Margit Silberstein - Böcker

En hjälteberättelse från andra världskrigets Polen.

Janusz Korczak var ett ljus i det svartaste mörker när miljontals människor utplånades från jordens yta. Han var en polsk judisk läkare, författare, pedagog, vars tankar ligger till grund för FN:s barnkonvention. Han lämnade karriären för att leva tillsammans med föräldralösa judiska barn i hemstaden Warszawa. Korczak var visionär och hans barnhem en egen liten självstyrande barnrepublik.

Hans liv var barnen, deras död var också hans.

Den femte augusti 1942 vandrade han tillsammans med nästan 200 barn på Warszawas dammiga gator på väg till de väntande tågen till gaskamrarna i Treblinka, där döden var en snabb affär. Korczak blev erbjuden att stanna för att rädda sitt eget liv, men han avböjde varje gång. Janusz Korczak svek aldrig barnen.

”Det är utan tvekan en hjältesaga som växer fram i Silbersteins mycket personliga bok. (...) Trots vår självbild av att vara förkämpar för barns rättigheter är Korczak relativt okänd i Sverige. Med Silbersteins starka bok rättas detta nu till med besked.” /Owe Nilsson, Göteborgs-Posten

Auschwitz, själva symbolen för nazisternas dödsmaskineri, befriades den 27 januari 1945. Men Förintelsen slutade inte där. Den gick i arv och sipprade in i blodomloppet hos Förintelsens barn. Det här är en bok om det tunga arvet, om känslan att finnas till istället för alla de som slutade sina liv i gaskamrarna. I barnen skulle en förlorad värld återuppstå. Vem kan leva upp till det?

Men det är också en berättelse om två människospillror, mina föräldrar, som möts igen efter kriget, i Norrköping. Om deras strävan att i skuggan av de döda, bygga ett nytt liv i det svenska folkhemmet. Den handlar också om min egen historia i två världar, den judiska och den andra stora världen. Till dem som tvivlar: Det går alldeles utmärkt att vara både jude och svensk!

Är lokalpolitikerna pampar och småpåvar - eller är de kanske vardagshjältar som uträttar storverk utan att vi andra märker det? Journalisterna Claes-Göran Kjellander och Margit Silberstein har rest och träffat kommunal- och landstingspolitiker. De har fångat spännande berättelser om det tunga ansvaret och om de svåra besluten. Att säga nej. Att stänga skolor. Att mitt i natten ta över ansvaret för barnen i en familj i kris. Eller för att få förståelse för att pengarna inom sjukvården inte kan räcka till allt och att man måste prioritera.Men de har också mött glädjen i att kunna förbättra och förändra. Att vända en kommun i kris till framgång, att förvandla en problemskola till en språngbräda till ett harmoniskt vuxenliv för förortens tonåringar, att känna stöd och värme när man träffar väljarna vid grönsaksdisken.Så vad är drivkraften i det kommunala uppdraget? Först och främst viljan och lusten att ta ansvar för det gemensamma. Därefter insikten att det inte räcker att förvalta; man ska också utveckla och förändra. En framgångsrik lokalpolitiker är därför både stark och ödmjuk, och alltid modig nog att utöva den makt som väljarna delegerat. En makträdd politiker är en dålig politiker.Kommunalhusen kan ibland te sig lite trista, stereotyp arkitektur, kalla fönster. Men innanför dem görs faktiskt vad som står i mänsklig makt för att vi alla ska få en bättre vardag.