Mattias Martinson – författare

2026 händer det: Svenska kyrkan blir en folkkyrka i minoritet. Det väcker frågor. Vad händer med en kyrka – och ett samhälle – när en tusenårig kristen grundton tonar ut? Många kyrkor i världen vet redan vad det är att leva som minoritet. En folkkyrka kan blomstra även så. Visserligen gör det ont när invanda mönster bryts. Men i den stilla susningen finns samtidigt nya möjligheter att upptäcka. I en tid av förändring vill projektet Folkkyrka i minoritet bidra till ett nyfiket sökande efter vägar framåt. Projektets tre rapporter sammanfattas i denna bok, med förankring i församlingslivet och i relevant forskning. Här får ideella, förtroendevalda, anställda och intresserade ett gediget underlag för samtal som kan fördjupa, bredda och uppmuntra.En stilla susning. Svenska kyrkan i minoritetsblivandets tid ingår i Stiftelsen sverige och kristen tro; skriftserien 34

This book reconceives theology as a musical endeavour in critical tension with language, space and silence. An Overture first moves us from music to religion, and then from theology back to music – a circularity that, drawing upon history, sociology, phenomenology, and philosophy, disclaims any theology of music and instead pursues the music in theology. The chapters that follow explore the three central themes by way of theory, music and myth: Adorno, Benjamin and Deleuze (language), Derrida, Rosa and Nancy (space), Schelling/Hegel, Homer and Cage (silence). In overdubbing each other, these chapters work towards theology as a sonorous rhythm between loss and freedom. A Coda provides three brief musical examples – Thomas Tallis, György Ligeti, and Evan Parker – as manifestations of this rhythm, to show in summary how music becomes the very pulse of theology, and theology the very intuition of music. The authors offer an interdisciplinary engagement addressing fundamental questions of the self and the other, of humanity and the divine, in a deconstruction of modern culture and of its bias towards the eye over the ear. The book harmonizes three scholarly voices who attempt to find where the resonance of our Western conceptions and practice, musically and theologically, might resound anew as a more expansive music of theology.

This book reconceives theology as a musical endeavour in critical tension with language, space and silence. An Overture first moves us from music to religion, and then from theology back to music – a circularity that, drawing upon history, sociology, phenomenology, and philosophy, disclaims any theology of music and instead pursues the music in theology. The chapters that follow explore the three central themes by way of theory, music and myth: Adorno, Benjamin and Deleuze (language), Derrida, Rosa and Nancy (space), Schelling/Hegel, Homer and Cage (silence). In overdubbing each other, these chapters work towards theology as a sonorous rhythm between loss and freedom. A Coda provides three brief musical examples – Thomas Tallis, György Ligeti, and Evan Parker – as manifestations of this rhythm, to show in summary how music becomes the very pulse of theology, and theology the very intuition of music. The authors offer an interdisciplinary engagement addressing fundamental questions of the self and the other, of humanity and the divine, in a deconstruction of modern culture and of its bias towards the eye over the ear. The book harmonizes three scholarly voices who attempt to find where the resonance of our Western conceptions and practice, musically and theologically, might resound anew as a more expansive music of theology.

PROBLEMEN MED ATT tolka olika religioners religiösa texter har alltmer kommit i centrum av de senare årens debatt. Det gäller såväl den judiska Torah, den kristna Bibeln som Koranen. Hur en text tolkas kan bli en fråga om vilka seder och bruk man får förverkliga, om vilka samlevnadsformer som accepteras, eller bokstavligen om liv och död för enskilda människor eller samhällen. Vad är då en rätt tolkning av en religiös text? Kan en sådan text betyda vad som helst? Eller får den tas som intäkt för snart sagt vad som helst? Hur hanterar man inom en religion besvärliga texter som ingår i de nedärvda auktoritativa skrifterna, ja sådana som rentav ar moraliskt tvivelaktiga? Frågor som de nämnda tas upp ur olika synvinklar i artiklarna i denna bok. De lades fram och diskuterades vid ett mångvetenskapligt symposium på Vitterhetsakademien i Stockholm i maj 2006. Det är främst texter ur Bibeln som behandlas, medan t.ex. relateringar till islam främst förekom i diskussionerna.

Religionerna spelar idag en tydlig roll i offentligheten, i Sverige och internationellt. Det är inte längre självklart att religion försvinner i ett modernt samhälle, alternativt blir något vissa ägnar sig åt privat eller i krympande kyrkor. Utvecklingen tar sig många olika uttryck. Ett uttryck är att kyrkor i Sverige offentligt tar ställning för en generös flyktingpolitik eller mot försämringar i den svenska välfärden, ett annat är pressdebatter om religiösa inslag vid skolavslutningar, omskärelse av pojkar och Guds existens. Ytterligare ett uttryck är religiöst legitimerat våld och terror, ett annat är den centrala roll muslimska föreställningar om människans värdighet spelade för demokratiaktivister under den arabiska våren. Religionens offentlighet. Om religionens plats i samhället behandlar denna utveckling och de frågor den väcker ur samhällsvetenskapliga, historiska, filosofiska och religionsvetenskapliga perpektiv. Med förankring i svensk och internationell forskning beskrivs utvecklingen och diskuteras utifrån konkreta exempel. Konstruktiva förslag ges till hur religiösa organisationer och individer kan delta i offentliga samtal och samhälleligt liv.

Vad driver en gudsförnekare som en gång utträtt ur Svenska kyrkan att med bibehållen ateism återinträda? Hur kan man förklara att en luthersk präst offentligt tillkännager att han är ateist? Vad har några av kristendomens argaste kritiker, som Richard Dawkins, Ingemar Hedenius och Friedrich Nietzsche, gemensamt med profilerade kristna företrädare som Karl Barth och KG Hammar? I den här boken söker Mattias Martinson nya perspektiv på debatten mellan ateism och gudstro. Utgångspunkten är inte argument för och emot Guds existens eller för och emot den religiösa trons värde. Tesen är istället att kulturens uttryck och språkets ramar bildar en viktig plattform för en tolkning av hur gudsförnekelse och gudstro är beroende av varandra. Med hjälp av en grupp kulturkritiskt orienterade filosofer, inte minst Nietzsche, närmar sig Martinson från olika håll den nutida ateism som fortfarande bokstavligen befinner sig i skuggan av kristendomens stora byggnadsverk och tankekonstruktioner. Resultatet blir något som liknar en teologisk ateism. Mattias Martinson är professor i systematisk teologi med livsåskådningsforskning vid Uppsala universitet. Han har arbetat mycket med socialfilosofen Theodor W. Adornos tänkande och publicerat ett antal böcker i gränslandet mellan teologi och filosofi.

Vilken roll har teologin, läran eller talet om det gudomliga, i ett samhälle där allt färre bekänner sig till en tro och sekulariseringen slagit över i ett postkristet tillstånd? Vilka möjligheter för teologiskt tänkande genereras i en sådan situation? I denna bok samlas texter om teologins roll i en postkristen kontext och vi får svar på frågan om det teologiska tänkandets relevans i ett samhälle där Gud alltmer framstår som ett mysterium som fortfarande hemsöker vår värld med den gäckande frågan: finns det något mer? Teologin visar sig vara en filosofisk disciplin som med nödvändighet griper in i områden som ekonomi, politik och historia och bidrar med ”sitt perspektiv genom att delta i en bredare och gemensam tydning av samtiden.”

"Martinsons programskrift kan läsas som en radikal, orädd och profetisk föregångare för en ny framtida teologi som kan bli en guide för sökare och tvivlare." (Roland Spjuth, Tro & Liv)Vad innebär det att samhället befinner sig i ett postkristet tillstånd? Handlar det om kristendomens marginalisering i en sekulär offentlighet? Syftar det på statskyrkans försvinnande eller rent av på religionens återkomst? Såväl modernitet som postmodernitet innebar stora utmaningar för den västeuropeiska teologin. Det kan vara lockande att se den postkristna situationen som slutet för teologin, vilken enligt många debattörer borde ersättas av en religiöst neutral religionsvetenskap. Mattias Martinson driver en annan tes. Just eftersom teologin erbjuder en speciell möjlighet att tänka de komplexa relationerna mellan kristen och sekulär kultur är den mer aktuell än någonsin. Men det handlar inte om ett brott med den traditionella teologin, utan om en radikal omvärdering av dess lojalitet med det egna kristna arvet. Genom att betona sin traditionella kristna identitet kan teologin återfinna sig själv i fas med den postmodernitet som inte längre är självklart kristen. Den kan bli en experimentell teologi.Mattias Martinson, född 1970, är docent i systematisk teologi med livsåskådningsforskning och arbetar vid Teologiska institutionen, Uppsala universitet. Han har bland annat publicerat böcker om Theodor W Adorno - ur såväl filosofiskt som teologiskt perspektiv - samt introduktioner till den systematiska teologin.