Klas Åmark – författare

Under det senaste decenniet har samtidshistorien blivit radioaktiv. Det går idag att påstå vad som helst om historiska händelser på sociala medier utan att bli motsagd. Som att Förintelsen i själva verket var Sveriges ansvar. Eller att Ukraina överföll Ryssland 2022. Den sortens propaganda får själva verkligheten att svaja. Och historieförfalskningen har blivit ett politiskt vapen. Som flera historiker och specialister på psykologisk krigföring återkommer till är målet med desinformationen inte att i första hand propagera för en viss ideologi eller politisk linje utan att underminera tilltron till fakta över huvud taget. Om inget är sant kan vad som helst vara det. Sverigedemokraternas ihärdiga och tyvärr mycket framgångsrika försök att smutskasta socialdemokraterna i sociala medier och Trumps återkomst till Vita Huset är väl de mest aktuella och mest talande exemplen på det. Vad är då sant? Finns det ens något som heter ”objektiv sanning”? Jodå, det finns gott om viktig historisk forskning, och det går att skilja agnarna från vetet. Om historikerna själva får komma till tals. Men hur ska sådana röster skära genom bruset? Hur ska den ”vanliga läsaren” kunna slå fast vad som faktiskt har hänt? I den här volymen möter vi några av Sveriges mest kända historiker som resonerar om just detta. Vad gör historieförfalskningen med oss? Och vilket är historikernas eget ansvar?

Nazityskland och det andra världskriget berör oss fortfarande, 65 år efter krigets slut. Filmer, dokumentärer, romaner, historieböcker – intresset är enormt. En orsak till det är naturligtvis att Nazityskland och Förintelsen på ett djupare plan ifrågasätter våra föreställningar om det moderna samhället och den moderna människan. Det visade sig att Ondskan var möjlig även i vår tid, i samhällen som vi trott var civiliserade, moderna, bland människor som var ungefär som vi själva.

Hur ska vi då se på Sveriges agerande och hållning gentemot Nazityskland? Finns det överhuvudtaget mer att säga? Klas Åmark sammanfattar för en bredare publik de senaste decenniernas innehållsrika svenska forskning om Sveriges förhållande till nazismen, Nazityskland och Förintelsen. Genom att välja nya utgångspunkter och perspektiv bygger han upp en ny bild av ett dramatiskt och komplicerat skeende. Här möter vi analyser av nazityska försök att infiltrera det svenska samhället på olika områden, av rasism och antisemitism, av den svenska flyktingpolitikens dramatiska förändringar. Han gör också en nytolkning av neutralitetspolitiken och presspolitiken.

Klas Åmark är professor emeritus i historia vid Stockholms universitet. Han var samordnare för forsknings­programmet Sveriges förhållande till nazismen, Nazityskland och Förintelsen . Tidigare har han givit ut bland annat Förövarna bestämmer villkoren och Främlingar på tåg. Han har bedrivit omfattande och tongivande forskning om Sveriges hållning och ­position under andra världskriget.

”Vad Åmark erbjuder sina läsare är en stor syntes, en lika lättläst som fascinerande samman­vävning av tidigare och helt ny forskning.” –Sydsvenskan

Den välfärdsstat som byggdes upp i Sverige och Norge saknade motsvarighet utanför Norden. Socialförsäkringarna, som var en central del av dessa reformer, väckte stor internationell uppmärksamhet. Klas Åmark har följt historien om hur det gick till när socialförsäkringssystemen etablerades, från de första lagstiftningsförsöken 1880 tills de var fullt utbyggda omkring 1980. 

I denna bok gör han en unik jämförande analys som saknar motstycke i tidigare forskning. Den svenska efterkrigstidens strider om de grundläggande sociala rättigheterna mellan de politiska blocken och inom arbetarrörelsen jämförs med den norska konsensuspolitiken och samverkan i socialförsäkringsfrågorna mellan de politiska partierna. För de politiska aktörerna blev det ofta viktigare att välja sådana lösningar som var möjliga, snarare än att genomföra vad de helst ville.

Politik blev att välja, inte att vilja.