Bokbox Förlag – förlag

Hur är det egentligen att leva med hemtjänst – varje dag? Vad innebär det att ha människor som regelbundet kommer hem till en, för att hjälpa till med det allra mest vardagliga och samtidigt mest privata? Att vara beroende av andra för att kunna dricka en kopp te och behöva finna sig i att en person man aldrig tidigare träffat torkar en i rumpan? Livet med hemtjänst kan också leda till djupa relationer, samtal och skratt med personal som man träffar ofta. Ibland flera gånger per dag under många års tid. Det här är en bok om att leva med hemtjänst som en ständig del av tillvaron. År 2022 påbörjades forskningsprojektet Hemtjänst i äldres vardag, finansierat av Forte . Vi som arbetat i projektet har intervjuat ett stort antal äldre personer och även gjort observationer av hemtjänstens olika besök. I forskningsprojektet ingick också en dagboksstudie, där äldre personer delade med sig av sin vardag under några veckor. En av dem som medverkade var Eva-Mari Köhler. När vi bad om dagboksanteckningar hade vi föreställt oss några korta reflektioner per dag. Eva-Mari skrev mer. Betydligt mer. Och fortsatte i hela sju veckor. Med skärpa, humor, frustration och ett analytiskt öga gav hennes texter en inblick i livet med hemtjänst som jag, som projektledare, aldrig hade kunnat föreställa mig. Efter att ha läst hennes dagboksanteckningar stod det klart att detta var något annat än underlag för forskning. Jag frågade Eva-Mari om vi tillsammans kunde göra något annat – en bok. En egen berättelse, fast där jag byter ut namn på personer och vissa platser. En sju veckors inblick i vardagen med hemtjänst, direkt från en som lever den. Det är den boken du nu håller i din hand. Välkommen in i Eva-Maris vardag. (Ur Tove Harnetts inledning.)

Vi är alla goda liberaler numera och tror på medborgerliga friheter och individens självbestämmande. Men hur ser liberalismen som distinkt politiskt alternativ egentligen ut? Att vara liberal är något mer specifikt än att gilla yttrandefrihet och tolerans. Liberalismen behandlas här som en politisk filosofi – en teori om det rättvisa samhället. Olika liberala riktningar diskuteras utifrån de grundläggande värden som förenar dem: en viss syn på individen, fokus på individuella rättigheter och ett specifikt svar på frågan om vari individens frihet består. Utifrån denna liberala värdegrund granskas och kritiseras liberala tolkningar av vad det innebär att tro på frihet, jämlikhet, legitimitet och rättvisa.Lena Halldenius är professor i samhällsfilosofi vid Malmö högskola. Hon är även verksam vid Lunds universitet, i ämnet mänskliga rättigheter.Om första upplagan av Liberalism:”Liberalism” talar ett språk jag längtar efter i dagens debatt. Här finns en författare som verkligen vill tänka, och som vill ta läsaren med sig på den utflykten. [...] Hon har helt enkelt skrivit en fackbok med förmåga att gestalta. Nina Björk i Dagens NyheterI dag kan nästan vilka åsikter som helst slentrianmässigt kallas liberala. Det är därför befriande när filosofen Lena Halldenius i den nyutkomna boken Liberalism rensar upp i floran av förment liberalistiska åsikter. Petter Larsson i Göteborgs-PostenI en lysande liten bok går lundafilosofen Lena Halldenius i clinch med en av de stora ideologierna. […] Hela tiden med en filosofisk skärpa som är så långt ifrån okritiskt tassande man kan komma. Mikael Karlsson i Borås Tidning

Syskonrelationen saknas i stor utsträckning i diskussionen om våld i nära relationer – trots att denna relation ofta är en av de mest betydelsefulla och långvariga vi har. Internationella studier visar emellertid att våld utövat av syskon är ganska vanligt förekommande och även om det tenderar att vara mindre allvarligt sett till fysiska konsekvenser har det kopplats samman med desto fler allvarliga psykiska och emotionella konsekvenser. I den här boken sammanfattas dels tidigare forskning om våld i syskonrelationer, dels presenteras en ny svensk intervjustudie där personer som utsatts för våld av ett syskon berättar om sina upplevelser. Syftet med boken är att synliggöra ett tidigare relativt outforskat område inom familjevåld och våld i nära relationer och genom konkreta exempel bidra till en ökad förståelse för hur det kan upplevas när våld förekommer i syskonrelationer. Boken är författad med avsikt att kunna användas av såväl forskare och studenter som av praktiker inom exempelvis socialtjänsten.Veronika Burcar Alm är docent i sociologi, verksam vid Sociologiska institutionen, Lunds universitet. Hon undervisar bland annat på Kriminologiprogrammet och hennes forskningsintressen rör framför allt ungdomars upplevelser av våld och hot, våld i syskonrelationer och digital crowdsourcing. Den här boken är skriven inom ramen för två forskningsprojekt vilka båda har finansierats av Brottsoffermyndigheten.

Under de senaste decennierna har antalet rättsliga normer som är överordnade de politiska instansernas, inklusive riksdagens, normgivning och beslutsfattande ökat. Förhållanden som tidigare inte har varit normerade genom lagar eller andra författningar har kommit att bli det, domstolarnas bedömnings- och beslutsdomän har utvidgats, och offentliga och politiska diskussioner förs allt oftare med utgångspunkt i den rättsliga diskursen. Fler rättsprocesser inleds i syfte att utkräva rättigheter, ifrågasätta de politiska instansernas beslut och normgivning, vinna politiska segrar eller initiera politiska och moraliska diskussioner. Förrättsligandet är en tydlig utvecklingstendens inte bara i det svenska samhället utan även i Europa och på många andra platser runt om i världen. I Förrättsligande undersöker författaren dels förrättsligande som empirisk företeelse, dels några analyser som har sökt begreppsliggöra denna företeelse. Studien koncentrerar sig på ett konkret fall, nämligen förrättsligandet av patientens ställning i hälso- och sjukvården. Patientens ställning, som tidigare avhandlades främst inom de politiska och medicinskt etiska diskurserna, har under de senaste decennierna allt oftare kommit att behandlas som en rättslig fråga. Under samma tidsperiod har antalet lagbestämmelser som tar sikte på patientens ställning ökat markant, alltmedan domstolarna har kommit att behandla och bedöma flera aspekter av problemet.

Panik i Psykiatrin: Exemplet: Rättspsykiatri tar sin utgångspunkt i 1960-talets inhysning av närmare 40 000 patienter i mentalvården. Under de senaste 40 åren har nästan 90 procent av platserna bantats bort. Denna anorexiakur har som komplikation haft både en intern panik och en extern mediepanik. Snart sagt varje våldsbrott i Sverige har förklarats med avhospitaliseringen.I boken görs en annan analys genom att peka på att våldsbrott under den stora inlåsningen var lika vanliga som nu. Först görs en närmast självbiografisk studie av mentalvården på 1960-talet. Därpå anförs två mord med åtföljande domar som skedde på S:ta Maria sjukhus 1968 och 1972. Psykiatriutredningen som togs av en nästan enhällig riksdag 1995 diskuteras liksom Sara Svenssons rättspsykiatriska diagnos i det riksbekanta Knutbydramat som kölhalades massmedialt 2004. Avslutningsvis förespråkas en avskaffning av svensk rättspsykiatri mot bakgrund av hur den utvecklats under 2000-talets första decennium.Bengt Sjöström är universitetslektor och fil dr i medicinsk sociologi. Han har därtill mer än 40 års erfarenhet som leg. sjuksköt. i framförallt psykiatrisk vård.

Tango för alla: Om att lära sig dansa handlar om en dans som skapades av människor med olika ursprung och bakgrund som i slutet av 1800-talet samlades i tkanten av staden Buenos Aires i Argentina. Dansen skapade samhörighet, gemenskap och identitet till en hel nation, och spred sig så småningom över hela världen.Dansen är intim och fyller ett känslomässigt behov av att dela en stund av lycka. Att förstå sig på tangons olika dimensioner handlar framför allt om att förstå sig själv och livet.ENRIQUE PÉREZ ARIAS kom till Sverige som politisk flykting från Chile på 70-talet. Han disputerade 1997 i socialantropologi vid Lunds universitet, och är idag verksam som universitetslektor i socialt arbete vid Malmö högskola. Han har tidigare på Bokbox Förlag utgivit sin självbiografi Ett helt liv, men ändå inte riktigt! En chilensk politisk flyktings historia.

Surrogatmödraskap innebär att en kvinna bär fram ett barn med den uttryckliga avsikten att själv inte behålla det. Föräldrarättigheterna har hon avsagt sig i det avtal hon tecknat med den eller dem som kommer att bli barnets föräldrar.Enligt svensk lag är surrogatmödraskap förbjudet. Men kan det rättsliga förbudet moraliskt rättfärdigas? Med den frågeställningen för ögonen genomför Kutte Jönsson en moralfilosofisk undersökning av surrogatmödraskap.Den rådande uppfattningen är att surrogatmödraskap är omoraliskt, av flera skäl. Vissa ser metoden som en form av barnhandel, andra liknar den vid reproduktiv prostitution. Somliga menar att metoden i sig är exploaterande och en kränkning av ovärderliga värden; att surrogatmödraskap är snuskigt, i synnerhet om det förekommer ekonomiska motiv bakom arrangemangen.I boken argumenterar emellertid författaren för att metoden går att rättfärdiga moraliskt, inte minst ur ett feministiskt perspektiv, och därför bör tillåtas. För är inte förbudet ett exempel på en konservativ syn på könsroller och det traditionella mödraskapet? Historiskt har det setts som en framgång när kvinnors arbete blivit officiellt erkänt som arbete. Så varför dra gränsen vid reproduktionen och det biologiska mödraskapet?KUTTE JÖNSSON är filosof och verksam vid Malmö högskola. Detta är hans doktorsavhandling.

Ett helt liv, men ändå inte riktigt! En chilensk politisk flyktings historia handlar om olika tidsperioder i författarens liv. Bakgrunden är militärkuppen i Chile den 11 september 1973. Enrique Pérez var djupt engagerad i den politiska kampen och blev arresterad av Pinochets säkerhetspolis 1975. Han satt i fängelse i nästan två år och flydde sedan till Sverige 1977.Den första tiden i Sverige präglades mycket av kontakter med myndigheter, men framför allt av mötet med alla de människor som var engagerade i solidaritetsrörelsen för Chiles folk i kampen mot militärdiktaturen. Livet i Sverige formades av vardagliga händelser och av svårigheten att finna en egen plats i samhället. Ett helt liv men ändå inte riktigt! är en politisk biografi om att leva i olika världar, och den kan hjälpa oss att förstå flyktingars situation och de utmaningar det svenska samhället står inför i en tid när främlingsfientlighet och rasism har ökar markant.Men det är också en bok om en annan passion än den politiska, om kärleken till det goda samhället, den goda människan, till kvinnor och ett gott liv. Vi får följa ett unikt människoöde genom livets alla tvära kast, framställt med en stor portion berättarglädje, humor och värme.Enrique Pérez disputerade 1997 i socialantropologi vid Lunds universitet, och är idag verksam som universitetslektor i socialt arbete vid Malmö högskola.

I denna bok beskrivs och analyseras unga mäns berättelser om utsatthet för misshandel, rån och hot. Boken syftar till att visa på komplexiteten i ämnen som brott, offerskap och etnicitet.Ungdomar med svensk respektive invandrarbakgrund beskriver ofta varandra utifrån ett ”vi” och ett ”dom”. I mediaskildringar har denna dikotomi förstärkts vad gäller brottslighet och offererfarenhet. Men hur beskriver de ungdomar vi har intervjuat sina erfarenheter? Är det överhuvudtaget relevant vilken bakgrund gärningsmännen har?När unga män berättar om att de blivit utsatta för rån eller misshandel är inte alltid den egna eller andras bakgrund det väsentliga. Ofta är det istället en underförstådd manlighet och deltagande i en ungdomskultur som de unga männen resonerar kring.I boken uppmärksammas samtidigt hur etnicitet (den egna och andras) kan användas som en retorisk resurs i samtal när man vill diskutera sin egen utveckling, samhällsfrågor eller frågor om polisanmälningar.VERONIKA BURCAR ALM är docent i sociologi, verksam vid Sociologiska institutionen, Lunds universitet. Hon forskar bl a om ungdomars upplevelser av våld och hot, våld i syskonrelationer och digital crowdsourcing. ANNA RYPI är lektor verksam i sociologi och socialt arbete vid Sociologiska institutionen och Socialhögskolan, Lunds universitet. Hennes forskning har kretsat kring brottsutsatthet från olika perspektiv, t ex våld i syskonrelationer, medling vid brott, ungas upplevelser av våld. MALIN ÅKERSTRÖM är sociolog och professor vid Lunds universitet. Hon har skrivit om ungdomsvård, korruption och administrationens lockelser.

Den västerländska scendansen har med jämna mellanrum blivit föremål för diskussion. I fokus står frågan om dans är en dramatisk eller en visuell konstart ett uttryck för mänskliga känslor eller en händelse i nuet utan krav på att föreställa eller representera.På grundval av en exposé över det som historiskt uppfattats som essentiellt för såväl skapandet som förståelsen av scendans, utvecklar författarinnan en svensk terminologi och en modell för analys av dansverk. Modellen prövas i analyser av två dansverk av George Balanchine och Antony Tudor, två av 1900-talets mest inflytelserika koreografer.Som en röd tråd genom boken löper frågan vad är dans? Ur skilda perspektiv problematiseras och fördjupas spörsmålen om dansens natur och egenart; något entydigt svar på frågan ges inte, och är inte heller vare sig möjligt eller önskvärt.

Tidigare forskning visar att samverkan innefattar problem och konflikter. Trots det framställs samverkan nästan alltid som något fördelaktigt, och försök att samverka över organisationsgränser är en återkommande tendens i dagens samhälle.I denna bok analyseras forskning om samverkansframgångar samt författarens empiriska material med fokus på hur aktörer inom ungdomsvården framställer det lyckade samarbetet. Det rör sig om intervjuer med och observationer av samordnare, socialsekreterare, enhetschefer inom socialtjänsten, personal på de särskilda ungdomshemmen, samt ungdomar och föräldrar.Hur tog samverkansframgångar form? Vad handlade framgångar om? Hur formas interpersonell samstämmighet i triader? Och vad händer med ungdomarna i dessa framgångssituationer?Utifrån ett omfattande etnografiskt material analyserar och diskuterar författaren dessa och liknande frågor. Boken riktar sig till utbildningar i sociologi, socialt arbete, kriminologi, pedagogik, socialantropologi, socialpsykologi och närliggande ämnen, till personal inom ungdomsvården och socialtjänsten, samt till andra yrkeskategorier som samverkar över organisationsgränser.Goran Basic är filosofie doktor i sociologi, verksam som forskare och lärare vid Sociologiska institutionen, Lunds universitet. Han har bl. a. publicerat Krig och brott (2005), Skulle jag grilla lamm med dig? (2007), Vårdkedja för ungdomar eller professionella? (2009; med Joakim Thelander och Malin Åkerström), Etnicitet i ungdomsvården (2010), och Samverkan blir kamp (2012). Han medverkar också i antologin Den sorterande ordningsmakten (2013; Peterson & Åkerström, red), utgiven av Bokbox Förlag.

Författarna redogör här för resultatet av ett jämställdhetsprojekt på en forskarutbildning vid universitetet i Lund. Tolv gästprofessorer – alla kvinnor – arbetade med doktorander i sociologi, socialantropologi, rättssociologi och medie- och kommunikationsvetenskap. I seminarier och individuella samtal diskuterades frågor kring avhandlingsarbete, artikelskrivande och universitetsvärldens genusstrukturer. Bakgrunden till projektet är bortfallet av kvinnliga forskare inom akademin – ett fenomen känt som ”leaky pipe”.Utvärderingen utgår från doktorandernas upplevelser av jämlikhetsprojektet. Detta inifrånperspektiv kastar ljus över hur yngre forskare ser på sin tillvaro och framtid inom universitetet, samt varför utsorteringen av kvinnor inom akademin fortsätter att vara ett problemProjektet har finansierats av Europeiska Socialfonden. Projektet avrapporteras också i Den obalanserade hierarkin: Om ett universitetsprojekt för jämställdhet av Ann-Mari Sellerberg (Bokbox Förlag).

Mänskliga rättigheter har blivit ett centralt begrepp i samhällsdebatten, såväl internationellt som i Sverige. Men vad menar vi egentligen när vi talar om mänskliga rättigheter? I denna antologi undersöks tre teman: mänskliga rättigheter som normativt språk och begrepp, mänskliga rättigheter som politisk praktik samt människorättsbrott och människorättsinstitutioner. Den gemensamma utgångspunkten är att mänskliga rättigheter förverkligas inom ramen för samhällets institutioner. Författarna analyserar hur mänskliga rättigheter används i filosofiska debatter och i skolan, av olika statliga aktörer och människorättsaktivister, i internationella åtal och FN-sammanhang. Därmed ges en komplex bild av mänskliga rättigheter ur ett politiskt och institutionellt perspektiv. Boken vänder sig till alla som kommer i kontakt med människorättsfrågor i sitt arbete, inom frivilligsektorn, i sin forskning eller utbildning och som vill orientera sig i det politiska, begreppsliga, filosofiska, rättsliga och historiska forskningsläget. Samtliga författare är forskare och lärare knutna till ämnet mänskliga rättigheter vid Lunds universitet.

Uppslagen till denna bok är minst tvåfaldig. För det första skrev jag en liten rapport vid Regionkliniken i Växjö för 10 år sedan, där materialet till stora delar bestod av diagnosen Persona pathologica en diagnos jag tidigare stött på när jag sommararbetat vid ett stort mentalsjukhus. Diagnosen saknade precision enligt min egen referensram. Då de patienter jag undersökte i Växjö ofta hade missbruk som andradiagnos. Det villsäga, patienterna jag studerade hade en dubbeldiagnos, som visade sig vara mera regel än undantag. När jag började med psykiatristudier 1967 debatterades persona pathologica intensivt i populär- och fackpress, men då under diagnosens kritiserade ordform: psykopati. Jag har nu retrospektivt kunnat konstatera att varje tid har haft sitt topic i psykiatrin. Jag debuterade när psykopatidiagnosen debatterades. Senare kom borderline personality state att bli diskuterat i fackpress och kanske framför allt blev den en container dit man skickade patienter som vägrade uppträda såsom läroböckerna föreslog. Exemplen på historiska debatter i psykiatrin kan göras oändlig. Överhuvudtaget har jag genom åren kunnat konstatera att patienter är oförskämda nog att uppträda eller visa upp en symptomflora som alls inte stämmer med läroböckernas idealpatienter. Jag har tagit detta ad notam och skrivit denna bok utifrån många olika perspektiv, det vill säga såsom diagnosen psykopati historiskt gestaltat sig. Detta har inte hindrat mig att försöka göra en uppsummering där jag presenterar ett symptomschema i slutkapitlet och detta försök bär jag själv ansvaret för.

Ur Inledningen.

Forskningsprojektet Handelns frontpersoner har undersökt dolda kompetenser och relationerna mellan personal och kunder inom handeln. De empiriska undersökningarna har utförts med deltagande observation vid en livsmedelsbutik, två bensinstationer och en elektronikbutik. Två rapporter föreligger nu, författade av Vesa Leppänen och Ann-Marie Sellerberg vid Sociologiska institutionen, Lunds universitet.I rapporterna återges en lång rad autentiska intervjucitat och beskrivningar av olika situationer som uppkom vid insamlingen av data. Därigenom vill författarna ge fylliga och konkreta beskrivningar av det arbete som utförs av handelsanställda och i anslutning till det presentera sina tolkningar av de sociala processer som utspelar sig i mötena med kunder och övriga i arbete.I den första rapporten, Normer om att vara trevlig och säljande, beskrivs och analyseras centrala normer som handlar om att anställda skall vara trevliga och säljande i möten med kunder. Trevlighet och säljande upplevs som viktiga konkurrensmedel, vilket återspeglas i att de handelsanställda använder uttryck som kunderna betalar vår lön och kunden har alltid rätt.I den andra rapporten, Styrning av butiksarbete, beskrivs och analyseras styrning av arbete i fyra butiker; en större livsmedelsbutik, två bensinstationer och en elektronikbutik. Särskilt fokuseras den inomorganisatoriska styrning som utövas av butikschefer, deras närmaste medarbetare och de kedjor till vilka butikerna är anslutna.Forskningsprojektet, som genomförden under åren 2008 och 2009, har finansierats av Handelns utvecklingråd (HUR), som publicerat en tredje rapport från projektet, Besvärliga kundbeteenden.

I koncentrationslägret Auschwitz dödade man upp till 40.000 människor om dagen: en teknisk helhetslösning. Det behövdes storskalig ingenjörsmetodik för att genomföra folkmordet. Efter Auschwitz och Hiroshima kan vi inte ha kvar någon oskuldsfull framtidstro. Skall allt kunna få göras, bara för att det är tekniskt möjligt?Inte vår sak? är utgiven i samarbete med Föreningen Svenska Ingenjörer mot Kärnvapen.

Det här är en bok om ett stort ungdomsprojekt i Landskrona. Våren 1987 utmynnade projektet i en musikteaterföreställning, ”Landskronapågen i Afrika”. Men Landskronapågen ifråga – Fredrik Wierth som en gång i tiden for till Afrika för att söka lyckan – är ändå inte huvudpersonen i boken. Bakom arbetet med teater- och musikintresserade ungdomar avtecknar sig några andra aktörer, nämligen de kommunala förvaltningarna. Deras samarbete med ungdomsprojektet och de lärdomar som bägge parter kan dra av den gångna tiden granskas av etnologen Carina Sjöholm. Hon har intervjuat ungdomar som deltog hela tiden, sådana som hoppade av och sådana som ramlade in i slutskedet. Hon har också talat med projektledarna, olika representanter för kommunens förvaltningar m fl.

Studien tar sin utgångspunkt i patientens ställning och rättens förutsättningar då det gäller att demokratisera hälso- och sjukvården. 1983 års hälso- och sjukvårdslag ger uttryck för denna strävan. Här framhävs patientens aktiva deltagande. Lagen är dock riktad till landstingskommunerna och reglerar deras skyldighet att utforma vården utifrån vissa övergripande mål. Lagen ger inte patienten några uttryckliga rättigheter. Den rätt som patienten har är möjligheten att till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN) anmäla ”fel eller försummelse”. Denna möjlighet är studieobjektet i boken och belyses utifrån ett rättssociologiskt perspektiv. Mål som med- och självbestämmande för patienten kräver en utveckling av hälso- och sjukvårdens interaktionsmönster. En central punkt i boken är därmed den stora andelen anmälningar som hänför sig till bristande information eller nonchalant bemötande. En förutsättning för en demokratisering är pateintens faktiska möjligheter att aktivt delta med argument i den fel eller försummelse-procedur som ansvarsnämnden tillhandahåller. Härvidlag försöker boken skapa en förståelse för vad som kan stimulera respektive begränsa denna möjlighet. Kan olika typer av anmälningar till HSAN skapa processer som kan ha en betydelse för hälso- och sjukvårdens utveckling? Betydelsen är avhängig av hur HSAN:s roll uppfattas. Ifall man ska ta målet att stärka patientens ställning på allvar, krävs det att det finns en möjlighet att anmäla såväl bemötande- och informationsfrågor som medicinska felbehandlingar. BO CARLSSON är numera professor i idrottsvetenskap vid Malmö högskola. ÅKE ISACSSON var verksam vid Centrum för samhällsmedicin, Lunds universitet. Boken är deras gemensamma doktorsavhandling.

Socialpolitiken i verkligheten beskriver försäkringskassans sätt att tillämpa reglerna om handikappersättning för en grupp handikappade som under senare delen av 80-talet ansökte om ersättning. I centrum för studien står å ena sidan försäkringskassan - den myndighet som har att bereda och besluta i ärenden rörande handikappersättningen - och å andra sidan de handikappade själva med sina sociala rättigheter till ersättning för de extra stödbehov och de merutgifter som förorsakas av deras funktionsnedsättning.Hetzler analyserar bl a de skillnader som kan konstateras i bedömningen av likartade ärenden, vilket visar på olika "kulturmönster" hos kassorna. Dessa skillnader ger varierande konsekvenser för de handikappade och skapar osäkerhet vad gäller deras rättssäkerhet. I en särskild studie av hur kvinnliga handikappade behandlas kan författaren påvisa systematisk diskriminering på grund av könstillhörighet. Männen tillerkänns ersättning i högre utsträckning än kvinnor, och därtill högre ersättning - också i likartade eller identiska fall.Sex till sju år efter det att det första beslutet i deras ärende fattats i försäkringskassan kontaktades de handikappade i en uppföljande enkätundersökning. Resultatet av enkätundersökningen ger flera viktiga bidrag till förståelsen av de handikappades situation i samhället och deras syn på sig själva som individer.

Varför säger en arbetstagare upp sig och väljer arbetslöshet? Varför ökar antalet slutare? Vad vill dessa människor ha sagt med sin tysta protest? I denna bok redovisas en undersökning av 5.000 slutare från två tidsperioder. Genom enkät- och intervjuundersökningar har det relativt nya fenomen inom svenskt arbetsliv som frivilligt slutande är kartlagts och analyserats. Den bild som framträder av slutarnas motiv för uppsägning är både ljus och mörk. Den berättar om tunga och ohälsosamma arbetsmiljöer, och stress och trakasserier. Men den berättar också om en begynnande attitydförändring bland arbetstagarna, som låter oss ana att kraven på humana arbetsmiljöer och rättvisa arbetsvillkor kommer att ställas med större tyngd i framtiden.

Pier Paolo Pasolini (19221975) är en av sextio- och sjuttiotalens mest originella och kontroversiella filmregissörer. I Änglarnas barn presenteras och analyseras hans märkliga arbete inom filmen. I synnerhet studeras Pasolinis sista film, Salò, vilken i en närläsning ses som ett spektrum för de problemkomplex som sysselsatte Pasolini under hela efterkrigstiden och bidrog till att göra honom till en poète maudit, en fördömd poet.

Försäkringen mot inkomstförluster till följd av arbetsskada är en hörnsten i den svenska välfärdskonstruktionen, unik även i ett internationellt perspektiv för sitt öppna skadebegrepp och förmånliga bevisregel. Samtidigt har ingen socialförsäkring varit föremål för sådan debatt och diskussion som just arbetsskadeförsäkringen. Ett rättssociologiskt forskarlag vid Lunds universitet har följt försäkringens utveckling allt sedan ikraftträdandet 1977. Den senaste undersökningen gäller tillämpningen av lagen om arbetsskadeförsäkring i Försäkringsöverdomstolen, högsta besvärsinstans för socialförsäkringsärenden. Alla avgöranden i arbetssjukdomsmål (ej olycksfall) mellan åren 1987 och 1991 har studerats i syfte att fastställa hur intentionerna med lagen tillvaratagits vid besvärsprövningen i högsta instans. Forskningsresultaten pekar på en hårdnande attityd gentemot de arbetsskadade i domstolen, en attitydförändring som väl motsvarar den förändrade inställningen till hela arbetsskadeförsäkringen som kommit till uttryck i samhällsdebatten under slutet av 80-talet och början av 90-talet.

Åtminstone fram till slutet av 1980-talet gick utvecklingen på lagstiftningens område mot ökad jämställdhet och därmed ökad jämlikhet i samhället. Denna utveckling är i den vetenskapliga debatten och i folkmun intimt knuten till välfärdssamhället. Ett viktigt tema i denna bok är hur havandeskapspenningen är förbunden med denna utveckling. Detta angrips genom en studie av lagstiftningsprocess och tillämpning.Viktiga frågor i boken är hur lagstiftare, försäkringskassor, arbetsgivare och kvinnor bedömer påfrestningar i arbetet, vilka kvinnor som söker respektive beviljas havandeskapspenning, om försäkringskassorna tar hänsyn till individuella faktorer som påverkar kvinnans möjlighet att fortsätta arbeta under hela graviditeten, samt om mäns och kvinnors värderingar av påfrestningar i arbetet skiljer sig åt. Finns det ett begränsande patriarkat? Hur ser det ut? Hur går försäkringskassorna till väga när de fattar beslut?SVEN-ERIK OLSSON är numera universitetslektor i socialt arbete vid Högskolan Kristianstad. Kvinnor i arbete och reproduktion är hans doktorsavhandling i rättssociologi från Lunds universitet.

Dagens Sverige är ett mångkulturellt samhälle, och bristen på stabilitet i relationerna mellan svenskar och olika invandrargrupper banar vägen för konfrontationer, som i sin tur materialiserar sig som "elände, våldsdåd och bråk". Det mångkulturella Sverige blir på så sätt en grogrund för etnokulturella motsättningar. Eftersom rätten i regel betraktas som samhällets konfliktlösande maskineri par excellence, söker en del av dessa motsättningar en rättfärdig och slutgiltig lösning inom rättssystemet. Av samma anledning byggs förväntningar på rättsliga lösningar upp, dvs att man genom lagstiftning ska få bukt med konflikter och att allt blir bra om en tvist behandlas i rätten. Frågan är emellertid om rätten kan leva upp till dessa förväntningar. Detta arbete är ett försök att närmare granska de problem som uppstår till följd av Sveriges mångkulturella struktur och som tar sig uttryck i konfliktformer av olika slag. Huvudfrågan som ska besvaras gäller relationen mellan dessa konflikter och rättssystemet. Kan rätten användas för att stävja etnokulturellt grundade konflikter, och i så fall hur? REZA BANAKAR är numera professor i rättssociologi vid Lunds universitet. Detta är hans doktorsavhandling.

1993 inleddes FINSAM, en försöksverksamhet för finansiell samordning av socialförsäkringens och hälso- och sjukvårdens resurser i fem svenska landsting. Genom att erbjuda tidigare vård och olika typer av rehabilitering hoppades man kunna reducera antalet sjukskrivningsdagar. Syftet var att minska kostnaderna i sjukförsäkringen samtidigt som man utan budgetbelastning skulle kunna bygga ut hälso- och sjukvården. Att genomföra en samordning av det här slaget skulle normalt kräva en lagändring. Genom att istället utforma den som en försöksverksamhet kan man bygga upp och pröva en organisation utan den tidskrävande procedur som lagstiftning innebär. Samtidigt undviker man den granskning som lagförslag genomgår, medan den organisation som byggs upp under försöksperioden kan bli svår att bryta ner. I denna rättssociologiska studie av FINSAM ställs bland annat frågorna: Har försöksverksamheten blivit ett nytt styrmedel? Kan vår välfärdsorganisation permanent förändras utan rättslig kontroll? CLAES-GÖRAN HAMMARSKÖLD (1945–2001) var verksam vid Sociologiska institutionen, Lunds universitet. Detta är hans doktorsavhandling.

Den moderna tidens intrång har inneburit stora förändringar i Ecuadors Amazonasområde. Eva Karsten visar i det antropologiska reportagets form hur utvecklingen påverkat de idag ca 40 000 shuarindianerna. Alltsedan spanjorernas erövring av landet har shuar, tidigare kända som jivaros, kämpat mot de vitas diskriminering och förtryck, för sina mänskliga rättigheter, för sin världssyn, sin jord och sin kultur. Den europeiska missionsverksamheten från slutet av 1500-talet och fram till våra dagar har haft det största och tidsmässigt längsta inflytandet. Författaren redovisar de svårigheter och konflikter missionärerna upplevt i arbetet, och ställer mot detta indianernas reaktioner på missionens och de styrandes försök att integrera dem i det vita samhället. Eva Karsten är fil lic i sociologi och numera pensionerad. Hon har under ett halvt sekel gjort flera resor till shuarstammen, och som källmaterial har hon även använt gamla spanska krönikor och brev som förvaras i Ecuadors huvudstad Quito.

Liberty is a contested concept, and different interpretations of it, and of its value, abound. Liberty Revisited argues for an interpretation of liberty that focuses on symmetrical relations of power and influence, rather than separate instances of action. Enjoying liberty requires that one is not subordinated. "Liberty as non-domination" has recently been advocated by republicans. Here it is employed in a different context, in a discussion with three interrelated themes: To establish non-domination as a radical and feminist, but not republican, interpretation of liberty; to argue that non-domination can function as an independent criterion of political legitimacy; and that the egalitarian aspect of non-domination includes equality of socioeconomic goods. The systematic discussion is preceded by an analysis of how the concept of liberty has been used in the history of political thought, exemplified by Kant, Locke, Mill and Wollstonecraft. Lena Halldenius is a political philosopher at Malmö University.

Vad innebär egentligen ett bra bemötande i det offentliga mötet, dvs i mötet mellan medborgare och tjänsteman? Kan det goda bemötandet öka allmänhetens tilltro gentemot förvaltningen? Kan ett gott bemötande ses som en form av etisk dygd? I Det offentliga mötet behandlas dessa frågor med försäkringskassans aktörer, handläggare och försäkrade, i fokus. Flera olika handläggare och försäkrade har fått berätta om sina upplevelser och känslor efter ett möte. Handläggarnas egna resonemang kring hur man som offentlig tjänsteman bör bete sig - deras etiska normer - åskådliggörs och problematiseras. För analysen av relationen mellan tilltro och bemötande används teorier om legitimitet och närbyråkrater. Stina Hall är doktorand i statsvetenskap vid Lunds universitet och har tidigare arbetat som handläggare på försäkringskassan.

År 1997 infördes en ny lag i Sverige angående underhållsstöd. Syftet med denna reform var primärt att göra ett tidigare svårhanterligt och dyrt system mer kostnadseffektivt. Detta skulle åstadkommas bland annat genom ett mer individualiserat ekonomiskt ansvarstagande och strängare regler för uträkning och återbetalning av underhållsstödsbeloppet.Underhållsstödet - familjepolitikens albatross är en undersökning av de underhållsstödsskyldiga föräldrarnas ekonomiska och sociala situation snart fem år efter reformens genomförande.I boken konstateras att besparingsmålen inte uppnåtts. Förutom en ständigt ökande skuld till staten av obetalda underhåll, noteras en markant ökning av bidragsskyldiga föräldrar som hamnat i kronofogdemyndighetens register. Dessutom verkar det som om strängare regler om återbetalning hårdast drabbar föräldrar med svagast ekonomi, det vill säga de som systemet borde vara avsett att hjälpa. Denna utveckling försvårar i sin tur dessa föräldrars möjligheter till såväl umgänge med sina barn som chans att bilda familj på nytt.1997 års underhållsstödsreform har visat sig skapa ett oflexibelt och statiskt system som på många sätt exkluderar umgängesföräldern från kontakt med sina barn och samtidigt försvårar för dem att axla sitt försörjningsansvar.Marcus Persson är forskarstuderande i sociologi vid Lunds universitet.