Under de senaste decennierna har antalet rättsliga normer som är överordnade de politiska instansernas, inklusive riksdagens, normgivning och beslutsfattande ökat. Förhållanden som tidigare inte har varit normerade genom lagar eller andra författningar har kommit att bli det, domstolarnas bedömnings- och beslutsdomän har utvidgats, och offentliga och politiska diskussioner förs allt oftare med utgångspunkt i den rättsliga diskursen. Fler rättsprocesser inleds i syfte att utkräva rättigheter, ifrågasätta de politiska instansernas beslut och normgivning, vinna politiska segrar eller initiera politiska och moraliska diskussioner. Förrättsligandet är en tydlig utvecklingstendens inte bara i det svenska samhället utan även i Europa och på många andra platser runt om i världen.
I Förrättsligande undersöker författaren dels förrättsligande som empirisk företeelse, dels några analyser som har sökt begreppsliggöra denna företeelse. Studien koncentrerar sig på ett konkret fall, nämligen förrättsligandet av patientens ställning i hälso- och sjukvården. Patientens ställning, som tidigare avhandlades främst inom de politiska och medicinskt etiska diskurserna, har under de senaste decennierna allt oftare kommit att behandlas som en rättslig fråga. Under samma tidsperiod har antalet lagbestämmelser som tar sikte på patientens ställning ökat markant, alltmedan domstolarna har kommit att behandla och bedöma flera aspekter av problemet.
