Boken När själen går i exil handlar om människans behov av ett existentiellt språk för att uttrycka sin innersta identitet och längtan också i ett modernt och sekulariserat land som Sverige. Utifrån antropologiska och filosofiska perspektiv argumenterar Mikael Kurkiala för att kyrkan, med sitt rika arv av berättelser, riter och rum, kunde inta en viktig roll i den ekologiska, sociala och andliga kris som vårt samhälle befinner sig i.

Materiell välfärd och existentiell hållbarhet går inte hand i hand. Vi omges av ett överflöd av prylar och ett larmande utbud av underhållning och distraktioner. Samtidigt tystnar samtalen, det sociala kittet krackelerar och ekosystemen hotas av kollaps. Vad fattas oss? ”Människan är religiös, inte för att hon bär på vissa trosföreställningar utan för att hennes längtan efter att bli hel är inskriven i själva hennes väsen”, menar Mikael Kurkiala och argumenterar för behovet av ett existentiellt språk som ger människan tillhörighet i världen.

Religiösa traditioner bär ofta på djupa insikter om människans inre och kunde därför inta en viktig roll i den kris vi befinner oss i. Kyrkan förvaltar ett rikt arv av berättelser, riter och rum som laddats av tidigare generationers längtan, förtvivlan och glädje. Men det är en utmaning att göra detta arv tillgängligt i en tid där tempot skruvas upp och överskottet på information gör det allt svårare för oss att finna fokus och närvaro.

"En av förra årets mest läsvärda böcker var den svenska antropologen Mikael Kurkialas ”När själen går i exil”, som med stark personlig insats undersöker religionens roll i vår tids existentiella och ekologiska kris. Kurkiala menar att tron är närvarande i vårt samhälle som en frånvaro, ungefär som en stulen tavla på ett museum: ”I en avsakraliserad värld är Gud närvarande som en frånvaro. Vi tittar in i tomrummet och sörjer och förundras.”" Björn Wiman, DN

"Antropologen Kurkiala har tidigare undersökt lakotaindianernas kultur, men vänder nu blicken mot vår egen. Han noterar att materiellt överflöd leder till ekologisk och existentiell kris, samtidigt som digitaliseringen splittrar och slungar oss mot ytan. Klockrena kulturanalyser..." Joel Halldorf, Expressen kultur 2019-12-17.

"Kurkiala skriver också personligt och poetiskt om att söka ett existentiellt språk. Den här boken engagerar och stimulerar till fördjupning och reflektion." Håkan Stenow, BTJ-häftet nr 20, 2019.

"Kurkiala menar att den religiösa impulsen är djupt rotad i det mänskliga – och varnar för baksidorna hos det sekulära samhället....Kurkiala har skrivit en bok som gapar över mycket, men som också har mycket att ge. Jag kommer att bära med mig den länge, funderingarna poppar upp en efter en."  Anders K Gustafsson, Dalarnas tidningar.

”När själen går i exil är en klok bok med flyt, värme och ibland rentav poetiska dimensioner i språket. Lätt att närma sig, men med resonemang som tvingar till eftertanke och bearbetning." Henrik Othman, Österbottens Tidning

Boken När själen går i exil handlar om människans behov av ett existentiellt språk för att uttrycka sin innersta identitet och längtan också i ett modernt och sekulariserat land som Sverige. Utifrån antropologiska och filosofiska perspektiv argumenterar Mikael Kurkiala för att kyrkan, med sitt rika arv av berättelser, riter och rum, kunde inta en viktig roll i den ekologiska, sociala och andliga kris som vårt samhälle befinner sig i.

Materiell välfärd och existentiell hållbarhet går inte hand i hand. Vi omges av ett överflöd av prylar och ett larmande utbud av underhållning och distraktioner. Samtidigt tystnar samtalen, det sociala kittet krackelerar och ekosystemen hotas av kollaps. Vad fattas oss? ”Människan är religiös, inte för att hon bär på vissa trosföreställningar utan för att hennes längtan efter att bli hel är inskriven i själva hennes väsen”, menar Mikael Kurkiala och argumenterar för behovet av ett existentiellt språk som ger människan tillhörighet i världen.

Religiösa traditioner bär ofta på djupa insikter om människans inre och kunde därför inta en viktig roll i den kris vi befinner oss i. Kyrkan förvaltar ett rikt arv av berättelser, riter och rum som laddats av tidigare generationers längtan, förtvivlan och glädje. Men det är en utmaning att göra detta arv tillgängligt i en tid där tempot skruvas upp och överskottet på information gör det allt svårare för oss att finna fokus och närvaro.

"En av förra årets mest läsvärda böcker var den svenska antropologen Mikael Kurkialas ”När själen går i exil”, som med stark personlig insats undersöker religionens roll i vår tids existentiella och ekologiska kris. Kurkiala menar att tron är närvarande i vårt samhälle som en frånvaro, ungefär som en stulen tavla på ett museum: ”I en avsakraliserad värld är Gud närvarande som en frånvaro. Vi tittar in i tomrummet och sörjer och förundras.”" Björn Wiman, DN

"Antropologen Kurkiala har tidigare undersökt lakotaindianernas kultur, men vänder nu blicken mot vår egen. Han noterar att materiellt överflöd leder till ekologisk och existentiell kris, samtidigt som digitaliseringen splittrar och slungar oss mot ytan. Klockrena kulturanalyser..." Joel Halldorf, Expressen kultur 2019-12-17.

"Kurkiala skriver också personligt och poetiskt om att söka ett existentiellt språk. Den här boken engagerar och stimulerar till fördjupning och reflektion." Håkan Stenow, BTJ-häftet nr 20, 2019.

"Kurkiala menar att den religiösa impulsen är djupt rotad i det mänskliga – och varnar för baksidorna hos det sekulära samhället....Kurkiala har skrivit en bok som gapar över mycket, men som också har mycket att ge. Jag kommer att bära med mig den länge, funderingarna poppar upp en efter en."  Anders K Gustafsson, Dalarnas tidningar.

”När själen går i exil är en klok bok med flyt, värme och ibland rentav poetiska dimensioner i språket. Lätt att närma sig, men med resonemang som tvingar till eftertanke och bearbetning." Henrik Othman, Österbottens Tidning

Boken När själen går i exil handlar om människans behov av ett existentiellt språk för att uttrycka sin innersta identitet och längtan också i ett modernt och sekulariserat land som Sverige. Utifrån antropologiska och filosofiska perspektiv argumenterar Mikael Kurkiala för att kyrkan, med sitt rika arv av berättelser, riter och rum, kunde inta en viktig roll i den ekologiska, sociala och andliga kris som vårt samhälle befinner sig i.

Materiell välfärd och existentiell hållbarhet går inte hand i hand. Vi omges av ett överflöd av prylar och ett larmande utbud av underhållning och distraktioner. Samtidigt tystnar samtalen, det sociala kittet krackelerar och ekosystemen hotas av kollaps. Vad fattas oss? ”Människan är religiös, inte för att hon bär på vissa trosföreställningar utan för att hennes längtan efter att bli hel är inskriven i själva hennes väsen”, menar Mikael Kurkiala och argumenterar för behovet av ett existentiellt språk som ger människan tillhörighet i världen.

Religiösa traditioner bär ofta på djupa insikter om människans inre och kunde därför inta en viktig roll i den kris vi befinner oss i. Kyrkan förvaltar ett rikt arv av berättelser, riter och rum som laddats av tidigare generationers längtan, förtvivlan och glädje. Men det är en utmaning att göra detta arv tillgängligt i en tid där tempot skruvas upp och överskottet på information gör det allt svårare för oss att finna fokus och närvaro.

"En av förra årets mest läsvärda böcker var den svenska antropologen Mikael Kurkialas ”När själen går i exil”, som med stark personlig insats undersöker religionens roll i vår tids existentiella och ekologiska kris. Kurkiala menar att tron är närvarande i vårt samhälle som en frånvaro, ungefär som en stulen tavla på ett museum: ”I en avsakraliserad värld är Gud närvarande som en frånvaro. Vi tittar in i tomrummet och sörjer och förundras.”" Björn Wiman, DN

"Antropologen Kurkiala har tidigare undersökt lakotaindianernas kultur, men vänder nu blicken mot vår egen. Han noterar att materiellt överflöd leder till ekologisk och existentiell kris, samtidigt som digitaliseringen splittrar och slungar oss mot ytan. Klockrena kulturanalyser..." Joel Halldorf, Expressen kultur 2019-12-17.

"Kurkiala skriver också personligt och poetiskt om att söka ett existentiellt språk. Den här boken engagerar och stimulerar till fördjupning och reflektion." Håkan Stenow, BTJ-häftet nr 20, 2019.

"Kurkiala menar att den religiösa impulsen är djupt rotad i det mänskliga – och varnar för baksidorna hos det sekulära samhället....Kurkiala har skrivit en bok som gapar över mycket, men som också har mycket att ge. Jag kommer att bära med mig den länge, funderingarna poppar upp en efter en."  Anders K Gustafsson, Dalarnas tidningar.

”När själen går i exil är en klok bok med flyt, värme och ibland rentav poetiska dimensioner i språket. Lätt att närma sig, men med resonemang som tvingar till eftertanke och bearbetning." Henrik Othman, Österbottens Tidning