Vad driver en gudsförnekare som en gång utträtt ur Svenska kyrkan att med bibehållen ateism återinträda? Hur kan man förklara att en luthersk präst offentligt tillkännager att han är ateist? Vad har några av kristendomens argaste kritiker, som Richard Dawkins, Ingemar Hedenius och Friedrich Nietzsche, gemensamt med profilerade kristna företrädare som Karl Barth och KG Hammar? I den här boken söker Mattias Martinson nya perspektiv på debatten mellan ateism och gudstro. Utgångspunkten är inte argument för och emot Guds existens eller för och emot den religiösa trons värde. Tesen är istället att kulturens uttryck och språkets ramar bildar en viktig plattform för en tolkning av hur gudsförnekelse och gudstro är beroende av varandra. Med hjälp av en grupp kulturkritiskt orienterade filosofer, inte minst Nietzsche, närmar sig Martinson från olika håll den nutida ateism som fortfarande bokstavligen befinner sig i skuggan av kristendomens stora byggnadsverk och tankekonstruktioner. Resultatet blir något som liknar en teologisk ateism. Mattias Martinson är professor i systematisk teologi med livsåskådningsforskning vid Uppsala universitet. Han har arbetat mycket med socialfilosofen Theodor W. Adornos tänkande och publicerat ett antal böcker i gränslandet mellan teologi och filosofi.
