Daniel Pedersen – författare

I Natt och aska: Förintelsens litteraturer undersöker Daniel Pedersen vad litteraturen som kunskapsform har att berätta om Förintelsen. Vad säger den litterära gestaltningen om 1900-talets brutalaste folkmord? Vittnesmål, dikter, sånger, dagböcker, romaner - formerna är många, och varierande. Här finns utrotningen av Europas judar, men också romer, homosexuella och politiska fångar. Inte sällan är deras berättelser både likartade och unika. Med hjälp av en rad berömda författarskap - jämte flera närmast okända författare - visar Daniel Pedersen hur Förintelsen utgör ett grundläggande angrepp på idén om människan och hennes värdighet - och hur litteraturen är det enda konstnärliga medium som kan närma sig brottets omfattning. Boken är den första på svenska som övergripande behandlar Förintelsens olika litteraturer.  

Daniel Pedersen är författare, förläggare och översättare. År 2021 utkom Öppet vatten, hans första skönlitterära bok, på Nirstedt/litteratur.

". . . på flera vis epokgörande [. . .] Jag kommer att återvända till hans bok som jag återvänder till Primo Levis eller Nelly Sachs. Den går nu inte att ta sig förbi." Ola Larsmo, DN. 

"Natt och aska är en bok som alla borde läsa som tror att 'litterära experiment' är ett reservat för världsfrånvända skönandar och att språklig precision är för snobbar. I stället visar den att skönlitteraturen kanske är vårt enda instrument för att hindra att historiens förbrytelser förvandlas till kitsch, metafysik och underhållningsindustri. Den visar oss att det finns en annan utväg från Auschwitz än genom presentshoppen." Rasmus Landström, Aftonbladet.

"Pedersen understryker att författarnas röster och vittnesmål utgör en mångfald, de bidrar till att forma Förintelsens litteraturer i pluralis. Det är en viktig markering från Pedersens sida som hjälper oss att förstå omfattningen av den mångfacetterade civilisation som gick i graven." Ingrid Lomfors, GP.

"När Pedersen ger sig in i den mänskliga kulturens värsta sammanbrott någonsin är hans förtroende för människans berättelser, det vi idag kallar litteratur, obruten. Trots att de röster och det material han redovisar är så plågsamt i sin aldrig sinande grymhet blir själva ansatsen att samla och visa upp och lyssna på dessa röster i sig en motståndshandling. Precis som skrivandet var för dem som skrev under och efter Förintelsen, de som genom att hävda den egna röstens och det egna livets primat protesterade mot en situation där deras liv stämplats som icke levnadsvärdiga." Anita Goldman, Sydsvenskan.

"Först som sist kan man konstatera att Daniel Pedersens Natt och aska är ett storverk, tillgänglig och bråddjup på samma gång." Ulrika Knutson, DN.

I Natt och aska: Förintelsens litteraturer undersöker Daniel Pedersen vad litteraturen som kunskapsform har att berätta om Förintelsen. Vad säger den litterära gestaltningen om 1900-talets brutalaste folkmord? Vittnesmål, dikter, sånger, dagböcker, romaner - formerna är många, och varierande. Här finns utrotningen av Europas judar, men också romer, homosexuella och politiska fångar. Inte sällan är deras berättelser både likartade och unika. Med hjälp av en rad berömda författarskap - jämte flera närmast okända författare - visar Daniel Pedersen hur Förintelsen utgör ett grundläggande angrepp på idén om människan och hennes värdighet - och hur litteraturen är det enda konstnärliga medium som kan närma sig brottets omfattning. Boken är den första på svenska som övergripande behandlar Förintelsens olika litteraturer.

Daniel Pedersen är författare, förläggare och översättare. År 2021 utkom Öppet vatten, hans första skönlitterära bok, på Nirstedt/litteratur.

". . . på flera vis epokgörande [. . .] Jag kommer att återvända till hans bok som jag återvänder till Primo Levis eller Nelly Sachs. Den går nu inte att ta sig förbi." Ola Larsmo, DN.

"Natt och aska är en bok som alla borde läsa som tror att 'litterära experiment' är ett reservat för världsfrånvända skönandar och att språklig precision är för snobbar. I stället visar den att skönlitteraturen kanske är vårt enda instrument för att hindra att historiens förbrytelser förvandlas till kitsch, metafysik och underhållningsindustri. Den visar oss att det finns en annan utväg från Auschwitz än genom presentshoppen." Rasmus Landström, Aftonbladet.

"Pedersen understryker att författarnas röster och vittnesmål utgör en mångfald, de bidrar till att forma Förintelsens litteraturer i pluralis. Det är en viktig markering från Pedersens sida som hjälper oss att förstå omfattningen av den mångfacetterade civilisation som gick i graven." Ingrid Lomfors, GP.

"När Pedersen ger sig in i den mänskliga kulturens värsta sammanbrott någonsin är hans förtroende för människans berättelser, det vi idag kallar litteratur, obruten. Trots att de röster och det material han redovisar är så plågsamt i sin aldrig sinande grymhet blir själva ansatsen att samla och visa upp och lyssna på dessa röster i sig en motståndshandling. Precis som skrivandet var för dem som skrev under och efter Förintelsen, de som genom att hävda den egna röstens och det egna livets primat protesterade mot en situation där deras liv stämplats som icke levnadsvärdiga." Anita Goldman, Sydsvenskan.

"Natt och aska kombinerar tyngden i akademisk kunskap, akribi och strävan efter klara definitioner med lättheten hos en elegant prosaist. Det är helt enkelt en anslående bok, samtidigt som den trots sitt ämne och övertygande upplägg är så påtagligt anspråkslös i tonen." Hjalmar Falk, Ord&Bild.

MIRJAM TUOMINEN, född i Kajana 1913, död 1967 i Helsingfors, var en finlandssvensk novellist, poet och essäist. De fem första böckerna var novellsamlingar och utgör författarskapets tidiga fas, varefter hon alltmer sökte sig mot en lyrisk form. Mot slutet av sitt liv skrev hon poesi med en religiös tematik.

 »I uppfordrande kontrast till [det politiska mörkret omkring oss] står Mirjam Tuominens lika mörka, beska, varma och djupa medkänsla med det levande och hennes krav på godhet.« | Maria Küchen, OBS, P1, Sveriges Radio

»Ett av de mer betydelsefulla svenskspråkiga författarskapen på 1900-talet.« | Stig Larsson, Dagens Nyheter

Mirjam Tuominens författarskap liknar ingenting annat i den svenskspråkiga litteraturen. Det tidiga författarskapet, hennes fem novellsamlingar, utgivna mellan 1938 och 1946, utgör hennes mest lästa och älskade verk. Krigets katastrofer, och inte minst fascismens människosyn, utgör tydligt bakgrunden i böckerna. Mot grymheten ställer Tuominen skörheten, i vilken hon finner livets djupaste gåta och källa. För första gången samlas Mirjam Tuominens lika klassiska som ojämförligt vackra novellsamlingar, Samlade noveller, i två volymer, försedda med ett nyskrivet förord av litteraturforskaren Daniel Pedersen. Denna volym är den andra och innehåller böckerna Visshet [1942], Mörka gudar [1944] och Kris [1946].

MIRJAM TUOMINEN, född i Kajana 1913, död 1967 i Helsingfors, var en finlandssvensk novellist, poet och essäist. De fem första böckerna var novellsamlingar och utgör författarskapets tidiga fas, varefter hon alltmer sökte sig mot en lyrisk form. Mot slutet av sitt liv skrev hon poesi med en religiös tematik.

»I uppfordrande kontrast till detta mörker står Mirjam Tuominens lika mörka, beska, varma och djupa medkänsla med det levande och hennes krav på godhet.« Maria Küchen, OBS, P1, Sveriges Radio

»Eländiga, avskyvärda värld, alltså, men Mirjam Tuominens beska skrivande är ändå hoppfullt, och jag blir mer och mer övertygad om att det är en fruktbar väg att gå, den underförstådda väg som pekas ut här. Att vi kan ta klivet tillbaka från bödelns värld in i godheten igen. Det är där vår överlevnad finns.« Björn Kohlström, bernur

»Mirjam Tuominens [senare diktning] är den radikala askesens väg, där jaget gör upp med sina egna vrångbilder. Men den förutsätter redan en blottställdhet av annan art, den hyperkänsliges utsatthet som hon inträngande och psykologiskt nyanserat skildrar i sin novellkonst.« Anders Olsson, Läsningar av INTET

Hur kompromissar man med sin integritet i ett samhälle som präglas av konformism? När är anpassningen nödvändig för att leva i ett samhälle tillsammans med andra? Och vilka värden är man redo att ge upp för att passa in i gruppen? Det är frågor som diskuteras i bokens sex texter. 

Författaren och kritikern Torbjörn Elensky skriver om hur konformismen kan döda samhällsdebatten samtidigt som den är nödvändig för att hålla ihop ett fungerande samhälle. Regissören Pella Kågerman reflekterar kring hur hon ständigt behöver kompromissa i sin roll som filmregissör och brottas med tankar kring hur hon borde agera eller skulle ha agerat i en annan tid. Dokumentärfilmaren Bosse Lindquist skriver om mediernas hantering av Estoniakatastrofen och hur rederiets egen utredning fick fäste i ett narrativ som fortfarande genomsyrar rapporteringen kring olyckan. Författaren och förläggaren Daniel Pedersen skriver en hisnande essä i dialog med en vän som flytt från kriget i forna Jugoslavien. Filosofen Marcia Sá Cavalcante Schuback berättar om hur synen på mod har förändrats genom historien och kopplingarna till vår tid med exempel från filosofin, litteraturen och teatern. I ett inledande förord presenterar Kuba Rose historien om sina erfarenheter av den bristande patientsäkerheten på Södersjukhusets akutmottagning som födde idén till boken.

Presentation av författare: Torbjörn Elensky är författare och kritiker. Medverkar regelbundet i bl a Svenska Dagbladet, Axess, Sveriges Radio. Pella Kågerman är filmregissör och belönades bl a med en Guldbagge för sin senaste film Aniara baserad på Harry Martinssons rymdepos. Bosse Lindquist är journalist och var under lång tid anställd vid SVTs dokumentärredaktion. Gjorde t ex den mycket uppmärksammade dokumentären om stjärnkirurgen Paolo Macchiarini. Daniel Pedersen är författare och förläggare på Bokförlaget Faethon. Hans skönlitterära bok Öppet vatten publicerades 2021 på förlaget Nirstedt/litteratur. Kuba Rose är fotograf och läkare. Driver 2066 Publishing tillsammans med Magnus Zackariasson. Marcia Sá Cavalcante Schuback är filosof verksam vid Södertörns högskola där hon var en av de drivande för att bygga upp den filosofiska institutionen.

Ny och utvidgad utgåva av Samtal med Primo Levi.

Detta säger Primo Levi om sitt behov av att skriva och vittna:

"Jag började skriva därför att jag kände ett behov av att skriva. Om ni ber mig gå vidare och redogöra för varifrån det behovet härrör kan jag inte svara. Jag hade en känsla av att skrivakten för mig var en motsvarighet till att lägga mig på Freuds soffa. Jag kände ett så trängande behov av att berätta att jag berättade högt för mig själv. Då, i lägret, hade jag en ofta återkommande dröm: jag drömde att jag kom hem och på nytt träffade mina anhöriga, att jag berättade och att ingen lyssnade. Den jag har framför mig hör inte på mig, vänder sig om och går. I lägret berättade jag den drömmen för mina vänner och de sa: 'Det händer oss också.'"

Ferdinando Camons samtal med Primo Levi fördes under Levis sista levnadår och berör frågor om livet efter koncen­trationslägren, men även Israels tillbliv­else, Tyskland idag, varför skrivandet är nödvändigt och vittnandets möjlighet. Denna utgåva är försedd med en ny introduktion av Camon och ett efterord av Daniel Pedersen.

I 51 fotografier skildrar Kuba Rose sin kusin Js uppväxt från födseln till examen från high school. Det är också en berättelse om hur J och hans pappa tar sig igenom en svår skilsmässa. Till boken har litteraturvetaren och redaktören Daniel Pedersen skrivit en personlig essä om minnets irrvägar och litteraturens kraft - Att framkalla en barndom.

Hur kan en människas barndom sammanfattas i ett antal bilder? Hur kan minnen ens skildras genom fotografier? Och hur vet vi att minnen är just minnen och inte minnen av ett fotografi? Detta är frågor som upptagit fotografen Kuba Rose under de många år han fotograferat sin enda kusin och hans pappa.

Jag vet att det är omöjligt att ge en heltäckande bild av någon annan, speciellt bara genom fotografier. Men jag har fascinerats av hur min kusin och min morbror har stretat på i alla år. De är nu väldigt nära varandra, eftersom de under många år nästan bara umgicks med varandra. Min morbror slutade till och med att jobba för att ta hand om sin son. Och från att i perioder ha mått väldigt dåligt är min kusin nu en ung man som klarar sig bra i livet.

För att ytterligare problematisera minnet av barndomen ingår Daniel Pedersens essä Att framkalla en barndom i boken. Där tar Pedersen Marcel Proust till hjälp för att försöka förstå hur minnet fungerar: Hur gör man då om man vill försöka minnas sin barndom, hur den var, förutom minnesmedier; alltså utan fotografier, filmer eller samtal? Kanske går det knappt att göra. Vad Proust påminner oss om på ett flertal ställen i sitt enorma verk är det sätt som slumpen öppnar vägar till minnet.

Kuba Rose är fotograf och debuterade med boken Becoming Somebody år 2016. I boken porträtteras svenska skådespelare och hur de går in i sina roller. Leif Zern skrev den inledande essän. År 2019 gjorde han en bildserie till boken Lägesrapport från Aniara som också innehöll essäer av poeten Anna Hallberg och astronomen Bengt Gustafsson.

Daniel Pedersen är författare, forskare och förläggare på Bokförlaget Faethon. Hans skönlitterära bok Öppet vatten kommer sommaren 2021 på förlaget Nirstedt/litteratur.

En bok om och till Aris Fioretos. 

Redaktör Cecilia Sjöholm

Redaktörsassistent Astrid Grelz

Omslag Håkan Liljemärker

Begränsad upplaga: 250 exemplar

Medverkande:

Paul Auster

Anna Bengtsson

Magnus Bergh

Bigert & Bergström

Daniel Birnbaum

Mirces Cartarescu

Love Derwinger

Kjell Espmark

Magnus Florin

Jörgen Gassilewski

Durs Grünbein

Gunnar D. Hansson

Gabriel Itkes-Sznap

Elfriede Jelinek

Stefan Jonsson

Mara Lee

Claudia Lindén

Arne Melberg

Lothar Müller

Ernst Osterkamp

Daniel Pedersen

Håkan Rehnberg

Mikael van Reis

Monika Rinck

Hans Ruin

Cecilia Sjöholm

Sophie Tottie

Jan Wagner

Sven-Olov Wallenstein

Ola Wallin

Magnus William-Olsson

Någon vecka innan hans dotter ska födas försvinner berättarens fader. Snart står det klart att han gått ned i en älv. Därmed befinner sig både den kommande och den föregående generationen i olika vattenriken. Från detta gränsland mellan liv och död, fyllt av saknad och kärlek, längtan och sorg, skildras en lång vår i väntan på att fadern ska återfinnas, en tid som också upptas av den nyfödda dotterns närhet. Med lågmäld poetisk precision beskrivs hur vattnets strömmar rör sig genom världen och omfamnar både levande och döda, såväl den försvunna kroppens skrämmande närvaro som den nyföddas obändiga livskraft.

Daniel Pedersen (född 1978) har hittills främst publicerat vetenskapliga texter och essäistik. Öppet vatten är hans första skönlitterära bok.

»Det finns böcker om svåra livsöden som man läser en gång, sen har man gjort det och vill inte gå tillbaka. Med Öppet vatten är det precis tvärtom. Vid andra omläsningen blir det bättre och vid tredje strålar det om varje mening (. . .) Pedersens prosa är ett stilistiskt konststycke i tolv korta kapitel.« Anna Hallberg, Dagens Nyheter

»Mellan tigandet och talandet får vi en ödmjuk och vidsträckt bild av sorgens oändligt långa halveringstid (. . . ) Det är oftast strålande, styckena slutar i virvlar.« Daniel Sjölin, Expressen

Två äldre män träffas när en av dem rasar samman på Gare du Nord i Paris. I ett kuvert har han en biljett till Warszawa. Den andre är läkare men kan bara vänta in ambulansen. Detta korta möte blir skärningspunkten för deras parallella liv: båda har de förlorat sina hustrur, båda lever ensamma när de under olika omständigheter möter en liten flicka vid namn Sonia. Hon skakar om dem och får dem att agera på oväntade sätt; tillsammans med henne blir den tunna hinnan mellan omsorg och grymhet tydlig, men också det flödande ljuset i världen. Sonia är en roman om livets bräcklighet och de brott människan måste begå för att leva. De två männen ser tillbaka på livet, fångna i sina perspektiv och drömmar. Historierna de berättar döljer inte bara deras motiv utan rättfärdigar också deras ingrepp i världen.

Daniel Pedersen är författare, förläggare och översättare. År 2021 utkom Öppet vatten, hans första skönlitterära bok, på Nirstedt/litteratur. Natt och aska: Förintelsens litteraturer (2024) togs emot av kritiker och läsare som ett framtida standardverk inom sitt ämne.