Ylva Waldemarson - Böcker

Statens kaka är liten men säker, brukade det heta. Det är knappast sant. Förr i tiden var den hyfsat tilltagen för dem som satt säkert på sina ordinarie jobb men liten och osäker för många andra, inte minst för kvinnorna. I den här boken har författarna gett sig ut på spaning efter den statliga anställning som flytt, efter den tid då ordinarie tjänster och fasta löneplaner var ideal att sträva efter. Det särpräglade för staten som arbetsgivare var inte så mycket byråkratin - den fanns i de stora företagen också. Men den statliga arbetsgivarpolitiken var politisk, riksdag och regering hade länge ett stort och direkt inflytande över de anställdas löner och anställningsvillkor, och staten hade alldeles speciella krav på sina ordinarie anställda. I utbyte mot trygghet i anställningen var de tvungna att lyda order och de förvägrades rätten att förhandla, sluta avtal och strejka. Det hindrade inte de anställda vid myndigheter som SJ, Posten och Televerket att sluta sig samman i fackföreningar och kämpa för bättre villkor. Skillnaderna mellan olika verk och myndigheter var rätt stora. De fackliga organisationerna ställdes därför inför olika slags utmaningar och de valde olika slags strategier för att möta dem. Den statliga arbetsgivaren utsatte sina kvinnliga anställda för negativ särbehandling. Kvinnor utestängdes länge från många statliga tjänster. När de sedan togs in i större skala berodde det bland annat på att staten kunde spara pengar genom att betala dem betydligt lägre löner än männen. För kvinnor gällde inte vi-i-verket-andan och deras liv och arbete påverkades i hög grad av riksdagsmännens uppfattningar om vad kvinnorna borde göra och vad deras arbete var värt.

LO beslöt 1946 att tillsätta ett särskilt kvinnoråd. Mot bakgrund av LOs historia var beslutet unikt. Tanken på att de kvinnliga medlemmarna utgjorde en särskild grupp med särskilda intressen hade tidigare avvisats bestämt. Arbetarklassens män och kvinnor hade enligt LO gemensamma, klassbestämda intressen och skulle därför arbeta tillsammans. Vad fick det då för betydelse att LO frångick sin tidigare negativa inställning till kvinnliga säråtgärder? Vad innebar tillkomsten av ett kvinnoråd för organisationens kvinnliga medlemmar? Vilken betydelse fick det för LOs val av facklig politik? Det är dessa frågor som utgör kärnan i denna bok. Men kvinnorådets verksamhet väcker även frågor av en mer övergripande karaktär. Kvinnorådets historia aktualiserar också begrepp som klass och kön och deras inbördes förhållande. Dessutom ställs intressebegreppet på sin spets. I de fackliga sammanhangen kom kvinnorådet att utmana föreställningen om de könsneutrala genensamma klassintressena. Inom politiken och i de större kvinnoorganisatoriska sammanhangen var det däremot tanken på speciella och för alla kvinnor gemensamma intressen som kom att rådbråkas.