Hur skulle Sverige ha försvarat sig mot en sovjetisk invasion under det kalla kriget? Flottan och flyget skulle efter ett krigsutbrott ha försökt hindra en angripare att nå svensk mark. Om det misslyckades var det den mobiliserade arméns sak att gå till motangrepp. Det handlade om att sätta in uppemot 60 000 svenska soldater åt gången i operationer som förde tankarna till andra världskriget.

Att avvärja ett stormaktsangrepp, vars art vi aldrig kunde förutse i detalj, krävde en mångfald av välutbildade och välutrustade förband. Avgörande var att dessa stridskrafter kunde sättas på krigsfot och därefter samordnas i en operation. Det krävde en omfattande planering, men också en förmåga att tillämpa planerna flexibelt eller att frångå dem helt. Huvudansvaret för detta låg på befälhavarna i de sex militärområdena.

Hur det hela var tänkt att fungera beskrivs i boken med aldrig tidigare publicerade detaljer. Fokus ligger på de operativa planerna i de tre militärområden som ansågs mest hotade: Övre Norrland, Öst och Syd. Boken belyser det gamla invasionsförsvarets styrkor och svagheter. Genom att konkret beskriva operationskonstens tidlösa principer kan den förhoppningsvis vara till nytta för dagens och morgondagens militära planerare.

Hur skulle Sverige ha försvarat sig mot en sovjetisk invasion under det kalla kriget? Flottan och flyget skulle efter ett krigsutbrott ha försökt hindra en angripare att nå svensk mark. Om det misslyckades var det den mobiliserade arméns sak att gå till motangrepp. Det handlade om att sätta in uppemot 60 000 svenska soldater åt gången i operationer som förde tankarna till andra världskriget.

Att avvärja ett stormaktsangrepp, vars art vi aldrig kunde förutse i detalj, krävde en mångfald av välutbildade och välutrustade förband. Avgörande var att dessa stridskrafter kunde sättas på krigsfot och därefter samordnas i en operation. Det krävde en omfattande planering, men också en förmåga att tillämpa planerna flexibelt eller att frångå dem helt. Huvudansvaret för detta låg på befälhavarna i de sex militärområdena.

Hur det hela var tänkt att fungera beskrivs i boken med aldrig tidigare publicerade detaljer. Fokus ligger på de operativa planerna i de tre militärområden som ansågs mest hotade: Övre Norrland, Öst och Syd. Boken belyser det gamla invasionsförsvarets styrkor och svagheter. Genom att konkret beskriva operationskonstens tidlösa principer kan den förhoppningsvis vara till nytta för dagens och morgondagens militära planerare.

Hur skulle Sverige ha försvarat sig mot en sovjetisk invasion under det kalla kriget? Flottan och flyget skulle efter ett krigsutbrott ha försökt hindra en angripare att nå svensk mark. Om det misslyckades var det den mobiliserade arméns sak att gå till motangrepp. Det handlade om att sätta in uppemot 60 000 svenska soldater åt gången i operationer som förde tankarna till andra världskriget.

Att avvärja ett stormaktsangrepp, vars art vi aldrig kunde förutse i detalj, krävde en mångfald av välutbildade och välutrustade förband. Avgörande var att dessa stridskrafter kunde sättas på krigsfot och därefter samordnas i en operation. Det krävde en omfattande planering, men också en förmåga att tillämpa planerna flexibelt eller att frångå dem helt. Huvudansvaret för detta låg på befälhavarna i de sex militärområdena.

Hur det hela var tänkt att fungera beskrivs i boken med aldrig tidigare publicerade detaljer. Fokus ligger på de operativa planerna i de tre militärområden som ansågs mest hotade: Övre Norrland, Öst och Syd. Boken belyser det gamla invasionsförsvarets styrkor och svagheter. Genom att konkret beskriva operationskonstens tidlösa principer kan den förhoppningsvis vara till nytta för dagens och morgondagens militära planerare.