Biografi: författare och journalister

Ett Sverige som försvann  - min uppväxt på 50-talet i Värmland är en personligt skriven berättelse om hur det var att växa upp i svensk landsbygd på 1950-talet – efter kriget, före television, kyl och frys och massflytten till städerna. Det är som en glänta mellan två epoker. Berättelsen ger djupa tankeställare för dagens Sverige. En av många rör frihetsgraden för barn att ta eget ansvar.

Hans Bergström, född 1948, växte upp i den lilla byn Ambjörby i Klarälvdalen i norra Värmland. Han blev sedan i unga år talskrivare till tre partiledare och chefredaktör, först för Nerikes Allehanda, sedan för Dagens Nyheter. Han bor sedan ett 20-tal år i USA.

Men hembygden har förblivit nära och kär. Hans berättelse om den, och om den meandrande älven som dess själ, är stark. Läsare ur samma generation kommer att kunna identifiera sig med mycket. Läsare ur senare generationer ges åtskilligt att reflektera över.

Ett Sverige som försvann är inte bara en bok om det förflutna. Den är en bok som, i all sin stillsamhet, ställer en av samtidens mest avgörande frågor: vad krävs för att skapa ett samhälle där en överväldigande majoritet av människorna söker och tar personligt ansvar?

Magnus Henrekson i Kvartal

ELLENS KEYS STRAND

Våren 2026 är det 100 år sedan Ellen Key gick ur tiden och överlämnade sitt älskade hem Strand till allmänheten. Hemmet på sydsluttningen av Omberg vid Vättern är välkänt och lockar besökare från när och fjärran.

Ellen Key var en banbrytande visionär med starka idéer om skönhet och enkelhet i inredning. Hennes hem präglas av Arts and Crafts-rörelsens värderingar, med många möbler designade av henne själv. Den nya boken presenterar hemmet och dess historia i ord och bild och är rikt illustrerad med fotografier från Strand. Här får vi ta del av den unika atmosfären och fantastiska utsikten som inspirerat besökare i generationer.

Författaren Mia Karlsvärd är fotograf och skribent med flera böcker bakom sig, bland annat den hyllade dokumentationen av Verner von Heidenstams Övralid. 

En vacker fotobok om författaren, poeten och nobelpristagaren Verner von Heidenstams konstnärshem Övralid.

Det var det här hemmet han längtade till i sina dikter och som han till sist ritade själv och placerade på en andlöst vacker plats utanför Motala, med hög utsikt över Vättern, hans barndoms sjö.

I boken får vi följa med från rum till rum; hemmets hjärta biblioteket, arbetsrummet med stora skrivbordet, hallen där hans galoscher fortfarande står kvar. Esteten Heidenstam ritade själv en hel del inredning och möbler, och lät placera böckerna i biblioteket efter färgen på bokryggarna. Själv kallade han sitt drömhus för en sammansmältning av en italiensk villa och en svensk herrgård.

Huset stod färdigt 1925 och Verner von Heidenstam bodde där till sin död 1940. Det är numera ett museum och förvaltas av Stiftelsen Övralid, som varje år delar ut ett av landets största litterära priser, Övralidspriset.

Aldrig har jag trivts som här. Har suttit på terrassen i timmar. Det är bara så synd att man måste dö. Verner von Heidenstam

"Tilltalande nog ges stor plats åt von Heidenstams bibliotek, men hela huset faller i god belysning. /.../ Karlsvärd och Christoffersson svarar för en lättläst och trivsamt illustrerad guide till von Heidenstams värld." Helhetsbetyg: 4 BTJ-häftet nr 9, 2025. Lektör Gert-Ove Fridlund

Mia Karlsvärd, fotograf och skribent, som under flera år dokumenterat Övralid med kameran. Efter över 40 år i mediebranschen delar hon nu sin tid mellan jobbet som journalist, författare och som adjungerad universitetslärare i bildjournalistik vid Södertörn. Flerårig ordförande för Pressfotografernas klubb Sverige samt ledamot för Svenska Journalistförbundets yrkesetiska nämnd. Har tidigare givit ut barnboken Fokus fotograferar (Speja förlag) och fotoboken Ur spättans synvinkel.

Åsa Christoffersson, journalist och redaktör, som under 40 år arbetat på Östgöta Correspondenten, bl a som kulturredaktör. Har tilldelats biskop emeritus Martin Lönnebos kulturpris och Linköpings kommuns honnörsstipendium. Vidare är hon ordförande i Samfundet Linköpings Stiftsbiblioteks Vänner och har medverkat i flera böcker, bl a Mer än tusen ord, 50 år med Correns bilder och Östergötlands museums årsbok

I denna första stora biografi om en av den svenska litteraturens världsförfattare skildrar Johan Svedjedal ett fascinerande författarliv. Harry Martinson blev tidigt känd för sin charm och stilistiska briljans – en fattigpojke ur folkdjupen som via litteraturen nådde samhällets höjder. Men bakom hans leenden och framgångar fanns allvarligare ärenden. Tidigt insåg han hur människans övermod hotade miljön och själva livet. Sådana insikter var inte alltid välkomna i rekordårens Sverige.

"Ett standardverk, helt enkelt. Omöjligt att komma förbi för den som vill förstå författaren och människan Harry Martinson." /Stefan Eklund, Dagens Nyheter

»En veritabel bladvändare … Litteraturhistoria som jag helst vill ha den: Ställningstagande och intensiv gör den inte bara litteratur till något brännande viktigt. Boken ger oss också människorna Moa och Harry – och Ebba Witt-Brattströms själ.« Aftonbladet

»Smittande och spännande läsning. [...] Ebba Witt-Brattström skriver medryckande och övertygande.« Svenska Dagbladet

Moa och Harry Martinson var under 1900-talet Sveriges mest kända och lästa författarpar. Den feministiska arbetarskribenten Moa och den lungsjuke luffarpoeten Harry träffades 1927, flyttade ihop 1928, gifte sig kort därpå och skildes med buller och bång 1940. I Moas torp på Södertörn skrev de totalt nitton böcker, varav flera är moderna klassiker som Mor gifter sig (Moa) och Nässlorna blomma (Harry).

Vi drabbade samman med våra ödens hela bredd är Ebba Witt-Brattströms hjärtslitande dubbelbiografi över paret Martinson. Det är också en berättelse från kulturens skilda kretslopp: folklitteratur mot höglitteratur. Efter skilsmässan blev Moa folkmoder och bästsäljare, medan Harry 1949 valdes in i Svenska Akademien och fick Nobelpriset 1974. I litteraturhistorien har Moa hamnat i Harrys skugga, men i den här boken framträder de bägge i helfigur, bundna till varandra i passion och litteratur. Deras ödestunga hatkärlek och litterära dialog fortsatte tills döden skiljde dem åt.

Ebba Witt-Brattström är Sveriges mest kända litteraturprofessor med en rad böcker, priser och publika framträdanden bakom sig. Hon är trefaldig vinnare av SVT:s Kulturfrågan Kontrapunkt, numera kulturexpert i SVT Muren, belönad bland annat med Mårbackapriset, Samfundet De Nios Essäpris, Ivar Lo-Johanssons personliga pris och Expressens kritikerpris i Björn Nilssons namn. Hon disputerade 1988 på avhandlingen Moa Martinson: skrift och drift i trettiotalet, och har sedan dess velat skriva en bok om både Moa och Harry.

Selma Lagerlöf. Folkkär och världsberömd, framgångsrik och hyllad. Men bakom den etablerade bilden av Nobelpristagaren och sagotanten på Mårbacka fanns en sökande, tänkande, älskande människa med stort frihetsbegär och djärva visioner.

Anna-Karin Palm skriver med författarens blick på Selma Lagerlöf och ser hennes idévärld och inre liv som grundval för hennes skapande. Hon berättar om vänskaper och kvinnokamp, tidens frågor och sammanhang. Författarlivets strider och tvivel träder fram, men också det starka självförtroendet och målmedvetenheten hos en kvinna som banade nya vägar, både i livet och i litteraturen.

Boken ger en levande och mångsidig bild av en författare som än idag förmår sätta världen i rörelse.

”Så här kul har man sällan med litteraturvetenskapliga biografier (...) en bok som alla borde läsa.” /Victor Malm, Expressen

Gustaf Fröding studerade sju terminer i Uppsala i början av 1880-talet, men tog aldrig någon examen och klarade bara en enda tentamen. Istället ägnade han sig åt osedlighet och festande, finansierat av de arv han fick efter första läsåret. Ursäkter? Inga. Men bakom låg en plan som han knappt ens själv förstod. Till sist kunde han inte bli annat än författare.

I en bok med många lönndörrar ger Johan Svedjedal nya perspektiv på en missförstådd och mytologiserad period i Frödings författarliv. Fröding sätts också in i ett större historiskt sammanhang där författaren visar sig vara allt annat än en solitär.

Staden myllrade omkring honom. Vattenkuskar, soldater och pigor trängdes med grevinnor, tullsnokar och notarier, solen blänkte i kyrkspiror och sabelfästen. Vart man gick anade man hamnens närvaro med saltlukt, höga master och främmande språk. Skalden Carl Michael Bellman (1740–1795) lämnade sällan Stockholm. Men han var en gudabenådad poet, och i sin märkliga sångsamling Fredmans epistlar skapade han en hel värld.

Carina Burman har gjort sig känd som stilsäker biograf. Nu skildrar hon Bellman med utgångspunkt i staden, tiden och de kvinnor och män som omgav honom. Bellman. Biografin är den mest omfattande levnadsteckningen som gjorts över Sveriges genom tiderna kanske störste diktare.

Stig Claesson är både europé och ursvensk. Han var tidig med att berätta om landsbygdens avfolkning och att naturen och dess invånare var något vi borde värna och inte hänsynslöst skövla. I romaner som ”Bönder”, ”Västgötalagret” och ”Vem älskar Yngve Frej” började han skriva fram en historia om Sverige och dess folk som skulle följas av ett stort antal böcker där huvudtemat är landsbygdens förhållande till staden och vice versa.

”Vem älskar Slas?” är den första biografin över Stig Claesson. Han producerade 84 böcker, läste sagor i radio och tv, illustrerade ett hundratal böcker till andra författare samt gjorde tusentals teckningar, målningar och collage.

Vilhelm Moberg var en av det svenska 1900-talets största diktare, som med sina utvandrarromaner om Karl Oskar och Kristina skrev seklets mest lästa och älskade litterära verk. Samtidigt var han en av landets viktigaste opinionsbildare och länge vår mest spelade dramatiker.

Trots Vilhelm Mobergs unika status har det inte funnits någon biografi som omfattat hela hans gärning. Först nu, 45 år efter hans död, kommer boken som skildrar Moberg i helfigur. Jens Liljestrand berättar levande och fängslande om en av våra mest komplexa, kontroversiella och storslagna kulturikoner. Mannen i skogen är den definitiva boken om Vilhelm Moberg och hans stund på jorden.

Är kvinnan en hona eller en människa? Är mannen en härskare eller en slav? Ska förnuft råda eller den kristna moralen? Frågorna som formulerades under andra halvan av 1800-talet satte Europa i brand, och det var författare och intellektuella i Norden, med namn som Ibsen, Strindberg och Leffler, som tände stubinen.

Alla ville till Köpenhamn, för här fanns alltings centrum, litteraturkritikern Georg Brandes, det moderna Nordens gudfar. Hit drogs också Victoria Benedictsson, en postmästarfru från Hörby, som gjort succé under pseudonymen Ernst Ahlgren. Hennes oförutsägbarhet och självständighet har fascinerat läsare och uttolkare in i våra dagar. Liksom hennes självmord: dog hon av olycklig kärlek till Georg Brandes, resultatet av övergrepp i barndomen eller var självmordet en logisk följd av att ha levt i ett patriarkalt system?

Elisabeth Åsbrink har i sin nya biografi följt Victoria Benedictsson/Ernst Ahlgren tätt i spåren. Från gården på Söderslätt över det klaustrofobiska äkta hemmet i postmästarbostaden i Hörby till rummet på hotell Leopold i Köpenhamn där hennes liv tog slut, när hon bara var trettioåtta år. Det här är en biografi om en tänkande kvinna som försökte spränga könsgränserna och slutade sitt liv i ett crescendo av emotioner, i en tid besatt av litteratur, sex och död.  

Elisabeth Åsbrink är en av våra främsta författare. Hon belönades med Augustpriset för Och i Wienerwald står träden kvar (2011), nominerades 2016 till samma pris för den internationellt prisade 1947, och debuterade skönlitterärt med sin självbiografiska Övergivenheten (2020).  

"I denna utmärkta och synnerligen omfattande biografi ger hon (Elisabeth Åsbrink) en heltäckande bild av författaren och dramatikern Victoria Benedictsson (1850-1888), pseudonymen Ernst Ahlgren, och hennes verksamhet (...) Mitt stora vackra hat är en insiktsfull, gedigen och välskriven presentation av ett författarliv som känns förbluffande aktuellt. På ett nytt sätt framträder också Benedictssons modiga insatser för att göra samhället mer öppet och jämställt." Inger Littberger Caisou-Rousseau, BTJ nr 15, 2022

"Genomgående fyller Åsbrink ut de självbiografiska alstren med tempo, takt och stämningar: en doft av bränt hår från en krustång, ljudet av spårvagnsklockor från Kongens Nytorv, en ljusstrimma på en tjock golvmatta. Så reser sig Benedictssons meningar från papperet och en levd erfarenhet träder fram ur arkivets skugga. Kinder får färg och fantomen talar." Alexandra Borg, DN 

"Att jag tror mig kunna den här his­torien utan och innan spelar ingen roll jag slukar Elisabeth Åsbrinks bok som om jag inte hade en aning om hur den kommer att sluta." Ann Lingebrandt, Sydsvenskan

"Det är en mycket gripande berättelse som framställs hela vägen in i slutet. Jag sugs in och vill hela tiden fortsätta läsa." Jimmy Vulovic, Borås Tidning  

"Elisabeth Åsbrink har skrivit en fängslande biografi över ett fascinerande människoöde." Christian Swalander, Alba

"Elisabeth Åsbrink har skrivit en engagerad bok om Benedictsson som är mycket läsvärd." Ulrika Knutson, GP

"En oupphörligt intressant och ljuvligt välskriven bok." Aftonbladet

Erik Johan Stagnelius är för Sverige vad Shelley och Keats är för England, vad Hölderlin och Novalis är för Tyskland. Han är den svenska romantikens mörka stjärna.          

     I Näktergalen tecknar Simon Sorgenfrei en biografi över Stagnelius, från barndomen på Öland till döden i ett uthyrningsrum i Stockholm. Stagnelius blev 29 år gammal. Han var ensam, ingen närvarade vid begravningen, men snart hyllades han som ett geni. I dag räknas Stagnelius som en av det svenska språkets främsta poeter.  

     Men Näktergalen är främst en introduktion till några de tankevärldar som influerade Stagnelius och en personlig läsning av hans författarskap.

Tänk bort den strikta statyn när du tänker på Karin Boye! Länge sågs hon som en närmast ovärldslig gestalt – men egentligen var hon en högst levande och jordisk person. Hon var en dotter av 1920- och 1930-talets kvinnofrigörelse: en socialist i modefrisyr, en självförsörjande kvinna i bokens samhälle. Och en allt djärvare röst för de homosexuellas sak.

I denna fängslande och levande bok om Boyes författarliv ger Johan Svedjedal en ofta överraskande bild av en författare vars uppmärksammade självmord kanske bara var ett tragiskt misstag.

Vi följer Boye från sårig barndomsidyll, via de religiösa ungdomsåren till studentåren i Uppsala, där hon etablerade sig som poet, mötte psykoanalysen och socialismen. Sedan blev Stockholm hennes bas, med litterära insatser i Clarté, den radikalmoderna Spektrum, åtskilliga kvinnotidskrifter och en lång rad böcker. Men hon bodde också tidvis i Berlin, där hon genomgick psykoanalys och upplevde nazismens hot. Här finns också den Boye som livet igenom hade svårt att välja mellan sina drömyrken som lärare och författare, liksom den kärlekssökare som gradvis vågade bejaka sina erotiska känslor för kvinnor.

I centrum finns hela tiden Boye som författare: poeten bakom ett antal klassiska dikter, prosaberättaren bakom dystopin Kallocain och samtidsromaner som Astarte och Kris, den antinazistiska och feministiska aktivisten som ville påverka sin tid genom tidningsartiklar, uppläsningar och politiskt vardagsarbete.

Den nya dagen gryr är den första stora biografin över Boye sedan Margit Abenius Drabbad av renhet (1950). Den skrevs i en annan tid. Nu kan hela historien berättas.

"Minnet och rädslan är en av de mest bildade litteraturbiografier som skrivits på svenska. Varenda dimension av Ekelöfs liv och författarskap belyses - en litteraturens motsvarighet till 3D-utskriften. Dessutom innehåller den författarbiografins ädlaste dygd, nämligen hjärtats bildning. Högström skildrar fylleslagen hos Ekelöf genom dotterns skrämda blick, han citerar ett syrligt brev från hustrun när ett översättningsarbete inleds och hon förvandlas från älskarinna till sköterska. Som kritiker är det bara att buga vördnadsfullt inför detta storverk." - Rasmus Landström, Aftonbladet

"Jesper Högströms prosa är så målande, rytmisk och rolig som någon kan begära. Det har han redan bevisat med sina böcker om Hjalmar Söderberg och Tora Dahl. Högström är stilist och en fantastisk reporter i kulturhistorien. Jag litar blint på honom, och låter mig gärna underhållas." - Ulrika Knutson, G-P

"Jesper Högström har lagt ned ett mycket gediget arbete på att göra en uppdaterad skildring av Gunnar Ekelöf för 2000-talet. Med Minnet och rädslan ger han oss en mycket stark och läsvärd Ekelöf-biografi som också har förutsättningarna att bli ett vitalt standardverk inom sitt område." - BTJ

.....................................................................

Han var den litterära modernismens centralfigur i Sverige, mytologiserad av både sig själv och andra. Han var levnadskonstnären, snobben och vägvisaren till underjorden som blev landets mest uppburne poet. Idag är Gunnar Ekelöf en av få svenska diktare som faktiskt blir läst - som fortsätter att vinna nya läsare med sin trollbindande diktning.

Efter sina rosade böcker om Hjalmar Söderberg och Tora Dahl kommer Jesper Högström med den första Ekelöfbiografin på flera årtionden. På sätt och vis är det den första överhuvudtaget som vågar se olika sidor av nationalklenoden.

Minnet och rädslan är en biografi som skildrar Gunnar Ekelöfs liv och verk i dess fulla vidd, och som längs vägen skapar en synnerligen läsvärd berättelse. Med ett gediget researcharbete, och ett stort antal nya källor och uppgifter, är den fullmatad av insikter om den moderna svenska litteraturhistorien.

.....................................................................

"Ger en övertygande bild av Ekelöf som outsider, där dikterna var ett livslångt sorgset trots mot samtiden. Och dem blir man förstås oerhört sugen på att läsa." - Mikael Timm, Kulturnytt

"Mannen myten legenden. Gummigurra, Benoit Ekeleuve eller Ekeloff, som playboyen Otto G Carlsund kallade honom, förefaller alltid både av sig själv och av andra bli föremål för mytbildningar. Högström försöker inte direkt slå hål på någon av dessa, men han nyanserar dem." - Alexandra Borg, DN

"I den skymningsvärld som skapats av att Ekelöfs egenredigerade självbiografi och hans författarskap fått bekräfta varandra gör Högströms starka ficklampa gott. Dammet i skrymslena avtecknar sig." - Michael Ekman, SvD

Göran Tunström (1937-2000) var en författare som lyckades befinna sig konstant i rörelse och bli genuint folkkär på samma gång. Tidigt i livet och tidigt faderlös gav han sig ut i världen. Grekland blev hans första fasta hem bortom hemmet, i synnerhet ön Hydra, där han knöt livslång vänskap med en kanadensisk författare som få hade hört talas om då: Leonard Cohen.

Tunström debuterade som poet 1958 med Inringning, och fick sitt första mindre genombrott fyra år senare med Maskrosbollen det närmaste man kan komma en svensk Räddaren i nöden. Han fick en stor läsekrets med den självbiografiska Prästungen (1976), där han bland annat skildrar barndomstraumat med faderns alltför tidiga död. Men det var med Juloratoriet (1983) som han blev en av Sveriges mest kända och älskade författare, en roman som öppnade dörren till hans litterära landskap, barndomsorten Sunne i Värmland, på vid gavel. Han var tillsammans med sin hustru konstnären Lena Cronqvist den svenska kulturens verkliga power couple under den här tiden.

Men vägen till Sunne hade han slagit in på redan i början av sjuttiotalet med romanen De heliga geograferna. Ett Sunne som var både en befintlig och en mytisk plats, barndomsvärld och psykisk besvärjelse, men också framstiget med sin alldeles egna, skimrande självklarhet ur resorna till Grekland, Nordafrika, Mexiko och Guatemala. Och det var redan med den här relativt bortglömda berättelsen som Göran Tunström visade att han var en romankonstens verkliga mästare. Enligt författaren Lars Anderssons mening är den boken Göran Tunströms kanske allra främsta verk.

Lars Andersson och Göran Tunström var vänner, och det är med vännens solidariska, men också genomskådande blick som Lars Andersson tecknar Tunströms liv och verk i denna biografi över en av 1900-talets främsta svenska författare. Till hjälp har han haft aldrig tidigare kända arbets- och dagböcker, som ger en unik inblick i en författares kreativa process.

"'Försök med ett liv' är ren enkel läsglädje, en bok att skynda sig hem till när vårsolen inte värmer som man har rätt att begära." Carsten Palmær, Aftonbladet    

"Han skriver en så förförisk prosa, full av exakta iakttagelser och målande bilder, som när något rinner bort som färgklumpar i sommardoftande terpentin" Ingrid Elam, Expressen  

"Som skribent är han på smittande gott humör, livlig, pratsam, formuleringsglad. /... /  Flödande, men aldrig tråkigt. Generöst och tillåtande."  Maria Schottenius, Dagens Nyheter  

"Genom åren har det skrivits mycket om författarskapet, men inget som kan mäta sig med denna levnadsteckning /.../ Nu bär Lars Andersson bort Tunström på ett inkännande, vackert och värdigt sätt." Johan Werkmäster, Göteborgs-Posten

"Ett storverk i dubbel bemärkelse" SvD 

"Biografen är inte litteraturvetare utan en av de främsta romanförfattarna i sin generation. Det märks. Han redovisar inte bara, han berättar. Hans stil tröttar ingen" Dagens ETC

"Lars Andersson har skrivit en storslagen, men också annorlunda, biografi över en av våra största diktare /.../ han lyckas gå tätt intill Göran Tunström när han skildrar det där svårfångade som finns i skapandet. I ett författarliv." Skånska Dagbladet 

"En litterär livsresa med extra allt!" Femina 

"Lars Andersson lyfter förtjänstfullt fram Tunströms verks komplexitet." BTJ 

»Den besvärliga Elin Wägner är skriven med den schwung och stilistiska säkerhet som är Ulrika Knutsons egen ... Wägner framstår som just den sortens kvinnliga revolutionär som vår tid älskar.« Svenska Dagbladet

»Ulrika Knutson gräver sig förbi den etablerade bilden av Elin Wägner ... Knutsons djupa kunskaper om inte bara Elin Wägner, utan också om den tid och de politiska rörelser hon verkade i, gör biografin till yster bildningsfest ... Ett hängivet, nyanserat och fullödigt porträtt av en av den svenska litteraturhistoriens centralgestalter.« Expressen

»Lätt och ledigt lyfter Ulrika Knutson på locket till Wägners omfångsrika skriftproduktion ... Ulrika Knutson skriver avslutningsvis: Vi kommer inte undan henne. Vi behöver henne. Jag instämmer till fullo. Elin Wägners tid är nu.« Sydsvenskan

»Ulrika Knutson har skrivit en spännande biografi om den skarpa profilen Elin Wägner ... en medryckande bok om en rastlös och motsägelsefull intellektuell.« Dagens Nyheter

»Elin Wägner föredömligt porträtterad ... en alldeles utmärkt bok.« Göteborgs-Posten

Elin Wägner var långt före sin tid och det är först nu som tiden hunnit ifatt henne. Som en av Sveriges viktigaste författare under 1900-talet är hon framförallt ihågkommen för klassiska romaner som Norrtullsligan och Pennskaftet. Men inte minst var hon civilisationskritiker.

Wägner utmanade sin samtid, och ansågs besvärlig. Hon var en hård moralist som krävde det omöjliga av sin omgivning kampen för rösträtten, freden, kärleken och miljön skulle gå före allt annat.

Journalisten och författaren Ulrika Knutson har skrivit en engagerad och skarpsinnig bok om Elin Wägner, som tar fasta på hennes mer okända sidor. Det är ett modernt porträtt som berör högaktuella ämnen, som sexuella trakasserier och miljöförstöring. Man kan inte låta bli att undra vad Elin Wägner hade tyckt om me too-uppropet och Greta Thunbergs miljöaktivism?

Ulrika Knutson är en välkänd radioröst och journalist som tidigare har skrivit boken Kvinnor på gränsen till genombrott. Biografin om Elin Wägner är hennes efterlängtade litterära comeback.

Pressröster om boken:

»Grundligt påläst skildrar Knutson inte bara Wägners författarskap och biografi utan också tidsandan Berättelsen är underhållande, stilistiskt snabb i steget.« Upsala Nya Tidning

»Som biografi vinner Ulrika Knutsons bok i kraft av sin rappa stilistik och en större distans till människan Elin Wägner, vilket ger henne en klarare blick på detta närmast outgrundliga kvinnoliv.« Sydsvenskan

»Ulrika Knutson har skapat en kunskapsrik, välskriven och medryckande biografi om en komplicerad och färgstark människa i en svår brytningstid. Ett schvungfullt och stilsäkert porträtt av den ifrågasättande, motsägelsefulla Elin Wägner « Gotlands Tidningar

»Det är ett gediget arbete Ulrika Knutson lagt ner på boken. Hon skriver dessutom som vanligt rappt och ledigt. Boken är fylld av fakta men den är ändå lättläst bitvis till och med rolig. Aktuell också, som sagt.« Värmlands Folkblad

»En stark och trovärdig biografi ... Ulrika Knutson skriver självsäkert med ett gnistrande flöde som gör att man som läsare sitter helt uppslukad ... boken är en bildningsresa. Första klass!« Dala-Demokraten

ÇKnutson rör sig inte enbart inom det litterära området. Hon knyter an lika mycket till politik, sociologi och idéhistoria och ger breda utblickar över samtiden och de två världskrigen, som satte djupa spår i Wägners liv och författarskap.« Axess

»Ulrika Knutson gräver sig förbi den etablerade bilden av Elin Wägner ... Knutsons djupa kunskaper om inte bara Elin Wägner, utan också om den tid och de politiska rörelser hon verkade i, gör biografin till yster bildningsfest ... Ett hängivet, nyanserat och fullödigt porträtt av en av den svenska litteraturhistoriens centralgestalter.« Expressen

»Ulrika Knutson har skapat en fantastisk introduktion till Elin Wägners liv, verk och samtid ... en njutning att läsa.« Kronobergaren

»Ett stycke explosiv kvinnokraft med extra allt ... En komplex människa, ett mycket spännande livsöde och absolut inspirerande läsning.« Kenneth Gysing, Femina

»Det här är en upplysande, substantiell och välskriven biografi Knutson skrivit. Hon väjer inte för Wägners ibland motsägelsefulla åsikter, som att hon efter kampen för kvinnlig rösträtt ifrågasatte rösträttens värde.« BTJ

»Lätt och ledigt lyfter Ulrika Knutson på locket till Wägners omfångsrika skriftproduktion ... Hon plockar fram det som är väsentligt för att få läsaren att förstå Wägners ifrågasättande förhållande till den brytningstid hon levde i Framförallt lyckas hon skapa en inspirerande berättelse om tidens starka kvinnonätverk ... Inget undgår Wägners radikala besvärliga blick. Det är en blick som har något att lära oss. Ulrika Knutson skriver avslutningsvis: Vi kommer inte undan henne. Vi behöver henne. Jag instämmer till fullo. Elin Wägners tid är nu.« Sydsvenskan

»Den besvärliga Elin Wägner är skriven med den schwung och stilistiska säkerhet som är Ulrika Knutsons egen ... Wägner verkar för god för att vara sann, och fullt så god var hon inte ... Knutson väjer tack och lov inte för det svåra eller obehagliga ... Wägner framstår som just den sortens kvinnliga revolutionär som vår tid älskar.« Svenska Dagbladet

»En stark och trovärdig biografi ... Ulrika Knutson skriver självsäkert med ett gnistrande flöde som gör att man som läsare sitter helt uppslukad ... boken är en bildningsresa. Första klass!« Dala-Demokraten

»I Den besvärliga Elin Wägner ger Ulrika Knutson oss många skäl till varför vi ännu i dag har utbyte av att ta del av Elin Wägners säregna livshistoria

Simone och jag är en bok om kvinnor och män, om självständighet och beroende, om kärlek, svartsjuka och skam och om hur djupt böcker ibland kan beröra. Det handlar om Åsa Moberg och Simone de Beauvoir och om deras döda män. Om två starka, modiga kvinnor som över generations- och kulturgränser förenas av att de båda underkastar sig en älskad men dominerande man.  Simone och jag är ett klokt och utlämnande dubbelporträtt av en författare och hennes läsare i vilket Åsa Mobergs egna erfarenheter speglas och får perspektiv i ljuset av Simone de Beauvoirs liv och verk. Simone och jag är, förutom biografi och självbiografi, också en fyllig och lättillgänglig introduktion till en av vår tids verkligt stora och inflytelserika kulturpersonligheter.Boken innehåller ett nyskrivet förord av Emma Hamberg.

"Under vardagarna är jag jurist och på sin höjd lite musiker på söndagarna, på dagen tecknar jag och på kvällarna är jag en mycket spirituell författare till långt in på natten."   

E.T.A. Hoffmann (1776 1822) var till vardags en ansedd och skicklig jurist, men innerst inne en utövande musiker, dirigent och kompositör. Därtill en talangfull målare, tecknare och karikatyrist. Hans berömmelse i eftervärlden bygger dock på att han var en nydanande författare av romaner, noveller och konstsagor, oftast med ett både bisarrt och småkusligt innehåll. 

Här tecknas hans porträtt som preussisk ämbetsman, men främst som en mångbegåvad konstnär. Sina dubbla roller upplevde han som en tillgång. Konstnärskapet karaktäriserade han med orden "min fantasi är starkare än allt". Packalén hävdar att Hoffmann skildrar människoliv och miljöer med en realistisk och psykologisk skärpa som skrämmer. Han ser tydliga linjer både till den moderna kriminalromanen och till Kafka och surrealismen. Idag är Hoffmann mer levande än någonsin. Han är likaså gestaltad i Offenbachs opera Hoffmanns äventyr. 

Om författaren 

Sture Packalén är professor emeritus i tyska vid Mälardalens universitet och författare till en rad böcker om tysk litteratur samt biografier om Günter Grass, Christa Wolf med flera.  

Walter Ljungquist (1900-74) var en av de djärva nyskaparna inom svensk litteratur på 1900-talet. Han var en fin barn- och ungdomsskildrare med djup insikt i de ungas psykologi, deras trevande och sökande ut i världen. Mest känd är hans svit om 11 romaner som skildrar Jerk Dandelin och hans värld. Med sitt omfång är denna svit unik i svensk litteratur. Walter Ljungquist ritade kartor och skisser av sina gestalter och upprättade släktregister över sin fiktiva miljö och dess människor.

Under 50- och början av 60-talet var han en omdebatterad och omskriven författare speciellt inom kritikerkåren. Men den stora publiken uteblev och upplagorna var som regel små. I en tid präglad av socialrealism uppfattades han ofta som mystisk och man ville spåra hans antroposofiska idébakgrund i hans böcker trots att de kristna motiven är mera framträdande i berättelserna. Walter Ljungquist framhöll att han främst var författare och inte förkunnare. På 40-talet skrev han filmmanus framför allt med Hasse Ekman. Detta är en sida hos Walter Ljungquist som hittills varit så gott som okänd och nu lyfts fram i ljuset.

1949 träffade han Gerda Antti som var hans fru under 25 år. Hon slog igenom som författare efter hans död och blev mycket mera känd än sin man. I denna bok skildrar hon dels sin norrländska bakgrund och livet tillsammans med sin 29 år äldre man. I sista kapitlet lyfts en rad visdomsord fram som enskilda citat. De har vaskats fram av Walter Ljungquists son Johannes ur en mängd anteckningsböcker och presenteras här för första gången.

Didrik von Wachenfeldt är frilansande skribent. Har varit aktiv inom miljörörelsen och den antroposofiska rörelsen och har därför inblick i den vänkrets som omgav Walter Ljungquist. Didrik von Wachenfeldt har tidigare publicerat skrifter om lasyrmåleri, ledarskap och ekonomi.

Skärgården betydde mer för August Strindberg än något annat landskap. Hela hans liv präglades av havet och dess öar – och när han inte befann sig i skärgården så längtade han dit. Det var där han verkligen fick utlopp för sin upptäckarlust. I denna rikt illustrerade bok skriver Björn Meidal medryckande om Strindbergs liv och relation till havet.

Ständigt sökte Strindberg sin tillflykt ute på öarna, både i Sverige och utomlands. Det var till öarna han flydde när kritiken blev för hård eller ekonomin för dålig. Det var i skärgården han skapade sina världsberömda målningar – som nästan alltid föreställer havet. Och det var i skärgården han försökte skapa sig egen idyll, inte minst genom att odla sin trädgård. Mycket av hans mest betydelsefulla dramatik och mest kända böcker skrevs i skärgården och dess miljöer präglar berättelserna. Havet spelade en oerhört stor roll i hans skrivande – en axel runt vilken hela hans författarskap roterar. Björn Meidals storslagna bok vänder sig inte enbart till dem som är intresserade av litteratur och historia utan också till en bred läsekrets – till alla som också längtar till havet. Boken är rikt illustrerad med över hundra fotografier, målningar, teckningar och kartor.

VINNARE AV AUGUSTPRISET 2022

"En jävla skurhink!"

1970 vinner en okänd 52-årig städerska Rabén & Sjögrens stora romantävling med Rapport från en skurhink, en dagbok från en hård låglönevardag. Maja Ekelöf får komma till Stockholm och ta emot priset från den tidens stora: Astrid Lindgren, Lars Gyllensten och Alva Myrdal. Över en natt har städerskan och fembarnsmamman från Karlskoga blivit en rikskändis. Plötsligt är hon en del av Sveriges politiskt engagerade kulturetablissemang. Alla vill ha med henne: Grupp 8, FNL, KFML(r), hon valkampanjar med Sven Wollter och Fred Åkerström och åker på kurser i DDR.

Men berättelsen om Maja Ekelöf är inte bara en framgångssaga. Hon ser igenom omgivningens välvilliga men nedlåtande attityder, hur hon blir ett slags maskot för de vänsterintellektuella, och mot slutet av sitt liv blir hon alltmer desillusionerad.

Jag har torkat nog många golv är en berättelse om en enastående kvinna, ett dokument över det politiskt präglade 1970-talets kulturliv, och en angelägen påminnelse om hur samhället fortfarande ser på kvinnor med låglöneyrken. För alla framsteg, all utveckling till trots – hur kommer det sig att så många lågavlönade kvinnor fått det sämre och inte bättre? Vad skulle Maja Ekelöf ha svarat på det?

Varför får vissa böcker oss att rysa? Går det att spegla ett vi som ett jag? Nabokovs ryggrad undersöker dessa och andra hemligheter i litteraturen. Vladimir Nabokov – född 1899 i Sankt Petersburg, död 1977 i Schweiz – uppmanade sina läsare att "se och smeka detaljer". Aris Fioretos tar honom på orden. I trettiotre närgångna studier synar han schackdrag, skäggstubb och sömnlöshet, spiraler, vanvett och sårbarhet, glitter, apkonster och frihet.

Nabokovs ryggrad är en vindlande essä om en av 1900-talets mest omtalade författare. Det är också den första svenska studien av Nabokov i helfigur, betraktad som han önskade se sig själv: "en moralist som sparkade på synden, örfilade dumheten, förlöjligade det vulgära och grymma – och tilldelade enväldig makt åt ömhet, talang och stolthet". Som översättare av 1900-klassiker som Lolita och Pnin skriver Fioretos med litteraturälskarens sinne för skenbara bagateller. Rikt illustrerad och fylld med överraskande iakttagelser firar Nabokovs ryggrad lika kvicktänkt som omdömesgillt en av seklets litterära giganter.