Bengt Gustafsson – författare

Vårt sätt att leva hotar i värsta fall människans överlevnad. Den typ av samhälle som vi nu lever i kan inte bestå. Det bygger på att vi för­brukar Jordens begränsade resurser och dessutom förstör vår egen livsmiljö. Vår ständiga inriktning mot materiell tillväxt som idag leder till allt högre förbrukning och allt större miljöförstörelse tycks inte förenlig med de naturgivna förutsättningarna på Jorden. Vårt samhälle kommer därför i grunden att förändras, vare sig vi vill det eller ej.

När vi tär på Jordens resurser berövar vi kanske framtida generationer möjligheter att alls kunna leva som människor. Är vi på väg att förändra den miljö som ger oss mat och andra livsnödvändigheter så mycket att förutsättningarna för mänskligt liv försvinner? Att vår art dör ut, som många andra arter gjort före oss? Sådana frågor måste ställas. Misstanken att det finns en sådan risk gör att grundläggande frågor väcks om vår existens alltså frågor som verkligen är existentiella.

Många hoppas att den mänskliga förmågan att hitta nya lösningar på de svårigheter som dyker upp skall bemästra framtida bekymmer. Man hyser tilltro till teknisk utveckling, ändrade personliga livsstilar, globala överenskommelser om hänsyn till de planetära gränserna och liknande. Vi, som skrivit denna bok tror att sådana försök för att verkligen lyckas måste förankras i gemensam eftertanke kring hur världen faktiskt fungerar. Vi menar att dagens situation utmanar våra sätt att tolka den mänskliga existensen och dess villkor. Vår bild av världen och av oss själva behöver ifrågasättas och begrundas på djupet.

Hur ska man som ung och ännu oerfaren forskare navigera i den akademiska miljön?

Bengt Gustafsson är astronom och professor emeritus och har ägnat en stor del av sitt liv åt forskning, undervisning och handledning. I Vägvisare mot det okända följer han en föreställd forskarbana, från barndomens nyfikna experimenterade till universitet och vidare in i tiden som doktorand och etablerad forskare. På varje steg jämför Gustafsson med sina egna erfarenheter och minnen. Boken synar forskarlivets villkor i dag, påminner om vad forskning en gång var och bidrar som ett underlag till diskussionen om vad den i framtiden skulle kunna vara.

Vägvisare mot det okända riktar sig till alla som vill bli forskare, oavsett område, och som söker en väg genom det visserligen fascinerande men ibland svårforcerade akademiska landskapet.

Vissa människor verkar se den grundläggande logiken i världens kaos och är vänliga nog att förklara för oss andra. Så gör Harry Martinson med Aniara. På några få sidor skissar han fram vår tids svåraste utmaningar, till exempel krigen och klimathotet, samt vilka frågor mänskligheten borde ställa sig: Vad händer om vi låter hopplösheten styra? Vad kan vi lära oss av historien? Vad betyder det att vi befinner oss på en planet som till synes planlöst svävar genom rymden?

Denna samling essäer bidrar med tre olika vinklar på hur man kan förstå både Aniara och världen. Att läsa Aniara är ett sätt att försöka förstå världen , säger Kuba Rose som tog initiativet till boken när han jobbade som stillbildsfotograf på Pella Kågermans och Hugo Liljas långfilm om Aniara. Filmer är ofta storslagna och sagolika men jag vill något annat med mina bilder. Förhoppningsvis kan de vrida åskådarens blick från rymden till vardagen, som inte nödvändigtvis är varken spännande eller magisk, men där människans verkliga problem och möjligheter finns.

Den berömda astronomen Bengt Gustafsson skriver i sin essä om människans kanske viktigaste beståndsdel: hoppet. Utifrån Aniara tänker han både svindlande fritt och ljuvligt strukturerat om sådant som astronomins syn på rymden och filosofins syn på hopplöshet. 

Poeten och litteraturkritikern Anna Hallbergs essä är som en samling vackra tankefragment. Bland annat skriver hon om hur Aniara ständigt muteras till nya versioner, som en kod, en algoritm, ett virus och att texten egentligen inte är så bra som den skulle kunna vara, eftersom den drar åt det pekorala men att den annars inte skulle vara så älskad.

Bengt Gustafsson är professor emeritus vid Uppsala universitet och medlem av Kungliga Vetenskapsakademien. Han har belönats med H. M. Konungens medalj av 8:e storleken i Serafimerordens band (2017) för betydande insatser som astrofysiker. Bengt Gustafsson har också länge varit engagerad i Harry Martinson-sällskapet.

Anna Hallberg är poet, frilansskribent och kritiker på Dagens Nyheter. Hon har bland annat tilldelats Aftonbladets litteraturpris, Samfundet De Nios vinterpris samt varit nominerad till Nordiska rådets litteraturpris.

Kuba Rose är fotograf och debuterade med boken Becoming Somebody som utkom 2016. I boken porträtteras svenska skådespelare och hur de går in i sina roller. Den fick mycket goda recensioner och omskrevs bland annat i Dagens Nyheter av Leif Zern: I Kuba Roses fotografier får jag syn på en teater som hela tiden befinner sig i rörelse, en teater där ingenting är och där allt blir.