Urban Claesson - Böcker

This thesis explores aspects of what happened to the state Church of Sweden during the rise of the importance of public opinion and the evolution of the democratic nation state. Denmark provides the most well known Nordic example of how an old state Church became a democratic Folk (i.e. National) Church during this general transition. By comparing the Swedish with the Danish case, this study elucidates the less well known Folk Church ideology in Sweden. In Denmark a strong agrarian movement influenced by revivalism managed to take hold of public opinion making the state Church a part of the Danish national identity. Such a movement never appeared in the more industrialised Sweden. Instead a secular working class movement took hold of public and national opinion. The investigation is focused upon Harald Hallén (1884-1967), a pastor and a Social Democratic Member of Parliament. Lacking the revival elements of the Danish nationalism Hallén found that in order to get a Folk Church accepted within the secular Working class movement, it had to rest upon the heritage of the Enlightenment. Hallén regarded the Church as an expression of common ethical values within the Swedish nation. The Folk Church was supposed to strengthen existing ideals for a righteous socialist society by delivering the message of the Kingdom of God. Hallén strove to make the Church more democratic in order to express this ethical folk religion. Social Democratic nationalism became the dominant factor in Swedish political life between 1905 and 1933. The period was characterised by conflicts. First Hallén and those whom he represented fought against the Youth Church movement, which strove to establish another Folk Church ideology, by supporting the Swedish King against the rise of political Democracy. Later on, within his own Social Democratic party, Hallén fought his battle against the Marxist view of the state Church as a simple reflection of the dominant class. Hallén was in line with the political development, which resulted in a period of solid Social Democratic nation building from the 1930s onwards. From that decade on the Folk Church ideology of Hallén was established.

I mitten av 1600-talet bröts två tredjedelar av världens koppar i Stora Kopparberget. Bergverket var av stor betydelse för statens finanser. I industristaden Falun var den nya tidens utmaningar särskilt påtagliga - här fanns lönearbete, social segregering och en utsatthet för marknadens nycker. Problemen med att etablera kyrkans tro och liv var stora. Efter det stora gruvraset 1687 sökte stadens lokala elit efter en ny uppbyggande kraft. Lösningen blev Olof Ekman (1639-1713) som ny kyrkoherde. Han hade gjort sig känd genom ett nytt stort reformprogram för kristendomens återupprättande i Sverige. Här undersöks Ekmans program och verksamhet i församlingarna vid Stora Kopparberget. Studien presenterar en lokal variant av den starka konfessionaliseringsambition som främst syntes i 1686 års kyrkolag. Vid Stora Kopparberget var äldre tiders givna familjebildningar och gemenskaper inte alltid självklara. Här blev det viktigare att bemöta individer och exempelvis inrätta en barnskola för de enskildas trosutveckling. I centrum stod trons aktiva och gemenskapsbildande sida. Olof Ekman blev en svensk pionjär för dessa nya pietistiska idéer. Han ses som en tidig parallell till de båda tyska pietistiska portalgestalterna Philipp Jacob Spener och August Hermann Francke. Studien avslöjar samtidigt nya fakta om Ekmans direkta relation till Franckes Halle. Tidigare forskning har främst lyft fram hur pietismen etablerades som alternativ till den officiella kyrkan; här presenteras i stället hur denna teologiska strömning tidigt kunde erbjuda framtidsvägar mitt i en av stormaktsstatens centrala miljöer.

Religionerna spelar idag en tydlig roll i offentligheten, i Sverige och internationellt. Det är inte längre självklart att religion försvinner i ett modernt samhälle, alternativt blir något vissa ägnar sig åt privat eller i krympande kyrkor. Utvecklingen tar sig många olika uttryck. Ett uttryck är att kyrkor i Sverige offentligt tar ställning för en generös flyktingpolitik eller mot försämringar i den svenska välfärden, ett annat är pressdebatter om religiösa inslag vid skolavslutningar, omskärelse av pojkar och Guds existens. Ytterligare ett uttryck är religiöst legitimerat våld och terror, ett annat är den centrala roll muslimska föreställningar om människans värdighet spelade för demokratiaktivister under den arabiska våren. Religionens offentlighet. Om religionens plats i samhället behandlar denna utveckling och de frågor den väcker ur samhällsvetenskapliga, historiska, filosofiska och religionsvetenskapliga perpektiv. Med förankring i svensk och internationell forskning beskrivs utvecklingen och diskuteras utifrån konkreta exempel. Konstruktiva förslag ges till hur religiösa organisationer och individer kan delta i offentliga samtal och samhälleligt liv.

Tidens Tecken ges ut en gång per år och erbjuder ett forum där samhälleliga och existentiella teman centrala för Svenska kyrkans verksamhet, vision och identitet belyses ur olika perspektiv. I detta nummer, Nostalgins nya dåtider, utforskar artikelförfattarna nostalgins återkomst i en globaliserad värld. Gemensamt för nostalgins olika uttryck tycks vara känslan av förlust, av att ett tomrum har öppnat sig i det kollektiva och individuella livet. Det som skiljer dem åt är tolkningen av vari denna förlust består, vem som bär skulden för den och hur, och med vad den ska ersättas.

Präster i norr under tidigmodern tid är en bok om det protestantiska prästerskapet och dess roll i norra Skandinavien från 1500-talet till omkring år 1800. Boken behandlar särskilt två teman: kyrkliga dynastier och prästsläkter respektive lagstiftning och praxis. Temat om dynastier och släkter handlar om hur prästerna skapade starka kyrkliga nätverk och dynastier, men det innefattar också prästers utbildning, rekrytering, karriärvägar och ekonomi. Temat om lagstiftning och praxis tar upp det som kan betecknas som lagstiftningens gränser, nämligen förhållandet mellan å ena sidan centralmaktens normer för prästutbildning, ämbetsutövning och kyrkoliv och å andra sidan möjligheterna att realisera dessa normer i de nordliga områdena. Bokens båda huvudteman bidrar också till att belysa kulturmöten i norr, inte minst det lutherska prästerskapets förhållande till samers språk och kultur, till nybyggarkulturer och till handelsverksamhet. En underliggande fråga rör om det skedde en protestantisk kolonisering av Nordskandinavien med prästerna som aktörer. En sådan utveckling kan betraktas både som en förtryckande maktdemonstration och som ett bidrag till modernisering och förhandling om mening. Författarna är historiker, kyrkohistoriker och kulturhistoriker från de länder som boken berör – Sverige, Finland och Norge.