Nina van den Brink – författare

”Flickor är en närgången, sinnlig barndomsskildring som verkligen förflyttar mig till en svunnen tid. van den Brink lyckas skildra det där vidgandet som fanns när man var liten och pö om pö blev större; här börjar det, livet. Här är den, världen. Och jag är med!"Dagens Nyheter

"En stilistiskt mogen debutant med tydlig röst ... det sommarlandskap där hennes flickor rör sig både doftar och dallrar av sinnlig förväntan och mörka krafter."Expressen

"en utmärkt roman, skriven med ömhet, vrede och öga för avgörande detaljer"Tidningen Vi

"en stark debutroman som lockar till både skratt och gråt"BTJ

Lollie är sju år när hon sommaren 1973 flyttar med sina föräldrar från Kärrtorp i Stockholm till ett litet fabrikssamhälle i Hälsingland. Förortslivet byts mot dammiga landsvägar, flakmoppar, fotbollsplaner och badbryggor. Och där finns Ania-Lee, den livliga grannflickan som blir Lollies nya bästis. Snart delar de allt och älskar varandra med en obändig lojalitet.

I ett litet kompisgäng av flickor upptäcker och erövrar de världen omkring dem, men de måste också vara på sin vakt: mot hårdhänta killar på cyklar, mot respektlösa pappor i byn och okända män som rör sig längs vägarna.

Ju äldre flickorna blir, desto större friheter tar de sig, och desto djärvare blir riskerna. Ända till den dag då katastrofen inträffar.

Nina van den Brinks första roman är en tät och drabbande berättelse om att vara flicka, om okuvlig vänskap och om att växa upp och kasta sig huvudstupa in i livet. Men också om att tvingas hantera det man egentligen borde ha varit skyddad ifrån.

VINNARE AV AUGUSTPRISET 2022

"En jävla skurhink!"

1970 vinner en okänd 52-årig städerska Rabén & Sjögrens stora romantävling med Rapport från en skurhink, en dagbok från en hård låglönevardag. Maja Ekelöf får komma till Stockholm och ta emot priset från den tidens stora: Astrid Lindgren, Lars Gyllensten och Alva Myrdal. Över en natt har städerskan och fembarnsmamman från Karlskoga blivit en rikskändis. Plötsligt är hon en del av Sveriges politiskt engagerade kulturetablissemang. Alla vill ha med henne: Grupp 8, FNL, KFML(r), hon valkampanjar med Sven Wollter och Fred Åkerström och åker på kurser i DDR.

Men berättelsen om Maja Ekelöf är inte bara en framgångssaga. Hon ser igenom omgivningens välvilliga men nedlåtande attityder, hur hon blir ett slags maskot för de vänsterintellektuella, och mot slutet av sitt liv blir hon alltmer desillusionerad.

Jag har torkat nog många golv är en berättelse om en enastående kvinna, ett dokument över det politiskt präglade 1970-talets kulturliv, och en angelägen påminnelse om hur samhället fortfarande ser på kvinnor med låglöneyrken. För alla framsteg, all utveckling till trots – hur kommer det sig att så många lågavlönade kvinnor fått det sämre och inte bättre? Vad skulle Maja Ekelöf ha svarat på det?

Lollie är sju år när hon sommaren 1973 flyttar med sina föräldrar från Kärrtorp i Stockholm till ett litet fabrikssamhälle i Hälsingland. Förortslivet byts mot dammiga landsvägar, flakmoppar, fotbollsplaner och badbryggor. Och där finns Ania-Lee, den livliga grannflickan som blir Lollies nya bästis. Snart delar de allt och älskar varandra med en obändig lojalitet.

I ett litet kompisgäng av flickor upptäcker och erövrar de världen omkring dem, men de måste också vara på sin vakt: mot hårdhänta killar på cyklar, mot respektlösa pappor i byn och okända män som rör sig längs vägarna.

Ju äldre flickorna blir, desto större friheter tar de sig, och desto djärvare blir riskerna. Ända till den dag då katastrofen inträffar.

Nina van den Brinks första roman är en tät och drabbande berättelse om att vara flicka, om okuvlig vänskap och om att växa upp och kasta sig huvudstupa in i livet. Men också om att tvingas hantera det man egentligen borde ha varit skyddad ifrån.

"En jävla skurhink!"1970 vinner en okänd 52-årig städerska Rabén & Sjögrens stora romantävling med Rapport från en skurhink, en dagbok från en hård låglönevardag. Maja Ekelöf får komma till Stockholm och ta emot priset från den tidens stora: Astrid Lindgren, Lars Gyllensten och Alva Myrdal. Över en natt har städerskan och fembarnsmamman från Karlskoga blivit en rikskändis. Plötsligt är hon en del av Sveriges politiskt engagerade kulturetablissemang. Alla vill ha med henne: Grupp 8, FNL, KFML(r), hon valkampanjar med Sven Wollter och Fred Åkerström och åker på kurser i DDR.Men berättelsen om Maja Ekelöf är inte bara en framgångssaga. Hon ser igenom omgivningens välvilliga men nedlåtande attityder, hur hon blir ett slags maskot för de vänsterintellektuella, och mot slutet av sitt liv blir hon alltmer desillusionerad.Jag har torkat nog många golv är en berättelse om en enastående kvinna, ett dokument över det politiskt präglade 1970-talets kulturliv, och en angelägen påminnelse om hur samhället fortfarande ser på kvinnor med låglöneyrken. För alla framsteg, all utveckling till trots - hur kommer det sig att så många lågavlönade kvinnor fått det sämre och inte bättre? Vad skulle Maja Ekelöf ha svarat på det?