Antoinette Hetzler – författare

Människan gör samhället – formar, utvecklar, bevarar. Men samhället gör också människan – människan formas och utvecklas i och genom samhället. Detta är den klassiska sociologins stora insikt. Sociologins klassiker presen­terar tjugotvå sociologiska tänkare som med stor spänn­­vidd varierar denna grundläggande sociologiska insikt som i dag äger större giltighet än någonsin.Sociologins klassiker presenterar grundfrågor och centrala begrepp hos klassiker, från Auguste Comte till Alva och Gunnar Myrdal. Unika särdrag behandlas liksom likheter med andra klassiker. Boken betonar den klassiska sociologins aktualitet för analysen av vårt eget samhälle. Ett syfte med antologin är att vidga förståelsen av klassisk sociologi och inkludera dem som tidigt skrev viktiga sociologiska verk men som av olika anledningar inte fått den uppmärksamhet de förtjänar. I många av bokens kapitel presenteras sociologiska tänkare för första gången på svenska.Sociologins klassiker vänder sig till studenter i sociologi och annan samhälls- och beteendevetenskap på grundnivå. Boken kan med fördel utgöra grunden för hur hela kurser organiseras. Den är också lämplig för studenter och forskare som söker introduktioner till enskilda sociologiska tänkare.

Den här boken är en hyllning till skönlitteraturens rikedom och till den sociologiska fantasin.

Skönlitteraturen illustrerar samhällsvetenskapliga kärnresonemang, den väcker nya frågor om människans existentiella villkor och den sprider nytt ljus över vårt sätt att se på världen. Men trots att samhällsvetenskapen kan sägas ha uppstått under samma epok som den moderna litteraturen, och trots att de har fascinationen inför samhället och det s­ociala samspelet gemensamt, så har skönlitteraturen märkligt nog inte någon naturlig plats i samhällsvetarens verktygslåda.

Sociologi genom litteratur tjänar både som en reflektion över samhällsvetenskapens egenart och som en inbjudan till samhällsvetare att använda skönlitteraturen som ett fönster mot den sociala verkligheten.

Bokens redaktörer, Christofer Edling och Jens Rydgren, är professorer i sociologi vid Lunds respektive Stockholms universitet. Författarna representerar flera generationer av i dag verksamma svenska sociologer.

Medverkande författare: Ola Agevall, Göran Ahrne, Patrik Aspers, Reza Azarian, Paavo Bergman, Stina Bergman Blix, Alexandra Bogren, Christofer Edling, Hedvig Ekerwald, Marie Evertsson, Mats Franzén, Magnus Haglunds, Carl-Göran Heidegren, Antoinette Hetzler, Bo Isenberg, Magnus Karlsson, Jonas Lindström, Gunnar Olofsson, Anders Persson, Abby Peterson, Jens Rydgren, Lambros Roumbanis, Lisbeth Stenberg, Lotta Stern, Mikaela Sundberg, Stefan Svallfors, Richard Swedberg, Maria Törnqvist, Denny Vågerö, Åsa Wettergren, Malin Åkerström.

Socialpolitiken i verkligheten beskriver försäkringskassans sätt att tillämpa reglerna om handikappersättning för en grupp handikappade som under senare delen av 80-talet ansökte om ersättning. I centrum för studien står å ena sidan försäkringskassan - den myndighet som har att bereda och besluta i ärenden rörande handikappersättningen - och å andra sidan de handikappade själva med sina sociala rättigheter till ersättning för de extra stödbehov och de merutgifter som förorsakas av deras funktionsnedsättning.Hetzler analyserar bl a de skillnader som kan konstateras i bedömningen av likartade ärenden, vilket visar på olika "kulturmönster" hos kassorna. Dessa skillnader ger varierande konsekvenser för de handikappade och skapar osäkerhet vad gäller deras rättssäkerhet. I en särskild studie av hur kvinnliga handikappade behandlas kan författaren påvisa systematisk diskriminering på grund av könstillhörighet. Männen tillerkänns ersättning i högre utsträckning än kvinnor, och därtill högre ersättning - också i likartade eller identiska fall.Sex till sju år efter det att det första beslutet i deras ärende fattats i försäkringskassan kontaktades de handikappade i en uppföljande enkätundersökning. Resultatet av enkätundersökningen ger flera viktiga bidrag till förståelsen av de handikappades situation i samhället och deras syn på sig själva som individer.

Försäkringen mot inkomstförluster till följd av arbetsskada är en hörnsten i den svenska välfärdskonstruktionen, unik även i ett internationellt perspektiv för sitt öppna skadebegrepp och förmånliga bevisregel. Samtidigt har ingen socialförsäkring varit föremål för sådan debatt och diskussion som just arbetsskadeförsäkringen. Ett rättssociologiskt forskarlag vid Lunds universitet har följt försäkringens utveckling allt sedan ikraftträdandet 1977. Den senaste undersökningen gäller tillämpningen av lagen om arbetsskadeförsäkring i Försäkringsöverdomstolen, högsta besvärsinstans för socialförsäkringsärenden. Alla avgöranden i arbetssjukdomsmål (ej olycksfall) mellan åren 1987 och 1991 har studerats i syfte att fastställa hur intentionerna med lagen tillvaratagits vid besvärsprövningen i högsta instans. Forskningsresultaten pekar på en hårdnande attityd gentemot de arbetsskadade i domstolen, en attitydförändring som väl motsvarar den förändrade inställningen till hela arbetsskadeförsäkringen som kommit till uttryck i samhällsdebatten under slutet av 80-talet och början av 90-talet.

Som ett led i kampen mot långa sjukskrivningar och höga kostnader för sjukförsäkringen infördes en lag om avstämningsmötet som en del av Försäkringskassans arbetsmetodik. Syftet var att göra det lättare för långtidssjuka att återgå i arbete efter avslutad sjukdom och sjukskrivning. Under avstämningsmötet träffades den sjukskrivne, Försäkringskassans handläggare, rehabiliteringsexperter, läkare, arbetsterapeuter och andra som på något sätt skulle kunna bidra till att få ett lyckligt slut på sjukfallet. Lagen om avstämningsmöte, en i sig närmast unik åtgärd, trädde i kraft den 1 juli 2003.Hur gick det då? Fick staten mer kontroll över sjukförsäkringens handläggning genom lagstiftningen om avstämningsmöte? Blev det ordning och reda på de långtidssjuka när de tvingades till ett avstämningsmöte? Hittade de snabbare tillbaka till arbete? Blev det ett givande möte där den försäkrade sattes i centrum?I Antoinette Hetzlers senaste bok, Delaktighet under hot, presenteras en inträngande studie av avstämningsmötet som utredningstekniskt hjälpmedel för Försäkringskassan. Professor Hetzler visar övertygande att även detta nya sätt att arbeta med långa sjukfall har misslyckats; sjukfallen blir inte kortare och antalet långtidssjuka som återgår i ordinarie arbete blir inte större. Istället har kassans verksamhet byråkratiserats, och sjukförsäkringens legitimitet har naggats i kanten.ANTOINETTE HETZLER är professor i sociologi vid Lunds universitet och en av landets främsta experter på socialpolitik och det svenska välfärdssamhället. Hon har forskat om socialförsäkringssystemets funktionssätt sedan slutet av 1970-talet.