Gunnar Artéus – författare

Gustaviansk människosynGunnar Arteus, professor emeritus i historia, närmar sig kretsen kring Gustav III med hjälp av brev, dagböcker och memoarer. Hur värderas olika mänskliga egenskaper? Hur bör en människa vara och inte vara? Kungen själv uppskattar tapperhet och nit, men också ömhet. Allmänt föraktade är egenskaperna högfärd, egennytta och häftighet i humöret. Författaren bygger sin beskrivning på ett omfattande material: ett rikt persongalleri möter läsaren.Gunnar Artéus har använt en okonventionell metod på den gustavianska tidens kanske viktigaste källor, vilket ger nya och delvis överraskande resultat. Han har även tidigare ägnat sig åt det gustavianska Sverige, inte minst åt Gustav III som befälhavare i krig.

Gustav III är känd som få svenska kungar, men samtidigt är han till väsentliga delar skymd för eftervärlden, ibland vantolkad. I boken Gustav III:s hov reviderar och kompletterar professor Gunnar Artéus bilden av kungen, hans tid, hans omgivning och i synnerhet det hov han omgav sig med. Boken skildrar Gustav III:s hov, en grupp unga människor, i fest och i vardag, i nöjen och i allvar. Och i kärlek, den famösa sedeslösheten. Boken sätter inte minst nöjeslivet i ny belysning. Medlemmar i kungafamiljen och hovet presenteras även var för sig, fördomsfritt och i nära kontakt med forskningen. Artéus värderar och delvis omvärderar tidigare synsätt.

Den dramatiska historien om Terrorn, det skede under franska revolutionen som i Sverige brukar kallas skräckväldet. Boken skildrar revolutionens händelseförlopp från utbrottet 1789 och fram till den våldsamma kulmen 1794. Terrorns huvudpersoner presenteras med delvis nya grepp, Robespierre, Danton, Saint-Just med flera, och både kända och okända offer porträtteras. Gunnar Artéus är professor i historia och har även tidigare skrivit om 1700-talet, bland annat i boken Gustav III:s hov.

I denna essäsamling porträtteras inlevelsefullt ett antal kända poeter och ett antal mer eller mindre kända militärer. Bland de porträtterade militärerna märks Döbeln, Helmut von Moltke, Robert E Lee, Magnus Stenbock och Philippe Pétain. Och bland poeterna Goethe, John Keats, Arthur Rimbaud och Verner von Heidenstam. Författaren är professor i historia, poet och essäist samt har översatt utländsk lyrik.

Första världskriget avgjordes på västfronten 1918. Detta världshistoriska drama skildras sakkunnigt och fängslande i denna bok. På ett lättillgängligt sätt presenteras för svenska läsare forskningens aktuella bild av kriget. Framställningen är främst inriktad på att utreda två grundläggande frågor: varför misslyckades de tyska offensiverna? Och varför blev den följande allierade offensiven så framgångsrik? Dessutom porträtteras de högsta militära befälhavarna psykologiskt och som strateger. Författaren är professor emeritus i historia, särskilt militärhistoria, vid Försvarshögskolan samt ledamot av Kungliga Krigsvetenskaps­akademien. Han är även poet, essäist och översättare av utländsk litteratur.

Gunnar artéus är en ovanlig historiker. Hans stora forskningsinsats ligger inom militärhistorien i vid mening. Men han är också poet, har gett ut diktsamlingar och översatt andra poeter som Rilke och Yeats. Och han är heller inte någon traditionell militärhistoriker. Han har visserligen skrivit om strategi, generaler och krigandets konst, men framför allt gäller hans forskning den framväxande militärstaten och det svenska samhället i dess helhet. – – – Inlevelse i människor, stämningar och mentaliteter kommer tillbaka med ökad styrka i de essäsamlingar som Artéus publicerat under 2010-talet. Essäformen har gett honom en frihet som han utnyttjat till att göra inkännande och utsökt formulerade karakteristiker av personer och epoker. Essäformen ger honom också möjlighet att pröva nya metoder. ur Ronny Ambjörnssons förord Gunnar Artéus är professor i historia, poet och essäist samt har översatt utländsk lyrik.

Historiker försvinner lätt under glömskans horisont, när de inte längre är aktiva. Sven A. Nilsson, som var professor i Uppsala från 1955 till sin pensionering 1980, hör verkligen till dem som gjort sig förtjänta av eftervärldens fortsatta uppmärksamhet. När Gunnar Artéus nu gjort honom till föremål för en biografisk studie, är detta alltså helt på sin plats. Artéus, som själv inte tillhört skaran av Nilssons direkta lärjungar, vilket kan vara av värde när man vet hur uppburen Nilsson var av sina många adepter, har fokuserat sin framställning på Nilssons vetenskapliga nyvinningar. I centrum står hans forskningar om ett samhälle präglat av krigsmaskineriets krav. Nilsson gjorde nyskapande insatser för att förstå hur detta samhälle fungerade från dess början under 1500-talets slutskede till dess kulminationspunkt under andra hälften av 1600-talet. Med indelningsverket blev finansieringen av en överdimensionerad krigsmakt satt i system. Hur kungarna manövrerade riksstånden, inte minst adeln, att godta denna utveckling är en viktig del av den insatsen. Artéus korta bok förtjänar att läsas av alla som är intresserade av hur en ny kunskap om den fascinerande ”stormaktstiden” växt fram. På köpet får man en viss insyn i hur en framstående historiker arbetat. Rolf Torstendahl

Med perspektiv på över 500 år gör Gunnar Artéus ett antal personligt valda nedslag i historien där han på ett lättillgängligt och koncentrerat sätt belyser avgörande och dramatiska händelser som Konstantinopels fall, rättegången mot Oscar Wilde, Bollhuseden, teserna i Wittenberg, Vita Rosens kamp mot nazismen, jordbävningen i Lissa­bon 1755, Rosa Parks och medborgarrättsrörelsen, slaget vid Svensk­sund, general Bonapartes statskupp och andra historiska skeenden som enligt Artéus ”framkallar den känsla som en gång gjorde mig till historiker, känslan av det jag vill kalla för ’det förflutnas magi’.” Gunnar Artéus är professor emeritus i historia samt ledamot av Kungliga Krigsvetenskaps­akademien. Han är även poet, essäist och översättare av utländsk litteratur.

Hur skulle Sverige ha försvarat sig mot en sovjetisk invasion under det kalla kriget? Flottan och flyget skulle efter ett krigsutbrott ha försökt hindra en angripare att nå svensk mark. Om det misslyckades var det den mobiliserade arméns sak att gå till motangrepp. Det handlade om att sätta in uppemot 60 000 svenska soldater åt gången i operationer som förde tankarna till andra världskriget. Att avvärja ett stormaktsangrepp, vars art vi aldrig kunde förutse i detalj, krävde en mångfald av välutbildade och välutrustade förband. Avgörande var att dessa stridskrafter kunde sättas på krigsfot och därefter samordnas i en operation. Det krävde en omfattande planering, men också en förmåga att tillämpa planerna flexibelt eller att frångå dem helt. Huvudansvaret för detta låg på befälhavarna i de sex militärområdena. Hur det hela var tänkt att fungera beskrivs i boken med aldrig tidigare publicerade detaljer. Fokus ligger på de operativa planerna i de tre militärområden som ansågs mest hotade: Övre Norrland, Öst och Syd. Boken belyser det gamla invasionsförsvarets styrkor och svagheter. Genom att konkret beskriva operationskonstens tidlösa principer kan den förhoppningsvis vara till nytta för dagens och morgondagens militära planerare.