Många mil från Rom, djupt indragen i krigen mot de germanska folken, började den romerska kejsaren Marcus Aurelius skriva ner sina tankar om tillvaron. Trots att texterna aldrig var avsedda att publiceras anses de ännu - nästan tvåtusen år senare - vara ett av den västerländska litteraturens största verk, och en av de främsta källorna till vår moderna förståelse av den stoiska filosofin.
Uppdelad på tolv korta böcker låter Aurelius sina koncist formulerade, högst personliga funderingar förklara hur vi trots motgångar och lidande kan leva som goda människor, och hur vi genom att granska oss själva kan finna en väg som leder till mening och själslig tillfredsställelse.
Ända sedan den skrevs har Självbetraktelser lästs och älskats av såväl världsledare som av de breda massorna. Här i översättning av Ellen Wester, reviderad av Vera Silverstolpe.

MARCUS AURELIUS [121-180] var en romersk kejsare och stoiker. Han var den sista av de fem kejsare som kommit att kallas »de fem goda kejsarna« och den sista att regera under den tvåhundra år långa fredsperioden Pax Romana. Det stoiska verket Självbetraktelser tillkom under de sista tio åren av hans liv.