figures such as Hannah Arendt, Carl Schmitt, Claude Lefort, and Jacques Ranciere.

Boken behandlar grundläggande juridiska begrepp som rätts­källa, prejudikat, rättighet och diskriminering. Varje begrepp behandlas i ett eget kapitel som kan läsas fristående, och vars syfte är att klargöra begreppets innebörd och användning inom juridiken. Bokens övergripande syfte är att skapa medvetenhet om de juridiska begreppens komplexitet – en förutsättning för att förstå och behärska den rättsliga begreppsapparaten. Boken kan användas som kurslitteratur i allmän rättslära, och som referensbok vid juridisk uppsatsskrivning.

I allt högre grad ser vi krav på historiskt erkännande för gångna tiders oförrätter som del av upprättelse- och försoningsprocesser. Sådana krav kan komma från underordnade grupper, men reses inte sällan också från forskarhåll och blir del av en pågående diskussion om historiepraktikens etiska och politiska dimensioner. Vilket ansvar har historikern, inte bara gentemot det förflutna, utan också i relation till det nu i vilket hen verkar? Och hur förhåller sig detta ansvar till de historier genom vilka akademiska kunskapspraktiker bidragit till underordning och förtryck? Historia skrivs alltid av någon och någonstans ifrån. Tiden, platsen och historikerns position spelar roll för vilken historia som tar form, och vem som genom denna historia kan tala. Men historieskrivningens praktik är inte begränsad till den akademiska disciplinen. Historieskrivning sker också genom museer, hembygdsföreningar, populärvetenskap, konst och skönlitteratur, underhållningsbranschen och inte minst i de politiska diskurserna. Den som ägnar sig åt historia måste därför också förhålla sig till hur den egna praktiken relaterar till alla dessa berättelser om det förflutna, och på vilka sätt de ger mening åt nuet. I "Etik, politik och historikerns ansvar", som är den andra fristående delen i trebandsverket "Historiens hemvist", samlas tolv forskare som på olika sätt förhåller sig till frågor om etiskt och politiskt ansvar i historieskrivning. Texterna behandlar allt från det akademiska historieämnets förändringar till historieskrivning bland revolutionära socialister, profetiska missionärer, människorättsaktivister och poeter. Frågor om historiebruk, mothistorier, våld, emancipation, historiska lärdomar och historieskrivandets gränser står i fokus. Volymen är redigerad av Patricia Lorenzoni, idéhistoriker verksam vid Linköpings universitet, och Ulla Manns, idéhistoriker och professor i genusvetenskap vid Södertörns högskola, båda knutna till forskningsprogrammet "Tid, minne, representation".

Carl Schmitt (1888?1985) har kallats inte bara den mest kände, utan även den mest ökände tyske juristen under 1900-talet. Han gjorde sig ett namn som en framstående författningsexpert under Weimarrepubliken, för att därefter kompromettera sig genom att efter Hitlers makttillträde inte bara gå med i NSDAP, utan även aktivt verka i den nya regimens tjänst. Efter andra världskrigets slut fråntogs Schmitt rätten att verka vid västtyska universitet och han förhördes som misstänkt för krigsförbrytelser i samband med Nürnbergrättegångarna. Trots detta kom Schmitt att även fortsättningsvis utöva ett stort inflytande inte bara inom den västtyska universitetsvärlden, utan även i Europa i stort, också i samband med tankar kring Europas enande, samt i USA. Och idag, decennier efter hans död, är Schmitts inflytande kanske större än någonsin. Litteraturen kring honom börjar bli allt mer svåröverskådlig och hans tänkande gör sig allt mer gällande inom den politiska teorin, inte minst under tiden efter den 11 september 2001. Schmitts försök att finna en grundläggning för det politiska i relationen mellan vän och fiende samt hans definition av suveräniteten som makten över undantagstillståndet har funnit en oroande resonansbotten i den politiska situation som kallats "kriget mot terrorismen". Men även andra aspekter av Schmitts tänkande förefaller märkvärdigt aktuella, inte minst hans mångtydiga diskussion av förhållandet mellan religiös och politisk auktoritet samt hans dunkla utsaga om att alla betydelsebärande begrepp inom statsrätten skulle vara sekulariserade teologiska begrepp. Kort sagt, hos denne "Tredje rikets kronjurist" finns det frågor som i den internationella debatten och inom alla politiska läger upplevs som i högsta grad relevanta för vår samtid. Köp

I en tid av krympande resurser till det gemensamma och då politiska stridsfrågor i högre utsträckning avgörs i domstolen snarare än i talarstolen har tillgången till rättsväsendet rätten till rättvisa blivit en brännande fråga. När detta sker samtidigt som enskilda medborgare allt oftare behöver gå till domstol för att få sina sociala rättigheter tillgodosedda behövs nya sätt att tänka och agera. Antologin Rätten till rättvisa vill belysa denna nya verklighet. De inledande bidragen handlar om hur politiken förrättsligats och juridiken politiserats, och de följande texterna visar genom nedslag i barnrätt, hyresrätt, socialförsäkringsrätt, social­ rätt, asylrätt och miljörätt hur människor får eller inte får tillgång till rättvisa. Ambitionen är att inleda ett politiskt samtal om dessa frågor.

Under de senaste decennierna har antalet rättsliga normer som är överordnade de politiska instansernas, inklusive riksdagens, normgivning och beslutsfattande ökat. Förhållanden som tidigare inte har varit normerade genom lagar eller andra författningar har kommit att bli det, domstolarnas bedömnings- och beslutsdomän har utvidgats, och offentliga och politiska diskussioner förs allt oftare med utgångspunkt i den rättsliga diskursen. Fler rättsprocesser inleds i syfte att utkräva rättigheter, ifrågasätta de politiska instansernas beslut och normgivning, vinna politiska segrar eller initiera politiska och moraliska diskussioner. Förrättsligandet är en tydlig utvecklingstendens inte bara i det svenska samhället utan även i Europa och på många andra platser runt om i världen. I Förrättsligande undersöker författaren dels förrättsligande som empirisk företeelse, dels några analyser som har sökt begreppsliggöra denna företeelse. Studien koncentrerar sig på ett konkret fall, nämligen förrättsligandet av patientens ställning i hälso- och sjukvården. Patientens ställning, som tidigare avhandlades främst inom de politiska och medicinskt etiska diskurserna, har under de senaste decennierna allt oftare kommit att behandlas som en rättslig fråga. Under samma tidsperiod har antalet lagbestämmelser som tar sikte på patientens ställning ökat markant, alltmedan domstolarna har kommit att behandla och bedöma flera aspekter av problemet.