Visar resultat för..."Nordic Academic Press"

Den som vill komma upp sig och bli någon att räkna med i samhällseliten måste röra sig i rätt kretsar. Nu på 2000-talet gäller det att synas i sociala medier och att mingla med många, gärna populära, personer. Under 1800-talet skulle man delta i sällskapslivet helst flera dagar i veckan och i lämpliga miljöer. Grunden i det sociala samlivet var att göra visit hos bekanta, och inom bourgeoisien var detta så viktigt att det länge prioriterades framför familjeaktiviteter och arbetets flit.

Historikern Kekke Stadin belyser visiternas roll för anseende och status och deras betydelse för den övre medelklassens självmedvetenhet. Hon ger exempel på hur olika typer av samkväm tog sig uttryck i praktiken. Stadin lyfter fram detaljerna i hela den kultur som omgärdade visiterna, som flott inredda bostäder, sättet att klä sig och umgås. Hur resonerade man kring socialt umgänge som verktyg i strävan efter en central roll i samhället?

I Att samverka i kris möter vi människor som i akuta krissituationer ställs inför olika samarbetsproblem och dilemman. Deras historier berättas i skönlitterär form och illustrerar inlevelsefullt mellanmänskligt samspel i krislägen. Berättelserna levandegör de efterföljande analyserna och teoretiskt förankrade resonemangen där författarna kartlägger och belyser problematik och trångmål som uppstår under kritiska omständigheter.

Stoffet i skildringarna är empiriskt material från verkliga situationer som terrordåd och skogsbränder, och författarna har lagt sig vinn om att på ett pedagogiskt sätt visa på de utmaningar som kan uppstå vid samverkan i krissituationer. De analyserar händelseförloppen med hjälp av forskningsrön och beskriver också det svenska förvaltningssystemets betydelse för respektive krissituation. På så vis får läsaren även med sig kunskaper om det svenska krisberedskapssystemet. Boken lämpar sig för studenter, yrkesverksamma och andra med intresse för krishantering, krisberedskap och samverkan.

I drygt två årtionden har svensk säkerhetspolitik och Sveriges militära försvar inriktats på att delta i internationella insatser, exempelvis i Afghanistan och f.d. Jugoslavien. Men sedan kriget i Georgien 2008 och oroligheterna på Krim 2014 har styrningen ändrats: idag är försvaret av det egna territoriet högsta prioritet. Men hur kan Sverige värnas militärt vilka möjligheter och begränsningar avgör om skölden ska fungera?

I en tematisk genomgång belyser en grupp experter förutsättningarna för väpnad strid i Östersjöområdet. Inledningen ger en överblick och ett historiskt perspektiv på tidigare aktiviteter kring Östersjön. Därefter skildras hur regionens särskilda förut­sättningar påverkar valen av strategi, operativt tänkande och taktik för mark­-, sjö-­ och luftstridskrafter och även vill­koren för logistiska funktioner. De medverkande är knutna till Försvarshögskolan som lärare och forskare, eller tidigare anställda i Försvarsmakten.

Kulturarv har blivit en alltmer politiserad fråga och väcker debatt om tillhörighet, inkludering och identitet, inte minst i relation till nationen. Samtidigt betonas kulturarvens betydelse i frågor som rör lärande, digitalisering, tillväxt, innovation och hållbarhet.

I denna antologi undersöker författarna samspelet mellan kulturarvspedagogik och politik inom olika delar av kulturarvssektorn såsom museer, arkiv, myndigheter och ideella föreningar där kulturarv ständigt politiseras. Här möts teoretiska perspektiv och praktiska erfarenheter i texter skrivna av forskare, pedagoger och yrkesverksamma inom sektorn.

Författarna visar hur kulturarvspedagogik fungerar både som metod och förhållningssätt och hur den pedagogiska verksamheten påverkas av politiska visioner och ekonomiska villkor. Syftet är att väcka engagemang och bidra till en fördjupad förståelse för kulturarvens roll i samhället i en tid präglad av stora förändringar och ideologiska motsättningar.

Medverkande: Charlotte Ahnlund Berg, Bodil Axelsson, Johanna Bartholdsson, Charlotte Engman, Marika Eriksson, Barbro Franckié, Anna Franzén Johnson, Lizette Gradén, Hedda Hammer, Julia Håkansson, Anders Högberg, Karl-Magnus Johansson, Carolina Jonsson Malm, Dick Kasperowski, Anna Ketola, Petter Larsson, Björn Magnusson Staaf, Stefan Nyzell, Anneli Rundström Karlsson, Karin Rydahl, Pia Sander, Eva Tegnhed, Elin von Unge, Gustav Wollentz, Ricky Wrentner.

Under kalla kriget bedrevs omfattande forskning för militära syften i Sverige. Den var synnerligen viktig för såväl försvaret som det civila samhället. Trots det är den militära forskningen nästan helt okänd idag.

Författarna till Det dolda universitetet visar att stora resurser satsades på militär forskning och att resultaten av dessa satsningar nådde långt utanför den militära sektorn. Militära projekt och forskare flyttade in i det civila forskningssystemet och i vitt skilda discipliner som fysik, datorteknik, statsvetenskap, psykologi och livsmedelsforskning.

Med sin studie ifrågasätter författarna den traditionella bilden av efterkrigstidens svenska forskningssystem en bild som inte speglar den stora andelen militära satsningar. Den militära forskningen utgjorde, menar skribenterna, i praktiken ett dolt universitet.

Medverkande: Eric Bergelin, Fredrik Bertilsson, Camilla Eriksson, Johan Gribbe, Thomas Kaiserfeld, Per Lundin, Julia Ravanis, Niklas Stenlås.

Allt fler strategiska frågor hopar sig i den offentliga sektorn och dessa fordrar samverkan över tradi­tionellt åtskilda sakområden. Fokusområden som exempelvis hållbar utveckling, folkhälsa och integrations­politik kräver helhetssatsningar och tvärsektoriell samordning för att nå uppsatta mål. Men hur ser det konkreta arbetet och förutsättningarna ut för de tjänstepersoner som arbetar med frågor som ska samordnas mellan de klassiska stuprörsorganisationerna? Vilka idéer finns om hur den offentliga sektorn kan och bör organiseras?

Genom intervjuer och insamlade reflektioner låter forskaren Petra Svensson tjänstepersoner i framförallt kommunala och regionala organisationer berätta hur de hanterar sin arbetssituation. Krockarna mellan tvärgående och vertikala system är frekventa, och skilda lösningar kan generera nya idéer och förhållningssätt till styrning. Författaren lyfter fram ett antal hållpunkter som kan diskuteras för att förenkla rutiner och förbättra resultaten av de tvärsektoriella ansträngningarna.

Boken är användbar för praktiker och forskare men är mat­nyttig även för studenter som läser ämnen med anknytning till offentlig förvaltning och organisation.

Sveriges tidigmoderna historia mellan 1500- och 1800-talen präglades av stora omkastningar av det politiska systemet. Olika regimer avlöste varandra, ibland under turbulenta former. Sverige har lyfts fram, först som en pionjär med en stark stat som organiserade en effektiv byråkrati som kunde finansiera militär expansion under 1500- och 1600-talen. Men senare har 1700-talets Sverige istället setts som ett exempel på tidiga demokratiska styrelseformer.

I Shifting regimes tar tre historiker ett helhetsgrepp på perioden 15381810. Hur och på vilka sätt påverkade de turbulenta regimskiftena Sveriges utveckling till en modern demokratisk stat? I boken ifrågasätter de den etablerade bilden av Sveriges historia som en kontinuerlig process karakteriserad av konsensus mellan de politiska aktörerna. Författarnas analys visar istället på en ojämn kamp mellan olika sociala grupper. Den ideala balansen mellan en stark statsmakt och ett organiserat samhälle visade sig vara svår, om inte omöjlig, att uppnå och förverkliga under den tidigmoderna perioden. De visar på att demokratiseringen av Sverige var en seglivat ryckig och svängig process ända in i modern tid.

Händelseförloppet mellan sekelskiftena 1300 och 1600 utgör en dramatisk brytningstid. Återupptäckten av den antika kulturen ställde den medeltida idévärlden på huvudet och synen på människan och hennes omvärld förändrades i grunden. Renässansens tongivande profiler stöpte om konsten och politiken helt, och upptäcktsresornas sjöfarare vidgade både rummet och tanken.

Med krutet och navigationskonsten lades grunden för européernas världsdominans, men också för storkrig. Mot epokens slutskede sprängde reformationen och boktryckarkonsten den enade kristenheten och släppte loss farliga idéer som så småningom skulle mynna ut i upplysning och en modern naturvetenskap.

Det har länge saknats en svensk idéhistorisk exposé över detta avgörande skifte. I Tänkandets odyssé tar Erland Sellberg, professor emeritus i idéhistoria, med läsaren på en svindlande tidsresa. Genom att väga in betydelsefulla innovationer på bägge sidor av sekelskiftet 1500 utmanar Sellberg den traditionella gränsdragningen mellan senmedeltid och tidigmodern tid, och riktar i stället ljuset på det idéhistoriska gränslandet däremellan. Den händelserika utveckling som Sellberg förmedlar kan fascinera såväl studerande som allmänintresserade läsare.

När Vasa bärgades 1961 uppenbarades en förlorad värld i svindlande detalj. Bland de mest märkvärdiga fynden fanns en mångfald rester av master och segel. Normalt ger skeppsvrak sparsamt med ledtrådar till hur deras skrov sett ut ovan vattenlinjen, men på Vasa fanns de lägre masterna, en myriad av block och taljor, hundratals meter rep, och mest iögonenfallande hela nio segel som överlevt skeppets tid under vatten.

De unika fynden utgör en enastående möjlighet att rekonstruera riggen i detalj och skapa en bild och förståelse av hur skeppen manövrerades och seglades under 1600-talet. Med sin segeltyp, rigg och navigationsinstrument skiljer sig Vasa helt från 1800-talets traditionella fullriggare, och artefakterna från Vasa ger en levande bild av sjömannaskap under de stora segelskutornas århundraden. 

Denna första del av Vasa II Rigging and sailing a Swedish warship of 1628 berättar om de över tusen olika föremål av trä, metall och tyg delar som sammantaget är den mest kompletta rigg som överlevt sedan före sekelskiftet 1800. De har givit förutsättningarna för den livfulla rekonstruktionen och iscensättningen av segelverket och sjöegenskaperna hos det kraftfulla krigsskepp från 1628 som Vasa är.

I juni 1522 seglade ett antal inhyrda fartyg från Lübeck in i Slätbaken i Östergötland. Deras ankomst blev startskottet för den statliga svenska örlogsflottan. Under de 500 år som gått sedan dess har flottan verkat under de mest ombytliga förhållanden. Teknikskiften och föränderliga politiska landskap har tvingat fram anpassningar till ständigt nya förutsättningar.

I den här boken följer vi den svenska flottans utveckling över seklerna ­ en berättelse om fartyg och besättningar i krig och i fred. Här skildras såväl klassiska sjöslag som konvojer, transporter och patrulleringar. Fartygstyper passerar revy: linjeskepp, monitorer, ubåtar och kustkorvetter. Alla utgör de sin tids svar på hur sjökrig förs mest effektivt. Berättelsen inrymmer även de människor som levt och verkat inom flottan som befäl, sjömän, varvsarbetare, lotsar eller kartografer och även deras familjemedlemmar.

Sjömakt och sjöfolk är den första skildringen sedan 1940-talet av den svenska örlogsflottans historia och baseras på omfattande ny forskning. Stoffet återges livfullt av historikerna AnnaSara Hammar och Lars Ericson Wolke, båda med djup kunskap i marin historia.

De dramatiska fältslagen under tidigmodern tid har helt dominerat historieskrivningen om krig. Men det var dock mindre skärmytslingar som i hög präglade de karolinska soldaternas och officerarnas vardag. I vilka sammanhang uppstod dessa strider och vem deltog i dem? 

I Det lilla kriget granskar historikern Magnus  Perlestam de vanligaste missionerna och aktörerna i det lilla kriget under framför allt de polsk-litauiska och ryska fälttågen åren 1702-1709. I fokus står de enskilda uppdragen kommenderingarna vid arméns marsch mot sina fältläger och kvarter, eller vid indrivning av proviant och foder. 

Det lilla kriget är dock en term som täcker allt ifrån attacker mot svensk trupp eller rekognoserande uppdrag som råkar ut för fiendepatruller, till bränning av motståndarläger, och Perlestam belyser även de åtgärder som, i norm och praxis, vidtogs för att förhindra eller mildra dessa 

Kometer, norrsken, jordbävningar, drakar, missbildningar och andra märkligheter ofta uppfattades de som så kallade järtecken som varslade om kommande olyckor.

I sin 400 sidor långa bok från 1500-talets andra hälft beskriver kyrkoherden Joen Petri Klint i ord och bild dessa bisarra tecken, deras uppkomst och betydelser. Han försöker finna sambandet mellan dem och efterföljande händelser såsom Johan III:s död och slaget vid Stångebro. Intresset för järtecken delade Klint med sin omvärld, inte minst med det lutherska prästerskapet i Europa. Naturfenomen betraktades av de flesta som en reaktion från Gud på människornas synder i värsta fall ett tecken på den annalkande apokalypsen.

I Järtecken analyserar historikern Sofia Gustafsson Klints tidigare förbisedda järteckenbok i ljuset av tidens lutherska föreställningsvärld. Varför skrev Klint boken och hur typiska var berättelserna i boken för sin tid?

I Från barnrikehus till sociala hyreskontrakt belyser Micael Nilsson den svenska bostadspolitikens historia med fokus på hushållen med sämst ekonomi: de som inte klarar en vanlig hyra. Studien är den första i sitt slag och utgör en unik analys som kopplar samman de socialpolitiska vägvalen och den framväxande välfärdsstaten med hur bostadspolitiken utformats för invånarna med minst resurser.

Granskningen startar i 1930-talets satsningar på öronmärkta bostäder åt mindre bemedlade barnfamiljer, och lyfter sedan fram 1940- och 1950-talens selektiva bostadsstöd nära besläktat med dagens social housing. Senare tar välfärdsstatens principer över och på 1980-talet kommer de sociala hyreskontrakten i bruk.

Micael Nilsson, sakkunnig vid Boverket, bidrar med ny kunskap om kommunernas roll i den sociala bostadsförsörjningen och pekar på hur kommunernas socialtjänst i brist på andra stöd fått en nyckelroll i den sociala bostadspolitiken. Han klarlägger att de fattigaste hushållen varken idag eller historiskt har blivit hjälpta av bostadsstöden på det sätt som nutidens debattörer och berättelser ger intryck av.

De enda historiska källor som finns tillgängliga om romer och resande i Sverige är äldre texter som nästan uteslutande är skrivna utifrån majoritetssamhällets synvinkel. Källorna är ofta ensidiga, fyllda av fördomar och missuppfattningar och innehållet kan uppfattas som smärtsamt och sårande. För att kunna skriva om romsk och svensk historia kan dessa dokument ändå innehålla viktig och användbar information.

I Ett lapptäcke av källor undersöker Lotta Fernstål och Charlotte Hyltén-Cavallius äldre samlingar och sätter fokus på insamlarna. De granskar kritiskt materialens tillkomst och användandet av dem, och belyser därmed den kulturarvsproduktion som samlingarna är en del av. Författarna lyfter även fram nytt, tidigare förbigånget källmaterial i vilka romer och resande själva berättar om sina liv och livsvillkor detta i dialog med insamlarna vid arkiven i en inspelning från 1950-talets Småland och i två nedtecknade levnadsberättelser.

Författarna gör närläsningar och kontextualiserande studier av arkivmaterial vid bland annat Institutet för språk och folkminnen och Nordiska museet samt i viss mån föremål ur museisamlingar. Arbetet är teoretiskt förankrat i forskningsfälten Romani studies, kritiska kulturarvsstudier, arkivstudier och folkloristik med inriktning mot frågor om kunskapsproduktion och insamling.

Vid 1800-talets början bestämde sig en grupp aristokratiska politiker och hovmän med Adolf Ludvig Stjerneld i spetsen för att skapa en nationell svensk historia för den nya och krympta stat som kvarstod efter Napoleonkrigen. De ville lyfta fram en stolt och samlande skildring av Sveriges förflutna och etablerade därför verksamheter som Statens porträttgalleri på Gripsholms slott och Kungliga samfundet för utgivande av handskrifter rörande Skandinaviens historia. De drev även sina idéer genom andra inflytelserika institutioner som universiteten och de kungliga akademierna.

Privat beställde de konstverk med fosterländska motiv och samlade in historiska dokument och föremål som kunde berätta om historiska tilldragelser. Med sina insatser och genom att stödja yngre forskare, författare och konstnärer kom de att lägga grunderna till svensk historievetenskap och arkeologi. Deras arbete satte djupa spår i svensk historieskrivning och skildringar i litteratur och konst under de 200 åren som följt.

Länge har det saknats en handbok som ger en överblick över det rika historiska källmaterial som finns i våra svenska arkiv. I tidigare böcker har fokus legat på ett område eller delar av det arkivmaterial som finns att tillgå. Äntligen kommer här en översikt som visar vilken generös resurs våra ovärderliga arkiv är och tar ett grepp om skilda ämnesområden och vilka material som återfinns i olika arkiv.

Historikern och arkivarien Claes Westling riktar sig till alla med ett intresse för historisk forskning, lärare och studenter på alla nivåer, journalister, arkeologer, kulturarbetare samt släkt- och hembygdsforskare. Författarens ambition är att boken ska vara ett stöd för dem som redan använder våra arkiv men också att tjäna som en inspiration och bjuda in nya användare. Det blir allt vanligare att arkivforskning bedrivs uteslutande digitalt med hjälp av de arkiv som finns tillgängliga på internet, men en överväldigande stor del av våra historiska arkiv finns endast i form av pergament och papper en slumrande skatt som bara väntar på att upptäckas.

Svensk konsthistoria som ämne har varit i ständig förändring och expansion sedan de första professurerna i konsthistoria inrättades för drygt hundra år sedan. Konstmuseiväsendet utvecklades parallellt med den vetenskapliga grenen och gick från ett enda Nationalmuseum i Stockholm till flera regionala och lokala museer med konsten i blickpunkten som objekt och upplevelse.

I denna volym den första översikten på mer än tjugo år fördjupar sig skribenterna inte bara i förståelsen för ämnets tidiga formering utan undersöker ämnets nuvarande identitet och utveckling. De medverkande ger exempel på hur konstvetenskaplig forskning och undervisning bedrivits på lärosätena men också i helt andra miljöer som Svenska Institutet i Rom, Nationalmuseum eller Skissernas museum. Bokens 24 författare tillhör alla olika institutioner, forskningsfält och generationer och ger en mångfacetterad bild av det förflutna och det kommande.

Medverkande: Fred Andersson, Lars Berggren, Hans-Olof Boström, Hedvig Brander Jonsson, Claes Caldenby, Anders Dahlgren, Johan Eriksson, Linda Fagerström, Cecilia Hildeman Sjölin, Britt-Inger Johansson, Charlotta Krispinsson, Max Liljefors, Rebecka Millhagen Adelswärd, Anna Orrghen, Christina Pech, Ludwig Qvarnström, Henrik Ranby, Johanna Rosenqvist, Hans T. Sternudd, Gary Svensson, Solfrid Söderlind, Astrid von Rosen, Margareta Wallin Wictorin, Ola Wetterberg

I 1900-talets slutskede började man i Sverige, liksom på andra håll, diskutera huruvida samhället befann sig i en genomgripande omvandling där den industriella ordning som definierat moderniteten skulle bli ett minne blott. Ett av begreppen som cirkulerade och på många sätt karakteriserade det föreställda epokskiftet var "kunskapssamhället", en abstraktion som kom att attrahera såväl politiker som akademiker under seklets sista decennier.

I denna tvärvetenskapliga antologi undersöker en grupp forskare hur kunskapssamhället som idé gjordes till referenspunkt. Den skulle ge mening till nya samhällsvisioner som debatterades och iscensattes på vitt skilda arenor – alltifrån utbildningssektorn till institutioner för kommunikation och kultur.

Författarna bidrar med ny kunskap om det sena 1900- och tidiga 2000-talets samhällsutveckling och tankeströmningar. Boken ger även perspektiv på vår egen samtid vars framtid tycks mer oförutsägbar än någonsin.

Legofolket - de som senare kom att kallas tjänstefolk, drängar och pigor - var under lång tid den helt dominerande arbetskraften i Sverige. Från 1200-talet framåt var att tjäna vid gods och gårdar det vanligaste sättet att försörja sig. Fattiga människor kunde nämligen med stöd av lagen tvingas till arbete för en husbonde. Legofolkssystemet ersatte på det viset träldomen i Sverige.

I Från trälar till tjänstefolk skildrar historikern Martin Andersson hur regleringarna av legofolkets arbetsvillkor gradvis hårdnade. Arbetstvånget skärptes med hot om hårda straff och tvångsutskrivning till armén. Pålagor om sänkningar av lönen utfärdades medan arbetarnas möjligheter till annan försörjning blockerades. Husbondens rätt att använda våld utökades medan de anställdas plikt att lyda stärktes.

Vid slutet av 1500-talet arbetade de flesta drängar och pigor på gods eller hos rika bönder - de hade minimala möjligheter att själva kunna erövra en husbondes roll. Med studier av ett rikt material av landskapslagar, rättegångsprotokoll och böteslängder, kungliga brev och handböcker för godsägare skildrar författaren ingående legofolkets vardagsliv - ett liv präglat av rättsosäkerhet, tvång och fattigdom.

Nils Flyg och Sven Olov Lindholm var under 1930- och 40-talen ledare för två skilda politiska partier i Sverige. Flyg var kommunist och Lindholm nationalsocialist. Under sina respektive liv kom de båda dock att göra uppseendeväckande ideologiska förflyttningar. Flyg styrde från det sena 1930-talet och framåt sitt parti i armarna på den tyska nazismen. Lindholm å andra sidan blev småningom FNL-demonstrant och fredsaktivist och förkunnade att han röstade på Vänsterpartiet kommunisterna. Kommunisten Flyg blev alltså nazist, medan nazisten Lindholm blev kommunist.

I Renegater analyserar och jämför historikern Johan Stenfeldt dessa mäns individuella ideologiska utveckling. Vilka likheter i tankesätt står att finna? Och var uppstår skiljelinjerna? Även om symmetrin i det svenska fallet är unik har liknande politiska ståndpunktsbyten och uppbrott kunnat ses också på andra håll i Europa under 1900-talet. Hur förhåller sig Flygs och Lindholms avhopp till andra renegaters? Kanske representerar de svenska fallen i själva verket en fast punkt i en föränderlig omvärld?

Vad händer på våra arbetsplatser när vårt samhälle blir alltmer ojämlikt?

Inom flera sektorer av arbetslivet vittnar utlandsfödda lönearbetare om svårigheter rasistiska kunder eller vårdtagare, gliringar från kollegor, omotiverade löneskillnader och höga krav på svenskkunskaper medan mångspråkighet inte är meriterande.

I Ojämlika arbetsplatser lyfter 22 forskare från olika samhällsvetenskapliga discipliner fram de många former av ojämlikhet som återfinns på svenska arbetsplatser. Författarna belyser också klass- och genusbaserade orättvisor och hur olika maktordningar samverkar och förstärker varandra. Med sina skildringar av rasifierad ojämlikhet på olika arbetsplatser är boken den första i sitt slag i Sverige, och den innehåller även bidrag som ger internationella och historiska perspektiv.

Genom beskrivningar och analys av ett alltmer ojämlikt förvärvsliv tar sig författarna an en högst aktuell och central samhällelig utmaning. Hur kan strukturell ojämlikhet och diskriminering motverkas? Vilka arbetssätt kan leda till ett mer inkluderande och jämlikt arbetsliv?

Äntligen en grundbok i genusvetenskapliga forskningsmetoder på svenska! Med förankring i genusvetenskapens tvärvetenskapliga karaktär synliggör denna antologi det genusvetenskapliga områdets bredd och djup med kortfattade och pedagogiska exempel från olika fält.

Boken inleds med en presentation av genusvetenskapliga nyckelbegrepp som intersektionalitet, reflexivitet, situering och skala som alla ger viktiga metodologiska verktyg i forskningsprocessen. Även analytiska förhållningssätt med betydelse för metodologi diskuteras exempelvis vad queer, trans eller transnationell feministisk forskning innebär.

I bokens andra del står det praktiska hantverket i fokus. Här presenteras metoder för både materialinsamling och analys. Etnografiska metoder, intervjutekniker, aktions- och arkivforskning, diskurs- och dokumentanalys, kollektivt minnesarbete, muntlig historia, statistisk analys, narrativ metod, visuella och litteraturvetenskapliga analysmetoder samt digital etnografi finns alla med.

Bokens delar och enskilda kapitel kan läsas oberoende av varandra och läsaren får en tillgänglig introduktion till genusvetenskapliga arbetssätt, begrepp, debatter och forskningsmetoder med utgångspunkt i exempel från författarnas egen forskning.

Medverkande: Linn Alenius Wallin, Terese Anving, Signe Bremer, Andrés Brink Pinto, Scott Burnett, Ulrika Dahl, Mia Eriksson, Yasmin Gunaratnam, Kristin Järvstad, Sara Kauko, Onur Kilic, Agata Kochaniewicz, Marta Kolankiewicz, Mia Liinason, Kristin Linderoth, Diana Mulinari, Anna Olovsdotter Lööv, Ann Phoenix, Vasna Ramasar, Riya Raphael, Julia Rönnbäck, Maja Sager, Irina Schmitt, Rebecca Selberg, Ellen Suneson, Emma Söderman, Maria Wemrell. Översättningar av Anna Holmqvist.

1868 utkom premiärupplagan av Läsebok för folkskolan, som var en av de första massproducerade svenska läroböckerna. Den fick ett snabbt genomslag och användes i undervisningen på folkskolor, läroverk, lärarseminarier och folkhögskolor. Med hjälp av Folkskolans Läsebok som den också ofta benämndes skulle barn och ungdomar lära sig läsa och skriva på modersmålet samt inhämta det mest centrala vad gäller moraliska värderingar och tänkesätt, nationell identitet och geografi, kultur och historia, naturvetenskaplig elementa samt om världen utanför Sverige.

Kort sagt skulle Läsebok för folkskolan forma och utbilda Sveriges unga invånare under en tid kännetecknad av massnationalism, kritik mot Svenska kyrkan, industrialisering, skolpedagogiska reformer och kamp om utökade politiska, sociala och ekonomiska rättigheter. Denna bok handlar om just detta, det vill säga om hur Folkskolans Läsebok under det sena 1800- och tidiga 1900-talet utgjorde ett nationellt bildningsverktyg då motsättningarna mellan ett undersåte- och medborgar-Sverige alltmer ställdes på sin spets.

Den huvudsakliga forskningsfåran i antikvetenskap är präglad av en teoretisk empirism där den egna observationen och bearbetningen av källmaterial betraktas som kärnan i verksamheten. Traditionell antikhistoria karaktäriseras samtidigt av en objektivitet som kan påstås fordra att den aktive forskaren minimerar sin egen påverkan på forskningsprocessen.

I Från Homeros till Rom granskar Johannes Siapkas specifika forskningsfält, exempelvis de struktur-, biografi- eller händelseorienterade. Han konstaterar att traditionell antikhistoria oavsett fält är präglad av ensidiga diskussioner av källkritik och stannar av i en förlamande objektivitet. Genom att peka på konkreta exempel i forskningens uttryck visar Siapkas på disciplinens tillkortakommanden och poängterar att densamma trots allt baseras på teoretiska fundament. Siapkas menar därför att den gängse typen av teorilös forskning formas av sin egen situering och därmed lider av avsnävad kontext. Med sin bok vill författaren problematisera och väcka diskussion kring de begränsningar som frånvaron av teoretisk navigering medför.

Från Homeros till Rom utgör den första delen av volym 3 i Johannes Siapkas omfattande bokserie om antikvetenskapens teorier.