Förintelsen

Vilka är de faktorer som inverkar på en människas förmåga att klara av kriser och svåra levnadsförhållanden? Vad är det som gör att vissa överlever med en bibehållen, och ibland även fördjupad, känsla av meningsfullhet?

Viktor Frankl (1905–1997), en av psykologins stora pionjärer, har sysslat med dessa frågor under större delen av sitt liv. I denna klassiker ges en inblick i hur hans teorier växer fram under åren som fånge i olika koncentrationsläger under andra världskriget.

Livet måste ha mening är såld i 9 miljoner exemplar världen över!

Intresset för den existentiella psykologin ökar stadigt, och de frågor den ställer blir alltmer uppmärksammade i olika utbildningar inom vård och omsorg.

Översättning Margareta Edgardh

"En enastående bok om en enastående man" – The Telegraph

"Fairweather lyckas kombinera gedigen faktainsamling med lättillgänglig prosa" – Svenska Dagbladet

"i alla avseenden imponerande" – Göteborgs-Posten

"Utomordentligt engagerande" – BTJ

När Nürnbergrättegångarna avslutades 1946 dömdes flera av historiens största nazistförbrytare till döden. Men även efter rättegången förblev hundratusentals kollaboratörer på fri fot. Det ville Fritz Bauer, åklagare och homosexuell jude från Tyskland, ändra på.

Efter att ha levt i exil i Danmark och Sverige återvände Bauer till hemlandet efter kriget, fast besluten att tvinga sina landsmän att konfrontera sin mörka historia.

I denna välresearchade bok berättar journalisten och författaren Jack Fairweather historien om åklagaren Bauers juridiska strid med nazistiska krigsförbrytare – något som även kom att bli en strid mot ett Tyskland som bestämt sig för att begrava det förflutna. Det är berättelsen om en man som satte sig själv åt sidan i kampen för rättvisa, i ett försök att få förövarna av Förintelsen avslöjade och ställda inför rätta – inklusive en av huvudarkitekterna bakom Auschwitz, Adolf Eichmann.

Med utgångspunkt i nyligen avklassificerade historiska dokument och exklusiva intervjuer med nyckelpersoner erbjuder Fairweather en unik inblick i efterkrigstidens Västtyskland.

Åklagaren är ett svidande porträtt av en nation som reste sig ur fascismens ruiner, och berättelsen om en man som ägnade sitt liv åt att få sitt folk – och världen – att möta sanningen.

"en fantastisk bok"

David Lagercrantz, Expressen

"Fem Historievärldar av fem möjliga. Rekommenderas varmt!"

Bo Eriksson, historiker

Stulen musik är det avslutande kapitlet i Anders Rydells trilogi om nazisternas plundring av kultur under andra världskriget, efter de hyllade Plundrarna och Boktjuvarna.

I boken får vi följa ett antal judiska musiker, såsom Wanda Landowska, Arthur Rubinstein, Władysław Szpilman, Shony Braun och Alma Rosé, från mellankrigstidens vibrerande musikliv till nazisternas förföljelse, flykt och Förintelsen. Parallellt berättas om musikens roll i Tredje riket och den omfattande och systematiska plundringen av tiotusentals instrument, manuskript och böcker.

Specialkommandot Sonderstab Musik ledde jakten på Europas främsta musikskatter, ovärderliga instrument och manuskript av mästare som Bach, Mozart och Beethoven. Bara i Paris stals över 8 000 flyglar och pianon från judiska hem. Plundringen dirigerades av den nazistiske musikhistorikern Herbert Gerigk, med det ideologiska målet att utplåna det judiska inflytandet över den europeiska musiken.

Genom sin trilogi skapar Anders Rydell en fördjupande berättelse om detta brott och dess långtgående följder. Om hur plundring användes för att beröva människor på kultur, språk och identitet. Stulen musik är en berättelse om nazisternas försök att tysta sina offer, men också om musik som motståndshandling.

"Omistlig läsning för historieintresserade."

Yukiko Duke, Pensionären

"Med enorm kunskap och glöd skildrar Anders Rydell den fasansfulla kampanjen i Tredje riket för att utradera judiska musiker och deras verk ur historien."

Rakel Chukri, Sydsvenskan

"Rydells skildring av världshistoriens största stöldturné är imponerande."

Owe Nilsson, Göteborgs-Posten

"Starkt och känsligt om hur de judiska musikerna jagades (...) Anders Rydell kryper nära sina utvalda musiker och följer dem på deras skakiga flykt undan ondskan. Häri ligger bokens styrka och bultande hjärta."

Camilla Lundberg, Dagens Nyheter

"Drabbande bok om hur Förintelsen påverkade Europas musikliv."

Tobias Lund, Sydsvenskan

"Medryckande och levande"

Rikard Flyckt, Jönköpings-Posten

”Hans bok är ett stycke musikhistoria.”

Göran Elgemyr, Nyhetsmagasinet Fokus

”Bara detta att tvingas lämna från sig sin fiol. Den djupa kränkningen i det, och hur musiker försökte gömma sina instrument, sälja dem, lista dem som något annat. Det är hjärtskärande, och säger mer än hundra filosofier om musikens väsen. Styrkan i "Stulen musik" är å ena sidan redogörelsen av vidden - ett storskaligt rån, som författaren formulerar det."

Sofia Lilly Jönsson, Svenska Dagbladet

2009 tvingades Moderna museet i Stockholm återlämna en tavla av konstnären Emil Nolde efter en uppslitande konflikt. Tavlan hade visat sig härröra från ett brott begånget i Förintelsen skugga – men hur hade målningen hamnat på museet?

Denna händelse utgör startpunkten för Anders Rydells moderna klassiker Plundrarna, som 2014 nominerades till Augustpriset och har utkommit på ett flertal språk.

I början av 1945 avslöjades den största konstkupp som någonsin genomförts. I saltgruvor, förråd, bunkrar, källare och på väggar hemma hos nazistledare återfanns miljontals konstverk och antikviteter, rövade från Europas alla hörn av specialenheter. Där fanns verk av mästare såsom Michelangelo, Rubens, Rembrandt och Vermeer. De allra främsta skulle visas på Adolf Hitlers planerade Führermuseum i Linz.

Hundratusentals konstverk återfann aldrig efter kriget. Plundrarna är berättelsen om hur den försvunna konsten hamnade världens främsta museer. Det är en fängslande historia om nazisternas fanatiska besatthet av konst, men också om offrens kamp för upprättelse.

”Rafflande thriller med satanistiska skildringar av nazisternas osannolika omfattande konststölder och de juridiska och moraliska i vår tid om de återfunna verken. Den här gången kommer Sverige inte undan. Gediget historiskt arbete kombineras med skickligt reportage i högt tempo”

Nominering Augustpriset 2014

"En pionjärgärning"

Antik & Auktion

"Berättelsen flyter fram som en välskriven thriller. (…) Anders Rydell har skrivit en lysande bok."

Sydsvenskan

"En oerhört fängslande bok, skickligt berättad, lärorik, spännande och upprörande."

Norra Skåne

"En detaljerad och spännande skildring om hur denna enorma konststöld organiserades av nazisterna och vilka ideologiska värderingar som låg bakom. En mycket läsvärd och tänkvärd bok."

Tidningen Kulturen

Kvällen den 10 maj 1933 lystes hela Tyskland upp av bokbål. På Opernplatz i Berlin hade 40 000 människor samlats för att lyssna på nazisternas propagandaminister Joseph Goebbels flammande tal, där han förklarade att elden markerade slutet för Weimarrepublikens dekadenta kulturliv. Böcker av Marx, Mann, Brecht och Hemingway blev lågornas rov.

Bakom bokbålen finns dock en annan, mer okänd berättelse: den om hur nazisterna plundrade tusentals bibliotek och stal miljontals böcker i de ockuperade länderna. Två fruktade män, SS-ledaren Heinrich Himmler och naziideologen Alfred Rosenberg, tävlade om att lägga under sig Europas litterära arv. Himmler samlade till ett enormt bibliotek om "rikets fiender" på SS-högkvarter i Berlin. Ideologen Alfred Rosenbergs plan var än mer ambitiös - att lägga grunden för ett helt nytt nazistiskt forsknings- och högskoleväsende. Där skulle Tredje rikets framtida ledarelit fostras och en rad nya forskningsinstitut inrättas för att rättfärdiga erövringar och folkmord på judar, romer och politiska fiender.

I Boktjuvarna berättar Anders Rydell om ett av nazisternas mest skrämmande projekt. Han har rest över den europeiska kontinenten i tjuvarnas spår på jakt efter de försvunna biblioteken och de stulna böckernas ovissa öden. Boken har översatts till en lång rad språk, och bland annat utkommit i USA, Kina, Japan, Spanien och Brasilien. Den har belönats med ett flertal priser, senast Hislibris Awards för bästa historiska fackverk i Spanien 2022.

Några pressröster:

"Framställningen har gestaltande driv och saklig stringens. Boktjuvarna är, liksom Plundrarna, ett historiskt reportage av yppersta kvalitet."

Sydsvenskan

"Det är en fascinerande och bitvis oberättad story om historiens största bokstöld."

Dagens Nyheter

"Precis som med den förra boken går det även den här gången bara att lovorda Rydells skickliga arbete som har resulterat i en bok som går att läsa som ett slags bildningsthriller."

Borås Tidning

“[The Book Thieves] is a chilling reminder of Hitler’s twisted power.”

BBC, UK

“The Book Thieves is a trenchant and, in parts, elegiac work. It, too, can now serve as a keeper of memory about what once there was and what was then lost in European Jewry’s greatest tragedy.”

Jerusalem Post, Israel

“Rydell’s passion for the subject is undeniable. Serving as a courier, he manages to convey the emotional power of returning even a single book to a grateful descendant who has lost so much else.”

Chicago Tribune, US

“Rydell’s tale is a fascinating blend of intellectual history, detective story, and “restitution activism” that cannot help but inspire its readers.”

Los Angeles Review of Books, US

"Först som sist, detta är en mycket läsvärd bok, imponerande väl researchad, folkbildning på högsta nivå. /…/ I De avvisade är det just som skicklig reporter som Andersson får dokumenten att berätta, med förbluffande skarpa detaljer. Tingen talar: husgeråd, glas och porslin, ljusstakar och hattar. Människorna träder också fram, modiga eller ynkliga, som vi alla, och alltid trängda av en vedervärdig diktatur."

Ulrika Knutsson, Sydsvenskan

"Det är skakande läsning. /…/ Andersson skriver fram händelseförloppen med en saklig journalists objektiva prosa. Det fungerar utmärkt. Stoffet är så dramatiskt i sig själv att det inte behöver förstärkas ytterligare."

Björn Werner, Svenska Dagbladet

"Andersson har gjort ett imponerande researcharbete i arkiv i Sverige, Tyskland och Österrike och blottlägger den omänskliga lagstiftningen och den råa byråkratin. /…/ Händelserna levandegörs skickligt av Andersson genom bland annat bevarad brevkorrespondens och förhörsprotokoll, där man kan se de direkta konsekvenserna av de svenska avvisningarna."

Johannes Nesser, Journalisten

"Hatten av för Christoph Andersson, han skapar omskakande känslor och varm sympati för människor som annars skulle förbli namn och nummer i ett mörkt arkiv. /.../ Stundtals är det kvävande när jag känner maktlösheten och vet deras öde men jag blir så berörd att jag har svårt att lägga ifrån mig boken."

Ulrika Lagerstedt, @jag_skriver_om

De sökte en fristad i Sverige undan förföljelserna i Nazityskland. Men svenska myndigheter sade nej, med hänvisning till 1937 års utlänningslag, olika kungörelser och hemliga anvisningar från Socialstyrelsen. Deras namn hamnade på särskilda vägrarlistor som distribuerades till polisens gränskontroller, svenska ambassader och konsulat. Budskapet var att ingen av dem skulle släppas in i landet.

Följden: alla mördades i Förintelsen, efter att ha blivit av- eller utvisade, alternativt drabbats av svenska myndigheters senfärdighet. Däribland konsertmästaren Max Askanas från Leipzig, charkuteristen Henoch Schöngut från Berlin, paret Hertha och Simon Parnass från Hamburg, konstnärinnan Valerie Jungmann och fotohandlaren Salomon Feutchtbaum från Wien. I den här boken berättar journalisten Christoph Andersson deras historia, utifrån vad som finns bevarat om dem i svenska, tyska och österrikiska arkiv − och i deras efterlevandes minnen.

Det är en bok om ett mörkt kapitel i Sveriges historia − flyktingpolitiken under åren 1937 till 1942. Beslutad i god demokratisk ordning av riksdag och regering, med katastrofala konsekvenser.

Raoul Wallenberg hade tänkt sig ett annat liv. Han sökte ingen hjälteroll och egentligen inget äventyr. Krigsvåren 1944 skulle han fylla 32 år och arbetade på en litet handelsföretag som importerade gäss, kalkoner och äggpulver från Ungern. Han var utbildad arkitekt, satsade på en karriär i näringslivet men hade svårt att hitta rätt. Han var uttråkad.Så kom Förintelsen till Ungern. En amerikansk-svensk räddningsaktion för de sista resterna av Europas judiska befolkning diskuterades. Svenska regeringen uppmanades skicka någon, men vem? En serie tillfälligheter gjorde att allas ögon föll på livsmedelshandlaren Raoul Wallenberg.Ett halvår senare gick Raoul Wallenberg frivilligt de sovjetiska trupperna till mötes i ett utbombat Budapest. Han skulle aldrig komma tillbaka till Sverige."Det står ett rum här och väntar på dig ..." är inte bara en stor berättelse, som tar andan ur läsaren. Den är också resultatet av en historisk forskningsinsats i hittills både okända och outnyttjade arkiv. För första gången någonsin presenteras här den fullständiga historien om Raoul Wallenberg, så långt man kommer i källorna idag - barndomen och den tidiga karriären i krigets Stockholm, de dramatiska sex månaderna i Budapest, omständigheterna kring hans arrestering och fängelsevistelse i Sovjetunionen, samt det utdragna politiska spelet om hans öde fram till idag. För första gången kan vi också följa Raoul Wallenbergs familj genom hela den serie tragiska diplomatiska misslyckanden, som ledde till att han aldrig kom tillbaka. Berättelsen ger ett spännande svar på frågan hur det kom sig att Raoul Wallenberg i slutet av sjuttiotalet lyftes fram som amerikansk hjälte och blev en fråga av hög prioritet i Vita huset.Författaren Ingrid Carlberg har med vetenskaplig precision arbetat fram en omskakande läsupplevelse, där kända gestalter i historien plötsligt får liv. Personen Raoul Wallenberg framträder ur skuggorna, hans tillvaro i Moskvas fängelser likaså. Täta nedslag i samtidshistorien skapar en djupare förståelse för vad som egentligen hände och varför."A truly fascinating, subtle and revelatory portrait of this enigmatic character and perhaps the closest any historian has got to the real man and the truth of his fate."Simon Sebag Montefiore

Anne Franks dagbok är ett av de viktigaste dokumenten från Förintelsen.I denna utgåva av Anne Franks dagbok återfinns dagboksanteckningar som tidigare lyfts ut av Annes far, Otto Frank. Dessa textställen utgör drygt trettio procent av boken och understryker att Anne först och främst var en tonårsflicka och en människa - inte en symbol.Anne Frank föddes den 12 juni 1929. Sommaren 1942 gick hon och hennes familj under jorden, på flykt undan nazisterna. Anne var då tretton år och i dagboken får vi följa hennes utveckling till ung kvinna och skarpögd iakttagare av den mänskliga naturen. I augusti 1944 avslöjades gömstället. Anne Frank dog i Bergen-Belsen tre månader före sin sextonårsdag.

När juristen Philippe Sands får en inbjudan att föreläsa i Lviv i Ukraina öppnas en okänd dörr till hans familjs historia. Med utgångspunkt i morfaderns flykt undan nazisterna inleds en andlös resa som tar läsaren från det forna Lemberg till rättegångens Nürnberg. Prisbelönta "Vägen till Nürnberg" är en berättelse om folkmord, familjehemligheter och drömmen om rättvisa.

För att se ett samtal mellan författaren och hans svenska förläggare, se: https://youtu.be/Yvcg5B84zu4

”En monumental bedrift.” John le Carré

"oerhört läsvärd och viktig" BTJ

Hämnd. Det är ett starkt ord, och något vi sällan bejakar. Men om inte rättvisa skipas så är hämnd något som vi oftare accepterar. I rättegångarna efter Förintelsen var det få nazister som straffades och de flesta av dem som dömdes fick i förhållande till de oerhörda brott de begått milda domar. I några fall bara några minuter per mord. Å andra sidan, som Hanna Arendt var inne på, hur ska man kunna utdöma adekvata straff för folkmord?

Och är inte hämnden redan inbyggd i rättssystemet? Att straffa en brottsling är att hämnas en smula. Så hur ser den giltiga hämnden ut? Vem har rätt att hämnas? Var det riktigt av judiska soldater i judiska brigaden att söka upp nazister och avrätta dem som gjort sig skyldiga till massavrättningar? Var det rätt att som privatperson söka upp och döda enskilda nazister? Var det rätt att skriva om lagarna så att straff kunde tas retroaktivt?

Kort sagt: Var går gränsen för hämnden - och vem har rätt att utkräva den? Och hur?

Detta är frågor som Den vilda rättvisan: Judisk hämnd efter Förintelsen djupdyker i. Kenneth Hermele började skriva boken i direkt anslutning till sin förra bok om judiskt motstånd, Inte som lamm till slakt, före Israels svar på Hamas blodiga terrorattack i oktober 2023.

Boken är alltså inte bara skrämmande aktuell, utan frågan om hämnd och rättvisa är nu något som vi alla måste fundera över. När stater tar hämnd, vad händer då? Och vilka metoder kan anses vara tillåtna?

De moraliska frågorna i Den vilda rättvisan är omöjliga att värja sig mot och Kenneth Hermele är en mycket modig vägvisare i ett mörkt landskap.

"Bokens sista del erbjuder läsningar av begreppen försoning och förlåtelse. Det finns något tillåtande i hur den låter frågorna förbli obesvarade, låta läsaren tolka, och i stället berätta, skapa en oändlig väv av människor vars handlingar talar för sig själva." Aftonbladet, Burcu Sahin

"Det har skrivits tiotusentals böcker om Förintelsens offer, men mycket lite om dem som gjorde motstånd och hämnades. (...) Hermele lyfter på de historiska locken. (...) Mest kontroversiellt är kapitlet 'När Israel hämnas'. Där förs resonemangen rätt in i samtiden och kriget i Gaza. Vad ska man göra när hämnden övertrumfar övergreppet?" Dagens Nyheter, Jan Eklund

"I sin detaljrika, klokt resonerande och läsvärda bok delar Kenneth Hermele upp denna judiska hämnd i fyra olika former våldsam, fredlig, juridisk/laglig, förebyggande och argumenterar framförallt för och emot den första formen. Men han ger inga färdiga svar kring hämndens mekanismer och maskineri, berättar inte för oss vad som kan anses rätt och fel när det kommer till försoning och förlåtelse kring Förintelsen. Finns det ens några svar att ge?" Göteborgs-Posten, Jan Andersson

"...mer personlig än en ordinär fackbok om andra världskriget (...). "Den vilda rättvisan är en ambitiös genomgång av vad som skrivits och skildrats sedan förintelseforskningen tog fart på 1950-talet och hur tänkare som Hannah Arendt, Jean Améry och Primo Levi förhåller sig till den djupt mänskliga impulsen att hämnas nazisternas framgångsrika (om uttrycket ursäktas) försök att utrota Europas judar." Sydsvenskan, Elisabeth Åsbrink

"Det är en oerhört välskriven bok, där styrkan i framställningen ligger i sättet att berätta, i rikedomen i materialet som sådant och i hur Hermele förhåller sig till det och resonerar kring det. Det är alltid prövande och alla typer av förenklingar undviks. Det gör att boken är oerhört läsvärd och viktig. Helhetsbetyg: 5 (av 5)." BTJ, Mats K.G. Johansson

"Hermele är en seriös, resonerande och noggrann författare, och de många utflykterna gör boken väl värd att läsa, inte minst när han berättar mer eller mindre okända historier, som till exempel den om de judiska hedersdomstolarna som upprättades efter kriget i många uppsamlingsläger, med syfte att straffa judiska kollaboratörer, som kapos, poliser och medlemmar i de judiska råden." Svenska Dagbladet, Ricki Neuman

"När Kenneth Hermele som en slags fortsättning på sin föregående och mycket läsvärda bok "Inte som lamm till slakt", om judiskt motstånd mot Förintelsen, nu skriver om faktiskt hämnande judar gör han det återigen för att belysa något tämligen okänt. (...) "Den vilda rättvisan. Judisk hämnd efter Förintelsen" innehåller en del ögonbrynshöjande uppgifter." Expressen, Charlotte Wiberg

"Hermele ställer en rad frågor i sin bok som både känns allmängiltiga och brännande aktuella." VLT, Dag Hedberg

Med boken Flaskpost från Förintelsen avslutar Peter Handberg sin mäktiga trilogi med resor i Förintelsens fotspår som inleddes med Världens yttersta platser (2019) och Strö aska över ditt huvud (2022). Här rör det sig inte bara om att ge de kvarvarande offren röst utan också om hur historien förvrängs och förvandlas i den samtida politikens tjänst.

Boken är en fascinerande och skrämmande resa i Litauen. Den visar på hur minnet av de många mördade judarna finns kvar som ett sår, en tystnad. Författaren behöver knappt skrapa på ytan för att möta det hat som en gång möjliggjorde förföljelsen av judarna. Samtidigt är det ett vittnesmål om hur historien skrivs om, hur bödlar återupprättas och firas som frihetshjältar, och hur de få kvarvarande vittnena inte kan komma överens om det bästa sättet att minnas det som skett.

Resultatet är ett samtidshistoriskt storverk. Boken innehåller dessutom både svartvita fotografier från tiden liksom författarens egna bilder från sin resa.

Ur boken:

»Det förflutna förnekas inte, men det kringgås, förminskas, tunnas ut, osynliggörs till något som är så gott som abstrakt och hur som helst alltid under tysk ledning. Att ta itu med sitt förflutna är lika med att göra det till en abstraktion där inga mördare nämns vid namn, förutom de tyska befälhavarna. Och ett mindre antal litauer som hjälpte till: alltid reducerade i sitt antal och till sitt uppsåt med orden men det var ju bara några skurkar, drägg och gangsters, som om det inte handlade om helt vanliga litauer, vilket det oftast gjorde. I tusental. Hur många tvistas det om och det kommer heller aldrig att kunna klarläggas helt, särskilt som viljan till detta inte har varit stor i en ung nation som försöker skapa sig en nationell identitet. Spökena ovan och den konkreta sovjetiska brutaliteten och terrorn mot de baltiska folken, skymmer sikten på de egna brotten. I frihetens namn vill man inte längre veta av sina mördare.«

Göran Rosenbergs vackra och djupt personliga berättelse om sin fars väg från Auschwitz belönades med 2012 års Augustpris i den skönlitterära klassen, har fått ett oerhört varmt mottagande såväl i Sverige som internationellt och sålt i 130 000 exemplar bara i Sverige. Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz är en av de få svenska böcker som kan fogas in i den stora internationella litteraturen om Förintelsen.

Göran Rosenbergs research är mycket grundlig; han följer sin far i fotspåren och reser i östtyska avfolkningsbygder, gräver i lokalhistorien och uppsöker rester från krigsåren. Han skriver om Platsen där ett litet barn sätter sina första ord på världen och gör den till sin, som också är Platsen där en ung man stiger av tåget en tidig augustikväll 1947 för att börja världen på nytt, som också blir Platsen där efterkrigstidens ljusa horisonter alltför snart förmörkas av skuggorna från Lódz, Auschwitz, Ravensbrück och Wöbbelin.

Förintelsen är en av historiens mest fasansfulla katastrofer. Hur kunde ett modernt samhälle begå ett folkmord av denna omfattning? Vad drev förövarna, och hur såg de överlevandes verklighet ut? I Förintelsen skildrar Dick Harrison och Katarina Harrison Lindbergh den långa kedjan av händelser som ledde fram till nazisternas dödsmaskin. Från antisemitismens djupa rötter och nazismens framväxt till skapandet av koncentrationslägren och den systematiska utrotningen av miljontals människor. Här möter vi både de centrala aktörerna – Hitler, Himmler, Eichmann – och de anonyma offren vars röster sällan hörs. Med pedagogisk tydlighet och stor kunskap ger författarna en bred och gripande bild av hur det ofattbara kunde ske. En stark påminnelse om vikten av att minnas, förstå och aldrig låta historien upprepas.

En omedelbart klassiker och "en lysande och hjärtskärande bok med universella och aktuella lärdomar om styrkan i information och desinformation" enligt Yuval Noah Harari, författare till Sapiens och Homo Deus 

"Mörket är omätbart i lysande bok om Förintelsen" Dagens Nyheter

I april 1944 planerar tonåringen Rudolf Vrba en vågad och aldrig tidigare skådad flykt från Auschwitz. Efter att ha gömt sig i en hög med timmerplank i tre dagar medan 3 000 SS-män och deras hundar sökte efter honom skulle Vrba och hans medflykting Fred Wetzler så småningom korsa det nazistiska och ockuperade Polen till fots, som medellösa flyktingar. Deras uppdrag: att berätta sanningen om den slutgiltiga lösningen för världen.

Vrba skulle från minnet producera en hisnande rapport som avslöjade Auschwitz verkliga natur och omfattning, en rapport som skulle hitta vägen till Roosevelt, Churchill och påven och så småningom rädda över 200 000 judiska liv. Men Vrba slutade aldrig tro på att det kunde ha varit så många fler. Mannen som flydde från Auschwitz är den extraordinära historien om en man som skulle komma att försöka fly igen och igen: först från Auschwitz, sedan från sitt förflutna, till och med från sitt eget namn. Genom att berätta sin historia säkerställer journalisten och den hyllade författaren Jonathan Freedland att Rudolf Vrbas heroiska uppdrag också kommer att undgå glömska.

Mannen lutar sig framåt i den vita lädersoffan och spänner blicken i mig. Om det funnits ett bord framför oss hade han dunkat sin välmanikyrerade högerhand mot dess blanka träyta. »Varför Hitler är aktuell i dag« säger han. »Jo, för att han hade rätt på varenda punkt!«

I en tid när sanning och lögn allt oftare byter plats i det offentliga samtalet växer glömskan. I Den största lögnen visar Knut Kainz Rognerud hur förintelseförnekarna gått från marginella extremister till en växande rörelse med internationella förgreningar. I centrum för berättelsen står Gerd Honsik, ideolog, agitator och en av Europas mest inflytelserika högerextrema aktörer.

Med hjälp av ett unikt källmaterial skär­skådas lögnen som politiskt verktyg. Kainz Rognerud har i över två decennier granskat hur Honsiks nätverk inspirerat nynazister, historie­revisionister och politiker runt hela världen. Ju djupare han gräver, desto tydligare framträder syftet med lögnerna. Det handlar inte om att förvanska historien, utan om att återupprätta det tredje rikets rykte – och på så vis bana väg för en alternativ framtid.

*

Knut Kainz Rognerud är granskande journalist, författare och dokumentärfilmsproducent. Han har vunnit Guldspaden och blivit nominerad till ett antal svenska och internationella priser. Hans förra bok, Sundsvallsoligarken, blev nominerad till Augustpriset.

Sagt om Sundsvallsoligarken – nominerad till Augustpriset 2023:

»Väl berättad och väl disponerad, så vill man veta något om brottslighet som så att säga rör sig på en världs­politisk nivå, då kan man med fördel ta och läsa den här.« Leif GW Persson

»Som en James Bond-film fast på riktigt.« Sydsvenskan

»Genom Knut Kainz Rogneruds omsorgsfullt tecknade porträtt träder Oleg Deri­paska, en av de mäktiga oligarkerna kring Putin, fram ur den anonymitet som ofta omger denna krets.« Augustpriset

»Storligen imponerad.« Expressen

Läkaren Miklós Nyiszli anlände till förintelselägret Auschwitz i maj 1944. Waffen-SS fick kännedom om hans medicinska kompetens och lät honom tjänstgöra som patolog åt lägrets ökände chefsläkare Josef Mengele i åtta månader. Nyiszli blev ögonvittne till det industriella massmordet och i krematorierna utförde han otaliga obduktioner och undertecknade rapporterna med sitt eget fångnummer. Mirakulöst nog överlevde Nyiszli dödsmarschen från Auschwitz och därefter tre andra koncentrationsläger innan befrielsen. Efter hemkomsten, 1946, skrev han ner sin skräckinjagande skildring. Boken var en av de första där Auschwitz fasor beskrevs i detalj. Den har utgivits på en lång rad språk, sålt i hundratusentals exemplar och legat etta på New York Times bästsäljarlista.  

MIKLÓS NYISZLI (1901 1956) blev arresterad efter nazisternas invasion av Ungern under andra världskriget. Tillsammans med sin fru och dotter skickades hans till Auschwitz. Nyiszli, liksom hans familj, överlevde och kunde återvända hem, till vad som i dag är en del av Rumänien.  

"Den bästa kortfattade skildringen av upplevelser från Auschwitz som finns"  The New York Review of Books  

"svår att värja sig från."

Fokus

"viktigt vittnesbörd från de mörkaste kapitlen i människans historia" Smålandsposten  

"Det är en förvånansvärt sakligt berättad bok, men väcker ändå starka känslor och den eviga frågan 'hur kunde det hända' svävar som en ond ande över den raka berättelsen." Nya Wermlands-Tidningen

I Strö aska över ditt huvud fortsätter Peter Handberg sina resor i spåren av Förintelsen och ett svunnet judiskt liv i Östeuropa. Ett stort antal vittnen ger röst åt sina upplevelser av det ofattbara, men också åt ett myllrande folkliv, en kultur och ekonomi före andra världskriget där judarna spelade en avgörande roll. Flera shtetlach [judiska byar, stadsdelar] besöks, men tyngdpunkten är förlagd till Biaystok, som en gång var ett viktigt judiskt centrum.

Först såg resan inte ut att kunna genomföras på grund av den skenande pandemin, men när den påbörjades i september 2020 var smittalen låga i Polen. Det skulle snart ändras. Färden går genom allt fler »röda zoner«. Dödstalen stiger, som ett svagt efterskalv av den massiva död som en gång sköljde över Polen. Nutid vävs samman med det förflutna.

Peter Handberg är författare och översättare. Hans senaste bok, Världens yttersta platser. Judiska spår nominerades till Augustpriset 2019. År 2020 tilldelades han Doblougska priset av Svenska Akademien.

I Natt och aska: Förintelsens litteraturer undersöker Daniel Pedersen vad litteraturen som kunskapsform har att berätta om Förintelsen. Vad säger den litterära gestaltningen om 1900-talets brutalaste folkmord? Vittnesmål, dikter, sånger, dagböcker, romaner - formerna är många, och varierande. Här finns utrotningen av Europas judar, men också romer, homosexuella och politiska fångar. Inte sällan är deras berättelser både likartade och unika. Med hjälp av en rad berömda författarskap - jämte flera närmast okända författare - visar Daniel Pedersen hur Förintelsen utgör ett grundläggande angrepp på idén om människan och hennes värdighet - och hur litteraturen är det enda konstnärliga medium som kan närma sig brottets omfattning. Boken är den första på svenska som övergripande behandlar Förintelsens olika litteraturer.  

Daniel Pedersen är författare, förläggare och översättare. År 2021 utkom Öppet vatten, hans första skönlitterära bok, på Nirstedt/litteratur.

". . . på flera vis epokgörande [. . .] Jag kommer att återvända till hans bok som jag återvänder till Primo Levis eller Nelly Sachs. Den går nu inte att ta sig förbi." Ola Larsmo, DN. 

"Natt och aska är en bok som alla borde läsa som tror att 'litterära experiment' är ett reservat för världsfrånvända skönandar och att språklig precision är för snobbar. I stället visar den att skönlitteraturen kanske är vårt enda instrument för att hindra att historiens förbrytelser förvandlas till kitsch, metafysik och underhållningsindustri. Den visar oss att det finns en annan utväg från Auschwitz än genom presentshoppen." Rasmus Landström, Aftonbladet.

"Pedersen understryker att författarnas röster och vittnesmål utgör en mångfald, de bidrar till att forma Förintelsens litteraturer i pluralis. Det är en viktig markering från Pedersens sida som hjälper oss att förstå omfattningen av den mångfacetterade civilisation som gick i graven." Ingrid Lomfors, GP.

"När Pedersen ger sig in i den mänskliga kulturens värsta sammanbrott någonsin är hans förtroende för människans berättelser, det vi idag kallar litteratur, obruten. Trots att de röster och det material han redovisar är så plågsamt i sin aldrig sinande grymhet blir själva ansatsen att samla och visa upp och lyssna på dessa röster i sig en motståndshandling. Precis som skrivandet var för dem som skrev under och efter Förintelsen, de som genom att hävda den egna röstens och det egna livets primat protesterade mot en situation där deras liv stämplats som icke levnadsvärdiga." Anita Goldman, Sydsvenskan.

"Först som sist kan man konstatera att Daniel Pedersens Natt och aska är ett storverk, tillgänglig och bråddjup på samma gång." Ulrika Knutson, DN.

En hjälteberättelse från andra världskrigets Polen.

Janusz Korczak var ett ljus i det svartaste mörker när miljontals människor utplånades från jordens yta. Han var en polsk judisk läkare, författare, pedagog, vars tankar ligger till grund för FN:s barnkonvention. Han lämnade karriären för att leva tillsammans med föräldralösa judiska barn i hemstaden Warszawa. Korczak var visionär och hans barnhem en egen liten självstyrande barnrepublik.

Hans liv var barnen, deras död var också hans.

Den femte augusti 1942 vandrade han tillsammans med nästan 200 barn på Warszawas dammiga gator på väg till de väntande tågen till gaskamrarna i Treblinka, där döden var en snabb affär. Korczak blev erbjuden att stanna för att rädda sitt eget liv, men han avböjde varje gång. Janusz Korczak svek aldrig barnen.

”Det är utan tvekan en hjältesaga som växer fram i Silbersteins mycket personliga bok. (...) Trots vår självbild av att vara förkämpar för barns rättigheter är Korczak relativt okänd i Sverige. Med Silbersteins starka bok rättas detta nu till med besked.” /Owe Nilsson, Göteborgs-Posten

Anne Frank är tretton år när hon påbörjar sin skildring av tillvaron på vinden i gårdshuset där hon och hennes familj gömmer sig undan nazisterna. Med ord som aldrig var tänkta att läsas av någon annan skildrar Anne förtroligt och intimt såväl vardagens små scener som de dramatiska tillfällen då verkligheten utanför bryter igenom. Hon skriver om de känslor och kval som ryms i varje tonårings inre, om konflikterna som uppstår i den lilla gemenskapen av gömda, men också om skräcken de lever under och om drömmarna hon när om en framtid som aldrig kommer. Den 1 augusti 1944 upphör anteckningarna. Åtta månader senare dör Anne Frank och hennes syster Margot i koncentrationslägret Bergen-Belsen. I svensk översättning av Ella Wilcke.

ANNE FRANK [1929-1945] föddes i Frankfurt am Main. När hon var fyra år gammal flyttade familjen från Tyskland till Nederländerna för att undkomma nazisterna. Hennes dagbok, som kommit att utgöra ett av andra världskrigets mest drabbande och personliga vittnesmål, publicerades 1947 efter att hennes pappa återvänt från fångenskapen i Auschwitz. Den har översatts till fler än 60 språk.

Under den nazistiska ockupationen av Ukraina mördades över en miljon judar i fullt dagsljus. Men förövarna var noggranna med att inte efterlämna några bevis.

Wendy Lower snubblar över ett unikt fotografi som dokumenterar avrättningen av en mamma, hennes barn och männen som mördade dem. Fotot lämnar henne inte någon ro. Hon ägnar tio år åt att ta reda på vem som tagit bilden, vilka bödlarna var och vad som hände i Ukraina. Dådet placeras in i ett större sammanhang: det skräckinjagande folkmordet. Hennes efterforskningar i Ukraina, Slovakien, Tyskland och USA avslöjar den överraskande roll som fotografen spelade. Han måste, antog hon, ha varit medlem i en nazistorganisation. Sanningen var en annan.  

WENDY LOWER har tidigare utkommit med den hyllade boken Hitlers furier, som översatts till tjugotre språk. Hon är professor i historia vid Claremont McKenna College i Kalifornien i USA och rådgivare till U.S. Holocaust Memorial Museum.  

"Det är ett gediget arbete som ligger bakom den här boken. Lower lyckas på ett ofta gripande och effektivt sätt att växla perspektiv. Vi kastas mellan det nära, ångestfyllda mördandet i Myropil och det övergripande, ofattbara med hela Förintelsen."

Göteborgs-Posten

"En stark redogörelse av en historikers strävan att ge namn åt dessa judiska offer som mördades 1941 [...] Den här boken är en återupprättelse." The Times  

"Lower vänder verkligen på alla stenar när hon berättar om sitt sökande i denna fascinerande bok." Jewish News  

"En fängslande och utomordentlig framställning [...] detektivarbete av bästa och mest gripande märke." Philippe Sands

"Hennes bok vittnar om kraften i att motverka okunskap med utbildning och vikten av att återupprätta värdigheten hos dem som förintats genom folkmord. En intelligent och starkt medkännande historisk kartläggning." Kirkus Reviews  

"[Lower] strävar efter att i detalj återskapa den här dagen i Myropil och avslöjar på så sätt det komplexa nätverk som möjliggjorde Förintelsen. Här lyckas hon verkligen väl." New York Times

Vår historieskrivning är i bästa fall en produkt av det kollektiva minnet. Otaliga hyllmeter har ägnats Förintelsen men frånvaron av de östeuropeiska judarnas vittnesmål, bland många andra, diskuteras sällan. Ändå var östra Europa i större utsträckning än vad vi i allmänhet tänker oss skådeplatsen för 1900-talets två skräckvälden. Merparten av Europas judar levde i områden där Hitlers och Stalins planer överlappade varandra, där Wehrmacht och Röda armén stred och där tysk och sovjetisk säkerhetstjänst koncentrerade sina styrkor.

I centrum för "Den blodiga jorden" står de människor som dödades, inte i krig eller till följd av krig, utan avsiktligt, av politiska skäl. Tidpunkten är 1933–1945, den tolvårsperiod då både Hitler och Stalin är vid makten, och platsen Östeuropa – nuvarande Polen, Vitryssland, Ukraina och baltstaterna. Genom att sammanföra och studera de enskilda ländernas historieskrivningar visar författaren på blinda fläckar i vår gemensamma historia. Ny kunskap som med all önskvärd tydlighet visar att uppgörelsen med det förflutna ännu ligger framför oss.

”Sennertegs bok är upprörande och omskakande läsning. Den är också en källa till många argument som slår hål på Förintelseförnekarnas olika konspirationsteorier.” Dala-Demokraten

”En lika tungt betydelsefull bok, som lättillgängligt skriven.” Barometern

”Berikar vår bild  /…/ Det är förstås en avskyvärd läsning.” Expressen

Fråga: ”Vad anser ni själv om det ni gjort? Lider ni av känslomässig oro?”Svar: ”Allt jag känner är att mina fötter gör ont.”

Auschwitzkommendanten Rudolf Höss osminkade vittnesmål inför krigsförbrytarrättegången i Nurnberg 1946 blev en världssensation. Aldrig tidigare hade någon talat så öppet och oberört om så ofantliga brott som de Höss hade begått under folkmordet på Europas judar i lagerkomplexet Auschwitz-Birkenau.

Ett annat drama pågick också i skuggan av den pågaende rättegången: I en serie möten med förhörsledare och psykologer gav Rudolf Höss skakande inblickar i den nazistiska mordapparaten och sin egen personlighet. Med hjälp av opublicerade förhörsprotokoll och vittnesmål skildrar boken hur krigsbrottsutredarna bit for bit försokte reda ut vad som egentligen hade hänt.

Boken granskar också en rad seglivade påståenden om Höss. Oftast utmålas han som en exemplarisk SS-man som blint lydde order, som en skrivbordsmördare och teknokrat. Han ska inte ha varit en sadistisk eller grym person, kanske en Dr Jekyll/Mr Hyde-människa som obekymrat ledde ett folkmord på dagarna och levde ett stilla familjeliv på fritiden. Man har också velat se ett frö till insikt och ånger hos Höss under tiden i fängelset. Men stämmer allt detta verkligen?

”Fängslande och skrämmande läsning” Lokaltidningen Höganäs

”Det är mastig läsning men den blir aldrig tung att ta sig igenom. Och med tanke på de antisemitiska vindar som blåser hos oss än i dag känns den väldigt angelägen.” Lokaltidningen Trelleborg

”Sennertegs bok är upprörande och omskakande läsning. Den är också en källa till många argument som slår hål på Förintelseförnekarnas olika konspirationsteorier.” Dala-Demokraten

”En lika tungt betydelsefull bok, som lättillgängligt skriven.” Barometern

”Berikar vår bild  /…/ Det är förstås en avskyvärd läsning.” Expressen

”I januari 2020 befann jag mig på Förintelse-­museet i Washington för att hitta material till ett filmmanus. En kaffepaus skulle snart förändra mitt liv för alltid. När jag sökte på mitt släktnamn i en databas, upptäckte jag tre arkivlådor fyllda med brev, fotoalbum och dokument – och plötsligt öppnades en dörr till en förlorad värld. Jag fann en släkt som jag aldrig känt till, en släkt som hade försvunnit i nazisternas mörker och eftervärldens tystnad. Och jag fann de som, i sista stund, hade lyckats fly – de som bevarade minnet av de som mördades.”

I "Frimärkssamlaren" följer vi Hynek Pallas resa genom sin familjs förflutna. Genom brev, foto-­album och dokument kommer han i kontakt med Paula Brunners berättelse om flykt undan Förintelsen. Boken väver samman en dramatisk historia om Felix Brunner, en passionerad frimärkssamlare som fick en förvarning om ­nazisternas framfart och som på det sättet ­undvek döden. Men berättelsen stannar inte vid flykten från Europa och överlevnaden i koncentrationsläger – den sträcker sig in i efterkrigstidens tystnad, där de överlevande bär på traumatiska minnen av förlust och smärta. Hynek Pallas utforskar inte bara sin egen släkts öde, utan skildrar också den enorma tystnaden som omslöt dem som överlevde Förintelsen och den långvariga ­påverkan på tredje generationens minne. Genom en rörande blandning av personliga berättelser och historiska fakta växer en stark och djupt mänsklig skildring fram, där frimärken får en oväntad och symbolisk betydelse – både för det som var förlorat och för det som har överlevt.

Våren 2020 har det gått 75 år sedan andra världskrigets slut och de som kan vittna om Förintelsen blir allt färre. Samtidigt ökar faktaresistensen i vårt samhälle kraftigt. För tre år sedan började journalisten och författaren Bernt Hermele tillsammans med fotografen Cato Lein resa runt för att samla in berättelser från den sista generationen förintelseöverlevare. Resultatet blev den största dokumentationen i Skandinavien av överlevare av Förintelsen och har publicerats i den uppmärksammade podcasten Överlevarna. I samband med Förintelsens minnesdag den 27 januari kommer nu även boken med samma namn där Cato Leins svartvita bilder lyser klart bredvid de starka vittnesmålen och familjebilderna. Överlevarna bygger på 95 berättelser om Förintelsen och är en bok om drömmar och mardrömmar, sammanbrott och livslust.

Bernt Hermele är journalist och författare. Cato Lein är en av Sveriges främsta fotografer.

"en bok som kommer nära människor och ger nya perspektiv. (...) Trots att ingen mänsklig katastrof är mer omskriven än Förintelsen är Hermeles och Leins vackra bok drabbande läsning, som leder till ilska, sorg och engagemang."Ystads Allehanda

"...en komplex helhetsbild av ett kaotiskt skeende. (...) Förskräcklig, gripande och framför allt angelägen läsning ur alla aspekter."Svenska Dagbladet

"Med en enastående fingertoppskänsla har Bernt Hermele gjort de personliga historierna till avklarnade texter. (...) Skuldkänslan att ha överlevt, när allt ändå var för sent, har förföljt många. Men det finns också kraft och livslust, som Cato Leins varma fotografier fångar. "Expressen

"uttryck som "oerhört drabbande" och "väldigt viktig" känns nästan futtiga, lite klyschiga. Detta är berättelser från Förintelseöverlevare, som författaren Bernt Hermele och fotografen Cato Lein har träffat och porträtterat. De har gjort ett beundransvärt arbete."Svenska Dagbladet, Lisa Irenius

"Angelägen läsning. Aldrig har ett uttryck passat så bra!"Boktokig

"Den största förtjänsten med Bernt Hermeles och Cato Leins bok är att den ger oss röster och bilder som ger oss åtminstone en möjlighet att förstå. Det gör den mer värdefull än dess litterära värde."Borås Tidning

"Outhärdlig och omistlig. (..) De 95 rösterna bildar en månghövdad kör som orkestreras av Leins känsliga porträtt."Landskrona Posten

"En vacker och levande bok." Vildis bokvrå