Socialpolitiken i verkligheten beskriver försäkringskassans sätt att tillämpa reglerna om handikappersättning för en grupp handikappade som under senare delen av 80-talet ansökte om ersättning. I centrum för studien står å ena sidan försäkringskassan - den myndighet som har att bereda och besluta i ärenden rörande handikappersättningen - och å andra sidan de handikappade själva med sina sociala rättigheter till ersättning för de extra stödbehov och de merutgifter som förorsakas av deras funktionsnedsättning.
Hetzler analyserar bl a de skillnader som kan konstateras i bedömningen av likartade ärenden, vilket visar på olika "kulturmönster" hos kassorna. Dessa skillnader ger varierande konsekvenser för de handikappade och skapar osäkerhet vad gäller deras rättssäkerhet. I en särskild studie av hur kvinnliga handikappade behandlas kan författaren påvisa systematisk diskriminering på grund av könstillhörighet. Männen tillerkänns ersättning i högre utsträckning än kvinnor, och därtill högre ersättning - också i likartade eller identiska fall.
Sex till sju år efter det att det första beslutet i deras ärende fattats i försäkringskassan kontaktades de handikappade i en uppföljande enkätundersökning. Resultatet av enkätundersökningen ger flera viktiga bidrag till förståelsen av de handikappades situation i samhället och deras syn på sig själva som individer.
