Kuba Rose - Böcker

Under fem års tid har Kuba Rose fotograferat tolv skådespelare för att undersöka vad som händer när de går in i sina roller. I förtroende har han fått följa med dem i deras arbete; in i logerna och sminkrummen, när de övat rösten och stretchat eller druckit kaffe, när de varit glada och förtvivlade. Syftet har varit att dokumentera hur de genomgår den förvandling som krävs inför varje föreställning. Alla människor växlar väl mellan olika roller med mer eller mindre framgång men skådespelare är ju vårt samhälles experter på detta. Hur gör de? När blir det bra? Vad är det som gör en människa trovärdig? Detta är vad jag har forskat i , säger Kuba.

Gemensamt för de avbildade skådespelarna är att deras karriärer är någorlunda nystartade och detta var viktigt för Kuba. Jag ville jobba med personer som inte var helt färdiga med hur de jobbar och där jag kunde följa dem i processen, in under ytan och förbi eventuella fåfängor och manér. Det tog mig några år och ett par tusen bilder men nu har jag 91 bilder som blir en sammanhållen berättelse om det jag ville studera , säger han.

I sin inledande essä skriver Leif Zern: "I Kuba Roses fotografier får jag syn på en teater som hela tiden befinner sig i rörelse, en teater där ingenting är och där allt blir. Detaljer i stället för färdiga porträtt, pauser och övergångszoner där man förväntar sig ett resultat. Där varje gest och varje sidoblick bär på löftet om en fortsättning."

Skådespelarna som Kuba Rose har fotograferat är Emil Almén, Robert Fux, Sverrir Gudnason, Emelie Jonsson, Josefin Ljungman, Emma Mehonic, Liv Mjönes, Shima Niavarani, Jennie Silfverhjelm, Eric Stern, Jörgen Thorsson och Nina Zanjani.

Hur kompromissar man med sin integritet i ett samhälle som präglas av konformism? När är anpassningen nödvändig för att leva i ett samhälle tillsammans med andra? Och vilka värden är man redo att ge upp för att passa in i gruppen? Det är frågor som diskuteras i bokens sex texter. 

Författaren och kritikern Torbjörn Elensky skriver om hur konformismen kan döda samhällsdebatten samtidigt som den är nödvändig för att hålla ihop ett fungerande samhälle. Regissören Pella Kågerman reflekterar kring hur hon ständigt behöver kompromissa i sin roll som filmregissör och brottas med tankar kring hur hon borde agera eller skulle ha agerat i en annan tid. Dokumentärfilmaren Bosse Lindquist skriver om mediernas hantering av Estoniakatastrofen och hur rederiets egen utredning fick fäste i ett narrativ som fortfarande genomsyrar rapporteringen kring olyckan. Författaren och förläggaren Daniel Pedersen skriver en hisnande essä i dialog med en vän som flytt från kriget i forna Jugoslavien. Filosofen Marcia Sá Cavalcante Schuback berättar om hur synen på mod har förändrats genom historien och kopplingarna till vår tid med exempel från filosofin, litteraturen och teatern. I ett inledande förord presenterar Kuba Rose historien om sina erfarenheter av den bristande patientsäkerheten på Södersjukhusets akutmottagning som födde idén till boken.

Presentation av författare: Torbjörn Elensky är författare och kritiker. Medverkar regelbundet i bl a Svenska Dagbladet, Axess, Sveriges Radio. Pella Kågerman är filmregissör och belönades bl a med en Guldbagge för sin senaste film Aniara baserad på Harry Martinssons rymdepos. Bosse Lindquist är journalist och var under lång tid anställd vid SVTs dokumentärredaktion. Gjorde t ex den mycket uppmärksammade dokumentären om stjärnkirurgen Paolo Macchiarini. Daniel Pedersen är författare och förläggare på Bokförlaget Faethon. Hans skönlitterära bok Öppet vatten publicerades 2021 på förlaget Nirstedt/litteratur. Kuba Rose är fotograf och läkare. Driver 2066 Publishing tillsammans med Magnus Zackariasson. Marcia Sá Cavalcante Schuback är filosof verksam vid Södertörns högskola där hon var en av de drivande för att bygga upp den filosofiska institutionen.

I 51 fotografier skildrar Kuba Rose sin kusin Js uppväxt från födseln till examen från high school. Det är också en berättelse om hur J och hans pappa tar sig igenom en svår skilsmässa. Till boken har litteraturvetaren och redaktören Daniel Pedersen skrivit en personlig essä om minnets irrvägar och litteraturens kraft - Att framkalla en barndom.

Hur kan en människas barndom sammanfattas i ett antal bilder? Hur kan minnen ens skildras genom fotografier? Och hur vet vi att minnen är just minnen och inte minnen av ett fotografi? Detta är frågor som upptagit fotografen Kuba Rose under de många år han fotograferat sin enda kusin och hans pappa.

Jag vet att det är omöjligt att ge en heltäckande bild av någon annan, speciellt bara genom fotografier. Men jag har fascinerats av hur min kusin och min morbror har stretat på i alla år. De är nu väldigt nära varandra, eftersom de under många år nästan bara umgicks med varandra. Min morbror slutade till och med att jobba för att ta hand om sin son. Och från att i perioder ha mått väldigt dåligt är min kusin nu en ung man som klarar sig bra i livet.

För att ytterligare problematisera minnet av barndomen ingår Daniel Pedersens essä Att framkalla en barndom i boken. Där tar Pedersen Marcel Proust till hjälp för att försöka förstå hur minnet fungerar: Hur gör man då om man vill försöka minnas sin barndom, hur den var, förutom minnesmedier; alltså utan fotografier, filmer eller samtal? Kanske går det knappt att göra. Vad Proust påminner oss om på ett flertal ställen i sitt enorma verk är det sätt som slumpen öppnar vägar till minnet.

Kuba Rose är fotograf och debuterade med boken Becoming Somebody år 2016. I boken porträtteras svenska skådespelare och hur de går in i sina roller. Leif Zern skrev den inledande essän. År 2019 gjorde han en bildserie till boken Lägesrapport från Aniara som också innehöll essäer av poeten Anna Hallberg och astronomen Bengt Gustafsson.

Daniel Pedersen är författare, forskare och förläggare på Bokförlaget Faethon. Hans skönlitterära bok Öppet vatten kommer sommaren 2021 på förlaget Nirstedt/litteratur.