Romantrilogin Molloy [1951], Malone dör [1951] och Den onämnbare [1953] brukar betraktas som Samuel Becketts viktigaste prosaverk. En svindlande undersökning av ett av människans äldsta älsklingsmotiv, ursprunget, men där all självkännedom avslöjas som illusion. Liksom karaktärerna krälar sig texten sakta men säkert fram mot sin logiska slutpunkt en värld där inga människor finns, inget medvetande. Trilogin hör till modernismens portalverk. Här samsas de tre romanerna i en och samma bok, i svensk översättning av Lill-Inger Eriksson och med ett förord av kritikern och litteraturforskaren Jesper Olsson.

SAMUEL BECKETT föddes 1906 i Dublin av irländska föräldrar och var bosatt i Frankrike från 1938 till sin död. 1969 belönades han med Nobelpriset i litteratur. 

»Jag skulle kunna gå i pension, binda fast mig vid en stol och ägna all min vakna tid åt Molloy, Malone dör och Den onämnbare.«  Jenny Tunedal, Aftonbladet

»Beckett äger en obönhörlig intellektuell uppriktighet och hans prosa har en naken, intrikat rytm som blir närmast hypnotisk.« | Time Magazine

»Beckett utmärks av en svårmotståndig kombination av gnäll och stoicism, misantropi och vardagsburleskt uppsluppen glädje. Det är kallt som satan och oväntat varmt, nästan tillmötesgående.« | Hallandsposten

»Beckett är ojämförlig, trollbindande... En seriös författare som har något allvarligt att säga om det mänskliga tillståndet.« | The New York Times

»Becketts trilogi är en litteratur som får tanken att svindla. Att som vuxen tillåtas tillträde till den existentiella zon där varje liten rörelse framstår som ny och outforskad är lika omtumlande som den första förälskelsen. Det går igenom hela nervsystemet.« Anna Hallberg, Dagens Nyheter 

»I väntan på Godot hör till de mest studerade, omskrivna, hyllade och upphöjda verken över huvud taget. Dramat blev själva ur-texten för scenisk innovation och existentiellt tänkande under andra halvan av 1900-talet.« | Christopher Isherwood, New York Times Vladimir

(Didi) och Estragon (Gogo) möts nära landsvägen, vid trädet. De delar en morot. Funderar över på om de ska hänga sig; väger för och emot. I väntan på Godot. Samuel Becketts I väntan på Godot [En attendant Godot, 1953] är den moderna dramatikens kanske mest revolutionerande pjäs, vars titel till och med blivit ett fast uttryck på många språk. I väntan på Godot - poetisk, drömlik, absurd - har ofta tolkats som en allegori över mänsklighetens outtröttliga jakt på mening, och som sådan är den outsinligt magisk och vacker. Becketts expressionistiska minimalism var inte endast banbrytande för scenen, utan fångade med precision världslägets stämning just efter andra världskriget. Här i svensk översättning av Magnus Hedlund

SAMUEL BECKETT föddes 1906 i Dublin av irländska föräldrar och var bosatt i Frankrike från 1938 till sin död. Han skrev fem romaner, men det var som dramatiker han vann världsberömmelse. 1969 tilldelades han Nobelpriset i litteratur.

1900-talets viktigaste drama i British Royal National Theatres omröstning 

»I väntan på Godot hör till de mest studerade, omskrivna, hyllade och upphöjda verken över huvud taget. Dramat blev själva ur-texten för scenisk innovation och existentiellt tänkande under andra halvan av 1900-talet.« | Christopher Isherwood, New York Times

»Ett av vår generations ädlaste och mest rörande verk.« | The Times 

»Ett av århundradets verkliga mästerverk.« | The New York Times

Samuel Beckett (1906-1989) skriver som tjugofyraåring denna studie över Marcel Proust. Han arbetar vid tiden som lärare i engelska vid École normale supérieure i Paris. Boken är en av de första studierna av Proust och har uppnått klassikerstatus. Både för att den utgör en originell läsning av Proust och för att den delvis förebådar hur Beckett i sitt eget författarskap genomlyser de mänskliga villkoren.

Erik Sandins översättning har inför denna utgåva reviderats av Daniel Pedersen. Filosofen Johan Sehlberg har skrivit efterord.

Romantrilogin Molloy [1951], Malone dör [1951] och Den onämnbare [1953] brukar betraktas som Samuel Becketts viktigaste prosaverk. En svindlande undersökning av ett av människans äldsta älsklingsmotiv, ursprunget, men där all självkännedom avslöjas som illusion. Liksom karaktärerna krälar sig texten sakta men säkert fram mot sin logiska slutpunkt en värld där inga människor finns, inget medvetande. Trilogin hör till modernismens portalverk. Här samsas de tre romanerna i en och samma bok, i svensk översättning av Lill-Inger Eriksson och med ett förord av kritikern och litteraturforskaren Jesper Olsson.

SAMUEL BECKETT föddes 1906 i Dublin av irländska föräldrar och var bosatt i Frankrike från 1938 till sin död. 1969 belönades han med Nobelpriset i litteratur. 

»Jag skulle kunna gå i pension, binda fast mig vid en stol och ägna all min vakna tid åt Molloy, Malone dör och Den onämnbare.«  Jenny Tunedal, Aftonbladet

»Beckett äger en obönhörlig intellektuell uppriktighet och hans prosa har en naken, intrikat rytm som blir närmast hypnotisk.« | Time Magazine

»Beckett utmärks av en svårmotståndig kombination av gnäll och stoicism, misantropi och vardagsburleskt uppsluppen glädje. Det är kallt som satan och oväntat varmt, nästan tillmötesgående.« | Hallandsposten

»Beckett är ojämförlig, trollbindande... En seriös författare som har något allvarligt att säga om det mänskliga tillståndet.« | The New York Times

»Becketts trilogi är en litteratur som får tanken att svindla. Att som vuxen tillåtas tillträde till den existentiella zon där varje liten rörelse framstår som ny och outforskad är lika omtumlande som den första förälskelsen. Det går igenom hela nervsystemet.« Anna Hallberg, Dagens Nyheter 

»I väntan på Godot hör till de mest studerade, omskrivna, hyllade och upphöjda verken över huvud taget. Dramat blev själva ur-texten för scenisk innovation och existentiellt tänkande under andra halvan av 1900-talet.« | Christopher Isherwood, New York Times Vladimir

(Didi) och Estragon (Gogo) möts nära landsvägen, vid trädet. De delar en morot. Funderar över på om de ska hänga sig; väger för och emot. I väntan på Godot. Samuel Becketts I väntan på Godot [En attendant Godot, 1953] är den moderna dramatikens kanske mest revolutionerande pjäs, vars titel till och med blivit ett fast uttryck på många språk. I väntan på Godot - poetisk, drömlik, absurd - har ofta tolkats som en allegori över mänsklighetens outtröttliga jakt på mening, och som sådan är den outsinligt magisk och vacker. Becketts expressionistiska minimalism var inte endast banbrytande för scenen, utan fångade med precision världslägets stämning just efter andra världskriget. Här i svensk översättning av Magnus Hedlund

SAMUEL BECKETT föddes 1906 i Dublin av irländska föräldrar och var bosatt i Frankrike från 1938 till sin död. Han skrev fem romaner, men det var som dramatiker han vann världsberömmelse. 1969 tilldelades han Nobelpriset i litteratur.

1900-talets viktigaste drama i British Royal National Theatres omröstning 

»I väntan på Godot hör till de mest studerade, omskrivna, hyllade och upphöjda verken över huvud taget. Dramat blev själva ur-texten för scenisk innovation och existentiellt tänkande under andra halvan av 1900-talet.« | Christopher Isherwood, New York Times

»Ett av vår generations ädlaste och mest rörande verk.« | The Times 

»Ett av århundradets verkliga mästerverk.« | The New York Times

Samuel Beckett (1906-1989) skriver som tjugofyraåring denna studie över Marcel Proust. Han arbetar vid tiden som lärare i engelska vid École normale supérieure i Paris. Boken är en av de första studierna av Proust och har uppnått klassikerstatus. Både för att den utgör en originell läsning av Proust och för att den delvis förebådar hur Beckett i sitt eget författarskap genomlyser de mänskliga villkoren.

Erik Sandins översättning har inför denna utgåva reviderats av Daniel Pedersen. Filosofen Johan Sehlberg har skrivit efterord.