Anton Jansson – författare

Humaniora genomgick en djupgående förändring under efterkrigstiden, både som vetenskapsfält och kulturell företeelse. Av många kom humanistiska studier gradvis att uppfattas som en överflödig lyxföreteelse och klassisk bildning tappade mark i utbildningssystemet. Naturvetenskap, medicin och samhällsvetenskap hade avgjort lättare att motivera sin existens i folkhemmets Sverige. Men även om humaniora kan sägas ha varit på defensiven, så är detta långtifrån hela bilden. Denna antologi visar tvärtom att det humanistiska kunskapsområdet gjorde sig starkt gällande i efterkrigstidens välfärdssamhälle.

Humaniora i välfärdssamhället innehåller texter om brott och straff, skola och pedagogik, kristendom och sekularisering, invandring och tvåspråkighet, kulturarv och stadsförnyelse, miljödebatt och ekologi, försvar och propaganda, press och bokmarknad, folkhemmets samhällsvisioner och reformpolitik. Tillsammans visar de hur humanister och humanistisk kunskap i allra högsta grad var verksamma i och påverkade Sverige från 1940-talet till 1980-talet. Boken knyter an till de internationella forskningsfälten kunskapshistoria och humanioras historia och innehåller bidrag av ett tjugotal svenska forskare från ett antal olika discipliner och lärosäten. Sammantaget ger den inte bara en mångskiftande bild av humanioras utveckling och status utan också ett nytt intressant perspektiv på den svenska efterkrigstiden.     

Antologin är en uppföljning till Johan Östlings, Anton Janssons och Ragni Svensson Stringbergs monografi Humanister i offentligheten (2022) .   

Redaktörer:

Johan Östling, professor i historia, föreståndare för Centrum för kunskapshistoria (LUCK) och Wallenberg Academy Fellow, Lunds universitet, Anton Jansson, docent i idé- och lärdomshistoria vid Göteborgs universitet samt forskare vid Centrum för kunskapshistoria (LUCK), Lunds universitet, och Ragni Svensson Stringberg, lektor i förlagskunskap och historia vid Stockholms universitet samt forskare vid Centrum för kunskapshistoria (LUCK), Lunds universitet.

Övriga medverkande:

Peter Bennesved

Ingrid Berg

Fredrik Bertilsson

Anders Burman

Marie Cronqvist

Erik Erlanson

Karl Haikola

Isak Hammar

Peter Henning

Joakim Landahl

David Larsson Heidenblad

Linnéa Lindsköld

Anders Pedersson

Ann Steiner

Hampus Östh Gustafsson    

Decennierna kring förra sekelskiftet var en turbulent tid med stora omvälvningar i det svenska samhället. Här möter läsaren tio personer som var med och agerade politiskt i skeendet. Riksdagsledamöter som Nelly Thu¨ring finns med, men också skribenter som Elin Wägner, akademiker som Pontus Fahlbeck och folkrörelsepersoner som Martin Andersson. De porträtterade tillhörde olika politiska läger och slogs för skilda ideal men gemensamt hade de viljan att göra avtryck i en komplex och föränderlig politisk värld.

Författarna till boken beskriver tidens förändringar genom att visa hur aktörernas position och situation skiftade, och hur de själva reagerade på samhällsomvandlingen. Men skribenterna vill även lyfta fram själva aktörskapet och låta handlandet stå i fokus. I texterna blir det tydligt hur typiskt det var för perioden att politiskt aktiva rörde sig mellan olika handlingspositioner och sammanhang som riksdagen, medie- och affärsvärlden, universiteten eller organisationer och samfund på gräsrotsnivå. Fram träder en rik skildring av svensk politisk historia i en omvandlingstid.

Det finns en tydlig berättelse om hur humaniora marginaliserades i efterkrigstidens Sverige: i ingenjörernas, teknokraternas och samhällsvetarnas land fanns det inget utrymme för bildning, filosofi och historia. Denna bok utmanar en sådan föreställning och visar hur påtagligt närvarande humaniora var i tidens offentlighet. Genom ett kunskapshistoriskt perspektiv och internationella jämförelser åskådliggör författarna hur humanister befann sig mitt i välfärdssamhällets kultur och politik, medier och bokmarknad, idédebatt och utbildningsväsende.  

I centrum för boken står 1960- och 1970-talens offentlighet. I en första del diskuteras den avgörande roll som humanister spelade i den unga televisionens folkbildningsprogram liksom i tidens populärvetenskapliga pocketbokutgivning och på dagstidningarnas essäsidor. I en andra del riktas uppmärksamheten mot humanioras plats i den kristna kultursfären, arbetarrörelsens folk­bildningsarbete och den nya vänsterns bokcaféer. Vi får möta kulturpersonligheter som Per I. Gedin, Gunnel Vallquist och Jan-Öjvind Swahn, men även tv-producenter, studiecirkelarrangörer, översättare av radikal facklitteratur och många andra. Alla bidrog de till att sätta humanistisk kunskap i rörelse under efterkrigsdecennierna. 

Johan Östling är historiker, Wallenberg Academy Fellow och föreståndare för Centrum för kunskaps­historia (LUCK), Lunds universitet. Anton Jansson är docent i idé- och lärdomshistoria vid Göteborgs universitet samt forskare vid Centrum för kunskapshistoria i Lund. Ragni Svensson Stringberg är fil.dr i bokhistoria och verksam vid Centrum för kunskapshistoria i Lund.

Som en uppföljare till denna bok publiceras 2023 antologin Humaniora i välfärdssamhället, redigerad av Johan Östling, Anton Jansson och Ragni Svensson Stringberg.