Eva Silvén - Böcker

Nordiska museets samiska samlingar har en lång och sammansatt historia. I blickfånget för den här studien står perioden 193070, en tid av modernisering, samisk mobilisering, statligt förmyndarskap och rasism i både politisk och vetenskaplig dräkt. Under samma tid blev intendenten vid museet, Ernst Manker, Sveriges då mest produktive skildrare och samlare av samisk kulturhistoria.  Friktion är en forskarbiografi. Här möter läsaren en individ såväl i sin samtid som i ljuset av en bredare vetenskaplig problematik. Hur museer väljer att framställa samer och andra urfolk visar sig få betydelse på både kort och lång sikt genom de samlingar som skapas och överförs mellan generationer.  Bokens fotografier, föremål och dokument är en del av det samiska kulturarvet och bildar basen för författarens analys. Men vems blick, vems röst och vems berättelse är det egentligen som hörs och syns? Det är frågor som ställs inom postkolonial forskning, urfolksstudier och kritisk museologi, som tillsammans utgör den här studiens vetenskapliga sammanhang.

Fältarbete är en grundläggande och ofta använd metod inom etnologisk forskning. Den som ska utföra en undersökning ställs inför flera frågor. Hur förbereder jag fältarbetet? Vilka metoder är lämpliga? Vilken är min egen roll ute i fält? Hur gör man intervjuer och observationer? Kan Internet och arkivmaterial inkluderas i fältarbete? I den här boken ges en utförlig beskrivning av det etnologiska fältarbetets grunder. Inledningsvis redogör författarna för generella utgångspunkter och ramar vid ett fältarbete. Därefter följer en rad kapitel som enskilt fokuserar olika tekniker och metoder såsom intervjuer, observation samt fotografi och film. I denna grundligt omarbetade och utökade utgåva har det tillkommit tre nyskrivna kapitel; ett om Internet, ett om arkiv och ett om analyser baserade på fältmaterial.Etnologiskt fältarbete är en både tankeväckande och handfast lärobok som vänder sig till studenter på grundnivå i etnologi och angränsande ämnen.

Historiemedvetandet har skiftat mellan olika tider beroende på sociala, ekonomiska, politiska och teknologiska villkor. Dessa skiften har sin grund i olika historiografiska praktiker, minnestekniker och minnesfunktioner, och historiografin och minnet måste därmed själva historiseras. För att förstå historiemedvetandets förändringar blir det därför avgörande att undersöka vilka medier, tekniker och historiografiska praktiker som har använts för att göra en plats meningsfull genom att tilldela den en historia och därmed göra den minnesbärande. På så sätt kan platsen betecknas som ett monument, ett kulturarv eller en minnesinstitution och därmed skiljas från andra platser. Monumentet och dess gränsdragningar är centrala i hela den västliga estetiken, från skulpturens sockel till måleriets ram, men också i religiösa praktiker, inom institutioner som museet samt i hemmet. Dessa tekniker och praktiker för minnes- och historieproduktion är ofta omdebatterade och sociala, ekonomiska, politiska och teknologiska villkor skapar både möjligheter och sätter gränser för historiemedvetandet under en viss epok så även vår egen. I "Minne, medier och materialitet", som är den tredje fristående delen i trebandsverket "Historiens hemvist", fokuserar fjorton forskare på minnespolitiska och historiografiska implikationer och mediala praktiker. De utgår från museer, arkiv, litterära och konstnärliga gestaltningar, liksom från rymden, i sina försök att tydliggöra de historiografiska praktikernas påverkan på vårt historiemedvetande och således på vårt sätt att minnas och förstå medier, platser och föremål som minnesbärande "monument". Volymen är redigerad av Johan Hegardt, docent i arkeologi och forskare vid Institutionen för kultur och lärande, Södertörns högskola, och Trond Lundemo, docent i filmvetenskap vid Institutionen för mediestudier, Stockholms universitet, båda knutna till forskningsprogrammet "Tid, minne, representation".