Anna-Karin Palm – författare

Selma Lagerlöf. Folkkär och världsberömd, framgångsrik och hyllad. Men bakom den etablerade bilden av Nobelpristagaren och sagotanten på Mårbacka fanns en sökande, tänkande, älskande människa med stort frihetsbegär och djärva visioner.

Anna-Karin Palm skriver med författarens blick på Selma Lagerlöf och ser hennes idévärld och inre liv som grundval för hennes skapande. Hon berättar om vänskaper och kvinnokamp, tidens frågor och sammanhang. Författarlivets strider och tvivel träder fram, men också det starka självförtroendet och målmedvetenheten hos en kvinna som banade nya vägar, både i livet och i litteraturen.

Boken ger en levande och mångsidig bild av en författare som än idag förmår sätta världen i rörelse.

"Anna-Karin Palms bok om sin mamma är en varm och samtidigt skarp bok som går in i dessa motstridiga känslor med öppna ögon." Aftonbladet

"Du säger: 'Vad heter din mor nu igen?'

Jag svarar: 'Det är ju du. Du är min mor.'”

I ”Jag skriver över ditt ansikte” följer Anna-Karin Palm sin mors gradvisa försvinnande in i alzheimers sjukdom, och försöker förstå mammans livshistoria och hur den påverkat henne själv och familjen. Det blir en berättelse om klassresa och livshunger, om familjehemligheter och en komplicerad mor-dotter-relation, som till slut kan landa i ett slags försoning.

Anna-Karin Palm reflekterar över minne, skrivande och hur ett livs berättelse formas. ”Jag skriver över ditt ansikte” är en stark och berörande skildring av ett kvinnoöde, men också av en familj som förändras i dödens närhet.

Det blå Konserthuset vid Hötorget, ett arkitektoniskt mästerverk i nyklassicistisk stil, är en av Stockholms mest berömda byggnader. Det ritades av Ivar Tengbom, som i sin starka vision ville resa ett klassiskt grekiskt tempel till musikens ära. Detta i en epok som andades demokratiska ideal.

Han gav sin idé namnet Det röda hjärtat, med syftning på Stora salen mitt i byggnaden, där musiken klingar. I skapandet av det nya konserthuset anlitades dåtidens ledande konstnärer för att skapa en tidlös stil, med motiv lånade från två olika världar – det klassiska Grekland och musikens historia.

Kungliga Filharmonikerna är en orkester av internationell klass. Den är beundrad för sin programsättning, sina inspelningar och turnéer, men också för sin nyfikenhet och bredd, för sina skickliga, ambitiösa och flexibla musiker.

År 2026 fyller byggnaden Konserthuset 100 år, och år 2027 har det gått 125 år sedan den orkester som idag är Kungliga Filharmonikernas föddes. Boken Konserthuset Stockholm – Med det röda hjärtat fångar den starka drivkraft, passion och övertygelse om musikens och konstens betydelse som genomsyrar såväl Kungliga Filharmonikerna som övriga medarbetare i Konserthuset.

Fotograf Yanan Li har under fem års tid dokumenterat byggnaden och dess inre liv. Bokens texter är skrivna av Anna-Karin Palm, Johan Mårtelius , Tony Lundman och Bo Madestrand.

En ung flicka har sina egna ställen i trakten, sina Platser av längtan och upplösande närvaro. I grusvägens skuggkurva, vid den avsides kojan i skogen. Den här sommaren händer något där, något samtidigt befriande och hemligt. Anna-Karin Palm berättar i sin novellsamling om uppbrott och om att stanna kvar, om en åldrandets lättnad i att välja bort, om ensamhet i fåglars sällskap. Om att förlora någon i älvens brus, och om att upptäcka ljusets strimma av guld i dimman över fälten. I den vardagligt lågmälda tonen hörs ibland också klangen av saga och folktro…

"Inre monologer, rappa replikväxlingar, folksagotoner, Palm behärskar dem alla på ett självklart vis. Och den som tänker att en novellsamling är en mellanbok i väntan på något större har fel. Det är i begränsningen mästaren visar sig, det sa redan Goethe och det gäller än." Sveriges Television, Kulturnyheterna

Selma Lagerlöf. Folkkär och världsberömd, framgångsrik och hyllad. Men bakom den etablerade bilden av Nobelpristagaren och sagotanten på Mårbacka fanns en sökande, tänkande, älskande människa med stort frihetsbegär och djärva visioner.

Anna-Karin Palm skriver med författarens blick på Selma Lagerlöf och ser hennes idévärld och inre liv som grundval för hennes skapande. Hon berättar om vänskaper och kvinnokamp, tidens frågor och sammanhang. Författarlivets strider och tvivel träder fram, men också det starka självförtroendet och målmedvetenheten hos en kvinna som banade nya vägar, både i livet och i litteraturen.

Boken ger en levande och mångsidig bild av en författare som än idag förmår sätta världen i rörelse.

London 1888. En dag finner författaren Amelia Spencer en livs levande faun i sitt arbetsrum, och efter det blir inget sig likt. Hundra år senare blir en målning föreställande en faun viktig för den unga Anna som reflekterar över sitt liv och vänskapens dilemman. I sin egen berättelse dyker faunen upp i en tredje gestalt: drömmens och mytens gäckande skogsväsen. Tre olika historier vävs samman till en roman om vänskap och svek, ansvar och skapande, som sträcker sig genom tid och rum.

"Faunen" är Anna-Karin Palms debutroman från 1991, rosad av både läsare och kritiker. Med "Målarens döttrar" (1997) fick hon sitt stora genombrott. För sin biografi över Selma Lagerlöf, "Jag vill sätta världen i rörelse" (2019), blev hon Augustnominerad.

Med förord av Annina Rabe.

En dag i vårt samtida Stockholm får Maria och hennes bror en målning sig tillsänd av en okänd kvinna i England. Målningen är utförd av deras far som försvann när de var barn. De reser med bil till södra England och får snart upp ett spår efter fadern.Nästan hundra år tidigare växer Laura upp på den engelska landsbygden tillsammans med sin syster och sin far konstnären. Laura delar kynne och konstintresse med fadern, står alltid på hans sida och lever under en stor del av sin ungdom för hans gärning. Men när hon en dag står ensam bryter hennes obändiga strävan efter självständighet fram. Anna-Karin Palm berättar växelvis om Laura och Maria, om deras uppgörelse med sig själva och med de tabun som rests åt dem i generationer. Hon gestaltar deras konflikter på vägen till en kvinnlig identitet och låter på ett oväntat sätt deras öden korsas. Med en flödande, detaljskarp prosa, mättad av färger och ljus, formar sig hennes roman till en spännande gåta och till en medryckande skildring av landskapet, det tuktade engelska kulturlandskapet och det mindre idylliska i människan själv.

”Det är någon på gården!" Jaktlycka av Anna-Karin Palm är ett utdrag ur novellsamlingen med samma namn, och en av texterna i Granta #3: Jakt. Granta är en tidskrift som lyfter fram starka berättelser och oväntade perspektiv. Noveller och romanutdrag samsas med reportage och självbiografiska berättelser, nyskrivet svenskt material med översättningar, och etablerade skribenter med nya röster. Svenska Granta bygger på ett nära samarbete med såväl den engelskspråkiga förlagan som det tiotal andra systerutgåvor som de senaste åren startats runt om i världen. Tidskriften utkommer två gånger om året. Ett urval texter ur svenska Granta finns även tillgängliga som e-singlar.

London 1888. En dag finner författaren Amelia Spencer en livs levande faun i sitt arbetsrum, och efter det blir inget sig likt. En målning föreställande en faun blir viktig för den unga Amelia som reflekterar över sitt liv och kärlekens dilemman. I sin egen roman dyker faunen upp i en tredje gestalt: drömmens och mytens gäckande skogsväsen. Tre olika historier vävs samman till en berättelse om vänskap och svek, ansvar och skapande, mitt i det myllrande viktorianska London.

"Faunen" är Anna-Karin Palms debut från 1991.

Anna-Karin Palms berättelser har ofta haft en bestämd anknytning till en plats, ett land. Debutromanen Faunen, liksom Målarens döttrar, utspelades till största delen i England, medan novellerna i In i öknen har Mellanöstern och Grekland som spelplats. I hennes nya roman har platsen och tiden blivit mera obestämd - liksom hela händelseförloppet, som kan beskrivas som en existentiell rysare. Kanske är det i ett svenskt landskap som Herrgården ligger, eller i något annat europeiskt land; men oavsett vilken platsen är så har där pågått ett krig. Vännerna Ben, Alex, Leila och Juri har gått flera nätter i sträck genom skogar och plundrade byar. Plötsligt ligger det graciöst harmoniska huset framför dem, overkligt och hemlighetsfullt. Ingen syns till, och där inne finns allt de behöver: kläder, mat, vackert inredda rum; där råder ordning och skönhet. De kan inte fatta sin osannolika tur, att så av en slump ha funnit en fristad när omvärlden befinner sig i upplösning. Men är de vänner? Och är det verkligen en slump att de hittat fram till detta hus? Kvinnan som bor där, och som snart dyker upp, vilken är hennes historia? För berättaren, Ben, ter sig de där månaderna i Herrgården efteråt som en ogripbar dröm, svävande likt dimman som steg upp från sjön. Vad var det som hände, när den bräckliga tryggheten de försökt skapa började rubbas, när de inte längre kunde glömma sina personliga erfarenheter och minnen? Var det när ännu en person sökte sin tillflykt till Herrgården, gjorde anspråk på att få vara där, som de blev allt mer vaksamma? Som om ingen gick att lita på. I en febrig upptrappning når kaos och katastrof också Herrgården. Men huset finns kvar, och Ben vet att han för alltid hör hemma där.

Anna-Karin Palms roman har en mångtydighet som gör den oavlåtligt spännande; den är ett laddat drama om sex karaktärer och ett hus, och en berättelse om vänskap och svek, om åtrå mellan människor och om den förtrollande och förfärande styrkan i kärleken till en plats.

"Det var redan varmt, men hettan skulle komma senare, skulle stå som en skälvande massa över den bara marken och över henne. De små vitgula stenarna skulle avge sina torra dofter när hon klev på dem och hon skulle vara ensam."

En av kvinnorna i Anna-Karin Palms noveller går ut i öknen för att finna sin sorg. Går in i öknen, går hettan och tomheten till mötes. En annan kvinna driver omkring i staden Amman och vet allt mindre om sig själv. En pojke på semester med sin familj är plötsligt ensam i skogen en natt på en grekisk ö. I Damaskus råkar en grupp människor som inte känner varandra sammanföras som av en osynlig hand och dras in i ett besynnerligt spel. En medelålders kvinna stjäl sig en ensam dag i det grekiska sommarhuset utan sin stora familj. Vem är hon, lösgjord från dessa varelser som hör ihop med henne? Underliga och oroande tankar kommer över henne.

Alla novellerna i Anna-Karin Palms nya bok utspelar sig i dessa hettans landskap. Tillsammans bildar de en novellcykel, som skildrar människor som är utkastade ur sina vanliga liv. De är på genomresa, på semester, och befinner sig i tillstånd av mottaglighet och omprövning. I mötet med det främmande händer något med dem. Anna-Karin Palm vill skildra det ordlösa och svävande i de här människornas upplevelser. Och det är som om det starka heta dallrande ljuset färgar också hennes språk, när hon här närmar sig en mystisk erfarenhet där något blottläggs och förvandlas.

Anna-Karin Palms Lekplats är en liten volym med korta texter av självbiografisk karaktär. Titeln Lekplats anger tonen i dessa anekdotiska berättelser: de är ofta humoristiska och skruvade och kan precis lika gärna vara lögnaktiga som sanna. För författarens del kan lekplatsen vara fantasins och skrivandets inre rum där vad som helst kan hända; Anna-Karin Palm låter bland annat gestalter ur böcker och ur det förflutna kliva in i sin bok. Men på samma sätt som hon rör sig fritt i tid och rum spelar hon upp detaljskarpa scener ur minnet och barndomen med tydlig stämning av 60- och 70-tal.

I Prag går klockan baklänges. I Madrid talar statyn till sin betraktare och på Charing Cross sammanstrålar personerfrån olika tidsepoker. En gammal kvinna utforskar sin nya ensamhet, fyra kvinnor ger sig motvilligt ut på den årliga svamputflykten.

Intill bilder av Hilma af Klint, Camille Claudel, Frida Kahlo och Edouard Boubat förvandlas synupplevelser till ord i denna originella samling romantiska berättelser.

Novellsamlingen Utanför bilden gavs ut första gången 1992.

"Anna-Karin Palms bok om sin mamma är en varm och samtidigt skarp bok som går in i dessa motstridiga känslor med öppna ögon." Aftonbladet

"Du säger: 'Vad heter din mor nu igen?'

Jag svarar: 'Det är ju du. Du är min mor.'”

I ”Jag skriver över ditt ansikte” följer Anna-Karin Palm sin mors gradvisa försvinnande in i alzheimers sjukdom, och försöker förstå mammans livshistoria och hur den påverkat henne själv och familjen. Det blir en berättelse om klassresa och livshunger, om familjehemligheter och en komplicerad mor-dotter-relation, som till slut kan landa i ett slags försoning.

Anna-Karin Palm reflekterar över minne, skrivande och hur ett livs berättelse formas. ”Jag skriver över ditt ansikte” är en stark och berörande skildring av ett kvinnoöde, men också av en familj som förändras i dödens närhet.

"Anna-Karin Palms bok om sin mamma är en varm och samtidigt skarp bok som går in i dessa motstridiga känslor med öppna ögon." Aftonbladet

"Du säger: 'Vad heter din mor nu igen?'

Jag svarar: 'Det är ju du. Du är min mor.'”

I ”Jag skriver över ditt ansikte” följer Anna-Karin Palm sin mors gradvisa försvinnande in i alzheimers sjukdom, och försöker förstå mammans livshistoria och hur den påverkat henne själv och familjen. Det blir en berättelse om klassresa och livshunger, om familjehemligheter och en komplicerad mor-dotter-relation, som till slut kan landa i ett slags försoning.

Anna-Karin Palm reflekterar över minne, skrivande och hur ett livs berättelse formas. ”Jag skriver över ditt ansikte” är en stark och berörande skildring av ett kvinnoöde, men också av en familj som förändras i dödens närhet.

En dag i vårt samtida Stockholm får Maria och hennes bror en målning sig tillsänd av en okänd kvinna i England. Målningen är utförd av deras far som försvann när de var barn. De reser med bil till södra England och får snart upp ett spår efter fadern.

Nästan hundra år tidigare växer Laura upp på den engelska landsbygden tillsammans med sin syster och sin far konstnären. Laura delar kynne och konstintresse med fadern, står alltid på hans sida och lever under en stor del av sin ungdom för hans gärning. Men när hon en dag står ensam bryter hennes obändiga strävan efter självständighet fram. Anna-Karin Palm, en av våra mest löftesrika unga författare, berättar växelvis om Laura och Maria, om deras uppgörelse med sig själva och med de tabun som rests åt dem i generationer. Hon gestaltar deras konflikter på vägen till en kvinnlig identitet och låter på ett oväntat sätt deras öden korsas. Med en flödande, detaljskarp prosa, mättad av färger och ljus, formar sig hennes roman till en spännande gåta och till en medryckande skildring av landskapet, det tuktade engelska kulturlandskapet och det mindre idylliska i människan själv.

En ung flicka har sina egna ställen i trakten, sina Platser av längtan och upplösande närvaro. I grusvägens skuggkurva, vid den avsides kojan i skogen. Den här sommaren händer något där, något samtidigt befriande och hemligt. Anna-Karin Palm berättar i sin novellsamling om uppbrott och om att stanna kvar, om en åldrandets lättnad i att välja bort, om ensamhet i fåglars sällskap. Om att förlora någon i älvens brus, och om att upptäcka ljusets strimma av guld i dimman över fälten. I den vardagligt lågmälda tonen hörs ibland också klangen av saga och folktro…

"Inre monologer, rappa replikväxlingar, folksagotoner, Palm behärskar dem alla på ett självklart vis. Och den som tänker att en novellsamling är en mellanbok i väntan på något större har fel. Det är i begränsningen mästaren visar sig, det sa redan Goethe och det gäller än." Sveriges Television, Kulturnyheterna

Vid Svenska Akademiens högtidssammankomst den 20 december 2023 tog Anna-Karin Palm sitt inträde i Svenska Akademien. Hon efterträdde Kjell Espmark på stol nummer 16. Detta är Anna-Karin Palms inträdestal.

”Det händer att jag drömmer om min hemstad om nätterna, om ett visst blåsigt förortstorg eller ett särskilt pilträd som lutar sig ut över en flik av vatten. Och när jag vaknar vet jag aldrig om det som värker är längtan dit eller längtan bort, ännu längre bort."

"Man ska skriva om det man vet, men redan har glömt…", tänker berättaren i Snöängel, som lever i frivillig exil i en fransk by. Landsflykten inger henne på samma gång känslan av befriande lösryckthet och hjälplöst främlingskap, och hon börjar söka efter den livstråd som är hennes egna. Det förflutna tränger sig på, platsen hon lämnat, människor, minnen och fantasier hjälplöst intrasslade i varandra. Men ur detta växer en magisk och spännande roman, en skimrande stockholmsskildring där läsaren leds tillbaka till en tid som var alldeles nyss och ändå tycks så länge sedan, ruvande på mörker och hemligheter. Den unga föräldralösa Hedvig rör sig genom staden, gåtfull och självklar. Berättelsen följer henne i spåren när hon sammanstrålar med vänner och okända – grannarna Henning och Elsa som beskyddande vakar över henne, konstnären Gabriel som omedelbart blir förälskad, väninnan Aisha vars lillebror tycker att hon är en prinsessa, historikern Axel som i hennes närhet råkar ut för egendomliga tidsförflyttningar, Jenny och Gustav från Café Opera som vill använda henne för egna nöjen. Samt den förtvivlade systern Lovisa, vars bortsprungna hund Hedvig nu letar efter. Försöker schäfern Billy visa något genom sina uppdykanden på olika platser? Finns det ett mönster i det som sker, den där underliga vintern i Stockholm 1985–86…

Det börjar med Kattis, sjutton år och till sin egen förskräckelse fortfarande oskuld. Hon njuter av sin lust, men har svårt att känna igen den kropp killarna tänder på som sin egen. Det slutar med Agnes, som har ett försiktigt men ljuvligt samlag med sin man på morgonen till hans nittioårsdag, kanske det sista någonsin. Mellan dessa två noveller finns åtta till; tio scener ur kvinnors liv.Efter sina två senaste romaner Herrgården och Snöängel återvänder Anna-Karin Palm här till novellformatet. Men Jaktlycka skulle också kunna läsas som en sönderslagen roman, eller som tio variationer över ett tema. Med sina nedslag i olika åldrar och livssituationer bildar den en fresk över kvinnliga erfarenheter. Det handlar om kroppen, om den egna lusten och om hur svårt det är att inte låta sig definieras av den manliga blicken och de dolda ordningar som omgärdar oss. Här finns den unga kvinnan som kanske ska göra abort. Här finns kvinnor som prövar att skilja på sex och kärlek för att värna sitt oberoende, och kvinnor som längtar efter att möta mannen både själsligt och kroppsligt men som inser hur livsfarligt det kan vara att göra sig skyddslös. Här finns kvinnan som först när cancern drabbar henne tycks landa i sin egen kropp. I den långa titelnovellen kolliderar en modern stadskvinnas förväntningar med landsbygdens urgamla föreställningar kring jakt, skog och manlighet. I en annan novell drivs rätten till känslan i att bära och föda ett barn till sin spets i det jämställda parets maktkamp. Anna-Karin Palm vrider och vänder som i ett skiftande kaleidoskop på svårbesvarade frågor kring kvinnlighet, sexualitet och självständighet.

“Det kändes som en evighet sedan Peter hade ringt och flämtat i telefonen, hur hon knappt först förstått vad han sa, något om Stefan och isen, han sluddrade och hon höll nästan på att trycka bort samtalet.”

Beskedet om Stefans olycka sätter igång tankar hos Britten. Tankar om livet, om drömmarna, om det som blev och inte blev.

Älven är en novell om livets oväntade vändningar, och om dess förgänglighet.

Anna-Karin Palm är kulturjournalist och författare. Hon fick sitt genombrottet som författare med romanen Målarens döttrar (1997), vilken nådde stor framgång såväl i Sverige som utomlands. Hennes senaste verk, novellsamlingen Jaktlycka, utkom 2014.

I Anna-Karin Palms roman Herrgården är platsen och tiden obestämd – liksom hela händelseförloppet, som kan beskrivas som en existentiell rysare. Oavsett vilken platsen är så har där pågått ett krig. Vännerna Ben, Alex, Leila och Juri har gått flera nätter i sträck genom skogar och plundrade byar. Plötsligt ligger det graciöst harmoniska huset framför dem, overkligt och hemlighetsfullt. Ingen syns till, och där inne finns allt de behöver: kläder, mat, vackert inredda rum. De kan inte fatta sin osannolika tur, att så av en slump ha funnit en fristad när omvärlden befinner sig i upplösning. Men är de vänner? Och är det verkligen en slump att de hittat fram till detta hus? Kvinnan som bor där, och som snart dyker upp – vilken är hennes historia? För berättaren, Ben, ter sig de där månaderna i Herrgården efteråt som en ogripbar dröm, svävande likt dimman som steg upp från sjön. Vad var det som hände, när den bräckliga tryggheten de försökt skapa började rubbas, när de inte längre kunde glömma sina personliga erfarenheter och minnen? Var det när ännu en person sökte sin tillflykt till Herrgården, gjorde anspråk på att få vara där, som de blev allt mer vaksamma? Som om ingen gick att lita på ... I en febrig upptrappning når kaos och katastrof också Herrgården. Men huset finns kvar, och Ben vet att han för alltid hör hemma där. Anna-Karin Palms roman har en mångtydighet som gör den oavlåtligt spännande; den är ett laddat drama om sex karaktärer och ett hus, och en berättelse om vänskap och svek, om åtrå mellan människor och om den förtrollande och förfärande styrkan i kärleken till en plats.

Selma Lagerlöf. Folkkär och världsberömd, framgångsrik och hyllad. Men bakom den etablerade bilden av Nobelpristagaren och sagotanten på Mårbacka fanns en sökande, tänkande, älskande människa med stort frihetsbegär och djärva visioner.

Anna-Karin Palm skriver med författarens blick på Selma Lagerlöf och ser hennes idévärld och inre liv som grundval för hennes skapande. Hon berättar om vänskaper och kvinnokamp, tidens frågor och sammanhang. Författarlivets strider och tvivel träder fram, men också det starka självförtroendet och målmedvetenheten hos en kvinna som banade nya vägar, både i livet och i litteraturen.

Boken ger en levande och mångsidig bild av en författare som än idag förmår sätta världen i rörelse.