Bengt Sjöström - Böcker

Den tragiska berättelsen om psykiatripatienten Ingrid är ett familjedrama där den svenska psykiatrin blir en av aktörerna, snarare än en samhällelig institution som kan bidra till lösningen av den komplicerade familjesociala situationen.Berättelsen - och dess struktur, det narrativa - om en patient i psykiatrin under 1960- och 1970-talen bildar utgångspunkt i en tolkning av relationen patient/läkare, och utgör en grundval i förståelsen av den svenska - och sannolikt även hela den västerländska - psykiatrin under 1900-talets andra hälft.Journalen om Ingrid blir till ett underifrånperspektiv som kompletteras med ett ovanifrånperspektiv i form av byråkratiernas utredningar och psykiatrins reformprogram. Gemensamt för i stort sett hela den psykiatriska utvecklingen under 1900-talet är att även denna utvecklats till en tragedi. Bengt Sjöström är fil dr och universitetslektor med mer än 30 års erfarenhet av psykiatrisk praktik och teori.

Uppslagen till denna bok är minst tvåfaldig. För det första skrev jag en liten rapport vid Regionkliniken i Växjö för 10 år sedan, där materialet till stora delar bestod av diagnosen Persona pathologica en diagnos jag tidigare stött på när jag sommararbetat vid ett stort mentalsjukhus. Diagnosen saknade precision enligt min egen referensram. Då de patienter jag undersökte i Växjö ofta hade missbruk som andradiagnos. Det villsäga, patienterna jag studerade hade en dubbeldiagnos, som visade sig vara mera regel än undantag. När jag började med psykiatristudier 1967 debatterades persona pathologica intensivt i populär- och fackpress, men då under diagnosens kritiserade ordform: psykopati. Jag har nu retrospektivt kunnat konstatera att varje tid har haft sitt topic i psykiatrin. Jag debuterade när psykopatidiagnosen debatterades. Senare kom borderline personality state att bli diskuterat i fackpress och kanske framför allt blev den en container dit man skickade patienter som vägrade uppträda såsom läroböckerna föreslog. Exemplen på historiska debatter i psykiatrin kan göras oändlig. Överhuvudtaget har jag genom åren kunnat konstatera att patienter är oförskämda nog att uppträda eller visa upp en symptomflora som alls inte stämmer med läroböckernas idealpatienter. Jag har tagit detta ad notam och skrivit denna bok utifrån många olika perspektiv, det vill säga såsom diagnosen psykopati historiskt gestaltat sig. Detta har inte hindrat mig att försöka göra en uppsummering där jag presenterar ett symptomschema i slutkapitlet och detta försök bär jag själv ansvaret för.

Ur Inledningen.

Bengt Sjöströms nya bok tar sin utgångspunkt i tanken att människor konstruerar sig själva. Denna konstruktion är inte godtycklig, utan människor skapar sig själva med hjälp av de förutsättningar som är givna i den situation som de råkat hamna i. Dessa förutsättningar kan inte förstås på ett objektivt sätt eftersom den handlande människan själv tolkar sin situation och därmed ger den mening. Samma typ av situation kan upplevas helt olika av olika människor. Men trots allt kan man inte tolka en situation hur som helst. Det finns alltid givna begränsningar för människans meningsskapande aktivitet.Dessa begränsningar kan inte fastställas på ett helt objektivt sätt, eftersom det förutsätter ett absolut vetande. Ett sådant vetande är omöjligt att uppnå eftersom människan aldrig kan se och förstå allt. Människan är beroende av att förstå världen utifrån en viss utsiktspunkt. Vår förståelse är alltid ofullständig och därför har vi alltid möjligheten att utvidga vår förståelse genom att använda oss av förståelseformer som sker från en bättre utkikspunkt. Människor kan skapa nya förståelseformer som ökar möjlighetsutrymmet i en situation.

Panik i Psykiatrin: Exemplet: Rättspsykiatri tar sin utgångspunkt i 1960-talets inhysning av närmare 40 000 patienter i mentalvården. Under de senaste 40 åren har nästan 90 procent av platserna bantats bort. Denna anorexiakur har som komplikation haft både en intern panik och en extern mediepanik. Snart sagt varje våldsbrott i Sverige har förklarats med avhospitaliseringen.I boken görs en annan analys genom att peka på att våldsbrott under den stora inlåsningen var lika vanliga som nu. Först görs en närmast självbiografisk studie av mentalvården på 1960-talet. Därpå anförs två mord med åtföljande domar som skedde på S:ta Maria sjukhus 1968 och 1972. Psykiatriutredningen som togs av en nästan enhällig riksdag 1995 diskuteras liksom Sara Svenssons rättspsykiatriska diagnos i det riksbekanta Knutbydramat som kölhalades massmedialt 2004. Avslutningsvis förespråkas en avskaffning av svensk rättspsykiatri mot bakgrund av hur den utvecklats under 2000-talets första decennium.Bengt Sjöström är universitetslektor och fil dr i medicinsk sociologi. Han har därtill mer än 40 års erfarenhet som leg. sjuksköt. i framförallt psykiatrisk vård.

Stora delar av 1900-talet kännetecknades av att intagna på hospitalen/mentalsjukhusen gjorde allt för att undslippa vård. Vid slutet av 1900-talet och början av 2000-talet föreligger närmast en konkurrenssituation bland psykiskt sjuka om att få plats inom den slutna vården. Även poliklinisk öppenvårdspsykiatri är svårtillgänglig under 2000-talet. Demarkationslinjen eller kriteriet för intagning är om patienten är självmordsnära eller ej. Eftersom Socialstyrelsen jagar läkare med blåslampa om de missar en patient som begår självmord, har många patienter knäckt koden för att bli inlagd. Det kan räcka med att han eller hon anger självmordsplaner för att inläggning skall komma till stånd.Det finns inget land i världen som haft en sådan kraftig uppgång av psykiska sjukdomar som Sverige under 1900-talets slut och början av 2000-talet. Faktiskt var vi världsmästare även i antalet slutna vårdplatser under stora delar av 1900-talet. De nuvarande markanta psykiska ohälsotalen drabbar främst ungdomar och unga vuxna. I Psykiatri i kris inför 2010-talet lyfts framför allt fram ungdomar med destruktiva beteenden som exempelvis blandmissbruk, självskadebeteenden och det yttersta och slutliga självskadebeteendet: självmord. Hos ungdomar och unga vuxna har depression blivit en folksjukdom, som de försöker självmedicinera. Självmedicineringen består oftast av destruktiva illegala droger ofta kombinerade till ett blandmissbruk där alkohol och narkotika spelar en central roll.Bengt Sjöström nya bok är uppbyggd av ett antal tämligen fristående essäer, där den inledande essän försöker förklara den sedan 1850/1860-talet i Sverige framväxande psykiatriska vetenskapen. De rationaliserande eliterna i samhället var de första som tolkade egendomligt beteende som psykisk sjukdom. Inte minst förhöll sig prästerna aktiva när irrationellt beteende skulle tolkas som psykiatriska avvikelser. Självmordet och alkoholism (som kan ses som ett utdraget självmord) behandlas i separata essäer. När det gäller självmord ser författaren tillbaka på debatten under 1970- och 1980-talen. Denna debatt har stora likheter med dagens debatt. När det gäller fenomenet alkohol betonas dess viktiga samhälleliga roll. Det avslutande kapitlet om alkoholberoende och alkoholabstinens är bokens mest pedagogiska avsnitt och författat av Helena Karlsson och Eva Olausson, specialistsjuksköterskor i psykiatri med inriktning mot missbruk. Boken vänder sig alltså till utbildningar i psykiatri och missbruksvård, men den kan även finna sin användning inom vårdetik.Bengt Sjöström är universitetslektor och legitimerad sjukskötare inom psykiatri; Helena Karlsson är legitimerad sjuksköterska med psykiatrisk specialkompetens; Eva Olausson är legitimerad sjuksköterska med psykiatrisk specialkompetens.