Arkeologiska perioder och områden

I Bibeln och arkeologerna beskriver Hans Furuhagen hur arkeologiska utgrävningar i Heliga landet och Mellanöstern har visat lämningar av platser och företeelser som omnämns i Bibeln.

I dag har nya tekniska förutsättningar och ett nytt sätt att se på fyndens kontext påverkat tolkningarna, men många gånger har fynden också blivit omstridda. Både i omgivningen och bland arkeologerna själva har det funnits religiösa, politiska och ekonomiska biavsikter. Arkeologiska fynd blev exempelvis en viktig faktor i samband med staten Israels tillblivelse och fornfynden väcker fortfarande diskussion i detta område.

Sophögen i den gamla staden Oxyrhynchos i Egypten grävdes ut av brittiska arkeologer kring sekelskiftet 1900 och visade sig rymma enorma skatter: en halv miljon grekiska papyrustexter av väldigt olika karaktär. Utifrån de sextusen hittills dechiffrerade texterna har Karl Dunér gjort ett rikt och varierat urval som fördjupar vår bild av antikens liv. Översatta privatbrev blandas med tidigare okända dikter och dramer, besvärjelser med köpekontrakt, efterlysningar med obscena komediscener – man kommer rakt in i enskilda liv för tvåtusen år sen och möter poeter som man inte visste fanns.  

Sophögen i Oxyrhynchos innehåller också essäer av forskarna Ingela Nilsson, Denis M. Searby, Alexander Andrée och Paul Linjamaa. Här finns även ett flertal återgivningar av papyrus-fragment.

Mycket har hunnit hända inom DNA-forskningen sedan Karin Bojs skrev Augustprisvinnaren Min europeiska familj - de senaste 54 000 åren (2015) och uppföljaren Svenskarna och deras fäder - de senaste 11 000 åren (2016).

Bland annat börjar forskare kunna urskilja hur vandringsmönstren har skilt sig åt för Europas fäder och mödrar.

En hel del, visar det sig.

Karin Bojs borrar i äldre påståenden om folkvandringar och könsroller, och visar vad den allra senaste vetenskapen kan säga.

Resan går från regnskogens schimpanser till Nordens sköldmör. Via bland annat neandertal-sex, de första hundarna, den första metallen, de första tama hästarna och ett 5000 år gammalt incestfall på Irland.

Visste du att vårt lands första invånare var renjägare från Tyskland? Att de på sin färd norrut längs isranden passerade över Billingen, varpå ett gigantiskt vattenfall öppnade sig bakom dem? Den händelsen levde med all säkerhet länge i deras minnen. Kanske så länge att det finns spår kvar än idag i vår levande mytskatt, i form av bron Bifrost. Nästa våg västerifrån kan ha varit invånare från ett land som sjönk ner i havet. Även det en s k skröna – innan den bekräftades av moderna geologer. Alverna som en gång levde i dagens Bohuslän, och vars kung mycket riktigt hette Gandalf, är mytens svar på hur dessa överlevare uppfattade sig.

Om du redan läst böcker om svensk forntid så kommer du märka att den här boken är annorlunda. Vetenskapen anses ofta sluta där myten tar vid, men här försöker vi hitta svar i båda, och tar oss frihet att spekulera. Historia är en berättelse, och en berättelse måste hänga ihop, även när den söker svar som inte kan verifieras. Om den inte ens försöker så kan det bero på att den är felaktig. Så som vår bild av den s k förhistorien länge varit. Nyheten att den största delen av våra arvsanlag först fördes hit via Ålands hav ca 2900 f.Kr., slog för några år sedan ner som en bomb bland våra historiker. Det rör sig om ett paradigmskifte i synen på vilka vi är. Långt ifrån den gängse bilden av en perifer, lite bortkommen folkspillra, formar sig nu bilden av det ständigt pågående mötet i skärningspunkten mellan öst och väst, som format en helt unik folkgrupp – såväl genetiskt som kulturellt.

Med arkeogenetikens hjälp, religionshistorisk analys och sagans källtexter så gräver vi oss bakåt i historiens djupaste källor. En ny men gammal historia om Sverige är inte bara en ny historiebok baserad på vad vi redan vet, den ser historien ur ett helt nytt perspektiv och ger i flera stycken ny kunskap; såväl grunddata som aldrig sammanställts förut och slutsatser som inte tidigare dragits.Denna bok innehåller ett åttiotal svartvita bilder inne i texten och dessutom en högklassig 32-sidig fyrfärgsbilaga. Den är inbunden för att den ska kunna tas fram och läsas ur många gånger.

Magnus Stenlund (f.1962) har skrivit flera uppskattade böcker om historia, både i skönlitterär form (Den Eldrökta, 2015) och i populärvetenskapligt format (Runkalendern, 2020). Hans projekt, att ge svensk fornhistoria en länge välbehövlig ansiktslyftning, omfattar också böcker om brons- och järnåldern som planeras för tryck under 2023.

I denna magnifika fotobok får vi följa med dykarna Jonas Dahm och Carl Douglas till de mest spektakulära vraken i Östersjön. Detta unika hav rymmer närmare 100 000 vrak – det kalla vattnet och avsaknaden av skeppsmask har skapat en skattkista för vrakletare. Det är regalskepp från stormaktstiden, ståtliga träskepp från 1700-talet, lastfartyg från 1800-talet och ubåtar från andra världskriget. Ombord på dessa sjunkna skepp har tiden stått stilla – ofta känns det som om besättningen nyss lämnat fartyget. Vraken blir ett slags tidsmaskiner, en märklig blandning av brutal dramatik och det mjukt insomnade.

Dessa fantastiska bilder av vrak har väckt uppmärksamhet över hela världen och de visas här för första gången i riktigt stort format.

Under århundradena kring vår tideräknings början dominerades Europa av det romerska riket. Det bredde ut sig runt Medelhavets båda sidor och sträckte sig ändå upp till gränsen mot Skottland i norr. Men så långt som till Norden nådde aldrig den romerska expansionen. Däremot påverkades de människor som bodde i norr på många olika sätt av romersk kultur och det romerska sättet att leva. I denna bok berättar Kent Andersson, docent i arkeologi och en av landets främsta experter på området, den fascinerande historien om kontakterna mellan Norden och Romarriket. Med utgångspunkt från arkeologiska fynd och undersökningar från främst Sverige kastas nytt ljus över en tidigare tämligen okänd epok, som i Norden präglades av stora förändringar. Romerska föremål och idéer spelade en stor roll i denna förändringsprocess.

I skuggan av Rom spänner över mer än tusen år av romersk kulturpåverkan. Den börjar under 100-talet f.Kr. och slutar i väringagardets Konstantinopel under 1000-talet e.Kr.

Med bronset kom svärdet. Och med svärdet kom kriget. Att handelsnätverk med centrum på Jylland styrde Europas handel med koppar och tenn är en hypotes som sedan två decennier vunnit allt mer erkännande. Det är därför intressant att det nu går att konstatera hur stor mobiliteten även inom Norden var under denna tid. Med strontiumanalys går det att fastställa att många av de magnifika ekkistebegravningarna i Danmark innehöll skeletten efter män som kom från Sverige.

Vad som är lika okänt och som kanske förklarar dessa emigranter, är att några av Europas allra första svärd, bl a det berömda Bragbysvärdet, hamnade i Mälardalen. Var koppar till dessa svärd kom ifrån kan man nu också med stor tillförlitlighet svara på – alla gruvor har nämligen sitt eget ’DNA’. Efter utgrävningar längs E4 norr om Uppsala så har en svärdsknapp hittats av samma typ. Här leder spåren tillbaka till vad som en gång var Nordeuropas första högcivilisation.

För att följa bronset, svärdens och människornas öden under nordisk bronsålder så har vi alltså numera ny teknik, som kompletterar den arkeologiska genetiken. I den här boken kartlägger vi med hjälp av dessa hur de gemensamma rötterna ser ut och de folkförflyttningar som förklarar varför vi råkar ha en hel del gemensamt bl a med sydalpinska Tyrolen, liksom med de gamla frygierna som under denna tid flyttade söderut till Mindre Asien, men som en gång levde vid Östersjön.

Gudarna är den svenska historiens första namngivna individer. De är inte bara vad som ger berättelsen dess färg; naturvetenskapliga fakta kompletteras av och bekräftar kulten – och vise versa. Folkrörelserna åtföljs ju av dessa gudar och genom jämförelser mellan de ursprungliga indoeuropeiska gudarna och våra asar och vaner, kan vi göra sannolikt hur den germanska Huldran färdats söderut med sabinerna för att till slut bli romarrikets främsta gudinna: ljusbringerskan Juno Lucina. Huldran var också med stor sannolikhet förebild för den äldre runradens drottning.

Den första svenska vikingatiden inleds i yngre bronsålder, och det är med solkungen i Håga den största mängden guld läggs i en nordisk grav under hela denna epok. Att hög- och brandgravskicket kommer hit har en koppling till gudar som Heimdallr och Ullr och till de båda nordiska dioskurerna, Algiz, samtliga dessa är även de på plats i runraden. De har liksom mytens ringar och svärd ett mycket långt förflutet och deras färd till oss kan bl a ha med de trollkarlar att göra, med vars guldhattar solens och månens rörelser går att avläsa, exakt matematiskt, 3 000 år före vår tid. Och, jodå, visst finns det även en trovärdig förklaring som knyter våra urgamla trojeborgar till antikens Troja!

Magnus Stenlund (f. 1962) har ägnat sig åt sitt svenska historieprojekt sedan 2012. Det här är den andra boken i en trilogi. Den första heter Blodet och jorden (2022) och behandlar neolitikum, med de allra senaste arkeogenetiska rönen som stöd för Eddaberättelser och myt, som nu visat sig vara sanning – Sverige var de germanska folkens Urheimat.

Vinnare av Augustpriset 2015 och utnämnd till "Årets bok om svensk historia 2015" av Nättidningen Svensk Historia

Vetenskapsjournalisten Karin Bojs bestämde sig för att släktforska på djupet och låta DNA-trådarna knyta ihop henne själv med forntidens människor. Hon läste studier, intervjuade forskare och reste i ett tiotal länder för att följa spåren bakåt. Sedan 1980-talet har DNA-tekniken genomgått en enastående utveckling. Den har revolutionerat såväl kriminalteknikers arbete som biologisk och medicinsk forskning, och har på senare år börjat bidra till ny kunskap inom arkeologi och historia. Till och med släktforskande privatpersoner har börjat använda DNA som verktyg. Med hjälp av små variationer i DNA-sekvensen går det numera att hitta kusiner, sysslingar och bryllingar, och även släktingar som levde för mycket länge sedan – under den senaste istiden och ännu längre tillbaka. Resultatet av Karin Bojs arbete blev en bok om hennes ursprung och hennes familj. Men också om oss andra. Vi är ju släkt. Någonstans, någon gång levde vår senaste gemensamma förmoder och förfader. DNA-trådarna knyter ihop oss alla.

När skeppet Vasa förliste i augusti 1628 följde omkring 30 personer med ner i djupet. Båtsmän, hustrur och barn hörde till dem som omkom. Men vilka var de, och vad gjorde de ombord? När vraket bärgades och grävdes ut hittades kvarlevor av 15 personer, och under de senaste årens forskning har historiker, osteologer, DNA-forskare och experter på isotopanalys kommit dessa personer nära. Nu vet vi inte bara hur de dog utan även något om hur de hade det i livet. Möt paret som dog i varandras armar, pojken med de fina skorna och många fler.

Medverkande författare: Marie Allen, Kimberly Andreaggi, Anna Kjellström, Kerstin Lidén, Al Saguto, Anna Silverulw och Andreas Tillmar samt redaktörerna Anna Maria Forssberg och Fred Hocker.

Järnet förändrade förutsättningarna såväl för krig och välstånd i grunden, vi hade råvaran på nära håll och den var billig, men att göra den till stål var ingen enkel process. De arkeologiska fynden är nu betydligt fler och lättare att tolka. De antika skriftkällorna och vår egen nordiska Edda gör det också möjligt att pussla ihop den järnålderstida berättelsen, men bara om de används förstås. De första femhundra åren av vår tideräkning har försummats av dagens historiska etablissemang; det finns en helt ny historia om Sverige att upptäcka inom denna boks pärmar.

Vapen i danska offermossar har vidimerat märkliga påståenden i skriftkällorna om en tidig svensk närvaro på kontinenten. Med DNA har också en dito i England bekräftats, liksom goternas, langobardernas och vandalernas svenska ursprung – helt enligt de gamla ’nationalromantikernas’ teser. Detta gäller även den s k danerteorin, ett länge hett debatterat samband mellan svear och daner, där de senare förutsätts ha utgått ur de förra. Detta är samtidigt en tid då grunden läggs för det svenska rike där svear och götar (åter) blev ett folk – en process som katalyseras från Mälardalen. De första stegen tas redan under yngre romersk järnålder, men under folkvandringstiden ser riksenandet ut att drabbas av ett bakslag – en trolig följd av kontakter med hunnerna. Samtidigt är detta den verkliga guldåldern i Sverige. Helt unika, men närmast okända prestigeföremål har hittats och de har, till slut, erkänts också vara inhemskt tillverkade. Ynglingakonungarnas regentlängd löper parallellt med dessa händelser, och vi har idag anledning att ta dessa ’sagokungar’ på stort allvar; de flesta av dem var utan tvekan historiska.

Vid mitten av 500-talet blir Sverige Nordens dominanter och nu enas landet återigen, denna gång betydligt fastare, vilket bl a går att avläsa i ortnamnspåren, särskilt kan nämnas tunaorter, karlabyar, rinkabyar och husabyar. Denna utveckling påbörjas samtidigt med den klimatchock som i källorna kallades Fimbulvintern. Den påföljande vendeltiden med de rika båtgravarna i Vendel och Valsgärde är en svensk glansperiod, som alltså inträffar redan innan vikingatiden formellt börjar. Den fantastiska djurornamentiken initierades här och visar att konst- och hantverkskunnandet var mycket högt utvecklat. Vårt allra viktigaste nationella arvegods är dock ändå Fornaldar- och Eddasagorna, bland vilka bl a Völundarkvida, Hervararsagan och Völsungasagan kan nämnas, liksom förstås ynglingakonungarnas ättartal; dels berättat om i 800-talets Ynglingatal, dels i den prosaiska Ynglingasagan, nedtecknad av Snorre Sturlasson.

Magnus Stenlund (f. 1962) har bedrivit sitt svenska historieprojekt sedan 2012. Det här är den tredje boken i en trilogi. De första två heter: 1. Blodet och jorden (2022), om stenåldern och vårt genetiska ursprung, och 2. Svärdet och Gudarna (2023), om den krigiska bronsåldern och asatrons ursprung och betydelse. Boken om Ynglingakonungarna (2023) handlar om den äldre järnåldern och är i två delar.

Den bygd som omfattar delar av Västbo och Mo härader i Småland och Kinds härad i Västergötland utgjorde under lång tid ett gränsland mellan Sverige och Danmark. Regionen är uppdelad på två landskap, tre län och två stift. Den präglas av en gemensam kultur och en gemensam historia, men den har inget namn som uttrycker samhörigheten. Därför fick den i denna bok namnet Sjöhärad.

Bygdens gemensamma kulturella identitet observerades av intendenten vid Kungl. Vitterhetsakademien Nils Gabriel Djurklou när han 1869 1870 gjorde en inventeringsresa i Kind, Östbo och Västbo. Förre arkeologiprofessorn i Stockholm Åke Hyenstrand betecknade bygden som en egen arkeologisk region.

I denna populärvetenskapliga studie spåras ursprunget till bygdens särart och vi följer dess utveckling under fem tusen år fram till medeltidens slut.

Författarna har kombinerat en historisk och en arkeologisk metod. Underlaget är de fasta fornminnena, ett par medeltida brev och talrika exkursioner i terrängen.

Bengt Wadensjö är teol.dr och docent i kyrkohistoria och biskop emeritus i Karlstads stift. Mona Lorentzson är arkeolog och kyrkoantikvarie.

BILAGOR med detaljerade uppställningar som bildar underlag för texten ligger på förlagets hemsida www.dialogosforlag.se.

Du som läsare kommer att bekanta dig med klåfingriga, fåfänga och stridslystna vikingar som kombinerade sin blodtörst med en uppskattning av det vackra. Men också med män som under en del av den äldre järnåldern, på 500-talet, drabbades av något som liknade hybris eller storhetsvansinne. De lät avbilda sig på samma sätt som den romerske kejsaren gjorde kanske uppfattade de sig som nordiska motsvarigheter.  Men tidsperioden inrymde också mängder av starka kvinnor som på olika sätt skrivit in sig i historien. Genom fynd av dräktspännen och dräkter förstår man dessa kvinnors ställning. Pusslet av de många fynden knutna till denna tidsålder hjälper forskarna/arkeologerna att skapa sig en bild av helheten.  

Här berättas om rövade tempelskatter, de romerska myntens inflytande, återbruket mellan tider och kulturer. Fåfängan hade en framträdande plats; kungaporträtt, förgyllda bilder, hjälmar till skydd, vackert utsmyckade vapen och storslagna dräktspännen förekom i överflöd. Boken är rikt illustrerad och den fjärde fristående delen i berättelsen om järnåldern.

Om författaren

Kent Andersson är arkeolog/historiker och uppskattad fackboksförfattare inom sitt område. Han förestod Guldrummet på Historiska museet under många år. Medverkade även som expert i den uppmärksammade tv-serien "Sveriges historia".

I Uppåkra utanför Lund breder odlingsfälten ut sig över den skånska slätten. Men i över tusen år fanns här ett rikt maktcentrum stort som en stad, med hövdingahall, tempel och mängder av hantverkshus och gårdar. Det var en unik plats i den skandinaviska järnålderns historia, betydligt större än de mer kända Birka och Hedeby, med långväga kontakter ut i världen. Än har bara ett par promille av området grävts ut, ändå har fantastiska fynd hittats som förändrar vår syn på historien.

I "Tusen år i Uppåkra" berättar Dick Harrison om staden som försvann och föll i glömska och ger samtidigt en levande bild av livet i Norden, så som det såg ut på sagornas och hjältedikternas tid – från förromersk järnålder till vikingatid.

Hällristningar är speciella på många sätt. På berghällarna kryllar det av bilder på skepp, vapen, människor och djur som ristades för över 3000 år sedan. De är tidsdokument som aldrig upphör att fascinera. Hällristningar och Hällristare är en populärvetenskaplig bok som ger en sammanfattande berättelse om Östergötland i en tid då hela Skandinavien lämnade stenåldern bakom sig och klev in i den första metallåldern, bronsåldern.

Boken förmedlar bildrikedomen bland Östergötlands hällristningar. Tillsammans med nya arkeologiska forskningsresultat berättar de om livet under äldre bronsåldern. Med människorna, hällristarna, i centrum berättar vi hur det var att leva för 3500 år sedan. Vad åt människorna och hur bodde de? Fanns det klasskillnader och hur var samhället organiserat?

Som all god konst kan bilderna stå för sig själva. Därför är Hällristningar och Hällristare även en bilderbok. Genom hällristningarna växer en fascinerande bronsåldersvärld fram utan att en enda rad i boken egentligen är nödvändig att läsa.

Theres Furuskog är filosofie magister i arkeologi och har sedan 2007 arbetat med att vårda och dokumentera hällristningar i Östergötland.

Tom Carlsson är filosofie doktor i arkeologi och har arbetat som fältarkeolog i Östergötland sedan 1992.

Båda författarna har under hela sina yrkesverksamma liv arbetat med att förmedla och popularisera bilden av Östergötlands forntid. Hällristningar och Hällristare är en bok som fortsätter berättandet i denna riktning.

"Arkeologiska föremål och fynd kommer alltid att ruva på hemligheter", skriver Kent Andersson inledningsvis i denna välillustrerade, faktafyllda och ledigt berättade historia från den långa järnåldern.

Fokus ligger naturligtvis på Sverige med de nutida gränserna. Fynden är rikliga. Banden till Romarriket och till den islamiska världen fanns redan då fynden berättar. Författaren introducerar både hemligheter och gåtfulla symboler.

Vad avslöjar fynden? De olika mynten, runinskrifterna, de fester som anordnades och vad som bjöds? Hur gjordes guldringar, bältspännen, svärdsfästen hur fick man fatt på guldet och silvret?  Här har man grävt fram verkstäder, men vad tillverkades? Och varför gjordes de olika gravarna, där ibland den döda kroppen brändes, ofta tillsammans med både tjänare och husdjur.

Och hur såg mötet ut för nordborna inför det skrivna språket? Vad berättar runstenarnas budskap om och hur förändrades det? Offer gjordes i sjöar och våtmarker av dåtidens människor varför och med vad?

Här finns mängder av frågor, många tänkbara tolkningar. Lämningar skvallrar om vida kontakter. Bildmaterialet är storartat och läsningen fascinerande. Järnålderslivet kommer närmare.

Kent Andersson, bosatt i Uppsala, docent i arkeologi och författare till en rad populärvetenskapliga böcker om bl.a. järnåldern, senast Järnålderns djur (2021). Under många år arbetade han vid Historiska museet i Stockholm.___"Spännande fakta som att vissa män under vikingatiden lät fila sina tänder som ett hemligt kännetecken för gemenskap och att ovanliga metallfiguriner från fjärran länder troligen utgjorde metallskrot som var tänkt att återanvändas i nya gjutningar." Ewa Bergdahl, BTJ. Helhetsbetyg: 4.

Mycket har hunnit hända inom DNA-forskningen sedan Karin Bojs skrev Augustprisvinnaren Min europeiska familj - de senaste 54 000 åren (2015) och uppföljaren Svenskarna och deras fäder - de senaste 11 000 åren (2016).

Bland annat börjar forskare kunna urskilja hur vandringsmönstren har skilt sig åt för Europas fäder och mödrar.

En hel del, visar det sig.

Karin Bojs borrar i äldre påståenden om folkvandringar och könsroller, och visar vad den allra senaste vetenskapen kan säga.

Resan går från regnskogens schimpanser till Nordens sköldmör. Via bland annat neandertal-sex, de första hundarna, den första metallen, de första tama hästarna och ett 5000 år gammalt incestfall på Irland.

Den 10 juni år 1953 grävde lantarbetare Zetterström upp en ihjälslagen bronsåldersman i en vattensjuk åker på godset Granhammar. Det blev ett halvsekel senare upptakten till en mordutredning med oanade konsekvenser.I jakten på mördaren har arkeologen Jonathan Lindström konsulterat en mängd experter, alltifrån DNA-analytiker, meteorologer och barnmorskor till isotoparkeologer, flintslagningsexperter och livräddare. De har lyckats kartlägga offrets hela liv, från det att han som nyfödd ammades i en bondstugas dunkel, över traumatiska barndomsupplevelser och ett händelserikt och rörligt liv till den olyckliga dag då han mötte en våldsam död. För första gången kommer vi en forntida människa riktigt nära.Upplösningen på mordgåtan blev tack vare modern undersökningsteknik en fullständig överraskning, som sprider ett skarpt ljus över Europas mest mytomspunna förhistoriska period, den gyllene bronsåldern.

Under gräset intill det sörmländska sommartorpet väntade ett stenålderstempel jämngammalt med Egyptens pyramider. Det innehöll ett fascinerande rikt men gåtfullt mönster av noggrant sorterade människoben, stenyxor och krukor. Arkeologen och utgrävningsledaren Jonathan Lindström berättar här om den dramatiska utforskningen av dödshuset i Turinge, ett av det senaste halvseklets viktigaste stenåldersfynd.Dödshuset är en nyckel till forntidens mest omstridda epok, stridsyxekulturens tid för 4 400 år sedan. Jägarfolk och bönder står då på tröskeln till hövdingadömenas brutala tidevarv. Norden är en sjudande mångkulturell häxkittel med krigare och svedjebrukare, hårt arbetande kvinnor, lekande barn och ypperligt hantverk. Prästinnor leder offerritualer, gåvor utväxlas över haven och från Sydskandinavien till Bottenvikens kust paddlar kolonisatörer med dyrbara laster.Jonathan Lindström fick lysande recensioner för sin inträngande bild av bronsåldern i boken Bronsåldersmordet. Denna gång för han oss ännu längre ner i tidens mörker. Med moderna tekniker och ett deckarliknande pusslande jagar han stenålderns själ. Kan vi förstå en enskild stridsyxekvinnas tankar? Kan vi återskapa en förlorad värld, stenålderns universum? Vilket hemlighetsfullt budskap gömmer De dödas tempel?