Historia: teori och metod

#Arkivism

Vi lever i en unik tid vi skapar, startar, driver, kämpar, anställer, organiserar oss, vårdar, verkar och lever som aldrig förr. Men vad kommer framtiden att minnas av allt vi gjort?

EN PRAKTISK HANDBOK OCH EN GÅVA TILL KVINNAN I DITT LIV SOM INTE FÅR GÅ FÖRLORAD.

Att kvinnorna saknas i den breda historieskrivningen vet vi. Men visste du att det kan se lika illa ut om hundra år om vi inte gör något?

Detta är en praktisk och inspirerande handbok i hur vi alla kan se till att kvinnor gör avtryck.

Dels genom att hitta kvinnorna som döljer sig i våra arkiv, och dels genom att arkivera oss själva och andra.

Tänk på kvinnorna i ditt liv: din kompis som är aktiv i en förening, din släkting som alltid skrivit dagbok eller på förebilden som brutit ny mark. Tänk på allt du själv gör. Sparas inget av detta är det snart ett minne blott och minnen falnar snabbt.

Vad kan du göra för att lyfta in mamma, mormor eller mormorsmor i historien?

Hur kan du själv bli historisk?

Svaren finns i Arkivism: en handbok.

Boken ges ut i samarbete med Stockholms Kvinnohistoriska och innehåller bidrag från: Lina Thomsgård, Helene Larsson Pousette, Sara Martinsson, Mia Skott, Marie Steinrud, Lisa Qviberg, Lisa Ehlin, Lars Ilshammar, Anna Götlind, Fatima Bremmer, Ida Östenberg, Johanna Berg, Rafaela Stålbalk Klose, Karolina Ramqvist, Mats Hayen, Katarina Pirak Sikku, Kristina Lindström och Petra Bauer.

Boken innehåller bland annat:Steg-för-steg guide för att hitta kvinnor i arkivens källor.Steg-för-steg guide för hur du sparar dina dokument för en framtida arkivering. Vad ska vi göra med digitala dokument och handlingar?Frågor du kan ställa för att arkivera dig själv, någon annan eller en förening.

Under det senaste decenniet har samtidshistorien blivit radioaktiv. Det går idag att påstå vad som helst om historiska händelser på sociala medier utan att bli motsagd. Som att Förintelsen i själva verket var Sveriges ansvar. Eller att Ukraina överföll Ryssland 2022. Den sortens propaganda får själva verkligheten att svaja. Och historieförfalskningen har blivit ett politiskt vapen. Som flera historiker och specialister på psykologisk krigföring återkommer till är målet med desinformationen inte att i första hand propagera för en viss ideologi eller politisk linje utan att underminera tilltron till fakta över huvud taget. Om inget är sant kan vad som helst vara det. Sverigedemokraternas ihärdiga och tyvärr mycket framgångsrika försök att smutskasta socialdemokraterna i sociala medier och Trumps återkomst till Vita Huset är väl de mest aktuella och mest talande exemplen på det. Vad är då sant? Finns det ens något som heter ”objektiv sanning”? Jodå, det finns gott om viktig historisk forskning, och det går att skilja agnarna från vetet. Om historikerna själva får komma till tals. Men hur ska sådana röster skära genom bruset? Hur ska den ”vanliga läsaren” kunna slå fast vad som faktiskt har hänt? I den här volymen möter vi några av Sveriges mest kända historiker som resonerar om just detta. Vad gör historieförfalskningen med oss? Och vilket är historikernas eget ansvar?

De enda historiska källor som finns tillgängliga om romer och resande i Sverige är äldre texter som nästan uteslutande är skrivna utifrån majoritetssamhällets synvinkel. Källorna är ofta ensidiga, fyllda av fördomar och missuppfattningar och innehållet kan uppfattas som smärtsamt och sårande. För att kunna skriva om romsk och svensk historia kan dessa dokument ändå innehålla viktig och användbar information.

I Ett lapptäcke av källor undersöker Lotta Fernstål och Charlotte Hyltén-Cavallius äldre samlingar och sätter fokus på insamlarna. De granskar kritiskt materialens tillkomst och användandet av dem, och belyser därmed den kulturarvsproduktion som samlingarna är en del av. Författarna lyfter även fram nytt, tidigare förbigånget källmaterial i vilka romer och resande själva berättar om sina liv och livsvillkor detta i dialog med insamlarna vid arkiven i en inspelning från 1950-talets Småland och i två nedtecknade levnadsberättelser.

Författarna gör närläsningar och kontextualiserande studier av arkivmaterial vid bland annat Institutet för språk och folkminnen och Nordiska museet samt i viss mån föremål ur museisamlingar. Arbetet är teoretiskt förankrat i forskningsfälten Romani studies, kritiska kulturarvsstudier, arkivstudier och folkloristik med inriktning mot frågor om kunskapsproduktion och insamling.

Vid 1800-talets början bestämde sig en grupp aristokratiska politiker och hovmän med Adolf Ludvig Stjerneld i spetsen för att skapa en nationell svensk historia för den nya och krympta stat som kvarstod efter Napoleonkrigen. De ville lyfta fram en stolt och samlande skildring av Sveriges förflutna och etablerade därför verksamheter som Statens porträttgalleri på Gripsholms slott och Kungliga samfundet för utgivande av handskrifter rörande Skandinaviens historia. De drev även sina idéer genom andra inflytelserika institutioner som universiteten och de kungliga akademierna.

Privat beställde de konstverk med fosterländska motiv och samlade in historiska dokument och föremål som kunde berätta om historiska tilldragelser. Med sina insatser och genom att stödja yngre forskare, författare och konstnärer kom de att lägga grunderna till svensk historievetenskap och arkeologi. Deras arbete satte djupa spår i svensk historieskrivning och skildringar i litteratur och konst under de 200 åren som följt.

Länge har det saknats en handbok som ger en överblick över det rika historiska källmaterial som finns i våra svenska arkiv. I tidigare böcker har fokus legat på ett område eller delar av det arkivmaterial som finns att tillgå. Äntligen kommer här en översikt som visar vilken generös resurs våra ovärderliga arkiv är och tar ett grepp om skilda ämnesområden och vilka material som återfinns i olika arkiv.

Historikern och arkivarien Claes Westling riktar sig till alla med ett intresse för historisk forskning, lärare och studenter på alla nivåer, journalister, arkeologer, kulturarbetare samt släkt- och hembygdsforskare. Författarens ambition är att boken ska vara ett stöd för dem som redan använder våra arkiv men också att tjäna som en inspiration och bjuda in nya användare. Det blir allt vanligare att arkivforskning bedrivs uteslutande digitalt med hjälp av de arkiv som finns tillgängliga på internet, men en överväldigande stor del av våra historiska arkiv finns endast i form av pergament och papper en slumrande skatt som bara väntar på att upptäckas.

Den huvudsakliga forskningsfåran i antikvetenskap är präglad av en teoretisk empirism där den egna observationen och bearbetningen av källmaterial betraktas som kärnan i verksamheten. Traditionell antikhistoria karaktäriseras samtidigt av en objektivitet som kan påstås fordra att den aktive forskaren minimerar sin egen påverkan på forskningsprocessen.

I Från Homeros till Rom granskar Johannes Siapkas specifika forskningsfält, exempelvis de struktur-, biografi- eller händelseorienterade. Han konstaterar att traditionell antikhistoria oavsett fält är präglad av ensidiga diskussioner av källkritik och stannar av i en förlamande objektivitet. Genom att peka på konkreta exempel i forskningens uttryck visar Siapkas på disciplinens tillkortakommanden och poängterar att densamma trots allt baseras på teoretiska fundament. Siapkas menar därför att den gängse typen av teorilös forskning formas av sin egen situering och därmed lider av avsnävad kontext. Med sin bok vill författaren problematisera och väcka diskussion kring de begränsningar som frånvaron av teoretisk navigering medför.

Från Homeros till Rom utgör den första delen av volym 3 i Johannes Siapkas omfattande bokserie om antikvetenskapens teorier.

 "Med sin utsökta analys och känsla för drama, lyckas ge de flesta konstkritiker smäll på fingrarna. Att skriva bra är en sak, att skriva med skäl och själ en annan."Expressen

"Blandningen är ytligt sett spretig, men bildar ändå en helhet. Författaren vill något, inte bara underhålla, eller för den delen undervisa."Dagens Nyheter

"Peter Englunds kritik en berikande läsning, ett smörgåsbord av lustfylld bildning och anekdotisk historievandring."Norrbottens Kuriren

"Från den första till den sista texten finns den distinkt englundska stilen. Här finns en uppenbar förkärlek för tradering och travesti där ålderdomliga formuleringar ges nytt liv"Göteborgs-Posten

"Peter Englund en högst kompetent kritiker: välskrivande, analytisk, och kunnig."Uppsala Nya tidning

"Peter Englund är en lysande stilist och historiker"Opulens

"Paradoxmaskinen är en glimrande samling texter, som torde få alla historiskt intresserade att omgående vilja stänga ute nuet för en vindlande resa genom det förflutnas skeenden och rum."BTJ

Vissa skickliga författare är lika skickliga läsare. En sådan är Peter Englund, och den självklara konsekvensen har varit att kombinera de båda förmågorna i rollen som kritiker.

I Paradoxmaskinen får du ett urval av Englunds främsta kritik från 1990 och framåt. Här passerar så olika personer som Caravaggio, Ulf Lundell och Donald Trump, så olika ämnen som holländska guldåldern, kalla kriget och lekens roll i kulturen, så olika frågor som USA:s invasion av Irak, bröstens historia och den moderna terrorismens natur.

Här utlovas varje historieintresserad lika många som varierade lärdomar, men mer än så: här lär vi oss en hel del om vad historia är och kan vara, liksom vad som utmärker den goda kritiken. Slutligen kan boken också säga något om hur historieämnet och kritiken utvecklats under det trettioårsspann som Englunds texter omfattar.

”Han skriver med elegans och förmår att föra komplicerade resonemang med ett lättbegripligt språk.”Gefle Dagblad

”Peter Englund glänser i såväl saklighet som språk”Hufvudstadsbladet