Kenneth Hermeles sätt att närma sig Martin Buber är helt i linje med mycket av det han skrivit under årens lopp, vare sig det handlat om tredje världens utvecklingsländer, skuldkriser, miljöfrågor, eller, som under det senaste decenniet, judiskt liv under och efter Förintelsen.

Han rör sig utanför mittfåran, bortom klichéer och etablerade föreställningar, på jakt efter frågor som sällan ställs för att de är svåra att besvara. Han undrar varför Buber stannade i Israel när så många av hans meningsfränder såg att den politiska sionismen skulle segra över den kulturella och därför valde att leva i diasporan. Han har inget entydigt svar men flera tänkbara, och så var det i allt han skrev: Alltid mån om att se saker och ting från flera håll, pröva ståndpunkter, men ändå trygg i sin egen hållning och sitt eget utanförskap.  

Han var solidarisk med sin judiska identitet och samtidigt djupt kritisk till den politik som fördes i Israel i det judiska folkets namn. Och han var alltid beredd att inta även andra minoritetens position, mot majoritetens omedvetenhet.

Ur Ingrid Elams förord

Kenneth Hermeles sätt att närma sig Martin Buber är helt i linje med mycket av det han skrivit under årens lopp, vare sig det handlat om tredje världens utvecklingsländer, skuldkriser, miljöfrågor, eller, som under det senaste decenniet, judiskt liv under och efter Förintelsen.

Han rör sig utanför mittfåran, bortom klichéer och etablerade föreställningar, på jakt efter frågor som sällan ställs för att de är svåra att besvara. Han undrar varför Buber stannade i Israel när så många av hans meningsfränder såg att den politiska sionismen skulle segra över den kulturella och därför valde att leva i diasporan. Han har inget entydigt svar men flera tänkbara, och så var det i allt han skrev: Alltid mån om att se saker och ting från flera håll, pröva ståndpunkter, men ändå trygg i sin egen hållning och sitt eget utanförskap.  

Han var solidarisk med sin judiska identitet och samtidigt djupt kritisk till den politik som fördes i Israel i det judiska folkets namn. Och han var alltid beredd att inta även andra minoritetens position, mot majoritetens omedvetenhet.

Ur Ingrid Elams förord

Kenneth Hermeles sätt att närma sig Martin Buber är helt i linje med mycket av det han skrivit under årens lopp, vare sig det handlat om tredje världens utvecklingsländer, skuldkriser, miljöfrågor, eller, som under det senaste decenniet, judiskt liv under och efter Förintelsen.

Han rör sig utanför mittfåran, bortom klichéer och etablerade föreställningar, på jakt efter frågor som sällan ställs för att de är svåra att besvara. Han undrar varför Buber stannade i Israel när så många av hans meningsfränder såg att den politiska sionismen skulle segra över den kulturella och därför valde att leva i diasporan. Han har inget entydigt svar men flera tänkbara, och så var det i allt han skrev: Alltid mån om att se saker och ting från flera håll, pröva ståndpunkter, men ändå trygg i sin egen hållning och sitt eget utanförskap.  

Han var solidarisk med sin judiska identitet och samtidigt djupt kritisk till den politik som fördes i Israel i det judiska folkets namn. Och han var alltid beredd att inta även andra minoritetens position, mot majoritetens omedvetenhet.

Ur Ingrid Elams förord