Biografi: författare och journalister

Ett Sverige som försvann  - min uppväxt på 50-talet i Värmland är en personligt skriven berättelse om hur det var att växa upp i svensk landsbygd på 1950-talet – efter kriget, före television, kyl och frys och massflytten till städerna. Det är som en glänta mellan två epoker. Berättelsen ger djupa tankeställare för dagens Sverige. En av många rör frihetsgraden för barn att ta eget ansvar.

Hans Bergström, född 1948, växte upp i den lilla byn Ambjörby i Klarälvdalen i norra Värmland. Han blev sedan i unga år talskrivare till tre partiledare och chefredaktör, först för Nerikes Allehanda, sedan för Dagens Nyheter. Han bor sedan ett 20-tal år i USA.

Men hembygden har förblivit nära och kär. Hans berättelse om den, och om den meandrande älven som dess själ, är stark. Läsare ur samma generation kommer att kunna identifiera sig med mycket. Läsare ur senare generationer ges åtskilligt att reflektera öve

Det finns böcker som vill övertyga, och så finns det böcker som vill erinra. Hans Bergströms "Ett Sverige som försvann – min uppväxt på 50-talet" tillhör den senare kategorin, men gör det med en underström av politisk sprängkraft. Vad som vid första anblick framstår som en lågmäld barndomsskildring från 1950-talets Klarälvdal visar sig vid en närmare betraktelse vara en etnologisk studie i hur ett samhälle formar ansvarstagande individer.    

Magnus Henrekson, professor vid IFN, i Kvartal.     

ELLENS KEYS STRAND

Våren 2026 är det 100 år sedan Ellen Key gick ur tiden och överlämnade sitt älskade hem Strand till allmänheten. Hemmet på sydsluttningen av Omberg vid Vättern är välkänt och lockar besökare från när och fjärran.

Ellen Key var en banbrytande visionär med starka idéer om skönhet och enkelhet i inredning. Hennes hem präglas av Arts and Crafts-rörelsens värderingar, med många möbler designade av henne själv. Den nya boken presenterar hemmet och dess historia i ord och bild och är rikt illustrerad med fotografier från Strand. Här får vi ta del av den unika atmosfären och fantastiska utsikten som inspirerat besökare i generationer.

Författaren Mia Karlsvärd är fotograf och skribent med flera böcker bakom sig, bland annat den hyllade dokumentationen av Verner von Heidenstams Övralid. 

Moa och Harry Martinson var under 1900-talet Sveriges mest kända och lästa författarpar. Den feministiska arbetarskribenten Moa och den lungsjuke luffarpoeten Harry träffades 1927, flyttade ihop 1928, gifte sig kort därpå och skildes med buller och bång 1940. I Moas torp på Södertörn skrev de totalt nitton böcker, varav flera är moderna klassiker som Mor gifter sig (Moa) och Nässlorna blomma (Harry).

Vi drabbade samman med våra ödens hela bredd är Ebba Witt-Brattströms hjärtslitande dubbelbiografi över paret Martinson. Det är också en berättelse från kulturens skilda kretslopp: folklitteratur mot höglitteratur. Efter skilsmässan blev Moa folkmoder och bästsäljare, medan Harry 1949 valdes in i Svenska Akademien och fick Nobelpriset 1974. I litteraturhistorien har Moa hamnat i Harrys skugga, men i den här boken framträder de bägge i helfigur, bundna till varandra i passion och litteratur. Deras ödestunga hatkärlek och litterära dialog fortsatte tills döden skiljde dem åt.

I denna första stora biografi om en av den svenska litteraturens världsförfattare skildrar Johan Svedjedal ett fascinerande författarliv. Harry Martinson blev tidigt känd för sin charm och stilistiska briljans – en fattigpojke ur folkdjupen som via litteraturen nådde samhällets höjder. Men bakom hans leenden och framgångar fanns allvarligare ärenden. Tidigt insåg han hur människans övermod hotade miljön och själva livet. Sådana insikter var inte alltid välkomna i rekordårens Sverige.

"Ett standardverk, helt enkelt. Omöjligt att komma förbi för den som vill förstå författaren och människan Harry Martinson." /Stefan Eklund, Dagens Nyheter

Är kvinnan en hona eller en människa? Är mannen en härskare eller en slav? Ska förnuft råda eller den kristna moralen? Frågorna som formulerades under andra halvan av 1800-talet satte Europa i brand, och det var författare och intellektuella i Norden, med namn som Ibsen, Strindberg och Leffler, som tände stubinen.

Alla ville till Köpenhamn, för här fanns alltings centrum, litteraturkritikern Georg Brandes, det moderna Nordens gudfar. Hit drogs också Victoria Benedictsson, en postmästarfru från Hörby, som gjort succé under pseudonymen Ernst Ahlgren. Hennes oförutsägbarhet och självständighet har fascinerat läsare och uttolkare in i våra dagar. Liksom hennes självmord: dog hon av olycklig kärlek till Georg Brandes, resultatet av övergrepp i barndomen eller var självmordet en logisk följd av att ha levt i ett patriarkalt system?

Elisabeth Åsbrink har i sin nya biografi följt Victoria Benedictsson/Ernst Ahlgren tätt i spåren. Från gården på Söderslätt över det klaustrofobiska äkta hemmet i postmästarbostaden i Hörby till rummet på hotell Leopold i Köpenhamn där hennes liv tog slut, när hon bara var trettioåtta år. Det här är en biografi om en tänkande kvinna som försökte spränga könsgränserna och slutade sitt liv i ett crescendo av emotioner, i en tid besatt av litteratur, sex och död.  

Elisabeth Åsbrink är en av våra främsta författare. Hon belönades med Augustpriset för Och i Wienerwald står träden kvar (2011), nominerades 2016 till samma pris för den internationellt prisade 1947, och debuterade skönlitterärt med sin självbiografiska Övergivenheten (2020).  

"I denna utmärkta och synnerligen omfattande biografi ger hon (Elisabeth Åsbrink) en heltäckande bild av författaren och dramatikern Victoria Benedictsson (1850-1888), pseudonymen Ernst Ahlgren, och hennes verksamhet (...) Mitt stora vackra hat är en insiktsfull, gedigen och välskriven presentation av ett författarliv som känns förbluffande aktuellt. På ett nytt sätt framträder också Benedictssons modiga insatser för att göra samhället mer öppet och jämställt." Inger Littberger Caisou-Rousseau, BTJ nr 15, 2022

"Genomgående fyller Åsbrink ut de självbiografiska alstren med tempo, takt och stämningar: en doft av bränt hår från en krustång, ljudet av spårvagnsklockor från Kongens Nytorv, en ljusstrimma på en tjock golvmatta. Så reser sig Benedictssons meningar från papperet och en levd erfarenhet träder fram ur arkivets skugga. Kinder får färg och fantomen talar." Alexandra Borg, DN 

"Att jag tror mig kunna den här his­torien utan och innan spelar ingen roll jag slukar Elisabeth Åsbrinks bok som om jag inte hade en aning om hur den kommer att sluta." Ann Lingebrandt, Sydsvenskan

"Det är en mycket gripande berättelse som framställs hela vägen in i slutet. Jag sugs in och vill hela tiden fortsätta läsa." Jimmy Vulovic, Borås Tidning  

"Elisabeth Åsbrink har skrivit en fängslande biografi över ett fascinerande människoöde." Christian Swalander, Alba

"Elisabeth Åsbrink har skrivit en engagerad bok om Benedictsson som är mycket läsvärd." Ulrika Knutson, GP

"En oupphörligt intressant och ljuvligt välskriven bok." Aftonbladet

En vacker fotobok om författaren, poeten och nobelpristagaren Verner von Heidenstams konstnärshem Övralid.

Det var det här hemmet han längtade till i sina dikter och som han till sist ritade själv och placerade på en andlöst vacker plats utanför Motala, med hög utsikt över Vättern, hans barndoms sjö.

I boken får vi följa med från rum till rum; hemmets hjärta biblioteket, arbetsrummet med stora skrivbordet, hallen där hans galoscher fortfarande står kvar. Esteten Heidenstam ritade själv en hel del inredning och möbler, och lät placera böckerna i biblioteket efter färgen på bokryggarna. Själv kallade han sitt drömhus för en sammansmältning av en italiensk villa och en svensk herrgård.

Huset stod färdigt 1925 och Verner von Heidenstam bodde där till sin död 1940. Det är numera ett museum och förvaltas av Stiftelsen Övralid, som varje år delar ut ett av landets största litterära priser, Övralidspriset.

Aldrig har jag trivts som här. Har suttit på terrassen i timmar. Det är bara så synd att man måste dö. Verner von Heidenstam

"Tilltalande nog ges stor plats åt von Heidenstams bibliotek, men hela huset faller i god belysning. /.../ Karlsvärd och Christoffersson svarar för en lättläst och trivsamt illustrerad guide till von Heidenstams värld." Helhetsbetyg: 4 BTJ-häftet nr 9, 2025. Lektör Gert-Ove Fridlund

Mia Karlsvärd, fotograf och skribent, som under flera år dokumenterat Övralid med kameran. Efter över 40 år i mediebranschen delar hon nu sin tid mellan jobbet som journalist, författare och som adjungerad universitetslärare i bildjournalistik vid Södertörn. Flerårig ordförande för Pressfotografernas klubb Sverige samt ledamot för Svenska Journalistförbundets yrkesetiska nämnd. Har tidigare givit ut barnboken Fokus fotograferar (Speja förlag) och fotoboken Ur spättans synvinkel.

Åsa Christoffersson, journalist och redaktör, som under 40 år arbetat på Östgöta Correspondenten, bl a som kulturredaktör. Har tilldelats biskop emeritus Martin Lönnebos kulturpris och Linköpings kommuns honnörsstipendium. Vidare är hon ordförande i Samfundet Linköpings Stiftsbiblioteks Vänner och har medverkat i flera böcker, bl a Mer än tusen ord, 50 år med Correns bilder och Östergötlands museums årsbok

»Den besvärliga Elin Wägner är skriven med den schwung och stilistiska säkerhet som är Ulrika Knutsons egen ... Wägner framstår som just den sortens kvinnliga revolutionär som vår tid älskar.« Svenska Dagbladet

»Ulrika Knutson gräver sig förbi den etablerade bilden av Elin Wägner ... Knutsons djupa kunskaper om inte bara Elin Wägner, utan också om den tid och de politiska rörelser hon verkade i, gör biografin till yster bildningsfest ... Ett hängivet, nyanserat och fullödigt porträtt av en av den svenska litteraturhistoriens centralgestalter.« Expressen

»Lätt och ledigt lyfter Ulrika Knutson på locket till Wägners omfångsrika skriftproduktion ... Ulrika Knutson skriver avslutningsvis: Vi kommer inte undan henne. Vi behöver henne. Jag instämmer till fullo. Elin Wägners tid är nu.« Sydsvenskan

»Ulrika Knutson har skrivit en spännande biografi om den skarpa profilen Elin Wägner ... en medryckande bok om en rastlös och motsägelsefull intellektuell.« Dagens Nyheter

»Elin Wägner föredömligt porträtterad ... en alldeles utmärkt bok.« Göteborgs-Posten

Elin Wägner var långt före sin tid och det är först nu som tiden hunnit ifatt henne. Som en av Sveriges viktigaste författare under 1900-talet är hon framförallt ihågkommen för klassiska romaner som Norrtullsligan och Pennskaftet. Men inte minst var hon civilisationskritiker.

Wägner utmanade sin samtid, och ansågs besvärlig. Hon var en hård moralist som krävde det omöjliga av sin omgivning kampen för rösträtten, freden, kärleken och miljön skulle gå före allt annat.

Journalisten och författaren Ulrika Knutson har skrivit en engagerad och skarpsinnig bok om Elin Wägner, som tar fasta på hennes mer okända sidor. Det är ett modernt porträtt som berör högaktuella ämnen, som sexuella trakasserier och miljöförstöring. Man kan inte låta bli att undra vad Elin Wägner hade tyckt om me too-uppropet och Greta Thunbergs miljöaktivism?

Ulrika Knutson är en välkänd radioröst och journalist som tidigare har skrivit boken Kvinnor på gränsen till genombrott. Biografin om Elin Wägner är hennes efterlängtade litterära comeback.

»En veritabel bladvändare … Litteraturhistoria som jag helst vill ha den: Ställningstagande och intensiv gör den inte bara litteratur till något brännande viktigt. Boken ger oss också människorna Moa och Harry – och Ebba Witt-Brattströms själ.« Aftonbladet

»Smittande och spännande läsning. [...] Ebba Witt-Brattström skriver medryckande och övertygande.« Svenska Dagbladet

Moa och Harry Martinson var under 1900-talet Sveriges mest kända och lästa författarpar. Den feministiska arbetarskribenten Moa och den lungsjuke luffarpoeten Harry träffades 1927, flyttade ihop 1928, gifte sig kort därpå och skildes med buller och bång 1940. I Moas torp på Södertörn skrev de totalt nitton böcker, varav flera är moderna klassiker som Mor gifter sig (Moa) och Nässlorna blomma (Harry).

Vi drabbade samman med våra ödens hela bredd är Ebba Witt-Brattströms hjärtslitande dubbelbiografi över paret Martinson. Det är också en berättelse från kulturens skilda kretslopp: folklitteratur mot höglitteratur. Efter skilsmässan blev Moa folkmoder och bästsäljare, medan Harry 1949 valdes in i Svenska Akademien och fick Nobelpriset 1974. I litteraturhistorien har Moa hamnat i Harrys skugga, men i den här boken framträder de bägge i helfigur, bundna till varandra i passion och litteratur. Deras ödestunga hatkärlek och litterära dialog fortsatte tills döden skiljde dem åt.

Ebba Witt-Brattström är Sveriges mest kända litteraturprofessor med en rad böcker, priser och publika framträdanden bakom sig. Hon är trefaldig vinnare av SVT:s Kulturfrågan Kontrapunkt, numera kulturexpert i SVT Muren, belönad bland annat med Mårbackapriset, Samfundet De Nios Essäpris, Ivar Lo-Johanssons personliga pris och Expressens kritikerpris i Björn Nilssons namn. Hon disputerade 1988 på avhandlingen Moa Martinson: skrift och drift i trettiotalet, och har sedan dess velat skriva en bok om både Moa och Harry.

Stig Claesson är både europé och ursvensk. Han var tidig med att berätta om landsbygdens avfolkning och att naturen och dess invånare var något vi borde värna och inte hänsynslöst skövla. I romaner som ”Bönder”, ”Västgötalagret” och ”Vem älskar Yngve Frej” började han skriva fram en historia om Sverige och dess folk som skulle följas av ett stort antal böcker där huvudtemat är landsbygdens förhållande till staden och vice versa.

”Vem älskar Slas?” är den första biografin över Stig Claesson. Han producerade 84 böcker, läste sagor i radio och tv, illustrerade ett hundratal böcker till andra författare samt gjorde tusentals teckningar, målningar och collage.

Selma Lagerlöf. Folkkär och världsberömd, framgångsrik och hyllad. Men bakom den etablerade bilden av Nobelpristagaren och sagotanten på Mårbacka fanns en sökande, tänkande, älskande människa med stort frihetsbegär och djärva visioner.

Anna-Karin Palm skriver med författarens blick på Selma Lagerlöf och ser hennes idévärld och inre liv som grundval för hennes skapande. Hon berättar om vänskaper och kvinnokamp, tidens frågor och sammanhang. Författarlivets strider och tvivel träder fram, men också det starka självförtroendet och målmedvetenheten hos en kvinna som banade nya vägar, både i livet och i litteraturen.

Boken ger en levande och mångsidig bild av en författare som än idag förmår sätta världen i rörelse.

Vilhelm Moberg var en av det svenska 1900-talets största diktare, som med sina utvandrarromaner om Karl Oskar och Kristina skrev seklets mest lästa och älskade litterära verk. Samtidigt var han en av landets viktigaste opinionsbildare och länge vår mest spelade dramatiker.

Trots Vilhelm Mobergs unika status har det inte funnits någon biografi som omfattat hela hans gärning. Först nu, 45 år efter hans död, kommer boken som skildrar Moberg i helfigur. Jens Liljestrand berättar levande och fängslande om en av våra mest komplexa, kontroversiella och storslagna kulturikoner. Mannen i skogen är den definitiva boken om Vilhelm Moberg och hans stund på jorden.

Erik Johan Stagnelius är för Sverige vad Shelley och Keats är för England, vad Hölderlin och Novalis är för Tyskland. Han är den svenska romantikens mörka stjärna.          

     I Näktergalen tecknar Simon Sorgenfrei en biografi över Stagnelius, från barndomen på Öland till döden i ett uthyrningsrum i Stockholm. Stagnelius blev 29 år gammal. Han var ensam, ingen närvarade vid begravningen, men snart hyllades han som ett geni. I dag räknas Stagnelius som en av det svenska språkets främsta poeter.  

     Men Näktergalen är främst en introduktion till några de tankevärldar som influerade Stagnelius och en personlig läsning av hans författarskap.

VINNARE AV AUGUSTPRISET 2022

"En jävla skurhink!"

1970 vinner en okänd 52-årig städerska Rabén & Sjögrens stora romantävling med Rapport från en skurhink, en dagbok från en hård låglönevardag. Maja Ekelöf får komma till Stockholm och ta emot priset från den tidens stora: Astrid Lindgren, Lars Gyllensten och Alva Myrdal. Över en natt har städerskan och fembarnsmamman från Karlskoga blivit en rikskändis. Plötsligt är hon en del av Sveriges politiskt engagerade kulturetablissemang. Alla vill ha med henne: Grupp 8, FNL, KFML(r), hon valkampanjar med Sven Wollter och Fred Åkerström och åker på kurser i DDR.

Men berättelsen om Maja Ekelöf är inte bara en framgångssaga. Hon ser igenom omgivningens välvilliga men nedlåtande attityder, hur hon blir ett slags maskot för de vänsterintellektuella, och mot slutet av sitt liv blir hon alltmer desillusionerad.

Jag har torkat nog många golv är en berättelse om en enastående kvinna, ett dokument över det politiskt präglade 1970-talets kulturliv, och en angelägen påminnelse om hur samhället fortfarande ser på kvinnor med låglöneyrken. För alla framsteg, all utveckling till trots – hur kommer det sig att så många lågavlönade kvinnor fått det sämre och inte bättre? Vad skulle Maja Ekelöf ha svarat på det?

Simone och jag är en bok om kvinnor och män, om självständighet och beroende, om kärlek, svartsjuka och skam och om hur djupt böcker ibland kan beröra. Det handlar om Åsa Moberg och Simone de Beauvoir och om deras döda män. Om två starka, modiga kvinnor som över generations- och kulturgränser förenas av att de båda underkastar sig en älskad men dominerande man.  Simone och jag är ett klokt och utlämnande dubbelporträtt av en författare och hennes läsare i vilket Åsa Mobergs egna erfarenheter speglas och får perspektiv i ljuset av Simone de Beauvoirs liv och verk. Simone och jag är, förutom biografi och självbiografi, också en fyllig och lättillgänglig introduktion till en av vår tids verkligt stora och inflytelserika kulturpersonligheter.Boken innehåller ett nyskrivet förord av Emma Hamberg.

Självbiografisk barndomsskildring om krig & kolonialism

»En skimrande memoarbok. Ngugi wa Thiong'os kritik blir än skarpare genom den friska iakttagelse som präglar de gripande och inkännande minnesbilderna.« | Magnus Eriksson, Svenska Dagbladet

Han är osäker på vilket barn i ordningen han är, möjligen faderns tjugofjärde. Men han är sin mors femte, det vet han. En dag berättar hon att hans stora dröm går i uppfyllelse - han ska få börja i skolan. Men han måste lova henne en sak: att alltid göra sitt bästa. Pakten med modern tar den unge pojken från byn Limuru och ut i den stora världen. Men 1940-talet är en våldsam tid. Den brittiska kolonialmaktens grepp om Kenya hårdnar och Mau-Mau-gerillan intensifierar kampen för nationell självständighet. Men för skolpojken handlar det också om att ha råd med ett par skor, vilket är villkoret för släppas in på gymnasiet. Och såväl kriget som behovet av fotbeklädnad når långt in i den fattiga familjen där hemma. I denna självbiografiska barndomsskildring från 2010 berättar den världsberömda författaren om en uppväxt under krig och kolonialism erfarenheter som gör att han på 1970-talet börjar skriva på sin hembys språk och byter namn till - Ngugi wa Thiong'o.

Ngugi wa Thiong'o [f. 1938] är en kenyansk författare och dramatiker. Sina första romaner skrev han på engelska under namnet James Ngugi. Senare återtog han sitt födelsenamn och började på olika sätt ta ställning för de afrikanska minoritetsspråken. Han skriver sedan länge på hemspråket gikuyu och översätter själv sina böcker till engelska.

”Så här kul har man sällan med litteraturvetenskapliga biografier (...) en bok som alla borde läsa.” /Victor Malm, Expressen

Gustaf Fröding studerade sju terminer i Uppsala i början av 1880-talet, men tog aldrig någon examen och klarade bara en enda tentamen. Istället ägnade han sig åt osedlighet och festande, finansierat av de arv han fick efter första läsåret. Ursäkter? Inga. Men bakom låg en plan som han knappt ens själv förstod. Till sist kunde han inte bli annat än författare.

I en bok med många lönndörrar ger Johan Svedjedal nya perspektiv på en missförstådd och mytologiserad period i Frödings författarliv. Fröding sätts också in i ett större historiskt sammanhang där författaren visar sig vara allt annat än en solitär.

Varför får vissa böcker oss att rysa? Går det att spegla ett vi som ett jag? Nabokovs ryggrad undersöker dessa och andra hemligheter i litteraturen. Vladimir Nabokov – född 1899 i Sankt Petersburg, död 1977 i Schweiz – uppmanade sina läsare att "se och smeka detaljer". Aris Fioretos tar honom på orden. I trettiotre närgångna studier synar han schackdrag, skäggstubb och sömnlöshet, spiraler, vanvett och sårbarhet, glitter, apkonster och frihet.

Nabokovs ryggrad är en vindlande essä om en av 1900-talets mest omtalade författare. Det är också den första svenska studien av Nabokov i helfigur, betraktad som han önskade se sig själv: "en moralist som sparkade på synden, örfilade dumheten, förlöjligade det vulgära och grymma – och tilldelade enväldig makt åt ömhet, talang och stolthet". Som översättare av 1900-klassiker som Lolita och Pnin skriver Fioretos med litteraturälskarens sinne för skenbara bagateller. Rikt illustrerad och fylld med överraskande iakttagelser firar Nabokovs ryggrad lika kvicktänkt som omdömesgillt en av seklets litterära giganter.

Tjugosex diktsamlingar, åtta prosaverk, ett tiotal pjäser och hörspel: den radikala, mångsidigt begåvade Claes Anderssonslitterära produktion är stor och betydelsefull. Men hans anslående breda livsverk omfattade också musik, idrott, psykiatri och politik.

Claes Andersson föddes 1937 i Helsingfors och hans barn- och ungdomslandskap är Ulrikasborg och Rödbergen. Förutom skrivandet blev fotbollen och pianot tidigt en passion. Som ung poet utmanade Andersson den äldre generationen och deltog med eftertryck i 1960-talets framväxande samhällsinriktade rörelse. Han studerade medicin och specialiserade sig inom psykiatrin, vars dåvarande vårdmetoder han förkastade. Han ville förnya samhällsstrukturerna och ge en röst åt dem som hade förlorat den på grund av sjukdom. Som aktivistläkare i Novemberrörelsen på 1960-talet tog han hand om arbets- och bostadslösa och kämpade på 1980-talet som ordförande för Vänsterförbundet för utkomststödet. Claes Andersson började redan som skolpojke spela i band, och "Finlands bästa kulturminister" fungerade som jazzpianist ännu bara några månader före sin död.

Riitta Kylänpääs imponerande biografi över Claes Andersson, minnets mytoman , utgår från ett stort antal intervjuer, omfattande arkivarbete och en noggrann läsning av Anderssons produktion. Ett nyfiket sinne är ett levande, nästan skoningslöst ärligt porträtt av en motstridig och lyskraftig poet. 

Staden myllrade omkring honom. Vattenkuskar, soldater och pigor trängdes med grevinnor, tullsnokar och notarier, solen blänkte i kyrkspiror och sabelfästen. Vart man gick anade man hamnens närvaro med saltlukt, höga master och främmande språk. Skalden Carl Michael Bellman (1740–1795) lämnade sällan Stockholm. Men han var en gudabenådad poet, och i sin märkliga sångsamling Fredmans epistlar skapade han en hel värld.

Carina Burman har gjort sig känd som stilsäker biograf. Nu skildrar hon Bellman med utgångspunkt i staden, tiden och de kvinnor och män som omgav honom. Bellman. Biografin är den mest omfattande levnadsteckningen som gjorts över Sveriges genom tiderna kanske störste diktare.

"På kvällen någon timme efter att Stig Claesson avlidit ringde någon från TT och berättade. Jag visste naturligtvis hur sjuk han varit och att döden var nära och ändå står vi ju alltid lika oförberedda när den väl kommer. Reportern från TT frågade vad Stig hade betytt för mig, hur jag såg på honom som författare, hur jag såg på honom som konstnär. Jag lyckades knappt säga något. När någon man hållit mycket av går bort vill man inget annat än att tända ett ljus i den tomhet som den döde lämnat efter sig och sedan tyst sitta vid dess flackande låga. Jag vet att det är för sent som så mycket nästan alltid är för sent, men i denna lilla bok har jag ändå försökt att ge ett svar på de där frågorna."I denna mycket personliga minnesbok berättar Niklas Rådström om Stig Claesson och deras vänskap.

Boken om Beck är en lättläst och bra biografi som täcker in det mesta i ämnet. Bibliotekstjänst

Erlandsson har skrivit en mycket läsvärd bok om författarparets gärning. ... "Boken om Beck och Sjöwall-Wahlöö och tiden som for" är både gedigen och fascinerande läsning inte minst beroende på att den förenar en tillbakablick på ett Sverige som gått förlorat och ett kärlekspar som levde i en fruktbar symbios med varandra och tiden. Lena S. Karlsson, Dala-Demokraten

Under åren 1965 till 1975 kom författarna Maj Sjöwall och Per Wahlöö ut med tio böcker om kriminalkommissarie Martin Beck. Sviten fick titeln Roman om ett brott och skulle bli banbrytande. Så här kunde deckare skrivas!

Så här kunde Sverige skildras! Maj och Per var glödande kommunister, men också ett innerligt kärlekspar. Reportrar som träffade dem hade svårt att skriva artiklarna efteråt, för vem sa egentligen vad? De föll varandra i talet, alltid tillsammans, alltid sammanflätade. Så Boken om Beck är en berättelse om litteraturhistoria, men också en kärlekshistoria.

Roman om ett brott skapade det svenska deckarundret. Det är svårt att tänka sig en Wallander, en Salander eller en Van Veeteren utan Martin Beck.

Utifrån en mängd intervjuer och hittills opublicerade brev och dagböcker tecknar Johan Erlandsson bilden av ett av svenskt 1900-tals  mest betydande författarskap.

Johan Erlandsson är författare och journalist. Han debuterade 2009 med en biografi över Allan Edwall. 2016 kom det historiska reportaget Desertörerna, om de amerikanska Vietnamdesertörerna. Till vardags är han reporter på tidningen Kommunalarbetaren.

Fascinerande läsning, mycket tidsskildring. ... Johan Erlandsson tvinnar journalistiskt rappt ihop Sjöwall Wahlöös liv och deras litteratur så att miljön där Beck skapades blir brett belyst. Bodil Juggas, Arbetarbladet

Johan Erlandssons fack-prosa studsar fram i sådant tempo att man nästan kan förnimma hur Maj Sjöwall rökhest hejar på med sin stockholmsdialekt: Hörru grabben, haka inte upp dig på det där, nu kör vi vidare! ... Texten rinner motståndslöst över sidorna. ... Det är spännande läsning, aldrig tråkig och Erlandsson lyckas faktiskt bygga en hel kronologi kring Sjöwall-Wahlöös liv via böckerna, ända fram till Sjöwalls död i Landskrona i april 2020. Per Hellgren, Eskilstuna-Kuriren

Johan Erlandsson har kanske skrivit den ultimata boken om Sjöwall Wahlöö. Den är författad på gedigen tidningsprosa, ohyggligt underbyggd. Kjell E Genberg, Dast Magazine

Erlandsson har ett öga för detaljer som fångar personerna han berättar om. ... Men författaren blundar inte heller för det mörka... Boken om Beck och Sjöwall-Wahlöö och tiden som for är en bok som glider ner lätt, som att äta tårta med lite malört i för att använda Maj Sjöwalls eget uttryck. Erik Haking, Flamman

»Den besvärliga Elin Wägner är skriven med den schwung och stilistiska säkerhet som är Ulrika Knutsons egen ... Wägner framstår som just den sortens kvinnliga revolutionär som vår tid älskar.« Svenska Dagbladet

»Ulrika Knutson gräver sig förbi den etablerade bilden av Elin Wägner ... Knutsons djupa kunskaper om inte bara Elin Wägner, utan också om den tid och de politiska rörelser hon verkade i, gör biografin till yster bildningsfest ... Ett hängivet, nyanserat och fullödigt porträtt av en av den svenska litteraturhistoriens centralgestalter.« Expressen

»Lätt och ledigt lyfter Ulrika Knutson på locket till Wägners omfångsrika skriftproduktion ... Ulrika Knutson skriver avslutningsvis: Vi kommer inte undan henne. Vi behöver henne. Jag instämmer till fullo. Elin Wägners tid är nu.« Sydsvenskan

»Ulrika Knutson har skrivit en spännande biografi om den skarpa profilen Elin Wägner ... en medryckande bok om en rastlös och motsägelsefull intellektuell.« Dagens Nyheter

»Elin Wägner föredömligt porträtterad ... en alldeles utmärkt bok.« Göteborgs-Posten

Elin Wägner var långt före sin tid och det är först nu som tiden hunnit ifatt henne. Som en av Sveriges viktigaste författare under 1900-talet är hon framförallt ihågkommen för klassiska romaner som Norrtullsligan och Pennskaftet. Men inte minst var hon civilisationskritiker.

Wägner utmanade sin samtid, och ansågs besvärlig. Hon var en hård moralist som krävde det omöjliga av sin omgivning kampen för rösträtten, freden, kärleken och miljön skulle gå före allt annat.

Journalisten och författaren Ulrika Knutson har skrivit en engagerad och skarpsinnig bok om Elin Wägner, som tar fasta på hennes mer okända sidor. Det är ett modernt porträtt som berör högaktuella ämnen, som sexuella trakasserier och miljöförstöring. Man kan inte låta bli att undra vad Elin Wägner hade tyckt om me too-uppropet och Greta Thunbergs miljöaktivism?

Ulrika Knutson är en välkänd radioröst och journalist som tidigare har skrivit boken Kvinnor på gränsen till genombrott. Biografin om Elin Wägner är hennes efterlängtade litterära comeback.

Pressröster om boken:

»Grundligt påläst skildrar Knutson inte bara Wägners författarskap och biografi utan också tidsandan Berättelsen är underhållande, stilistiskt snabb i steget.« Upsala Nya Tidning

»Som biografi vinner Ulrika Knutsons bok i kraft av sin rappa stilistik och en större distans till människan Elin Wägner, vilket ger henne en klarare blick på detta närmast outgrundliga kvinnoliv.« Sydsvenskan

»Ulrika Knutson har skapat en kunskapsrik, välskriven och medryckande biografi om en komplicerad och färgstark människa i en svår brytningstid. Ett schvungfullt och stilsäkert porträtt av den ifrågasättande, motsägelsefulla Elin Wägner « Gotlands Tidningar

»Det är ett gediget arbete Ulrika Knutson lagt ner på boken. Hon skriver dessutom som vanligt rappt och ledigt. Boken är fylld av fakta men den är ändå lättläst bitvis till och med rolig. Aktuell också, som sagt.« Värmlands Folkblad

»En stark och trovärdig biografi ... Ulrika Knutson skriver självsäkert med ett gnistrande flöde som gör att man som läsare sitter helt uppslukad ... boken är en bildningsresa. Första klass!« Dala-Demokraten

ÇKnutson rör sig inte enbart inom det litterära området. Hon knyter an lika mycket till politik, sociologi och idéhistoria och ger breda utblickar över samtiden och de två världskrigen, som satte djupa spår i Wägners liv och författarskap.« Axess

»Ulrika Knutson gräver sig förbi den etablerade bilden av Elin Wägner ... Knutsons djupa kunskaper om inte bara Elin Wägner, utan också om den tid och de politiska rörelser hon verkade i, gör biografin till yster bildningsfest ... Ett hängivet, nyanserat och fullödigt porträtt av en av den svenska litteraturhistoriens centralgestalter.« Expressen

»Ulrika Knutson har skapat en fantastisk introduktion till Elin Wägners liv, verk och samtid ... en njutning att läsa.« Kronobergaren

»Ett stycke explosiv kvinnokraft med extra allt ... En komplex människa, ett mycket spännande livsöde och absolut inspirerande läsning.« Kenneth Gysing, Femina

»Det här är en upplysande, substantiell och välskriven biografi Knutson skrivit. Hon väjer inte för Wägners ibland motsägelsefulla åsikter, som att hon efter kampen för kvinnlig rösträtt ifrågasatte rösträttens värde.« BTJ

»Lätt och ledigt lyfter Ulrika Knutson på locket till Wägners omfångsrika skriftproduktion ... Hon plockar fram det som är väsentligt för att få läsaren att förstå Wägners ifrågasättande förhållande till den brytningstid hon levde i Framförallt lyckas hon skapa en inspirerande berättelse om tidens starka kvinnonätverk ... Inget undgår Wägners radikala besvärliga blick. Det är en blick som har något att lära oss. Ulrika Knutson skriver avslutningsvis: Vi kommer inte undan henne. Vi behöver henne. Jag instämmer till fullo. Elin Wägners tid är nu.« Sydsvenskan

»Den besvärliga Elin Wägner är skriven med den schwung och stilistiska säkerhet som är Ulrika Knutsons egen ... Wägner verkar för god för att vara sann, och fullt så god var hon inte ... Knutson väjer tack och lov inte för det svåra eller obehagliga ... Wägner framstår som just den sortens kvinnliga revolutionär som vår tid älskar.« Svenska Dagbladet

»En stark och trovärdig biografi ... Ulrika Knutson skriver självsäkert med ett gnistrande flöde som gör att man som läsare sitter helt uppslukad ... boken är en bildningsresa. Första klass!« Dala-Demokraten

»I Den besvärliga Elin Wägner ger Ulrika Knutson oss många skäl till varför vi ännu i dag har utbyte av att ta del av Elin Wägners säregna livshistoria