Mikael Kurkiala - Böcker

Boken När själen går i exil handlar om människans behov av ett existentiellt språk för att uttrycka sin innersta identitet och längtan också i ett modernt och sekulariserat land som Sverige. Utifrån antropologiska och filosofiska perspektiv argumenterar Mikael Kurkiala för att kyrkan, med sitt rika arv av berättelser, riter och rum, kunde inta en viktig roll i den ekologiska, sociala och andliga kris som vårt samhälle befinner sig i.

Materiell välfärd och existentiell hållbarhet går inte hand i hand. Vi omges av ett överflöd av prylar och ett larmande utbud av underhållning och distraktioner. Samtidigt tystnar samtalen, det sociala kittet krackelerar och ekosystemen hotas av kollaps. Vad fattas oss? ”Människan är religiös, inte för att hon bär på vissa trosföreställningar utan för att hennes längtan efter att bli hel är inskriven i själva hennes väsen”, menar Mikael Kurkiala och argumenterar för behovet av ett existentiellt språk som ger människan tillhörighet i världen.

Religiösa traditioner bär ofta på djupa insikter om människans inre och kunde därför inta en viktig roll i den kris vi befinner oss i. Kyrkan förvaltar ett rikt arv av berättelser, riter och rum som laddats av tidigare generationers längtan, förtvivlan och glädje. Men det är en utmaning att göra detta arv tillgängligt i en tid där tempot skruvas upp och överskottet på information gör det allt svårare för oss att finna fokus och närvaro.

"En av förra årets mest läsvärda böcker var den svenska antropologen Mikael Kurkialas ”När själen går i exil”, som med stark personlig insats undersöker religionens roll i vår tids existentiella och ekologiska kris. Kurkiala menar att tron är närvarande i vårt samhälle som en frånvaro, ungefär som en stulen tavla på ett museum: ”I en avsakraliserad värld är Gud närvarande som en frånvaro. Vi tittar in i tomrummet och sörjer och förundras.”" Björn Wiman, DN

"Antropologen Kurkiala har tidigare undersökt lakotaindianernas kultur, men vänder nu blicken mot vår egen. Han noterar att materiellt överflöd leder till ekologisk och existentiell kris, samtidigt som digitaliseringen splittrar och slungar oss mot ytan. Klockrena kulturanalyser..." Joel Halldorf, Expressen kultur 2019-12-17.

"Kurkiala skriver också personligt och poetiskt om att söka ett existentiellt språk. Den här boken engagerar och stimulerar till fördjupning och reflektion." Håkan Stenow, BTJ-häftet nr 20, 2019.

"Kurkiala menar att den religiösa impulsen är djupt rotad i det mänskliga – och varnar för baksidorna hos det sekulära samhället....Kurkiala har skrivit en bok som gapar över mycket, men som också har mycket att ge. Jag kommer att bära med mig den länge, funderingarna poppar upp en efter en."  Anders K Gustafsson, Dalarnas tidningar.

”När själen går i exil är en klok bok med flyt, värme och ibland rentav poetiska dimensioner i språket. Lätt att närma sig, men med resonemang som tvingar till eftertanke och bearbetning." Henrik Othman, Österbottens Tidning

Där pendeln har sitt fäste är en uppföljning av Mikael Kurkialas förra bok – När själen går i exil. Texten tar vid där den förra slutade och pekar mot en plats, eller ett tillstånd, dit själen kan återvända. ”Jag tänker mig att vår egen individuella förankring i denna punkt, skapelsens källa och mål, är det som kan omtalas som vår själ, genom vilken vi länkas till helheten och blir en del av den.”

I boken undersöker Mikael Kurkiala godhetens, ansvarets och hoppets källsprång och förutsättningar i en tid präglad av kortsiktighet och individualism. Han tecknar en bild av den tid som är vår och följer sedan tankebanor mot de aspekter som han ur ett existentiellt perspektiv finner särskilt angelägna. 

Utgångspunkten är att vårt ansvar som människor är att finna oss till rätta i omständigheter vi inte själva har valt och att bidra till att omdana dem. För detta behöver vi en vision, en föreställning om vad vi och världen kan bli.

Ansvar förutsätter den handlingskraft som växer fram ur upplevelsen av att jag angår världen och att den tar just mig i anspråk. Det unika är en aspekt av det heliga. Därför är helighet sammanlänkat med ansvar och moral. Varje människas uppgift är att svara på det anrop som är riktat till just henne. Handlingskraft, självinsikt och ansvar lägger tillsammans grunden för den form av livsorientering och handlande som kan kallas hopp. Hoppet är vår plikt och vårt uppdrag är att formulera en bärande berättelse kring det.    

Att begrepp som postfaktisk och alternativa fakta har vunnit insteg i vår vokabulär vittnar om sanningens ambivalenta status i samtiden. Vem kan idag göra anspråk på att äga sanningen? Står sanningen att finna utanför kulturen eller är den av nödvändighet en social konstruktion som tjänat vissa syften? I detta nummer utforskar författarna sanningsbegreppets förändrade villkor i en tid av växande demokratiskt underskott, filterbubblor , pandemier och hotande klimatkollaps. Tidens tecken ges ut en gång per år och erbjuder ett forum där samhälleliga och existentiella teman centrala för Svenska kyrkans verksamhet, vision och identitet belyses ur olika perspektiv.

I det moderna samhället har döden individualiserats, professionaliserats, kommersialiserats eller förtigits. Men i en värld härjad av pandemier och krig gör sig döden påmind som en kollektiv angelägenhet. Samtidigt verkar vi ha förlorat många av de existentiella resurser vi hade behövt just nu sorgeritualerna, de bärande berättelserna och andra epokers och kulturers konst att dö . I detta nummer av Tidens tecken utforskar författarna ur olika infallsvinklar döden som den samtidigt mest personliga och mest universella aspekten av människolivet.

Tidens tecken är en skriftserie om samhälleliga och existentiella teman i samtiden