Visar resultat för..."Nirstedt/litteratur"

Den misslyckade dokumentärfilmaren Sanna får i uppdrag att göra en film om bandy. Men uppdragsgivarna kan inte enas om filmens inriktning och tvingar in henne i ett allt märkligare spel om vem som ska få utforma berättelsen – den nostalgiske reaktionären eller den marknadskramande reformivraren. Samtidigt distraheras hon gång på gång av ett besynnerligt följe med festprissar som kuskar runt mellan landets bandybanor i en utrangerad färdtjänstbil och som snart ska få henne att tappa kontrollen också över sin egen berättelse.

Bandy Futura är en absurd roman om en absurd verklighet, där likriktning och uppgivenhet bara kan bemötas med gin, Trocadero och stora mängder bandy.

Nils Håkanson är författare och översättare, uppvuxen i Uppsala och hängiven Siriussupporter. Hans senaste bok var Tung metall (2023), en bok om hårdrock med självbiografiska inslag. Dolda gudar: en bok om allt som inte går förlorat i en översättning belönades med Augustpriset för bästa fackbok 2021.

"Bandy Futura är en ovanligt lyckad roman. Hoppfull och varm, hela tiden underhållande [. . .] Vår tid låter sig ledigt filtreras genom snudd på allt, inte minst bandy." Fredrik Sjöberg, SvD.

"Texten slår vida lovar runt sitt ämne – Håkanson skrinnar varv efter varv på isrinken, tills bandyn som han cirkulerar kring upphör att vara ett banalt tidsfördriv på utdöende och förvandlas till en mångtydig symbolisk protest mot det rådande. Det vill säga, romanen lyckas." Samuel Levander, DN.

"Håkanson skriver med lätt hand, lika energiskt som positivt och med känsla för utomhusarenornas skönhet, och det folkliga engagemanget [. . .] Bandy Futura växer till att handla om motstånd, om att försvara upplevelsen och gemenskapen." Ulrika Stahre, Aftonbladet.

"Att ett av årets stora lyckopiller till romaner skulle handla om sporten bandy fanns knappast på någons bingokort för 2026 – men här är vi, några dagar in, och det har redan hänt. För Gud, vad härlig den här boken är." Theodor Stig-Matz, Dagens ETC.

"Håkanson har såväl ordförrådet som den rätta knycken och kontakten med tillvarons helveteslager. Med tillräcklig stuns i formen behövs inte alltid blytungt innehåll." Maria Montelius, GP.

"Så min prognos lyder: dåliga utsikter för bandyn, lysande för den svenska romankonsten, som tillåter sig sådana här eleganta utfärder på den halaste av isar." Björn Kohlström, Bernur.

Under åren kring 1980 inleder Agneta Stark och Sven Lindqvist en kärleksrelation med förhinder. Han är redan gift och hon har andra historier. Men även under perioder då de avstår från att ses skriver de brev, ibland flera gånger om dagen, och slutligen förenas de ändå och lever som livskamrater i fyra decennier. Deras intensiva brevväxling rymmer allt, från dagspolitik, litteratur och arbete till kärleksjoller, förebråelser, erotik och - framför allt - »en särskild närhet«, en gemenskap som tycks överleva vad som helst. Under dessa år genomgår Sven Lindqvists författarskap också en drastisk förändring. Efter samhällsengagerade böcker om såväl jordbruk i Latinamerika som demokrati på arbetsplatsen inleder han en inre resa och skriver i tät följd En älskares dagbok och En gift mans dagbok.

Agneta Stark, född 1946 i Stockholm, är en svensk feministisk ekonomiforskare, författare och samhällsdebattör som mellan 2004 och 2010 var rektor vid Högskolan Dalarna. Hon har skrivit krönikor i Svenska Dagbladet och Dagens Arbete, är nu vass och uppskattad krönikör i Dagens ETC och föreläser om ekonomi och samhällsfrågor i jämställdhetsperspektiv.

"Årets mest romantiska bok, århundradets mest romantiska brevväxling? Jag avundas alla som har denna otroliga läsupplevelse framför sig." Valerie Kyeyune Backström, Expressen.

"Mellan bokens pärmar lever tidens intellektuella debatt upp på nytt, i intimare och uppriktigare skrud [. . .] Lindqvist och Stark ägnar sig åt varandra och åt världen med ett närmast hypnotiskt allvar. Deras brevkonst består av en särskild form av uppmärksamhet - ett outtröttligt koncentrerat betraktande och formulerande av allt som omger dem." Samuel Levander, DN. 

". . . denna underbara brevsamling." Thomas Götselius, Expressen.

"Det är fantastisk läsning som hade blivit outhärdlig och pinsam om de inte vore sådana briljanta skribenter [. . .] Boken visar hur vacker kärleken är, och hänsynslöst egoistisk, grym och självutplånande." Peter Kadhammar, Aftonbladet.

". . . boken är en dans utförd av två jämnstarka partners som ömsom för och följer [. . .] Det hela är, helt enkelt, väldigt sexigt och romantiskt." Karin Pettersson, Aftonbladet.

"Man läser boken helt motståndslöst, och jag älskar den förbehållslöst [. . .] ja, det är privat, men också: ja, det är litterärt, i en ekvation som inte borde gå ihop." Björn Kohlström, Bernur.

"Efterhand suddas även stil­skillnaderna ut. Språket blir ett språk, med gemensam syntax, endemisk för deras brevväxling. Referenserna är efter ett tag så inarbetade, så väletablerade, att det räcker med blott ett ord eller en anspelning för att båda (och deras läsare) ska förstå vad som avses. " Henrik Sahl Johansson, SvD

"Vänsterns nya fixstjärna." SvD.

Inför klimatkrisen blir Karl Marx ekologiska kritik mer relevant än någonsin. Den japanska forskaren Kohei Saito visar varför marxister under 1900-talet mestadels bortsåg från Marx idéer om ekologi och hur livet under antropocen – människans tidsålder – slutligen får dem att finna sin verkan. Utifrån nytt material som publicerats i Karl Marx och Friedrich Engels samlade verk presenterar Saito en helt ny sida av Marx alternativ till det kapitalistiska samhället och föreställningen om tillväxt. Denna radikala nytolkning av den sene Marx gjuter nytt liv i debatten om förhållandet mellan människa och planet, samhälle och natur, rovdrift och klimatapokalyps.

Kohei Saito (född 1987) är en japansk filosof, verksam vid University of Tokyo. Han var medredaktör för volym 18 i Marx-Engels-Gesamtausgabe, ett arbete som också utgjorde en avhandling vid Humboldtuniversitetet i Berlin 2017. År 2021 gav han ut boken Capital in the Anthropocene, som startade en våg av marxistiskt tänkande hos yngre japaner och sålde en halv miljon exemplar i hemlandet. Marx i antropocen utkom 2023 och blir Saitos första bok i svensk översättning.

". . . ett glasklart manifest tar form som parar ihop det röda och det gröna." Göran Greider, Aftonbladet.

"Vi agerar så totalt irrationellt nu. De som inser det måste tänka tvärs emot allt vad som räknas som rimligt." Nina Björk, DN.

Juni 1940: Hitlers Wehrmacht har besegrat Frankrike. Gestapo letar efter Heinrich Mann och Franz Werfel, Hannah Arendt, Lion Feuchtwanger och otaliga andra tyska författare som har flytt till Frankrike sedan maktövertagandet 1933. Amerikanen Varian Fry kommer till Marseille för att rädda så många som möjligt.                      

Det är ett dramatiskt år i den tyska litteraturhistorien. I Nice lyssnar Heinrich Mann på radionyheter medan bomblarmen ljuder. Anna Seghers flyr med sina barn till fots från Paris. Lion Feuchtwanger sitter i ett franskt interneringsläger, medan SS-trupper rycker närmare. Alla kommer de slutligen till Marseille. Här lämnar Walter Benjamin ifrån sig sin nya essä till Hannah Arendt innan han flyr över Pyrenéerna. Här korsas vägarna för en mängd tyska och österrikiska författare, intellektuella och konstnärer. Och här riskerar Varian Fry och hans medhjälpare livet för att smuggla ut dem ur landet.  

Uwe Wittstock, född i Leipzig 1955, är litteraturkritiker och författare. Hans stora genombrott kom, även internationellt, med Februari 33: litteraturens vinter, som blev brett uppmärksammad och diskuterad under det svenska valåret 2022. Marseille 1940: den tyska litteraturens flykt tar vid efter den förra boken och är skriven med minst lika stor intensitet och närvaro - och dess aktualitet i samtiden är lika obestridlig.

"Kallsvett sipprar ut från sidorna i Wittstocks bok. Med imponerande detaljrikedom gestaltar han nyckfullhetens terror. Från en dag till en annan kan spelreglerna ändras genom ett eller annat myndighetsdekret [. . .] Marseille år 1940 är en ö i tiden. Men man kan slå broar ända till Tidö slott. Över dem vandrar den byråkratiska brutaliteten." Per Svensson, DN.

"Hans skildring av hur kulturpersonligheter som redan gått i exil från Nazityskland också tvingas fly Frankrike matchar en spännings­roman." Anders Q Björkman, SvD.

"Med ett närmast thrillerartat driv skildrar Wittstock de oppositionellas katt och råtta-lek med Gestapo och SS. Det här är angelägen läsning i vår tid, när fascismen vinner alltmer mark i Europa." Yukiko Duke, Vi Läser.

"Boken kan tveklöst läsas som ren spänningslitteratur och man häpnar över inledningens uppgift om att allt i boken går att belägga och är fritt från fiktiva inslag." Hjalmar Falk, Ord&Bild. 

"Det var juni och bara en dag sen vi slutat skolan för terminen men redan kände jag den där enorma tröttheten, lågmolnssorgen som tryckte över huvudet." Den tioåriga berättaren och hennes bästa vän Isora upptäcker världen på sitt sätt. De hör till den bofasta befolkningen på vulkanön Tenerife, de som serverar turisterna och städar efter dem på hotellen. När sommaren kommer lägger sig ett lågt, kvävande molntäcke över alla som inte har råd att bo vid stränderna. Livet blir trögt, stillastående, folk tappar både humöret och förståndet. De två flickorna vaktar sina hemligheter och slukar allt av världen som de kommer åt i sin inskränkta, pantade by, där skvaller och vidskepelse markerar gränserna medan gymnasiekillar, bantningstips och dickpics tränger sig på utifrån.

Andrea Abreu är född 1995 på Tenerife, Kanarieöarna. Åsnesommar, hennes debutroman, blev en stor succé i Spanien 2020. Den är grov i mun, drastisk och respektlös, skriven på en färgstark kanarisk slang som Hanna Nordenhöks översättning skänker liv och kropp.

". . . en på samma gång rå och poetisk barndomsskildring som inte liknar någon annan ( . . . ) Det här är en makalöst fin debut, början på ett stort författarskap, och Hanna Nordenhöks översättning från originalets kanariska slang är ljuvligt uppfinningsrik och njutbar att läsa." Yukiko Duke, Svenska Dagbladet.

". . . som att kliva in i en helt nytt universum ( . . . ) Och relationen mellan de två flickorna innehåller både beundran och avund men också ett sexuellt experimenterande. De där hemliga kroppsliga undersökningarna som jag ibland undrar om vår curlande, kontrollerande samtid möjligen handspritat bort? I Åsnesommar finns de grälla färgerna och kroppslukterna kvar. Det är underbart." Nina Asarnoj, Kulturnytt, P1.

"En avgörande viktig kvalitet hos Husfrid är att diktsamlingen utan vidare för in det reproducerande arbetet i poesin genom att sturskt förlägga texterna till de platser från vilka det förnimmande, kvinnliga subjektet faktiskt erfar världen: köket, soffan, frisörsalongen, barnkammaren. Den livsvärld som normalt är osynlig och som Husfrid inte endast synliggör, utan mättar med intensitet och närvaro." (Ur Elisabeth Friis förord.)

Sonja Åkesson föddes på Gotland 1926 och avled 1977. Hon gick sju år i skola och hade flera olika arbeten innan hon efter ett kort äktenskap flyttade till Stockholm och gav ut sin första diktsamling. Det stora genombrottet kom med Husfrid (1963), som nu utkommer i N/L:s poesibibliotek med förord av den danska kritikern och litteraturvetaren Elisabeth Friis. 

N/L:s poesibibliotek är en serie för återutgivning av diktsamlingar på svenska från alla tider, alltså inte urvals- eller samlingsvolymer utan originaldiktverk i deras helhet. Tiotalet böcker om året planeras, i vacker formgivning av Nina Ulmaja.

Arne Johnssons nya dikter lägger sig nära hans förra bok, Zoetrop, men den rastlösa resenären söker nu snarare natthärbärge och ställen för lugn och självreflektion. I vilans hypnagoga svävningar får han syn på sig själv och »en aldrig gäldad skuld« i en värld av bränder. Platserna där diktjaget dröjer villkoras av handelsvägar, mynt byter ägare, billiga kopior, utsökta kryddor, i spegeln byter bilder och riktningar plats: »mitt jag en rastplats för världen«. Med sedvanlig filmisk åskådlighet genomsköljs Arne Johnssons dikter av föremål och tankar i både rörelse och vila.

Arne Johnsson gav ut sin första bok 1985. Han har belönats med ett flertal litterära priser, bland vilka märks Svenska Dagbladets litteraturpris, Bellmanpriset och De Nios Stora Pris. Karavanseraj – en rastplats vid gamla tiders handelsvägar – är hans andra bok på Nirstedt/litteratur.

Belönad med Augustpriset 2021 i kategorin Årets fackbok!

Av all litteratur på svenska är ungefär hälften översatt från andra språk. Ändå är dess förutsättningar okända för de flesta. I denna bok tecknas en vindlande exposé över den översatta litteraturen på svenska. Vad gjorde reformationen med den svenska Bibeln? Hur har politik och ideologi villkorat översättarnas verksamhet? Finns det ett korrekt sätt att översätta? Med djupgående kunskap och slående exempel från forntid till nutid visar Nils Håkanson hur synen på översättning har varierat mellan epokerna. Hans bok blir lika mycket en kulturhistorisk fresk, full med udda gestalter och genier, som en insiktsfull handbok i läsning och litteratur.

Nils Håkanson (född 1975) är författare, översättare och förläggare. Utöver romaner har han skrivit en avhandling om rysk litteratur i svensk översättning och verkat som forskningsredaktör för Svenskt översättarlexikon.

"... ljuvligt egensinnig och spränglärd". Kristina Lindquist, Dagens Nyheter

"Om någon bok kan sägas fylla ett hål i fackboksutgivningen så är det Dolda gudar. Pedagogiskt föredömligt, humoristiskt och stilsäkert." Kristoffer Leandoer, Svenska Dagbladet

" ... med denna litteraturhistoria - för det är vad det är - visar sig sakta gudarna, de dras rent av fram ur historiens mörka garderob, ut i ett efterlängtat och välförtjänt ljus." Claes Wahlin, Aftonbladet

"Nils Håkansons bildningsfyrverkeri Dolda gudar är med sin originalitet och bågnande kunskap allt man önskar av en Augustvinnare." Annina Rabe, Expressen  

Filosofen och samhällstänkaren Theodor W. Adorno skrev under hela livet ner sina drömmar. Drömdagbok rymmer ett urval av hans snabbt nedtecknade sömnvisioner som spänner över de sista tjugofem åren av hans liv. Här låter han sina begär, skuldkänslor och ångestanfall framträda helt oförmedlat, utan den kraftfulla och mångskiktade analys med vilken han annars skrev om filosofi, konst och samhälle. Han gör inga försök att tolka vad han upplever nattetid eller koppla det till livshändelser eller till sitt verk i övrigt. Därför framträder drömmarna som så mycket våldsammare och helt oavvisliga.

Theodor W. Adorno (1903-1969) är en av 1900-talets mest inflytelserika tänkare, vars verk har haft avgörande betydelse inom filosofi och sociologi, men också och kanske än mer banbrytande för den moderna förståelsen av estetik och samhälle. År 2021 gav Nirstedt/litteratur ut essän Den nya högerradikalismen.

Med efterord av Jan Philipp Reemtsma.

"När man har läst klart drömdagboken känns dess universum så verkligt att man nästan skulle kunna rita en karta över det med den anmärkningen att man naturligtvis skulle hamna i en helt annan värld än den angivna om man bestämde sig för att söka upp en adress." Anna-Karin Selberg, Site.

Med Joseph Conrad som vägvisare söker Sven Lindqvist i Utrota varenda jävel efter västerlandets ideologiska fundament och finner att det kommer ur rasismen och har sin naturliga slutpunkt i folkmordet. 

Sven Lindqvist, 1932-2019, publicerade trettiofem böcker och stod genom hela författarskapet i debattens mittpunkt. Utrota varenda jävel utkom första gången 1992. Boken ligger till grund för Raoul Pecks dokumentära HBO-serie Exterminate All The Brutes (2021).

I huset med den vildvuxna trädgården bor Onkel, Bübin och en flicka med en kropp som bara växer. Flickan vill ut ur huset, trädgården och kroppen, men det finns ingen väg därifrån. Efter hennes första menstruation dyker Ungen upp i trädgården och de blir snart lämnade av Onkel och Bübin, i hunger och hjälplöshet.

Bübins unge är en mångtydig och våldsam uppväxtskildring, fylld av starka bilder och en skrämmande färglös och tyst atmosfär. I ett förtätat, poetiskt språk vävs ritualer, offer och kroppsligt främlingskap samman till en av det svenska 1980-talets mest suggestiva och betydelsemättade romaner.

Med förord av Sara Stridsberg.

MARE KANDRE (1962–2005) var 22 år när hon debuterade med prosaboken I ett annat land och beskrevs då som ett litterärt underbarn. Under sin livstid gav hon ut ytterligare tio böcker och tilldelades bland annat Aftonbladets litteraturpris och De Nios vinterpris. Bübins unge, hennes tredje bok, utkom 1987 och räknas numera till de moderna klassikerna på svenska språket. I N/L:s poesibibliotek finns sedan tidigare Bebådelsen från 1986.

"Den mest spännande fackboken som går att hitta i bokhandeln nu [ . . . ] En thriller - i fackbokskostym!" Jenny Lindh, TV4 Nyhetsmorgon.

Det gick fort: februari 1933 var månaden då allt förändrades i Tyskland. Måndagen den 30 januari utsågs Adolf Hitler till rikskansler. Den judiske författaren Joseph Roth lämnade allt redan morgonen därpå och reste till Paris, men Thomas Mann var för stunden mer upptagen med att förbereda ett föredrag om tonsättaren Richard Wagner. Utifrån dokument, romaner och dagböcker kommer Uwe Wittstock nära de berömda tyska författarna. Dag för dag visar han hur Weimarrepublikens glansfulla litterära liv ödeläggs. Författarnas rädsla, beslutsamhet eller självbedrägeri framträder ur deras egna vittnesbörd. Vem anpassar sig efter den nya tiden, och vem måste fly för livet?

På bara några vinterveckor förvandlas Tyskland till en diktatur, och tillvaron blir aldrig densamma för Bertolt Brecht, Erich Maria Remarque, Else Lasker-Schüler, Alfred Döblin -- eller för världen.  

Uwe Wittstock, född i Leipzig 1955, är författare, litteraturkritiker och journalist. Februari 33: litteraturens vinter har hyllats av en enhällig tysk kritikerkår och legat på Der Spiegels bestsellerlista -- en fackbok som går att läsa som en roman eller en thriller, högaktuell under det svenska valåret.

" . . . helt enkelt en rysare." Ulf Olsson, Expressen.

"Uwe Wittstock radar upp ett myller av människoöden och tillsammans bildar de en mosaik som visar upp ett historiskt skede i dess helhet ( . . . ) i dessa valtider samtidigt en viktig påminnelse om hur hastigt vi kan bli av med rösträtt och rättsstat. För att inte tala om ett fritt kulturliv." Anders Q Björkman, Svenska Dagbladet.

"Det är en suggestiv bladvändare i en tid då mönstren går igen. En allt mer överhettad propaganda som fördjupar sprickor och förhindrar kompromisser. Undfallenhet mot extrema politiska krafter. Växande hat mot minoriteter och en hotande ekonomisk världskris ( . . . ) Lärdomen från Uwe Wittstocks bok är att förstå faran i tid, innan de som föraktar demokratin tar makten över dess institutioner." Björn Wiman, Dagens Nyheter.

" . . . en riktig rysare ( . . . ) Jag hade kunnat njuta av den hela tiden stegrande spänningen på ett helt annat sätt om det inte varit så att detta verkligen har hänt. I ett förflutet som så många inte har förmågan att föreställa sig." Cecilia Hagen, Expressen.

"Allt utspelas i ett ständigt nu, där ingen vet vad morgondagen kommer att föra med sig. Även om läsaren sitter med facit lyckas Wittstock skickligt återskapa något av dåtidens osäkerhet när historien ännu var oskriven." Niclas Sennerteg, Borås Tidning.

"Jag kan inte läsa om denna avgörande månad utan att dra paralleller till samtiden." Kenneth Hermele, Sydsvenskan.

"Jag blundade och hörde de dödas mummel, dessa dövstummas ohörsamhet som övergick i en dov smärta. De var oroade, de hade för många väskor eller för få, de tyckte livet var för grällt och resan för lik en sandstorm, de ogillade sig själva som individer, men tog samtidigt avstånd från gruppen vars enda gemensamma nämnare var döden. . ."

Det går som ett tvärdrag genom Linda Örtenblads noveller. Fönster slås upp i ett återvunnet barndomshem, någon annanstans stängs en dörr för alltid när en släkting dött, somliga återuppstår som fåglar, minnen skingras som rök för att strax ta ny gestalt. Även omärkliga förvandlingar blir synliga i Örtenblads mångskiktade prosa, där människor och djur rör sig med outgrundlig systematik genom övergivna platser och ofärdiga liv.

Linda Örtenblad, född i Stockholm 1972, debuterade 2004 med Den anatomiska teatern, som nominerades till Borås Tidnings debutantpris. Kartotek över döda och återuppståndna är hennes återkomst som författare.

"Linda Örtenblads återkomst är befriande för svensk litteratur." Jonas Thente, DN.

"Den här boken förmår skapa ett eget rum även i språket, en svensk prosa i den allra finaste traditionen, rik på valörer och noggrann, men aldrig det minsta högtidlig." Kristoffer Leandoer, SvD.

"Språket är självlysande. Bilderna förankrade djupt ned i den existentiella jorden, hur vildsint högtflygande de än blir. Det svåraste är känslorna, de väcks bara stötvis, i små chocker. Men Kartotek över levande och döda är en märkvärdig prestation, och plågsamt viktig läsning för den som vågar närma sig sin pågående utplåning." Martina Montelius, GP.

"Linda Örtenblad har ett finkaliberat sinne för detaljer och sköra gränser, hettan på en kyrkogård i Florida, de sömnlösas trasiga veranda [ ] Jag läser andaktsfullt och förundrad denna novellsamling . . ." Katarina Wikars, SR Kulturnytt.

". . . Örtenblads metod är helt egenartad, när hon ger oss nio utsnitt av en värld som inte direkt har kapats av magisk realism men som liksom ställt sig vid sidan av grå verklighetsskildring [. . .] Linda Örtenblad har inte mist sin förmåga att förbluffa sin läsare, och hon förblir en egensinnig röst, med en ny bok som inte riktigt går att placera bland andra svenska novellförfattare. Björn Kohlström, Bernur.

Serra kom till Berlin för nätterna och musiken men vaknar alldeles för tidigt på morgnarna och känner sig förlorad i staden. Jila leker på motorvägen i Yetmis bes och tänker på Stockholm och draken i Tantolunden. Emines döttrar berättar våldsamma historier för varandra, och snart är Sanliurfa för litet för deras fantasi. Från universitetet i Bochum försöker Zerya nå Serra, systern, som verkar ha försvunnit i Berlin. Deras mor ringer oupphörligen till ett tyskt callcenter i Turkiet, övertygad om att pojken hon pratar med kan hitta dottern, men Sirwan och hans vänner samlas hellre på Starbucks och planerar hur de ska ta sig därifrån. Bildskärmar blinkar, strålkastare sveper över nattklubbar och ökenstäder, jordbävningar hotar att rasera allt och luftens radiovågor är överfulla av jinglar och ensamma rop.Radio Yerevan tecknar den kurdiska diasporan, där liven hänger samman på andra sätt än de vanliga och den som vill försvinna har bättre förutsättningar än den som vill hitta hem.

Zara Uzun Kjellner är född 1992 och bor i Stockholm. Hennes andra roman, En ny gud (2022), var ett stramt och våldsamt kammarspel som rönte stor uppskattning. I Radio Yerevan tycks alla gränser vara upplösta och ändå svårare att överskrida än någonsin.

"Zara Uzun Kjellners tredje roman Radio Yerevan skildrar fem kurder i förskingringen så att jag hör deras hjärtan slå. Det handlar inte om känslosam inlevelse utan om skärpta sinnen som förmår uppfatta alla de små konkreta detaljer, dofter, ljud och stämningar som gör världen främmande för den som lever i exil [. . .] Här finns en tillit till läsaren som kännetecknar riktigt bra litteratur." Ingrid Elam, DN.

"Författaren är inte bara skicklig på att gestalta desillusionen och måla upp detaljskarpa scener från dammiga motorvägar i Diyarbakir, tröstlösa dagar på ett turkiskt callcenter, kurdiska lägenheter vars fönster täcks av den röda jätteflaggan militären hängt upp på husets fasad. Hon knyter också ihop de många trådarna på ett utomordentligt smart sätt. Och inte minst får hon läsaren att känna för alla de där figurerna på drift i en alltmer hårdhjärtad samtid." Ann Lingebrandt, Expressen.

"Ur raset bygger författaren en ny berättelse. Klassiska sagor, mytologi och radioapparater vävs samman med Tiktok och drogdimmiga klubbnätter. Unga relationsproblem samexisterar med historiska politiska konflikter. Allt skildras i en akut presensform där kokain dras, ormar väser, aprikoser mognar och månskärvorna lyser över Berlin, Yetmis bes och Tantolunden. Det knackas också, tvetydiga budskap mellan flickrumsväggar sprider en magisk realism till en annars hopplös verklighet." Erika Vallin, SvD

»Vi vet inte särskilt mycket, eller också vet vi allt.«

Fadern dör och sonen står kvar med sorgen, frågorna, förebråelserna, skulden. Den döde, en känslosam levnadskonstnär, möjligen odugling, har hittat genvägar och ursäkter så länge sonen kan minnas. Det största löftet som aldrig infriades var kanske fadern själv, och hans besvikelse och självhat får nu fritt spelrum i sonen, som inleder en undersökning av den äldres liv och död, lika mycket för att finna honom som för att befria sig från honom, den snacksalige suputen, charmören och trixaren som trots grotesk övervikt alltid kunde prestera ett perfekt svanhopp från hög höjd. Sonens minnesarbete blir till en glimrande barndomsskildring i vilken fadern alltid tycks sväva någonstans där ingen kan nå honom. En berättelse om medberoende, förlust och tillkortakommanden - men kanske mest av allt om kärlek.

Sebastian Johans, bördig från Åland, är författare och konstkritiker, bland annat i Dagens Nyheter. Hans första roman, Broarna (2020), fick lysande recensioner och nominerades till Nordiska rådets pris. Romanen Döden och Kerstin utkom 2023.

"Den här pappaboken är av bästa sort [. . .] Textens hållning till sitt ämne är inte så sakral, utan snarare lekfull, så att sorgen slår till på uppstuds, oanad." Martina Montelius, Expressen.

"Sebastian Johans skriver med en registrerande precision som öppnar för djupare insikter än de korthuggna meningarna kan ge intryck av [. . .] Stenstilen har effekt i sin återhållsamhet bara om den har absolut tonträff. Här är den mästerlig." Jan-Olov Nyström, UNT.

". . . vågar vila i en bild utan att behöva fylla den med tusen ord. Fadern är en profil på de åländska öarna; en idrottsbegåvning som har blivit sjukligt överviktig, en psykolog som inte kan behålla jobbet då han anser att de egna psykiska problemen är mer intressanta än patienternas, en tidskriftsredaktör som ständigt flyr från skulder, en charmör som sörjer sin förlorade skönhet. Ingenting görs med måtta, om det så handlar om mat, dryck, receptbelagda läkemedel, läsning eller självömkan." Kristian Ekenberg, DN.

"En underbar bok om far och son - och jätterolig [. . .] Han skriver så klart, det är så komprimerat, nästan som en novell." Johan Malm, SVT Go'kväll. 

I Natt och aska: Förintelsens litteraturer undersöker Daniel Pedersen vad litteraturen som kunskapsform har att berätta om Förintelsen. Vad säger den litterära gestaltningen om 1900-talets brutalaste folkmord? Vittnesmål, dikter, sånger, dagböcker, romaner - formerna är många, och varierande. Här finns utrotningen av Europas judar, men också romer, homosexuella och politiska fångar. Inte sällan är deras berättelser både likartade och unika. Med hjälp av en rad berömda författarskap - jämte flera närmast okända författare - visar Daniel Pedersen hur Förintelsen utgör ett grundläggande angrepp på idén om människan och hennes värdighet - och hur litteraturen är det enda konstnärliga medium som kan närma sig brottets omfattning. Boken är den första på svenska som övergripande behandlar Förintelsens olika litteraturer.  

Daniel Pedersen är författare, förläggare och översättare. År 2021 utkom Öppet vatten, hans första skönlitterära bok, på Nirstedt/litteratur.

". . . på flera vis epokgörande [. . .] Jag kommer att återvända till hans bok som jag återvänder till Primo Levis eller Nelly Sachs. Den går nu inte att ta sig förbi." Ola Larsmo, DN. 

"Natt och aska är en bok som alla borde läsa som tror att 'litterära experiment' är ett reservat för världsfrånvända skönandar och att språklig precision är för snobbar. I stället visar den att skönlitteraturen kanske är vårt enda instrument för att hindra att historiens förbrytelser förvandlas till kitsch, metafysik och underhållningsindustri. Den visar oss att det finns en annan utväg från Auschwitz än genom presentshoppen." Rasmus Landström, Aftonbladet.

"Pedersen understryker att författarnas röster och vittnesmål utgör en mångfald, de bidrar till att forma Förintelsens litteraturer i pluralis. Det är en viktig markering från Pedersens sida som hjälper oss att förstå omfattningen av den mångfacetterade civilisation som gick i graven." Ingrid Lomfors, GP.

"När Pedersen ger sig in i den mänskliga kulturens värsta sammanbrott någonsin är hans förtroende för människans berättelser, det vi idag kallar litteratur, obruten. Trots att de röster och det material han redovisar är så plågsamt i sin aldrig sinande grymhet blir själva ansatsen att samla och visa upp och lyssna på dessa röster i sig en motståndshandling. Precis som skrivandet var för dem som skrev under och efter Förintelsen, de som genom att hävda den egna röstens och det egna livets primat protesterade mot en situation där deras liv stämplats som icke levnadsvärdiga." Anita Goldman, Sydsvenskan.

"Först som sist kan man konstatera att Daniel Pedersens Natt och aska är ett storverk, tillgänglig och bråddjup på samma gång." Ulrika Knutson, DN.

Nu är det 1939. De svenska krigsvintrarna är stränga, och mörker och vanmakt sänker sig över Hedeby. Det mesta stannar av, utom möjligen malmtågen som förser den tyska krigsmaskinen med dödligt stål. Allt färre ser någon anledning att bli kvar och ta över gård eller skråverksamhet. Jobb i industrin lockar mer än hantverkstraditioner. Stadens liv överglänser bygemenskapen. Och allt fler Hedebybor tvingas bekänna färg.

Med böckerna om Hedeby skapade Sven Delblanc en värld full av oförglömliga gestalter. Här presenteras romanerna på nytt i två volymer, med förord av författaren och förläggaren Gunnar Nirstedt. Den första delen innehåller Åminne och Stenfågel, i den andra återfinns Vinteride och Stadsporten.

Sven Delblanc föddes i Kanada 1931. Hans första bok, Eremitkräftan, utkom 1962 och följdes av en rad romaner, pjäser och litteraturhistoriska verk. Böckerna om Hedeby publicerades mellan 1970 och 1976 och utgör en höjdpunkt i det sena 1900-talets svenska litteratur. De låg också till grund för en magnifik TV-serie. Sven Delblanc avled i Uppsala 1992.

" . . . det är något mer här som vaknar till i mig: Den egendomliga känslan av att jaha, så här kan litteratur alltså vara! Jag hade glömt bort att den både kan sjunga kollektivt och gny individuellt, att den inte ens drar sig för att högstämt och ironiskt hylla ett sörmländskt sommarnattslandskap, fördjupa sig i en före detta kommunists vånda inför att ha blivit en klättrande reformist, studera den Spanienfrivillige på bruket som sedan blir Finlandsfrivillig eller ironisera över svensk undfallenhet mot Hitler under kriget." Göran Greider, Aftonbladet. 

Ola Juléns debutdiktsamling Orissa från 1999 är en av de mest beryktade från de senaste decennierna, en helt singulär bok som ständigt möter nya generationer av läsare och poeter. Orissa var den enda bok som Ola Julén (1970-2013) publicerade under sin livstid. Nu i pocket.

"När man läser Julén framstår mycket annan litteratur som tillkommen av fåfäng lystnad efter ord och fraser. Han ville åt det bortvända i världen, spränga gränserna för vad vi får tala om (...) Det är verkligt fascinerande med Julén, att det är så ärligt. Inte ärligt som bekännelselyrik är ärligt, ärligt som i ogarderat." Gordana Spasic, Göteborgs-Posten.

"Ola Juléns poesi är ett öppet sår, att kliva in i med varsamhet om sig själv och om dikten." Therese Eriksson, Svenska Dagbladet.

"Utgivningen är förvisso en begivenhet." Rebecka Kärde, Dagens Nyheter.

"... en förtvivlan så uppriktig att den blir trösterik." Vi Läser.

"Det var en gång tre bröder, och den äldste gick ut i världen och  kom tillbaka med en underbar hemlighet. Han var som förhäxad av den och ville först inte dela med sig av den till de yngre  bröderna. Men de spanade på honom, de smög och de tjuvlyssnade, och snart var de lika förtrollade av hemligheten som han."

I Nils Håkansons ovanliga uppväxtskildring är det hårdrocken som förändrar allt och öppnar världen. Snart kommer annat efter: serietidningar, rollspel, skräckfilmer. Bit för bit växer en ny kultur fram och ersätter en annan. Tung metall utvecklar sig till en personlig skildring av de stora förändringar som Sverige genomgått de senaste femtio åren, men också till ett hängivet försvar för den unga människan som ger sig ut i världen med öppna ögon.

Nils Håkansons Dolda gudar belönades med Augustpriset för bästa fackbok 2021. Bland hans romaner märks den språkekvilibristiska dystopin Ödmården, som sommaren 2023 utkommer i nyutgåva på Nirstedt/litteratur. Håkanson är också verksam som översättare.

"En otroligt härlig bok." Johan Malm, SVT Go'kväll.

" . . . envetet vrider och vänder den på sitt material, nyanserar, å ena sidan, å andra. Ändrar sig. Jag blir så upprymd av att se den tänka." Abram Martina Lowden, SvD.

"Det hör till den här bokens stora förtjänster att Nils Håkanson vägrar befatta sig med nostalgi, men också att han vägrar ägna sig åt förminskning när han betraktar sitt yngre jag. Det är en fröjdefull läsning, där jag ofta läser med ett upplivat leende." Björn Kohlström, Bernur.

" . . . en fin och märklig bok". Petter Lindgren, Aftonbladet.

»Rasismens historia handlar inte bara om rasister«, skriver Sven Lindqvist i förordet till Antirasister, som utkom första gången 1995. »I alla tider har det också funnits människor som genomskådat rasisternas tankefel och protesterat mot deras övergrepp.«

Sven Lindqvist (1932-2019) ägnade en stor del av sitt författarskap åt att undersöka hur rasismen kom att bli en av västerlandets grundpelare. Lika viktigt som att blotta den koloniala skulden var det att belysa dess motsats: kampen, motståndet och upproret. I denna kronologiskt upplagda handbok som spänner över en tidsperiod då rasismen växte till en världsomfattande ideologi berättar Lindqvist motståndarnas historia, från 1750 till förra sekelskiftet: ett tjugotal författare, läkare, forskare och vanliga medmänniskor träder fram och protesterar mot såväl omvälvande historiska händelser som övergrepp i det fördolda.

Den fråga som Sven Lindqvist ställer är lika enkel som svår:

Vad skulle jag ha gjort?

Vad skulle du ha gjort?

Albert Einstein öppnar ett brev från första världskrigets östfront. Det innehåller lösningen på ekvationerna i hans allmänna relativitetsteori -- men också en aning om dess apokalyptiska konsekvenser. Matematikern Grothendieck fasar så djupt inför sina upptäckter att han klipper alla band till omvärlden. Fysikerna Schrödinger och Heisenberg, rivaler och fiender, når fram till motsatta versioner av kvantmekaniken och öppnar världar som ingen kunnat föreställa sig. En fruktansvärd grönska bygger på historiska fakta och verkliga personer, men är främst en roman om gränslös besatthet. Avklarnat och gåtfullt skrämmande låter Benjamín Labatut den mest ödesdigra dramatik visa sig i universums minsta delar -- och i människans feberdrömmar.

Benjamín Labatut föddes i Rotterdam 1980. Som tolvåring flyttade han till Santiago de Chile, där han fortfarande bor. En fruktansvärd grönska är hans tredje bok, och den första som översätts till svenska.

»En sak är säker: sällan har jag läst något så utsökt och stringent och idel givande. Underhållande, drabbande och med ett ömsom torrt, ömsom poetiskt skirt språk ...« Niklas Qvarnström, Sydsvenskan.

»Labatut har utifrån den moderna fysikens verklighetsproblem skrivit en nästan oupphörligt underhållande bok«. Lyra Koli, SvD.

»... ju längre texten fortskrider, desto mer framträder dess karaktärer som mytologiska gestalter, föremål för dunkla drömsyner och underkastade krafter som de inte kan mer än ana, och vars beröring har förmågan att förgöra inte enbart dem själva utan allt som kan kallas för mänskligt.«  Helena Granström, Expressen

Som varje år behöver Sillerån rensas. Tre män ska utses för att gå på flotten och utföra arbetet, det är en uråldrig tradition i Hedeby. Men när en försteman ska väljas kommer djupgående konflikter i dagen. Baron Urse, som står på ruinens brant, förklarar att han själv tänker leda arbetet. År 1937 är privilegiesamhället på väg att förvandlas till folkhem, bondlandet till industristat, och baronen möter oväntat motstånd.

Med böckerna om Hedeby skapade Sven Delblanc en värld full av oförglömliga gestalter. Här presenteras romanerna på nytt i två volymer, med förord av författaren och förläggaren Gunnar Nirstedt. Den första delen innehåller Åminne och Stenfågel, i den andra återfinns Vinteride och Stadsporten.

Sven Delblanc föddes i Kanada 1931. Hans första bok, Eremitkräftan, utkom 1962 och följdes av en rad romaner, pjäser och litteraturhistoriska verk. Böckerna om Hedeby publicerades mellan 1970 och 1976 och utgör en höjdpunkt i det sena 1900-talets svenska litteratur. De låg också till grund för en magnifik TV-serie. Sven Delblanc avled i Uppsala 1992.

" . . . det är något mer här som vaknar till i mig: Den egendomliga känslan av att jaha, så här kan litteratur alltså vara! Jag hade glömt bort att den både kan sjunga kollektivt och gny individuellt, att den inte ens drar sig för att högstämt och ironiskt hylla ett sörmländskt sommarnattslandskap, fördjupa sig i en före detta kommunists vånda inför att ha blivit en klättrande reformist, studera den Spanienfrivillige på bruket som sedan blir Finlandsfrivillig eller ironisera över svensk undfallenhet mot Hitler under kriget." Göran Greider, Aftonbladet. 

»Det som intresserar mig i kärleken är att den stundom överlever. Att den någon gång förmår uppta och förbruka alla andra upplevelser och utstå även sina egna förändringar. Att den i enstaka fall kan växa med oss medan den omvandlar oss. Den livslånga kärlekens sällsynta möjlighet - det är det problem som intresserar mig.« Så skrev Sven Lindqvist på baksidan av En älskares dagbok när den utkom 1981, en öppen och förfärande uppriktig undersökning av kärleken, sedd med både ynglingens och den vuxne mannens ögon. Boken, liksom den efterföljande En gift mans dagbok, bygger på en dagbok som Lindqvist började föra när han var tretton och på hans brev till en älskad. Här börjar författarskapet röra sig mot den ojämförliga förening av inre djup och yttre klarsyn som kulminerar i mästerverket Utrota varenda jävel från 1992.

Sven Lindqvist (1932-2019) publicerade trettiofem böcker och stod genom hela författarskapet i debattens mittpunkt, både i Sverige och utomlands. En gift mans dagbok och En älskares dagbok utkom 1981 respektive 1982 och räknas till de moderna klassikerna inom sitt fält. Här återutges de i en volym, med efterord av Erik Lindman Mata.

För tioårige Péter Simon är farfaderns judiska myter en lika påtaglig del av nuet som den hemlighetsfulla trädgården utanför huset. Faderns förvandling från huvudvittne till anklagad i en politisk rättegång har samma självklarhet som hans egen vistelse vid en omskolningscentral för barn till de ungerska förräderiprocessernas dömda. Sinnesintryck, minnesekon och tidsplan glider ihop och tätnar. Slutet på en familjeroman är en barndomsskildring med sällsam lyskraft där gränsen mellan nu och förflutet löses upp i en total närvarokänsla.

Péter Nádas föddes 1942 i Budapest. Slutet på en familjeroman från 1977 blev hans genombrott, vilket befästes internationellt med Minnesanteckningarnas bok 1986. Hans senaste bok i svensk översättning var trebandsromanen Parallella historier (Albert Bonniers Förlag).

»... den elegant framflytande strömmen av ord och meningar, det utforskande språket och den sinnliga detaljrikedomen; den uppbrutna, liksom bedrägliga kronologin: minnen, drömmar, bilder, röster; vad som dött blir levande, försvinner igen, återkommer och förvandlas till något gåtfullt helt.«  Martin Lagerholm, Borås Tidning.

»Han har ett passionerat intresse för tidens oväntade språng, att något som ligger dolt plötsligt dyker upp i nya sammanhang, att den kontinuitet som lurar i våra livsberättelser i själva verket spelar oss ett spratt ( . . . ) I Nádas prosa är meningarna inte bara korta, de byter spår, växlar snabbt från fantasier till minnen och lyckas på ett begränsat utrymme passera flera decennier av Europas mörka 1900-talshistoria.« Leif Zern, Dagens Nyheter

Ann Jäderlunds Som en gång varit äng, ursprungligen utgiven 1988, är en av de mest lästa och omdebatterade svenska diktsamlingarna i modern tid. Här i ny utgåva i N/L:s poesibibliotek, med förord av poeten Burcu Sahin. 

"Dikternas landskap varierar, men återkommer till ängen och trädgården. Blomster och kropp. Där finns begäret, de älskande, en grav. Att träda in i dessa dikter innebär att släppa taget om föreställningar kring färdiga ordningar och avgränsningar." (Ur Burcu Sahins förord.)

ANN JÄDERLUND är en av vår tids stora svenska poeter. Hon debuterade 1985 med diktsamlingen Vimpelstaden och har sedan dess publicerat ett dussin diktsamlingar. Hon har bland annat tilldelats Stig Carlson-priset, Sveriges Radios Lyrikpris, De Nios Stora Pris och Stockholms stads hederspris. 2016 nominerades hon till Augustpriset för samlingen djupa kärlek ingen.  

N/L:s poesibibliotek är en serie för återutgivning av diktsamlingar på svenska från alla tider, alltså inte urvals- eller samlingsvolymer utan originaldiktverk i deras helhet. Ett halvdussin böcker om året planeras, i vacker formgivning av Nina Ulmaja.

Nominerad till Katapultpriset.

Edit arbetar i en blomsterbutik vid stadens kyrkogård. En dag faller en man ihop på grusgången utanför. Hon ser till att han får snabb vård - och några dagar senare kommer hans fru förbi butiken.       

Det är något med Sylvia. Hon vet alltid vad hon ska säga. Hon är allt det som Edit inte är. Medan löven rasar från träden påbörjar de två ett konstnärligt projekt ihop. En märklig relation inleds, där varje tystnad ekar av frågor och frestelser. Blommorna handlar om besatthet, tunghäfta och att vara osynlig men behövd av alla. Att leva och arbeta omgiven av död och sorg, och inte kunna göra mer än att välja vilka blommor som ska läggas på de saknades gravar.

Elin Michaelsdotter är född 1992 i Uppsala, nu bosatt i Stockholm. Blommorna är hennes första roman.

"Wow, vilken debut". Inger Dahlman, UNT.

"Det tornar upp sig till en mycket ojämn kamp mellan de två kvinnorna. När den trevande, sökande integriteten möter en ryande kulturnarcissist är det helt klart vem som kommer att förlora." Jonas Thente, DN.

"Jag uppskattar Michaelsdotters noggrannhet i berättandet, ögat för detaljer och den ofta mycket fina rytmen i språket [. . . ] Den stillsamma tonen i skildringen av stor smärta är skön att vistas i . . ." Maria Montelius, Expressen.

"Det är så spännande, jag som läsare har inte en aning om vart det är på väg, vad som ska hända med den här relationen [. . .] En jätteunderbar bok!" Johan Malm, SVT Go'kväll. 

Den världsberömda franska ekonomen Thomas Piketty ger här en lättillgänglig sammanfattning av sin omfattande forskning om hur ojämlikheter uppstår och befästs. Genom att studera faktorer som utbildning, arv, beskattning av förmögenhet, ojämlikhet mellan könen och klimathotets ekonomi utmanar han varje föreställning om att ojämlikhet skulle vara en naturlig och oundviklig företeelse och visar att vägen mot jämlikhet alltid går genom politiskt och socialt arbete.

Thomas Piketty, född 1971, är en fransk nationalekonom och författare, verksam vid både franska och internationella universitet. Hans banbrytande studier har haft avgörande betydelse för förståelsen av såväl svårtolkade historiska processer som samtida tillkortakommanden.

"Det är en perfekt och pedagogisk sammanfattning av hans banbrytande historiska forskning. Även ett klokt försvarstal för välfärdsstaten. Den förhatliga tanken att ökad jämlikhet och utbildning också driver fram tekniska, ekonomiska och kulturella framsteg." Jan Eklund, DN.

"Det är en lågoddsare att Piketty inom de närmaste tio åren kommer att tilldelas Ekonomipriset till Alfred Nobels minne. För den som inte har läst en sida Piketty är det här är en nätt och enkel introduktion, som gör en insatt i hans tankar och teorier innan prisutdelningen äger rum." Lovisa Broström, GP.

"Den mest spännande fackboken som går att hitta i bokhandeln nu [ . . . ] En thriller - i fackbokskostym!" Jenny Lindh, TV4 Nyhetsmorgon.

Det gick fort: februari 1933 var månaden då allt förändrades i Tyskland. Måndagen den 30 januari utsågs Adolf Hitler till rikskansler. Den judiske författaren Joseph Roth lämnade allt redan morgonen därpå och reste till Paris, men Thomas Mann var för stunden mer upptagen med att förbereda ett föredrag om tonsättaren Richard Wagner. Utifrån dokument, romaner och dagböcker kommer Uwe Wittstock nära de berömda tyska författarna. Dag för dag visar han hur Weimarrepublikens glansfulla litterära liv ödeläggs. Författarnas rädsla, beslutsamhet eller självbedrägeri framträder ur deras egna vittnesbörd. Vem anpassar sig efter den nya tiden, och vem måste fly för livet?

På bara några vinterveckor förvandlas Tyskland till en diktatur, och tillvaron blir aldrig densamma för Bertolt Brecht, Erich Maria Remarque, Else Lasker-Schüler, Alfred Döblin -- eller för världen.

Uwe Wittstock, född i Leipzig 1955, är författare, litteraturkritiker och journalist. Februari 33: litteraturens vinter har hyllats av en enhällig tysk kritikerkår och legat på Der Spiegels bestsellerlista -- en fackbok som går att läsa som en roman eller en thriller, högaktuell under det svenska valåret.

" . . . helt enkelt en rysare." Ulf Olsson, Expressen.

"Uwe Wittstock radar upp ett myller av människoöden och tillsammans bildar de en mosaik som visar upp ett historiskt skede i dess helhet ( . . . ) i dessa valtider samtidigt en viktig påminnelse om hur hastigt vi kan bli av med rösträtt och rättsstat. För att inte tala om ett fritt kulturliv." Anders Q Björkman, Svenska Dagbladet.

"Det är en suggestiv bladvändare i en tid då mönstren går igen. En allt mer överhettad propaganda som fördjupar sprickor och förhindrar kompromisser. Undfallenhet mot extrema politiska krafter. Växande hat mot minoriteter och en hotande ekonomisk världskris ( . . . ) Lärdomen från Uwe Wittstocks bok är att förstå faran i tid, innan de som föraktar demokratin tar makten över dess institutioner." Björn Wiman, Dagens Nyheter.

" . . . en riktig rysare ( . . . ) Jag hade kunnat njuta av den hela tiden stegrande spänningen på ett helt annat sätt om det inte varit så att detta verkligen har hänt. I ett förflutet som så många inte har förmågan att föreställa sig." Cecilia Hagen, Expressen.

"Allt utspelas i ett ständigt nu, där ingen vet vad morgondagen kommer att föra med sig. Även om läsaren sitter med facit lyckas Wittstock skickligt återskapa något av dåtidens osäkerhet när historien ännu var oskriven." Niclas Sennerteg, Borås Tidning.

"Jag kan inte läsa om denna avgörande månad utan att dra paralleller till samtiden." Kenneth Hermele, Sydsvenskan.

Ola Juléns debutdiktsamling Orissa från 1999 är en av de mest omsusade från de senaste decennierna, en helt singulär bok som ständigt möter nya generationer av läsare och poeter. År 2019 publicerades en efterlängtad nyutgåva i N/L:s poesibibliotek, jämte den postuma boken Afrikas verkliga historia. I Texter presenteras ett slags litterär kvarlåtenskap, i form av dikter, artiklar och intervjuer av och med Ola Julén, vilka tidigare publicerats i tidningar och tidskrifter men aldrig i bokform. Här framträder Juléns ogarderade ensamhet och förtvivlan lika tydligt som hans egensinne och starka poetiska självkänsla.  

Med förord av Marie Lundquist.

Ola Julén föddes i Stockholm 1970. Han studerade litteraturvetenskap vid Stockholms universitet och på författarskolorna vid Jakobsbergs folkhögskola och Biskops Arnö. Han avled 2013.