Kenneth Hermele – författare

"oerhört läsvärd och viktig" BTJ

Hämnd. Det är ett starkt ord, och något vi sällan bejakar. Men om inte rättvisa skipas så är hämnd något som vi oftare accepterar. I rättegångarna efter Förintelsen var det få nazister som straffades och de flesta av dem som dömdes fick i förhållande till de oerhörda brott de begått milda domar. I några fall bara några minuter per mord. Å andra sidan, som Hanna Arendt var inne på, hur ska man kunna utdöma adekvata straff för folkmord?

Och är inte hämnden redan inbyggd i rättssystemet? Att straffa en brottsling är att hämnas en smula. Så hur ser den giltiga hämnden ut? Vem har rätt att hämnas? Var det riktigt av judiska soldater i judiska brigaden att söka upp nazister och avrätta dem som gjort sig skyldiga till massavrättningar? Var det rätt att som privatperson söka upp och döda enskilda nazister? Var det rätt att skriva om lagarna så att straff kunde tas retroaktivt?

Kort sagt: Var går gränsen för hämnden - och vem har rätt att utkräva den? Och hur?

Detta är frågor som Den vilda rättvisan: Judisk hämnd efter Förintelsen djupdyker i. Kenneth Hermele började skriva boken i direkt anslutning till sin förra bok om judiskt motstånd, Inte som lamm till slakt, före Israels svar på Hamas blodiga terrorattack i oktober 2023.

Boken är alltså inte bara skrämmande aktuell, utan frågan om hämnd och rättvisa är nu något som vi alla måste fundera över. När stater tar hämnd, vad händer då? Och vilka metoder kan anses vara tillåtna?

De moraliska frågorna i Den vilda rättvisan är omöjliga att värja sig mot och Kenneth Hermele är en mycket modig vägvisare i ett mörkt landskap.

"Bokens sista del erbjuder läsningar av begreppen försoning och förlåtelse. Det finns något tillåtande i hur den låter frågorna förbli obesvarade, låta läsaren tolka, och i stället berätta, skapa en oändlig väv av människor vars handlingar talar för sig själva." Aftonbladet, Burcu Sahin

"Det har skrivits tiotusentals böcker om Förintelsens offer, men mycket lite om dem som gjorde motstånd och hämnades. (...) Hermele lyfter på de historiska locken. (...) Mest kontroversiellt är kapitlet 'När Israel hämnas'. Där förs resonemangen rätt in i samtiden och kriget i Gaza. Vad ska man göra när hämnden övertrumfar övergreppet?" Dagens Nyheter, Jan Eklund

"I sin detaljrika, klokt resonerande och läsvärda bok delar Kenneth Hermele upp denna judiska hämnd i fyra olika former våldsam, fredlig, juridisk/laglig, förebyggande och argumenterar framförallt för och emot den första formen. Men han ger inga färdiga svar kring hämndens mekanismer och maskineri, berättar inte för oss vad som kan anses rätt och fel när det kommer till försoning och förlåtelse kring Förintelsen. Finns det ens några svar att ge?" Göteborgs-Posten, Jan Andersson

"...mer personlig än en ordinär fackbok om andra världskriget (...). "Den vilda rättvisan är en ambitiös genomgång av vad som skrivits och skildrats sedan förintelseforskningen tog fart på 1950-talet och hur tänkare som Hannah Arendt, Jean Améry och Primo Levi förhåller sig till den djupt mänskliga impulsen att hämnas nazisternas framgångsrika (om uttrycket ursäktas) försök att utrota Europas judar." Sydsvenskan, Elisabeth Åsbrink

"Det är en oerhört välskriven bok, där styrkan i framställningen ligger i sättet att berätta, i rikedomen i materialet som sådant och i hur Hermele förhåller sig till det och resonerar kring det. Det är alltid prövande och alla typer av förenklingar undviks. Det gör att boken är oerhört läsvärd och viktig. Helhetsbetyg: 5 (av 5)." BTJ, Mats K.G. Johansson

"Hermele är en seriös, resonerande och noggrann författare, och de många utflykterna gör boken väl värd att läsa, inte minst när han berättar mer eller mindre okända historier, som till exempel den om de judiska hedersdomstolarna som upprättades efter kriget i många uppsamlingsläger, med syfte att straffa judiska kollaboratörer, som kapos, poliser och medlemmar i de judiska råden." Svenska Dagbladet, Ricki Neuman

"När Kenneth Hermele som en slags fortsättning på sin föregående och mycket läsvärda bok "Inte som lamm till slakt", om judiskt motstånd mot Förintelsen, nu skriver om faktiskt hämnande judar gör han det återigen för att belysa något tämligen okänt. (...) "Den vilda rättvisan. Judisk hämnd efter Förintelsen" innehåller en del ögonbrynshöjande uppgifter." Expressen, Charlotte Wiberg

"Hermele ställer en rad frågor i sin bok som både känns allmängiltiga och brännande aktuella." VLT, Dag Hedberg

Although it is recognised that Thomas Robert Malthus was wrong when he posited a contradiction between population increase and agricultural growth, there are increasing signs that he could be proved right in the future. Perhaps Malthus was too late and too early in his prediction?

He was too late, because he did not foresee the shift from land-based resources to fossil fuels, outing an end to the limits of agricultural growth, at least temporarily; and he was too early to witness that fossil fuels would come up against their own limits in terms of supply as well as in terms of global warming.

This study deals with land-based resources and the role they play in the global socio-ecological metabolic regime, both now and in the future. In particular, the controversial use of agrofuels as a solution to coming scarcity is subjected to close scrutiny.

Although it is recognised that Thomas Robert Malthus was wrong when he posited a contradiction between population increase and agricultural growth, there are increasing signs that he could be proved right in the future. Perhaps Malthus was too late and too early in his prediction?

He was too late, because he did not foresee the shift from land-based resources to fossil fuels, outing an end to the limits of agricultural growth, at least temporarily; and he was too early to witness that fossil fuels would come up against their own limits in terms of supply as well as in terms of global warming.

This study deals with land-based resources and the role they play in the global socio-ecological metabolic regime, both now and in the future. In particular, the controversial use of agrofuels as a solution to coming scarcity is subjected to close scrutiny.

Power and social inequality shape patterns of land use and resource management. This book explores this relationship from different perspectives, illuminating the complexity of interactions between human societies and nature. Most of the contributors use the perspective of "political ecology" as a point of departure, recognizing that human relations to the environment and human social relations are not separate phenomena but inextricably intertwined. What makes this volume unique is that it sets this approach in a trans-disciplinary, global, and historical framework.

Power and social inequality shape patterns of land use and resource management. This book explores this relationship from different perspectives, illuminating the complexity of interactions between human societies and nature. Most of the contributors use the perspective of "political ecology" as a point of departure, recognizing that human relations to the environment and human social relations are not separate phenomena but inextricably intertwined. What makes this volume unique is that it sets this approach in a trans-disciplinary, global, and historical framework.

Hannah Arendts prövningar

Jag överger ingen för att han tänker fel, säger Hannah i Kenneth Hermeles nyskrivna pjäs Hannah Arendts tio prövningar. Här framträder Arendt i helfigur: nydanande, klassiskt bildad, radikal, vänkär, skämtsam, sarkastisk. De egenskaper som gjorde henne till en av nittonhundratalets mest inflytelserika tänkare och en originell politisk teoretiker. Arendt fick många vänner och många fiender, mycket på grund av det begrepp som skulle sprida hennes namn över världen: den banala ondskan . Var detta uttryck välfunnet eller ett hugskott som slog fel? Om detta resonerar Kenneth Hermele i bokens avslutande essä.

Kenneth Hermele är ekonom och författare. Efter ett tjugotal skrifter om internationell ekonomi debuterade han 2018 med den Augustprisnominerade berättelsen En shtetl i Stockholm. Hannah Arendts tio prövningar är hans första dramatiska text.

Bokslut över Golda Meir

Kenneth Hermeles pjäs I krig och fred skildrar Golda Meir, en av Israels viktigaste ledare, hennes framgångar och nederlag, hennes kärlekar och kompromisser, från grundandet av staten Israel till de svåra förlusterna i Jom Kippurkriget.

Golda Meir hade en unik levnadsbana, en kvinna bland världens mäktigaste ledare, en sionistisk pionjär, en socialistisk idealist, en sekulär judinna som tvangs ge efter för de ultaortodoxa. Och till sist, efter kriget, en förlorare, en politiker som tiden sprungit förbi.

I essän Den ofrivilliga feministen tecknar Kenneth Hermele ett inkännande porträtt av Golda Meir som går från att vara en av Israels mest beundrade personer till att bli en av de mest förtalade.

Kenneth Hermele är ekonom och författare. Efter ett tjugotal skrifter om internationell ekonomi debuterade han 2018 med den Augustprisnominerade berättelsen En shtetl i Stockholm. På den följde 2020 hans första pjäs, den uppmärksammade Hannah Arendts tio prövningar, som tillsammans med essän Den banala ondskan har Ni åter missförstått utgavs på Korpen.

Ethel Rosenberg avrättades för spioneri tillsammans med sin man Julius den 19 juni 1953. Sedan dess har hon varit föremål för lika mycket beundran som avståndstagande, en kalla krigets hjältinna eller en förrädare. Var hon skyldig? 

Hur kunde hon välja döden och att göra sina pojkar föräldralösa hellre än att samarbeta med FBI i jakten på kommunister? Spelade det någon roll att nästan alla i Rosenbergaffären var judar, de åtalade, vittnena, försvarsadvokaterna, åklagarna, domaren?

Kenneth Hermele låter oss först ta del av Ethel Rosenbergs egen berättelse i den nyskrivna monologen Så länge jag andas. På den följer en fyllig essä  Hon synade bluffen  som placerar in Ethel Rosenberg i jakten på en bättre värld, i kalla kriget, i kommunisthetsens USA, i terrorbalansens skrämmande verklighet. 

Till slut kommer vi att veta om hon var skyldig eller ej och viktigare vi kommer att förstå de val hon gjorde.  

Kenneth Hermele är ekonom och författare. Efter ett tjugotal skrifter om internationell ekonomi debuterade han 2018 med den Augustprisnominerade berättelsen En shtetl i Stockholm. På den följde 2020 hans första pjäs, den uppmärksammade Hannah Arendts tio prövningar, som tillsammans med essän Den banala ondskan har Ni åter missförstått utgavs på Korpen. Året därpå utkom han med en pjäs om Golda Meir i boken Jag hatar sladder, som även rymmer essän Den motvilliga feministen.

Hannah Arendt, Golda Meir och Ethel Rosenberg förenas av en övertygelse, en hängivenhet som går utanpå allt annat. De omfattade verkligen inte samma föreställningar eller målsättningar, men de binds ändå samman av något vi kan inspireras av.

Berg är nog inte till för att flyttas, men däremot är de lämpliga att bestiga: däruppifrån är ju utsikten om inte oändlig sa i alla fall ganska häpnadsväckande. En annan värld är möjlig, och det första ledet i att förverkliga den insikten är att åtminstone vistas ett tag bland människor som inte givit upp, som fortfar att se möjligheter, som tänker, inte det otänkbara, utan det möjliga. Som Arendts motto löd, denken ohne Geländer: att våga tänka utan ledstänger.

Kenneth Hermele är ekonom och författare. Efter ett tjugotal skrifter om internationell ekonomi debuterade han 2018 med den Augustprisnominerade berättelsen En shtetl i Stockholm. År 2020 gjorde Hermele en uppmärksammad debut som dramatiker med en pjäs om Hannah Arendt, publicerad i boken Den banala ondskan har Ni åter missförstått. Året därpå följde en pjäs om Golda Meir i boken Jag hatar sladder. Därefter utkom han med Fruktar inget, ångrar inget om Ethel Rosenberg. Samtliga volymer innehöll även längre essäer.

Nu utkommer dessa texter tillsammans med ett nyskrivet förord i samlingsvolymen De hängivna.

Kenneth Hermeles sätt att närma sig Martin Buber är helt i linje med mycket av det han skrivit under årens lopp, vare sig det handlat om tredje världens utvecklingsländer, skuldkriser, miljöfrågor, eller, som under det senaste decenniet, judiskt liv under och efter Förintelsen.

Han rör sig utanför mittfåran, bortom klichéer och etablerade föreställningar, på jakt efter frågor som sällan ställs för att de är svåra att besvara. Han undrar varför Buber stannade i Israel när så många av hans meningsfränder såg att den politiska sionismen skulle segra över den kulturella och därför valde att leva i diasporan. Han har inget entydigt svar men flera tänkbara, och så var det i allt han skrev: Alltid mån om att se saker och ting från flera håll, pröva ståndpunkter, men ändå trygg i sin egen hållning och sitt eget utanförskap.  

Han var solidarisk med sin judiska identitet och samtidigt djupt kritisk till den politik som fördes i Israel i det judiska folkets namn. Och han var alltid beredd att inta även andra minoritetens position, mot majoritetens omedvetenhet.

Ur Ingrid Elams förord

Jude i Sverige är en antologi som samlar 29 texter där skribenterna reflekterar över vad det innebär att vara jude: bidragen berör den judiska identiteten, historien, traditionen, religionen och hur det är att leva som jude och judiskt i Sverige. Samt vad det innebär att göra uppror mot allt detta.  Personliga berättelser om samvaro, familjeliv och barndomsminnen samsas med historier om betydelsen av att söka sin familjs rötter och återuppväcka ett judiskt liv från tidigare generationer. 

De enskilda rösterna är unika till såväl uttryck som historia, men de förenas i medvetenheten om att det judiska inte lämnat någon av dem oberörd eller opåverkad.  Denna antologi är tillägnad Jackie Jakubowski (1951 2020), som själv under sitt verksamma liv inte bara återkom till frågan om vad det är att vara jude utan också specifikt vad det innebär att vara jude i Sverige. 

Författarna är: Jessica Bab, Lars Dencik, Jonas Eklöf, Alexander Freudenthal, Jessika Gedin, Kenneth Hermele, Gabriel Itkes-Sznap, Jackie Jakubowski, Negar Josephi, Rebecka Kärde, Rose Lagercrantz, Natalie Lantz, Stefan Mehr, Stephan Mendel-Enk, Hannes Meidal, Henrik Naimark Meyers, Morten Narrowe, Ricki Neuman, Lizzie Oved Scheja, Daniel Pedersen, Göran Rosenberg, Anneli Rådestad, Willmar Sauter, Nina Solomin, Maja Thrane, Jessica Zandén, Maciej Zaremba, Leif Zern och Elisabeth Åsbrink.