Dramatik

Den hyllade nyöversättningen av Ingvar Björkeson.

Iliaden skrevs av Homeros på 700-talet f.Kr och behandlar ett kort avsnitt av det trojanska kriget. Vi får följa hur grekernas tappraste hjälte – Achillevs – ”på sin väg över det blodiga slagfältet kommer till insikt om den mänskliga existensens villkor” som Sture Linnér skriver i sin inledning. Krigets grymhet skildras med ohygglig realism och etsande skärpa, och den outtalade men hela tiden märkbara pläderingen för fred känns inte mindre angelägen idag.

Ingvar Björkeson är vår tids främste nytolkare av de klassiska mästerverken, han har hyllats för sina översättningar av Dante, Lucretius, Petrarca, Pindaros, Propertius och Vergilius.

Den hyllade nyöversättningen av Odysséen.

Den grekiske skalden Homeros ska ha skapat Odysséen – världslitteraturens största äventyr – på 700-talet f.Kr. Den skimrande dikten om Odyssevs långa hemfärd efter trojanska krigets slut till sin ö Ithaka har inspirerat en mängd berättelser om strapatsrika resor, längtan och återvändande.

Ingvar Björkeson är vår tids främste nytolkare av de klassiska mästerverken. Hans moderna översättning av Odysséen hyllades då den 1995 utgavs för första gången.

Odödligt mästerverk i klassisk svensk översättning

Heinrich Faust är en lärd men desillusionerad man som upplever att all den kunskap han samlat på sig är fåfäng och meningslös. Trots att han börjar komma till åren längtar han efter djupare mening och verklig tillfredsställelse. Uppgiven beslutar han sig för att tömma en bägare med gift, men innan han hinner skrida till handling uppenbarar sig Djävulen för honom i form av den kvicke och cyniske Mefistofeles. Faust blir erbjuden en pakt: Mefistofeles ska tjäna Faust på jorden, men om Faust någonsin blir så nöjd att han vill stanna i ett ögonblick ska hans själ tillfalla Mefistofeles i evigheten. Johann Wolfgang von Goethes Faust betraktas som den tyskspråkiga litteraturens främsta verk. Dramat skrevs och reviderades under många år, med den första publicerade versionen 1790 och den slutliga 1829. Sedan dess har det adapterats till och inspirerat otaliga andra verk, och än i dag har Faust en otvetydig plats i den västerländska kulturens absoluta centrum. Här i Viktor Rydbergs klassiska översättning.

JOHANN WOLFGANG VON GOETHE [1749–1832] var en tysk författare, dramatiker, poet, kritiker, forskare, teaterdirektör och statsman. Han skrev flera framstående verk inom biologi och botanik. Till hans främsta skönlitterära verk hör Den unge Werthers lidanden [1774] och Faust [1790].

I volymen ingår nyöversättningar av Hamlet, Macbeth, Romeo och Julia, Richard II och III, och Titus Andronicus.

William Shakespeare är litteraturhistoriens centrum, den mest uppburna av alla författare. Ingen sägs ha skapat så mycket av så hög kvalitet. Hans dramer har lockat publik och läsare i fyra hundra år tack vare de fängslande intrigerna, de oförglömliga karaktärerna och det vackra bildspråket. Hur sant detta är kan envar konstatera när dramerna nu ges en modern och samtidigt klassisk svensk språkdräkt av Ulf Peter Hallberg.

Första bandet innehåller sex av Shakespeares tragedier. De handlar om personer som kämpar in i det sista mot en oundviklig undergång – eller om regenter som, liksom i vår tid, färgar skräcken röd, huvudlöst och maktfullkomligt.

Förord av Staffan Valdemar Holm, regissör, dramatiker och tidigare teaterchef.

De måste dö, och eftersom de måste dö

ska jag som fött dem döda dem.

Av de sjutton pjäser som finns bevarade av Euripides hand är Medea den mest spelade och älskade. Dramat hade premiär i Athen våren 431 f Kr och kretsar kring klassiska teman som svek, hämnd, utanförskap och vansinne. Flyktingens tvetydiga situation inför makten ges i Medeas gestalt en psykologisk och politisk tolkning som bevarat sin laddning genom århundradena. Men framför allt är det kanske som kvinno­porträtt Medea är oslagbar – hennes vrede och hämndbegär upphör aldrig att fascinera.

Denna nyutgåva av det klassiska dramat är översatt för scenen av Jan Stolpe och Agneta Pleijel, med förord och förklarande noter av Jan Stolpe.

Under belägringen av Aquileia, omgiven av krigiska markomanner och kvader, började den romerske kejsaren Marcus Aurelius skriva ned sina tankar. Resultatet blev denna odödliga samling reflexioner om hur man finner själslig styrka och därmed ett sätt att förhålla sig till världen, både utom och inom en själv.

I snart tvåtusen år har Marcus Aurelius Självbetraktelser inspirerat och hjälpt människor i livets alla skeden. Det är en tidlös text om moralen, livet och döden och många anser än idag att verket är ett av de allra främsta inom västerländsk litteratur.

Förord av Sven-Eric Liedman

Den hyllade nyöversättningen av Ingvar Björkeson. 

Den gudomliga komedin tillhör de klassiker som människor i alla tider känt igen sig själva och sin egen tid i. Dantes kraftfulla epos har blivit en del av vårt kulturarv på samma sätt som verk av Homeros och Shakespeare. När Ingvar Björkesons moderna översättning utgavs för första gången 1983 hyllades den av kritiker och läsare.

Inledning av Olof Lagercrantz.

Här presenteras Britt G. Hallqvists klassiska översättning i nyutgåva. Den har anpassats efter senare kritiska utgåvor av Faust. Ett omfattande förord av Thomas Steinfeld och ett efterord av Anne Pollok har inkluderats. Därtill har kommentarerna ut­ökats och reviderats. En översättning av Goethes text om Aristoteles Poetik och en kommentar till denna av Håkan Trygger ingår likaså. Detta är den hittills mest ambitiösa och omfattande utgåvan av Faust på svenska.

Den första delen av Johann Wolfgang von Goethes Faust utkom 1808 och den andra 1832. Verket är ett av världslitteraturens största, och Fausts vilja att nå kunskap – även om det innebär att han måste ingå en djävulspakt – är gränslös och har blivit synonym med människans kunskapshybris. Mefistofeles blir efter pakten Fausts tjänare och följeslagare, och äger både charm och humor. Det drygt tolvtusen rader långa dramat är inte bara berättelsen om Faust och hans kärlek till Margarete, det leker även med en rad genrer och litterära uttryck.

Den romerske poeten Ovidius Metamorfoser är en klassikernas klassiker. De tvåhundrafemtio myterna om gudars förvandlingsnummer, om vandringen från liv till död, om krig och fred, om Orfeus och Eurydike, Pyramus och Tisbe, Jupiter och Europa har inspirerat till ett stort antal senare odödliga verk: En midsommarnattsdröm och Romeo och Julia av William Shakespeare, målningar av Tizian, Caravaggio och Leonardo, nydiktningar av Yeats och Ted Hughes, för att bara nämna några.

Det brukar sägas att varje generation ska ha sin egen översättning av de riktigt stora klassikerna. Över femtio år har gått sedan en översättning av Metamorfoser kom ut, och Ingvar Björkeson är den rätte att ta sig an uppgiften, med kritikerrosade översättningar bakom sig som Dante, Homeros, Baudelaire och Vergilius.

Publius Ovidius Naso (43 f Kr–18 cirka e Kr) var en romersk poet under kejsar Augustus regeringstid, och skrev ett flertal berömda diktverk, bland annat Konsten att älska. Efter en skandal vid hovet blev han landsförvisad och dog i exil.

»Dostojevskij och ingen annan skapade den moderna prosan.« | James Joyce

»Jag är en sjuk man, en elak man, en frånstötande man.« Så inleds Fjodor Dostojevskijs klassiska roman Anteckningar från ett källarhål, första gången publicerad 1864. En bitter, isolerad före detta tjänsteman ut- gjuter sig över samtidens moraliska förflackning, över politik och filosofi som står lika mycket i strid med hans höga ideal som med hans hat mot människorna. När han slutligen lämnar sitt källarhål blir hans oförmåga att delta i världens teater bara ytterligare ett belägg för att han i själva verket är utvald och förpliktigad att säga sanningen. Kristusgestalt eller källartroll? Dostojevskijs roman ger inga entydiga svar. Dess tvetydiga absurditet kom att bli en avgörande impuls för det följande seklets existentialister. »Vad beträffar mig, så har jag ju i mitt liv bara dragit ut de yttersta konsekvenserna av det som ni inte ens vågar föra till hälften.« I svensk översättning av Cecilia Borelius ­Rohnström.

FJODOR DOSTOJEVSKIJ [1821-1881] är mästaren från S:t Petersburg, en av de största romanförfattarna genom tiderna. Hans mest inflytelserika verk är romanerna Brott och straff [1866], Idioten [1869], Onda andar [1872] och Bröderna Karamazov [1880].

Lukianos levde under det andra århundradet e.Kr. och är en av den antika litteraturens mest originella författare. Vem han egentligen var är inte klarlagt, men får vi tro några av berättarjagen i hans skrifter kom han från Samosata vid floden Eufrat i den romerska provinsen Syria. Efter en rekordkort provanställning som stenhuggarlärling i hemstaden genomgick han en högre utbildning i retorik och blev med tiden ryktbar i hela den grekisk-romerska världen för sin talekonst.

Retoriken och dess syster filosofin står också i centrum i Lukianos mångsidiga författarskap, som utgör en bred uppgörelse med tidens bildningsideal och intellektuella moden. I fiktiva tal, brev och dialoger behandlar han filosofiskolornas tomma löften, religionens avarter, litteraturens bigotteri och den allmänna mänskliga fåfängan – allt med en spefullhet och espri som nästan jämt är underhållande men som alltid har en allvarlig underton.

Nio av Lukianos mest kända skrifter föreligger här i översättning av Dimitrios Iordanoglou, som också skrivit ett förord och kommentarer till texterna.

Ett av den västerländska litteraturens storverk

Lev icke som om du hade tusen år framför dig.Döden svävar över dig. Så länge du ännu lever, så länge du ännu kan - var god!

Många mil från Rom, djupt indragen i krigen mot de germanska folken, började den romerska kejsaren Marcus Aurelius skriva ner sina tankar om tillvaron. Trots att texterna aldrig var avsedda att publiceras anses de ännu - nästan tvåtusen år senare - vara ett av den västerländska litteraturens största verk, och en av de främsta källorna till vår moderna förståelse av den stoiska filosofin.Uppdelad på tolv korta böcker låter Aurelius sina koncist formulerade, högst personliga funderingar förklara hur vi trots motgångar och lidande kan leva som goda människor, och hur vi genom att granska oss själva kan finna en väg som leder till mening och själslig tillfredsställelse. Ända sedan den skrevs har Självbetraktelser lästs och älskats av såväl världsledare som av de breda massorna. Här i översättning av Ellen Wester, reviderad av Vera Silverstolpe.

MARCUS AURELIUS [121-180] var en romersk kejsare och stoiker. Han var den sista av de fem kejsare som kommit att kallas »de fem goda kejsarna« och den sista att regera under den tvåhundra år långa fredsperioden Pax Romana. Det stoiska verket Självbetraktelser tillkom under de sista tio åren av hans liv.

»I väntan på Godot hör till de mest studerade, omskrivna, hyllade och upphöjda verken över huvud taget. Dramat blev själva ur-texten för scenisk innovation och existentiellt tänkande under andra halvan av 1900-talet.« | Christopher Isherwood, New York Times Vladimir

(Didi) och Estragon (Gogo) möts nära landsvägen, vid trädet. De delar en morot. Funderar över på om de ska hänga sig; väger för och emot. I väntan på Godot. Samuel Becketts I väntan på Godot [En attendant Godot, 1953] är den moderna dramatikens kanske mest revolutionerande pjäs, vars titel till och med blivit ett fast uttryck på många språk. I väntan på Godot - poetisk, drömlik, absurd - har ofta tolkats som en allegori över mänsklighetens outtröttliga jakt på mening, och som sådan är den outsinligt magisk och vacker. Becketts expressionistiska minimalism var inte endast banbrytande för scenen, utan fångade med precision världslägets stämning just efter andra världskriget. Här i svensk översättning av Magnus Hedlund

SAMUEL BECKETT föddes 1906 i Dublin av irländska föräldrar och var bosatt i Frankrike från 1938 till sin död. Han skrev fem romaner, men det var som dramatiker han vann världsberömmelse. 1969 tilldelades han Nobelpriset i litteratur.

1900-talets viktigaste drama i British Royal National Theatres omröstning 

»I väntan på Godot hör till de mest studerade, omskrivna, hyllade och upphöjda verken över huvud taget. Dramat blev själva ur-texten för scenisk innovation och existentiellt tänkande under andra halvan av 1900-talet.« | Christopher Isherwood, New York Times

»Ett av vår generations ädlaste och mest rörande verk.« | The Times 

»Ett av århundradets verkliga mästerverk.« | The New York Times

Sophögen i den gamla staden Oxyrhynchos i Egypten grävdes ut av brittiska arkeologer kring sekelskiftet 1900 och visade sig rymma enorma skatter: en halv miljon grekiska papyrustexter av väldigt olika karaktär. Utifrån de sextusen hittills dechiffrerade texterna har Karl Dunér gjort ett rikt och varierat urval som fördjupar vår bild av antikens liv. Översatta privatbrev blandas med tidigare okända dikter och dramer, besvärjelser med köpekontrakt, efterlysningar med obscena komediscener – man kommer rakt in i enskilda liv för tvåtusen år sen och möter poeter som man inte visste fanns.  

Sophögen i Oxyrhynchos innehåller också essäer av forskarna Ingela Nilsson, Denis M. Searby, Alexander Andrée och Paul Linjamaa. Här finns även ett flertal återgivningar av papyrus-fragment.

Efter tio års belägring av staden Ilion i Troja beger sig krigaren Odysseus - den mångförslagne - hemåt mot ön Ithaka, där hans hustru Penelope väntar, under ständig uppvaktning från friare som suktar efter hennes gunst och hans kungarike. Men vägen hem blir svår för Odysseus och hans män: tio år av irrfärder väntar, med strapatser och dödliga faror - lotusätare som lockar med evig glömska, våldsamma cykloper, förföriska nymfer och lockande men hotfulla sirener. Hemma på Ithaka gör sonen Telemachos allt för att freda sin mor, och Odysseus får in i det sista använda all sin list och förslagenhet.I svensk översättning av Erland Lagerlöf.

HOMEROS vet man ytterst lite om; mytbildningen har framställt honom som en blind skald och siare, men sannolikt kommer de verk som tillskrivs honom från en lång tradition av muntlig poesi. Odysséen dateras vanligen till det sena 700-talet f.Kr.

En av den västerländska kulturens grundtexter i ny utgåva  

Från ruinerna efter slaget vid Troja styr Aeneas sin flotta över Medelhavet, sökande efter ett nytt hem. Efter en mödosam och händelserik resa hamnar de i Latium på det italienska fastlandet, där ett långdraget krig bryter ut. När Aeneas och hans män slutligen står som segrare innebär det också att det öde gudarna förutsett nu har blivit beseglat: staden Rom ska grundas i deras fotspår och med Aeneas som anfader ska ett nytt folk uppstå - nobelt och modigt, känt över hela världen. Verigilius Aeneiden är starkt influerad av Illiaden och Odysséen, och syftet var att ge romarna ett nationalepos av samma storslagna magnitud som de Homeriska mästerverken. Verket skrevs under 20-talet före vår tidräkning och intar i dag en självklar plats som en av den västerländska kulturens viktigaste texter, en inspirationskälla till bland annat Dantes Den gudomliga komedin och Miltons Det förlorade paradiset. Här i svensk översättning av Johan Bergman.

VERGILIUS [70 f. Kr.-19 f. Kr.], född i Andes (Borgo Vergilio), var en romersk poet. Han anlände som ung till staden för att studera retorik, medicin och filosofi, och troligtvis är det under den tiden som hans första dikter kom att publiceras. Som författare har han gett upphov till tre av de mest kända verken inom den latinska litteraturen: Bucolica, Georgica och Aeneiden.

Goterna, de viktigaste folken i sammanhanget, hade kommit från floden Weichsels mynning och slagit sig ned i södra Ryssland, där de delades upp i ostrogoter (östgoter) och visigoter (västgoter). De senare gick på 370-talet över Donau, samt intog staden Rom år 410, för att därefter slå sig ned i Gallien (nu Frankrike) och bilda Västgoternas rike . År 476 lät den germanska kungen Odovakar avsätta Väst­roms siste kejsare, Augustulus, och utropa sig till Italiens kung. År 493 besegrades han dock av ostrogoternas kung Theoderik den Store, vars rike därefter bestod av Italien och norra Balkan. I Frankrike blev frankerna vid denna tid allt mäktigare. Östroms kejsar Justinianus I återerövrade bl. a. Italien från ostrogoterna år 552. Italien erövrades dock några år senare delvis av langobarderna, och andra folk gick från norr ned i Mellan- och Sydeuropa. Därmed var Västromerska riket blott historia.

Under 600-talet erövrade araberna Syrien, Palestina och Egypten. År 711 behärskade de hela Nordafrika. De härjade i Mindre Asien och grekiska övärlden, och försökte även erövra Byzantion. Östromerska rikets kamp mot araberna fortsatte under flera århundraden ända till Byzantions fall år 1453, det år som brukar betecknas som Östromerska rikets slut.

Prokopios, från Caesarea i Palestina, har av många betraktats som senantikens främste historiker. Han föddes omkring år 500 e.Kr. och dog 554 eller något senare. Han var således runt 27 år gammal när Justinianus, vars tid han skildrar, uppsteg på Östromerska rikets, det vill säga Byzantinska rikets, kejsartron år 527. Hans skrifter om de krig som kejsaren förde kallas Bella, vilket är det latinska ordet för Krigen . De krig han skriver om är tre till antalet, nämligen kriget mot perserna i öster (Bok 1-2), mot vandalerna i Nordafrika (Bok 3-4), och mot goterna i Italien (Bok 5-7). En åttonde bok är ett tillägg som behandlar händelser i olika delar av riket fram till år 554. Prokopios skildringar av dessa krig anses vara den främsta källan för vår kunskap om dem.

Under antiken nämndes Hesiodos i samma andetag som Homeros. Hans diktar­gärning ansågs vara av liknande rang och hans berömmelse vilar främst på två läro­dikter från senare hälften av 700-­talet f. Kr. Theogonin är en poetisk vision om hur universum uppkommit. Den är skriven på hexameter och och redogör för släktskapet mellan antikens gudar och hur dessa fick makten över kosmos. Verk och dagar handlar mer handfast om jorden, och är ett slags bondepraktika som lär ut hur jorden ska brukas, samtidigt som verket berättar om den historiskt-kosmologiska bakgrunden till människans existens.

Idag är verken högst aktuella, inte minst för att frågan om rättrådighet och arbetes värde är central. De tillkom under en brytningstid som präglades av politiska och sociala konflikter, där egoism och makt tycktes styra över rätt och lojalitet. Hesiodos bild av sin samtid och människolivets villkor är tämligen mörk.

Ingvar Björkeson har översatt och Sture Linnér har skrivit efterordet. Denna utgåva innehåller ett nytt förord av poeten Gustav Sjöberg.

Vid 32 års ålder drar sig Aurelius Augustinus tillbaka till den lilla romerska orten Cassiciacum utanför Milano. Han har just fattat beslutet att ge sig hän åt kristendomen, men är ännu inte döpt. Under vistelsen, som varar en höst och en vinter, skriver han Ensamtal, en dialog i två delar mellan Augustinus och Förnuftet - den förre en orolig, filosofiskt och retoriskt skolad sökare som brottas med sig själv, den senare en än hjälpsam, än tillrättavisande röst som tycks komma utifrån och inifrån på en och samma gång. Mellan dem utspelar sig ett samtal som är uppbyggligt underhållande.

Ensamtal intar en unik plats inte bara i Augustinus eget författarskap, utan i litteratur- och filosofihistorien generellt. Det är troligen den äldsta kända text där en författare gestaltar ett samtal med sin inre röst. Det faktiska ämnet för just det här samtalet må vara det filosofiska sökandet efter Gud, men den litterära formen får det samtidigt att öppna sig i många olika riktningar.

Denna första svenska översättning av Ensamtal är utförd av litteraturkritikern Rebecka Kärde, som också har skrivit kommentarer och ett efterord.

Odödliga dramer i klassisk svensk översättning

Nästan 2.500 år efter sin död, och trots endast sju dramer bevarade i sin helhet, räknas Sofokles fortfarande som en av historiens allra största dramatiker. I hans mest kända verk, de tre thebanska dramerna, skildras Kung Oidipus och de ofattbara olyckor som i generationer drabbar hans familj efter att han ovetande dödat sin far och gift sig med sin mor. I Ajas och Filoktetes står två av det trojanska krigets stora hjältar i centrum, medan Elektra och Kvinnorna i Trakis tidlöst och med en gripande inlevelse berättar om kvinnor som är villiga att offra sig själva för kärleken och den högre rättvisans skull.Redan Aristoteles lyfte fram Kung Oidipus som det närmaste ett fullbordat drama man kan komma. Sedan dess har den olycklige kungen växt till en central gestalt inom den västerländska kulturen, med ett öde vars symboliska kraft inte minst kommit att bli ett motiv inom den moderna psykologin. Denna utgåva innehåller samtliga Sofokles bevarade dramer, i svensk översättning av Emil Zilliacus och Johan Bergman.

SOFOKLES [497-406 f. Kr.], född i Kolonos i Attika, var en grekisk dramatiker. Tillsammans med Aischylos och Euripides är han en av de tre antika tragöder av vilka det finns verk bevarade. Som dramatiker var han redan under sin livstid en av de mest uppskattade och prisbelönta, med ett enormt inflytande över utvecklingen av det antika dramat.

Dante Alighieri (1265-1321) var en florentinsk poet och författare. Han tillhör världslitteraturens allra största. Gudomliga komedin är ett verk som präglat litteraturhistorien på ett närmast oöverskådligt sätt och har beundrats och lästs under 700 år.

Här föreligger verket i översättning av professor Ingemar Boström (1923-1994) i en interlinjär översättning med det italienska originalet parallellt med den svenska översättningen. Översättningen gjuter liv i Dante på ett sätt genom att ligga nära den dantska stilen. Det är en gudomlig komedi som aldrig tidigare setts på svenska.

Med ett förord av Daniel Pedersen och med rikliga filologiska och historiska kommentarer av översättaren.