Christoph Andersson – författare

Barnskötare, lärare, journalist, spårvagnsförare och präst – yrkestitlarna och täckmantlarna varierade. Det exakta antalet östtyska spioner, inofficiella medarbetare, med uppdrag i Sverige under kalla kriget är okänt men minst ett femtiotal av dem var bofasta här. Någon spionerade på försvaret, några på svenska företag, en annan på Svenska kyrkan eller Socialdemokraterna. Agenterna styrdes från DDR:s ökända Ministerium för statssäkerhet, kallat Stasi, uppbyggt 1951 med hjälp av sovjetryska underrättelsetjänsten KGB.

Man måste alltså ha många egna hästar springande i en kapplöpning med förhoppningen att kanske en av dem blir först att springa över mållinjen , sa Markus Wolf, chefen för Stasis utlandsspionage HVA, efter murens fall 1989. Under hans tid krävdes tio spioner för att en skulle lyckas. Journalisten Christoph Andersson berättar om ett tiotal svenska stasiagenter utifrån vad som finns bevarat i gamla arkivdokument.

CHRISTOPH ANDERSSON (f. 1956) är journalist och författare. Hans senaste två böcker är Svenska SS-fruar och De avvisade – om judarna som Sverige skickade mot döden. Han har också varit universitetslärare i journalistik vid Södertörns högskola och arbetat för Sverige Radio.

De ville bli hustrur till tyska SS-män, med uppdrag att föda flest möjliga ariska barn åt Adolf Hitlers Tredje rike. På så sätt skulle kvinnorna med kropp och själ bidra till att säkra nationalsocialismens långsiktiga existens.I National Archives i USA har författaren och journalisten Christoph Andersson hittat spåren efter 218 500 kvinnor som alla ville gifta in sig i SS:s gemenskap, under Heinrich Himmlers ledning. Ett 20-tal av dem var svenskor, och deras äktenskap en hemlig statsangelägenhet. Kvinnorna tvingades genomgå gynekologiska undersökningar, med syfte att utröna om de dög som föderskor. De behövde också bevisa att de var goda nationalsocialister, rasrena, genetiskt perfekta - och utan judiskt påbrå.Det här är berättelsen om de svenska SS-fruarna, men också om deras SS-män. Några av paren återvände till Sverige efter kriget, fast beslutna att aldrig prata öppet om vad som varit. Inte ens med sina barn, en gång avlade för det Tredje rikets räkning.

De ville bli hustrur till tyska SS-män, med uppdrag att föda flest möjliga ariska barn åt Adolf Hitlers Tredje rike. På så sätt skulle kvinnorna med kropp och själ bidra till att säkra nationalsocialismens långsiktiga existens.I National Archives i USA har författaren och journalisten Christoph Andersson hittat spåren efter 218 500 kvinnor som alla ville gifta in sig i SS:s gemenskap, under Heinrich Himmlers ledning. Ett 20-tal av dem var svenskor, och deras äktenskap en hemlig statsangelägenhet. Kvinnorna tvingades genomgå gynekologiska undersökningar, med syfte att utröna om de dög som föderskor. De behövde också bevisa att de var goda nationalsocialister, rasrena, genetiskt perfekta - och utan judiskt påbrå.Det här är berättelsen om de svenska SS-fruarna, men också om deras SS-män. Några av paren återvände till Sverige efter kriget, fast beslutna att aldrig prata öppet om vad som varit. Inte ens med sina barn, en gång avlade för det Tredje rikets räkning.

De sökte en fristad i Sverige undan förföljelserna i Nazityskland. Men svenska myndigheter sade nej, med hänvisning till 1937 års utlänningslag, olika kungörelser och hemliga anvisningar från Socialstyrelsen. Deras namn hamnade på särskilda vägrarlistor som distribuerades till polisens gränskontroller, svenska ambassader och konsulat. Budskapet var att ingen av dem skulle släppas in i landet.

Följden: alla mördades i Förintelsen, efter att ha blivit av- eller utvisade, alternativt drabbats av svenska myndigheters senfärdighet. Däribland konsertmästaren Max Askanas från Leipzig, charkuteristen Henoch Schönghut från Berlin, paret Hertha och Simon Parnass från Hamburg, konstnärinnan Valerie Jungmann och fotohandlaren Salomon Feutchtbaum från Wien. I den här boken berättar journalisten Christoph Andersson deras historia, utifrån vad som finns bevarat om dem i svenska, tyska och österrikiska arkiv − och i deras efterlevandes minnen.

Det är en bok om ett mörkt kapitel i Sveriges historia − flyktingpolitiken under åren 1937 till 1942. Beslutad i god demokratisk ordning av riksdag och regering, med katastrofala konsekvenser.

Barnskötare, lärare, journalist, spårvagnsförare och präst – yrkestitlarna och täckmantlarna varierade. Det exakta antalet östtyska spioner, inofficiella medarbetare, med uppdrag i Sverige under kalla kriget är okänt men minst ett femtiotal av dem var bofasta här. Någon spionerade på försvaret, några på svenska företag, en annan på Svenska kyrkan eller Socialdemokraterna. Agenterna styrdes från DDR:s ökända Ministerium för statssäkerhet, kallat Stasi, uppbyggt 1951 med hjälp av sovjetryska underrättelsetjänsten KGB.

Man måste alltså ha många egna hästar springande i en kapplöpning med förhoppningen att kanske en av dem blir först att springa över mållinjen , sa Markus Wolf, chefen för Stasis utlandsspionage HVA, efter murens fall 1989. Under hans tid krävdes tio spioner för att en skulle lyckas. Journalisten Christoph Andersson berättar om ett tiotal svenska stasiagenter utifrån vad som finns bevarat i gamla arkivdokument.

CHRISTOPH ANDERSSON (f. 1956) är journalist och författare. Hans senaste två böcker är Svenska SS-fruar och De avvisade– om judarna som Sverige skickade mot döden. Han har också varit universitetslärare i journalistik vid Södertörns högskola och arbetat för Sverige Radio.

Före Berlinmurens fall var DDR och dess ökända säkerhetstjänst Stasi en maktfaktor i Europa. Journalisten Christoph Andersson har grävt i arkiven och hittat häpnadsväckande uppgifter om dess svenska kopplingar.På 80-talet ville regeringen Palme exportera svensk kärnvapenteknologi till DDR. Ärendet var kontroversiellt, men den enda som började nysta i frågan var Rapportjournalisten Cats Falck. Hon upptäckte ett mystiskt östtyskt företag som skulle vara mellanhand. I november 1984 försvann hon spårlöst och hittades senare död.Lika mystiskt dog krigsmaterielinspektören Carl Algernon. Det var under efterdyningarna av Bofors omstridda export av krut och sprängämnen till Iran via DDR. Men också efter att Bofors i hemlighet tillverkat krut till östtyska folkarméns Kalasjnikovgevär. Även här figurerade ett mystiskt östtyskt företag.I båda affärerna hade DDR:s säkerhetstjänst Stasi sina fingrar med i spelet. Stasi gav sig även in i frågan om immunsjukdomen aids. Målet var att få aids att framstå som ett hemligt amerikanskt biologiskt vapen. Filmregissören Roy Andersson var snabb att svälja betet och bakade in idéerna i en upplysningsfilm, bekostad av Socialstyrelsen.Men den kanske största Stasioperationen blev en flopp. Den gick under namnet Operation Norrsken och skulle kompromettera det svenska kungahuset för dess gamla förbindelser med Nazityskland. Allt avblåstes i sista stund när Stasi och DDR insåg att det fanns pengar att tjäna. Närmare bestämt genom att göra ljusskygga affärer med svenska Asea, Bofors - och den socialdemokratiska regeringen Palme.

Beate Zschäpe, 38, sitter i en domstol i München och tiger, iklädd en mörk businessdress och med håret utslaget. Det har hon gjort sedan 2013, åtalad för delaktighet i tio mord, flera bankrån och två bombattentat, begångna mellan 1999 och 2011. Här skulle också hennes kumpaner Uwe Mundlos och Uwe Böhnhardt ha suttit, men både hade dött under mystiska omständigheter 2011.Trion gick under namnet NSU, Nationalsozialisticher Untergrund. Målet var att bli en brun motsvarighet till RAF, Röda arméfraktionen, med Lasermannen John Ausonius som inspirationskälla. Men också svenska NRA, Nationella revolutionära armén Tony Olsson, Jackie Arklöv, Andreas Axelsson och andra militanta högerextremister i Sverige.Det här är berättelsen om trion och ett bakomliggande högerextremt nätverk, med förgreningar till Norden. Likaså om hur det indirekt stöddes av den tyska säkerhetspolisens Författningsskydd. Beate Zschäpe har goda skäl att tiga, men vill samtidigt gärna berätta om alla sina år i terrorcellen. Frågan är om hon ska våga ta bladet från munnen.

Före Berlinmurens fall var DDR och dess ökända säkerhetstjänst Stasi en maktfaktor i Europa. Journalisten Christoph Andersson har grävt i arkiven och hittat häpnadsväckande uppgifter om dess svenska kopplingar.På 80-talet ville regeringen Palme exportera svensk kärnvapenteknologi till DDR. Ärendet var kontroversiellt, men den enda som började nysta i frågan var Rapportjournalisten Cats Falck. Hon upptäckte ett mystiskt östtyskt företag som skulle vara mellanhand. I november 1984 försvann hon spårlöst och hittades senare död.Lika mystiskt dog krigsmaterielinspektören Carl Algernon. Det var under efterdyningarna av Bofors omstridda export av krut och sprängämnen till Iran via DDR. Men också efter att Bofors i hemlighet tillverkat krut till östtyska folkarméns Kalasjnikovgevär. Även här figurerade ett mystiskt östtyskt företag.I båda affärerna hade DDR:s säkerhetstjänst Stasi sina fingrar med i spelet. Stasi gav sig även in i frågan om immunsjukdomen aids. Målet var att få aids att framstå som ett hemligt amerikanskt biologiskt vapen. Filmregissören Roy Andersson var snabb att svälja betet och bakade in idéerna i en upplysningsfilm, bekostad av Socialstyrelsen.Men den kanske största Stasioperationen blev en flopp. Den gick under namnet Operation Norrsken och skulle kompromettera det svenska kungahuset för dess gamla förbindelser med Nazityskland. Allt avblåstes i sista stund när Stasi och DDR insåg att det fanns pengar att tjäna. Närmare bestämt genom att göra ljusskygga affärer med svenska Asea, Bofors - och den socialdemokratiska regeringen Palme.

De ville bli hustrur till tyska SS-män, med uppdrag att föda flest möjliga ariska barn åt Adolf Hitlers Tredje rike. På så sätt skulle kvinnorna med kropp och själ bidra till att säkra nationalsocialismens långsiktiga existens.I National Archives i USA har författaren och journalisten Christoph Andersson hittat spåren efter 218 500 kvinnor som alla ville gifta in sig i SS:s gemenskap, under Heinrich Himmlers ledning. Ett 20-tal av dem var svenskor, och deras äktenskap en hemlig statsangelägenhet. Kvinnorna tvingades genomgå gynekologiska undersökningar, med syfte att utröna om de dög som föderskor. De behövde också bevisa att de var goda nationalsocialister, rasrena, genetiskt perfekta - och utan judiskt påbrå.Det här är berättelsen om de svenska SS-fruarna, men också om deras SS-män. Några av paren återvände till Sverige efter kriget, fast beslutna att aldrig prata öppet om vad som varit. Inte ens med sina barn, en gång avlade för det Tredje rikets räkning.