Arkeologi

I Uppåkra utanför Lund breder odlingsfälten ut sig över den skånska slätten. Men i över tusen år fanns här ett rikt maktcentrum stort som en stad, med hövdingahall, tempel och mängder av hantverkshus och gårdar. Det var en unik plats i den skandinaviska järnålderns historia, betydligt större än de mer kända Birka och Hedeby, med långväga kontakter ut i världen. Än har bara ett par promille av området grävts ut, ändå har fantastiska fynd hittats som förändrar vår syn på historien.

I "Tusen år i Uppåkra" berättar Dick Harrison om staden som försvann och föll i glömska och ger samtidigt en levande bild av livet i Norden, så som det såg ut på sagornas och hjältedikternas tid – från förromersk järnålder till vikingatid.

Renjägarkvinnan på den skånska tundran blickar upp mot en gnistrande stjärnhimmel, tonårsflickan äter en portion hallon i darrande vetskap om att hon strax ska dränkas och den tyska trälpojken friköps och återförenas med sin gråtande mor.Med sprudlande berättarglädje låter Jonathan Lindström den senaste arkeologiska och historiska forskningen förenas i en myllrande, engagerande och helt ny bild av Sverige under 14 000 år. I denna sammanhängande skildring av migrationer, kolonisationsprojekt, träluppror och tidigare okända bronsåldersriken, handelsvälden och stora slag får vi för första gången en verklig förståelse för historiens drivkrafter, och hur de verkar från forntid till idag. Enskilda människoöden varvas med rikens uppgångar och fall. Vi möter sveaköpmännen som på kamel tar sig till världsstaden Bagdad och den gutniske romveteranen Harkilar när han i sällskap av tjugo frustande krigare styr sitt roddarskepp över havet.

”Suggestivt målar han upp bilden av hur en forntida sagoförtäljare i skymningen leder sin publik längs ristningens tablåer och ingående återger den storslagna berättelsen om hur svearnas mytiske urkung Ingwaz med åtta skepp ger sig ut på färd över Östersjön. Ett äventyr som liknar inte bara Odyssén, utan också den isländska sagan om Ingvar den vittfarne.”Lars Linder, Dagens Nyheter

”Lindström är en gudabenådad berättare, stilist och pedagog som lyckas förmedla både forskningsrön och komplicerade tankegångar.”BTJ – betyg 5 av 5: Briljant

”Ett mästerverk! Som akademisk bok är den djärv, vilket jag tycker om. Hela idén om Ingwazsagan som prototyp, applicerat med konkreta exempel, är originell.”Kristian Kristiansen, professor i arkeologi

En kylslagen majdag för ett sekel sedan gjorde ynglingen Einar Kjellén en makalös arkeologisk upptäckt. Under mossan på en uppländsk bergknalle hittade han världens äldsta bildberättelse, dold sedan bronsåldern. I myllrande hällristningsscener återges där en mytisk hjältes skeppsfärd till undergången vid världens kant.

Jonathan Lindström följer upp Sveriges långa historia med ännu en pionjärgärning när han med stor inlevelse tar sig an det muntliga berättandets historia. Med hjälp av ny forskning återskapar han inte bara bronsåldershjältens äventyr utan lyckas även rekonstruera människans berättarkultur under hundratusentals år. Vi får möta Islands första sagoförfattare, verklighetens Homeros, boskapsnomadernas skalder och mammutstäppens dansande schamaner. Följ med på ett svindlande forskningsäventyr som för oss bakåt i historien till de kvinnor som sjöng vid längesedan slocknade eldar under en stjärnhimmel som själva tiden vridit ur led.

Sophögen i den gamla staden Oxyrhynchos i Egypten grävdes ut av brittiska arkeologer kring sekelskiftet 1900 och visade sig rymma enorma skatter: en halv miljon grekiska papyrustexter av väldigt olika karaktär. Utifrån de sextusen hittills dechiffrerade texterna har Karl Dunér gjort ett rikt och varierat urval som fördjupar vår bild av antikens liv. Översatta privatbrev blandas med tidigare okända dikter och dramer, besvärjelser med köpekontrakt, efterlysningar med obscena komediscener – man kommer rakt in i enskilda liv för tvåtusen år sen och möter poeter som man inte visste fanns.  

Sophögen i Oxyrhynchos innehåller också essäer av forskarna Ingela Nilsson, Denis M. Searby, Alexander Andrée och Paul Linjamaa. Här finns även ett flertal återgivningar av papyrus-fragment.

I denna magnifika fotobok får vi följa med dykarna Jonas Dahm och Carl Douglas till de mest spektakulära vraken i Östersjön. Detta unika hav rymmer närmare 100 000 vrak – det kalla vattnet och avsaknaden av skeppsmask har skapat en skattkista för vrakletare. Det är regalskepp från stormaktstiden, ståtliga träskepp från 1700-talet, lastfartyg från 1800-talet och ubåtar från andra världskriget. Ombord på dessa sjunkna skepp har tiden stått stilla – ofta känns det som om besättningen nyss lämnat fartyget. Vraken blir ett slags tidsmaskiner, en märklig blandning av brutal dramatik och det mjukt insomnade.

Dessa fantastiska bilder av vrak har väckt uppmärksamhet över hela världen och de visas här för första gången i riktigt stort format.

I Bibeln och arkeologerna beskriver Hans Furuhagen hur arkeologiska utgrävningar i Heliga landet och Mellanöstern har visat lämningar av platser och företeelser som omnämns i Bibeln.

I dag har nya tekniska förutsättningar och ett nytt sätt att se på fyndens kontext påverkat tolkningarna, men många gånger har fynden också blivit omstridda. Både i omgivningen och bland arkeologerna själva har det funnits religiösa, politiska och ekonomiska biavsikter. Arkeologiska fynd blev exempelvis en viktig faktor i samband med staten Israels tillblivelse och fornfynden väcker fortfarande diskussion i detta område.

Mycket har hunnit hända inom DNA-forskningen sedan Karin Bojs skrev Augustprisvinnaren Min europeiska familj - de senaste 54 000 åren (2015) och uppföljaren Svenskarna och deras fäder - de senaste 11 000 åren (2016).

Bland annat börjar forskare kunna urskilja hur vandringsmönstren har skilt sig åt för Europas fäder och mödrar.

En hel del, visar det sig.

Karin Bojs borrar i äldre påståenden om folkvandringar och könsroller, och visar vad den allra senaste vetenskapen kan säga.

Resan går från regnskogens schimpanser till Nordens sköldmör. Via bland annat neandertal-sex, de första hundarna, den första metallen, de första tama hästarna och ett 5000 år gammalt incestfall på Irland.

Järnet förändrade förutsättningarna såväl för krig och välstånd i grunden, vi hade råvaran på nära håll och den var billig, men att göra den till stål var ingen enkel process. De arkeologiska fynden är nu betydligt fler och lättare att tolka. De antika skriftkällorna och vår egen nordiska Edda gör det också möjligt att pussla ihop den järnålderstida berättelsen, men bara om de används förstås. De första femhundra åren av vår tideräkning har försummats av dagens historiska etablissemang; det finns en helt ny historia om Sverige att upptäcka inom denna boks pärmar.

Vapen i danska offermossar har vidimerat märkliga påståenden i skriftkällorna om en tidig svensk närvaro på kontinenten. Med DNA har också en dito i England bekräftats, liksom goternas, langobardernas och vandalernas svenska ursprung – helt enligt de gamla ’nationalromantikernas’ teser. Detta gäller även den s k danerteorin, ett länge hett debatterat samband mellan svear och daner, där de senare förutsätts ha utgått ur de förra. Detta är samtidigt en tid då grunden läggs för det svenska rike där svear och götar (åter) blev ett folk – en process som katalyseras från Mälardalen. De första stegen tas redan under yngre romersk järnålder, men under folkvandringstiden ser riksenandet ut att drabbas av ett bakslag – en trolig följd av kontakter med hunnerna. Samtidigt är detta den verkliga guldåldern i Sverige. Helt unika, men närmast okända prestigeföremål har hittats och de har, till slut, erkänts också vara inhemskt tillverkade. Ynglingakonungarnas regentlängd löper parallellt med dessa händelser, och vi har idag anledning att ta dessa ’sagokungar’ på stort allvar; de flesta av dem var utan tvekan historiska.

Vid mitten av 500-talet blir Sverige Nordens dominanter och nu enas landet återigen, denna gång betydligt fastare, vilket bl a går att avläsa i ortnamnspåren, särskilt kan nämnas tunaorter, karlabyar, rinkabyar och husabyar. Denna utveckling påbörjas samtidigt med den klimatchock som i källorna kallades Fimbulvintern. Den påföljande vendeltiden med de rika båtgravarna i Vendel och Valsgärde är en svensk glansperiod, som alltså inträffar redan innan vikingatiden formellt börjar. Den fantastiska djurornamentiken initierades här och visar att konst- och hantverkskunnandet var mycket högt utvecklat. Vårt allra viktigaste nationella arvegods är dock ändå Fornaldar- och Eddasagorna, bland vilka bl a Völundarkvida, Hervararsagan och Völsungasagan kan nämnas, liksom förstås ynglingakonungarnas ättartal; dels berättat om i 800-talets Ynglingatal, dels i den prosaiska Ynglingasagan, nedtecknad av Snorre Sturlasson.

Magnus Stenlund (f. 1962) har bedrivit sitt svenska historieprojekt sedan 2012. Det här är den tredje boken i en trilogi. De första två heter: 1. Blodet och jorden (2022), om stenåldern och vårt genetiska ursprung, och 2. Svärdet och Gudarna (2023), om den krigiska bronsåldern och asatrons ursprung och betydelse. Boken om Ynglingakonungarna (2023) handlar om den äldre järnåldern och är i två delar.

In the days of sailing ships, the waters off Britain’s south-western coast could be some of the most treacherous in the world with tidal currents, submerged rocks, storms and murky depths. Thousands of ships were lost there over the centuries. From the remote Isles of Scilly, four generations of the Gibson family documented these shipwrecks in photographs, creating a unique archive of an era when seafaring could mean risking one’s life.

This magnificent book is the largest ever created on the subject, with over 100 exceptional images presented as never before alongside text by historian and diver Carl Douglas and marine archaeologist Björn Hagberg. The result is a work that conveys mankind’s struggle against the elements.

För segelfartyg var vattnen utanför sydvästra England bland de farligaste i världen – tidvattenströmmar, undervattensklippor, stormar och mörker. Tusentals fartyg har gått under här. På de extremt utsatta Scilly-öarna har familjen Gibson i fem generationer dokumenterat dessa skeppsbrott med sina kameror. Resultatet är helt unika bilder som är ödesmättade dokument över en tid då sjöfart ibland var en fråga om liv och död.

Denna storslagna bok är den största i sitt slag som någonsin har gjorts – över 100 enastående bilder presenteras på ett helt nytt sätt. Boken är skriven av historikern och dykaren Carl Douglas tillsammans med marinarkeologen Björn Hagberg. Deras texter skildrar tillsammans med bilderna människans kamp mot elementen.

Visste du att vårt lands första invånare var renjägare från Tyskland? Att de på sin färd norrut längs isranden passerade över Billingen, varpå ett gigantiskt vattenfall öppnade sig bakom dem? Den händelsen levde med all säkerhet länge i deras minnen. Kanske så länge att det finns spår kvar än idag i vår levande mytskatt, i form av bron Bifrost. Nästa våg västerifrån kan ha varit invånare från ett land som sjönk ner i havet. Även det en s k skröna – innan den bekräftades av moderna geologer. Alverna som en gång levde i dagens Bohuslän, och vars kung mycket riktigt hette Gandalf, är mytens svar på hur dessa överlevare uppfattade sig.

Om du redan läst böcker om svensk forntid så kommer du märka att den här boken är annorlunda. Vetenskapen anses ofta sluta där myten tar vid, men här försöker vi hitta svar i båda, och tar oss frihet att spekulera. Historia är en berättelse, och en berättelse måste hänga ihop, även när den söker svar som inte kan verifieras. Om den inte ens försöker så kan det bero på att den är felaktig. Så som vår bild av den s k förhistorien länge varit. Nyheten att den största delen av våra arvsanlag först fördes hit via Ålands hav ca 2900 f.Kr., slog för några år sedan ner som en bomb bland våra historiker. Det rör sig om ett paradigmskifte i synen på vilka vi är. Långt ifrån den gängse bilden av en perifer, lite bortkommen folkspillra, formar sig nu bilden av det ständigt pågående mötet i skärningspunkten mellan öst och väst, som format en helt unik folkgrupp – såväl genetiskt som kulturellt.

Med arkeogenetikens hjälp, religionshistorisk analys och sagans källtexter så gräver vi oss bakåt i historiens djupaste källor. En ny men gammal historia om Sverige är inte bara en ny historiebok baserad på vad vi redan vet, den ser historien ur ett helt nytt perspektiv och ger i flera stycken ny kunskap; såväl grunddata som aldrig sammanställts förut och slutsatser som inte tidigare dragits.Denna bok innehåller ett åttiotal svartvita bilder inne i texten och dessutom en högklassig 32-sidig fyrfärgsbilaga. Den är inbunden för att den ska kunna tas fram och läsas ur många gånger.

Magnus Stenlund (f.1962) har skrivit flera uppskattade böcker om historia, både i skönlitterär form (Den Eldrökta, 2015) och i populärvetenskapligt format (Runkalendern, 2020). Hans projekt, att ge svensk fornhistoria en länge välbehövlig ansiktslyftning, omfattar också böcker om brons- och järnåldern som planeras för tryck under 2023.

Järnet förändrade förutsättningarna såväl för krig och välstånd i grunden, vi hade råvaran på nära håll och den var billig, men att göra den till stål var ingen enkel process. De arkeologiska fynden är nu betydligt fler och lättare att tolka. De antika skriftkällorna och vår egen nordiska Edda gör det också möjligt att pussla ihop den järnålderstida berättelsen, men bara om de används förstås. De första femhundra åren av vår tideräkning har försummats av dagens historiska etablissemang; det finns en helt ny historia om Sverige att upptäcka inom denna boks pärmar.

Vapen i danska offermossar har vidimerat märkliga påståenden i skriftkällorna om en tidig svensk närvaro på kontinenten. Med DNA har också en dito i England bekräftats, liksom goternas, langobardernas och vandalernas svenska ursprung – helt enligt de gamla ’nationalromantikernas’ teser. Detta gäller även den s k danerteorin, ett länge hett debatterat samband mellan svear och daner, där de senare förutsätts ha utgått ur de förra. Detta är samtidigt en tid då grunden läggs för det svenska rike där svear och götar (åter) blev ett folk – en process som katalyseras från Mälardalen. De första stegen tas redan under yngre romersk järnålder, men under folkvandringstiden ser riksenandet ut att drabbas av ett bakslag – en trolig följd av kontakter med hunnerna. Samtidigt är detta den verkliga guldåldern i Sverige. Helt unika, men närmast okända prestigeföremål har hittats och de har, till slut, erkänts också vara inhemskt tillverkade. Ynglingakonungarnas regentlängd löper parallellt med dessa händelser, och vi har idag anledning att ta dessa ’sagokungar’ på stort allvar; de flesta av dem var utan tvekan historiska.

Vid mitten av 500-talet blir Sverige Nordens dominanter och nu enas landet återigen, denna gång betydligt fastare, vilket bl a går att avläsa i ortnamnspåren, särskilt kan nämnas tunaorter, karlabyar, rinkabyar och husabyar. Denna utveckling påbörjas samtidigt med den klimatchock som i källorna kallades Fimbulvintern. Den påföljande vendeltiden med de rika båtgravarna i Vendel och Valsgärde är en svensk glansperiod, som alltså inträffar redan innan vikingatiden formellt börjar. Den fantastiska djurornamentiken initierades här och visar att konst- och hantverkskunnandet var mycket högt utvecklat. Vårt allra viktigaste nationella arvegods är dock ändå Fornaldar- och Eddasagorna, bland vilka bl a Völundarkvida, Hervararsagan och Völsungasagan kan nämnas, liksom förstås ynglingakonungarnas ättartal; dels berättat om i 800-talets Ynglingatal, dels i den prosaiska Ynglingasagan, nedtecknad av Snorre Sturlasson.

Magnus Stenlund (f. 1962) har bedrivit sitt svenska historieprojekt sedan 2012. Det här är den tredje boken i en trilogi. De första två heter: 1. Blodet och jorden (2022), om stenåldern och vårt genetiska ursprung, och 2. Svärdet och Gudarna (2023), om den krigiska bronsåldern och asatrons ursprung och betydelse. Boken om Ynglingakonungarna (2023) handlar om den äldre järnåldern och är i två delar.