Sven Delblanc – författare

Som varje år behöver Sillerån rensas. Tre män ska utses för att gå på flotten och utföra arbetet, det är en uråldrig tradition i Hedeby. Men när en försteman ska väljas kommer djupgående konflikter i dagen. Baron Urse, som står på ruinens brant, förklarar att han själv tänker leda arbetet. År 1937 är privilegiesamhället på väg att förvandlas till folkhem, bondlandet till industristat, och baronen möter oväntat motstånd.

Med böckerna om Hedeby skapade Sven Delblanc en värld full av oförglömliga gestalter. Här presenteras romanerna på nytt i två volymer, med förord av författaren och förläggaren Gunnar Nirstedt. Den första delen innehåller Åminne och Stenfågel, i den andra återfinns Vinteride och Stadsporten.

Sven Delblanc föddes i Kanada 1931. Hans första bok, Eremitkräftan, utkom 1962 och följdes av en rad romaner, pjäser och litteraturhistoriska verk. Böckerna om Hedeby publicerades mellan 1970 och 1976 och utgör en höjdpunkt i det sena 1900-talets svenska litteratur. De låg också till grund för en magnifik TV-serie. Sven Delblanc avled i Uppsala 1992.

" . . . det är något mer här som vaknar till i mig: Den egendomliga känslan av att jaha, så här kan litteratur alltså vara! Jag hade glömt bort att den både kan sjunga kollektivt och gny individuellt, att den inte ens drar sig för att högstämt och ironiskt hylla ett sörmländskt sommarnattslandskap, fördjupa sig i en före detta kommunists vånda inför att ha blivit en klättrande reformist, studera den Spanienfrivillige på bruket som sedan blir Finlandsfrivillig eller ironisera över svensk undfallenhet mot Hitler under kriget." Göran Greider, Aftonbladet. 

Nu är det 1939. De svenska krigsvintrarna är stränga, och mörker och vanmakt sänker sig över Hedeby. Det mesta stannar av, utom möjligen malmtågen som förser den tyska krigsmaskinen med dödligt stål. Allt färre ser någon anledning att bli kvar och ta över gård eller skråverksamhet. Jobb i industrin lockar mer än hantverkstraditioner. Stadens liv överglänser bygemenskapen. Och allt fler Hedebybor tvingas bekänna färg.

Med böckerna om Hedeby skapade Sven Delblanc en värld full av oförglömliga gestalter. Här presenteras romanerna på nytt i två volymer, med förord av författaren och förläggaren Gunnar Nirstedt. Den första delen innehåller Åminne och Stenfågel, i den andra återfinns Vinteride och Stadsporten.

Sven Delblanc föddes i Kanada 1931. Hans första bok, Eremitkräftan, utkom 1962 och följdes av en rad romaner, pjäser och litteraturhistoriska verk. Böckerna om Hedeby publicerades mellan 1970 och 1976 och utgör en höjdpunkt i det sena 1900-talets svenska litteratur. De låg också till grund för en magnifik TV-serie. Sven Delblanc avled i Uppsala 1992.

" . . . det är något mer här som vaknar till i mig: Den egendomliga känslan av att jaha, så här kan litteratur alltså vara! Jag hade glömt bort att den både kan sjunga kollektivt och gny individuellt, att den inte ens drar sig för att högstämt och ironiskt hylla ett sörmländskt sommarnattslandskap, fördjupa sig i en före detta kommunists vånda inför att ha blivit en klättrande reformist, studera den Spanienfrivillige på bruket som sedan blir Finlandsfrivillig eller ironisera över svensk undfallenhet mot Hitler under kriget." Göran Greider, Aftonbladet. 

I Samuelserien som består av Samuels bok, Samuels döttrar, Kanaans land och Maria ensam grep Sven Delblanc tillbaka på sin egen släkthistoria, för att i fritt gestaltad romanform berätta om sin morfar och hans stora familj. Bland en mängd öden står tre människor i centrum: prästen Samuel som krossas och förvandlas till Tok-Sam, hans dotter Maria som reser sig ur förnedringen och hennes drömmande son Axel. Romanerna utspelar sig i det oscarianska Sverige, i Kanada mellan världskrigen och i sista delen åter på den sörmländska landsbygden, i Hedeby. Där möter Delblancläsaren många gamla bekanta från Hedeby-sviten, och på så vis knyts två av de mest älskade svenska romanserierna ihop till en helhet, enastående i vår moderna litteratur.Detta är en print-on-demand-utgåva. Läs mer på www.abforlag.se/pod

Sven Delblancs allegoriska debutroman om frihetens problematik. Med skärpa, dramatik och symbolskapande fantasi vägs flykten utåt, över stängsel och gränser, mot flykten inåt, mot den inre friheten.

I Fängelset, den totala reglementeringens värld, avgör Ledningen till och med – på gåtfulla grunder – vilka av invånarna som ska fly. Den unge mannen Axel tröttnar dock till slut på nyckfulla befordringar och degraderingar och flyr ”illegalt” till den okända frihet som han anar utanför stängslet. I Den Vita Staden, den obegränsade frihetens samhälle tas han emot av leende människor med egendomligt ljusa och grunda ögon. Men efter att ha upplevt den fullständiga bristen på personlig bindning i deras relationer och blivit vittne till en scen av bestialisk hämningslöshet, tvingas han fly än en gång. Han tas om hand av fiskaren Tobias och dennes dotter, men inte heller att deras innerliga fromhet kan bli mer än ett rastställe på hans väg mot den rätta friheten. Åter bryter han upp, nu mot ett mål som han når som både segrare och besegrad.

Ett sällsamt par drar genom Tyskland år 1784. Den ene är en förrymd präst, med sönderlästa ögon under svullna ögonlock; den andre är en tvåmetersjätte, som män och kvinnor betraktar med samma åtrå. De har flytt undan en grym länsherre för att vandra i frihet och fattigdom. Det blir en vandring full av äventyr: de dinerar vid furstars dignande bord, uppassade av lättklädda nymfer. De för lärda samtal och enrolleras i Hans Majestäts armé. Till sist hamnar de hos Fredrik den store själv och får lyssna till hans bittra livsfilosofi. Och hela tiden lyser som en ledstjärna för den förlupne prästen hans kärlek till den egensinniga fröken Ermelinda.

Sven Delblanc föddes 1931 och dog 1992. Prästkappan är en satir och pikaresk i Swifts och Voltaires anda, en roman med humor, djupsinne, elegant pastisch och överflödande fantasi.

”Kom, tystnad, kom!

Men varför anropa tystnaden? Var jag inte alltid tigande och förklädd? Att tala om de svåra minnena, om barndomens vanmakt och skräck, verkade meningslöst och förmätet i folkmordens tid, i en släkt så härjad och hemsökt.

Det dyrbara och stora kunde ej heller återges i ord. Landsflyktig var jag från ett rike där helig tystnad råder. Om detta mitt sanna fosterland kunde jag aldrig berätta.”

Livets ax är den storartade och skakande berättelsen om en händelserik och grym barndom, utspelad på Kanadas veteprärie och en gård i Sörmland. En hård och hänsynslös far, en ömsint och olycklig mor och ett tungt släktarv präglade den ovanlige och begåvade pojkens uppväxt. Livets ax målar den alldeles osannolika grogrund ur vilken ett av Sveriges stora moderna författarskap mot alla möjligheter växt upp. Boken bör i framtiden räknas till de klassiska svenska memoarerna.

Varför en pjäs om Stora Daldansen?

Den omvända frågan vore mer på sin plats: varför skriver man inte om Dalaupproret 1743, historiskt eller litterärt? Och varför använder man fortfarande det propagandistiska och bagatelliserande namnet ”Stora Daldansen”? Den som vill ha upplysning om vårt sista stora bondeuppror i Svensk Uppslagsbok får söka under det namnet. Artikeln är kortfattad och som det förefaller en smula tendentiös: upproret framställs som inspirerat och lett av intressen och personer utanför böndernas egna led. Segrarna skriver historien och eftervärldens domstol är mutad.

Värför en pjäs om Dalaupproret 1743? Varför inte? Någon måste väl börja riva i det. Det var många hederliga människor som dog för en stor tanke, och de borde vara värda mer än ett flin och en axelryckning.

Sven Delblanc i förordet , 1977

”Gröna vintern” kallar Sven Delblanc sommaren 1978 då regnet föll och människorna frös. Han skrev om svensk litteratur från Rökstenen till Strindberg. Behandlade på vägen också landskapslagarna, Stiernhielm, Lithou (Sveriges störste diktare under 1700-talet), Bellman och Tegnér.

Dessemellan fick han besök av gestalter som Don Quijote, Hedebybor, sin unga kollega Bunny Boy, Kettil Kyhle och mötte den slitne jockyn Schocky, när han skulle hålla föredrag i Strindberg-Sällskapet.

De hade alla något att berätta om litteratur.

Sven Delblanc for på 60-talet till USA och stannade ett år som gästprofessor vid det berömda universitetet i Berkeley. Han kunde där på nära håll följa de studentoroligheter som gav eko över hela världen. I dagboksromanen Åsnebrygga skildrar han de dramatiska sammandrabbningarna, med det stora slaget om parken – där han själv var våldsamt inblandad – som kulmen.

Varje kapitel innehåller personliga upplevelser och intryck, större resonemang om sådant som USA:s inrikespolitik, studentradikalismen och rasismen. Resonemang om romanen, kritiken, pessimistisk domedagstro kontra radikal utvecklingstro, självbiografiska skisser och minnesbilder bland annat i syfte att ta reda på hur författarens individualism växte fram för att konfronteras med ett politiskt engagemang.

"Jag hade kravlat mig upp ur ungdomens gyttja och dy. Allt som återstod var livet och döden. Det ovissa livet Den vissa döden." Mot all sannolikhet fick Sven Delblanc krafter att skriva Agnar, en fortsättning på Livets ax. Texten speglar de rebelliska tonåren med ångest och trots. Det breda författarskapet av Sven Delblanc (1931-1992) rymmer bland annat den berömda serien Hedebyborna. 1991 fick han Augustpriset för sin självbiografiska roman Livets ax.

Paris 1757: I folkets namn försökte idealisten Damiens mörda Ludvig XV, det enväldiga förtryckets främsta symbol. Kring det barbariska straff som drabbade Damiens, kring hovets perverterade nöjen och maktsjuka intriger har Sven Delblanc byggt ett stort och rikt skådespel. "Damiens och hans öde är ett motiv som stått mig nära i decennier. I föreliggande teaterstycke har jag äntligen givit det form. Motivet ligger nära de korta berättelser jag har kallat 'svartsynens trilogi'. Damiens är yngre bror till huvudpersonen i Speranza, dock mer naiv, trosviss och handlingskraftig än Malte Moritz. Att hans stordåd går om intet är sådant som händer, att hans förfelade bragd blir exploaterad av dunkla makter i tiden är förmodligen terroristens öde. Jag känner stor lättnad nu. Kastrater, Speranza och Jerusalems natt har fått sin logiska slutpunkt."Sven Delblanc

”Vad är det här, nu då? Har du börjat tänka?” Tvåaktaren Den arme Richard gavs ut första gången 1979. Handlingen utspelas från lunchtid till nattetid en dag under sommarhalvåret 1949 i Richard Strauss villa i Garmisch. Det breda författarskapet av Sven Delblanc (1931-1992) rymmer bland annat den berömda Hedebysviten. 1991 fick han Augustpriset för sin självbiografiska roman Livets ax.

”Naturen slösar med livsfrön, samma lagar gäller i konsten. För varje bok man skriver blir hundra oskrivna, idéer finns övernog, men metoden finner man inte. När metoden väl är funnen är också boken skriven, det som återstår är bara ett mekaniskt arbete.” (ur essän Mord utan metod)Fågelfrö är tidningsartiklar av Sven Delblanc i litterära, politiska och personliga ämnen. Som "närande och giftigt från tre decennier" har författaren karakteriserat sin blandning av essäer, debattinlägg, sagor och satirer.

Sebastian Delfine har italiensk far och svensk mor, som aldrig förstod varandras vardag eller innersta väsen. I sitt äktenskap, rikt på kärlek och smärtsamma konflikter, gör han själv samma erfarenhet. Själv är han en främling i Sverige och Grottmannen skildrar hans uppgörelse med sig själv, med sin strävan och sina kapitulationer. Grottmannen är en berättelse om passion, där känslan strömmar som het lava över sidorna. Det är också en roman om främlingskap.

Gunnar Emmanuel … bondson från Hälsingland, ung, engagerad och villrådig. I Uppsala går han på skrivkurs för författaren Sven Delblanc och de berättar här hans historia, var på sitt vis. Gunnar Emmanuel … mister sin flickvän Vera och romanen om hans äventyrliga jakt efter henne tar honom genom många tider och miljöer. Han får lära sig att resa mellan tidsåldrarna: att kliva in i en Rembrandtmålning, att råka Hannibal, Casanova och drottning Viktoria. Gunnar Emmanuel … är en roman full av färg och liv, roande i många detaljer, allvarlig i grunden i sin berättelse om den besvikne unge idealisten och den aningslöse medelålders cynikern. Under ytan döljer sig frihets¬drömmarnas möte med den hårda verkligheten.

”Till läsaren ett gott råd: ge tusan i all Homeros-forskning. Läs först en enkel handledning i grekisk mytologi. Läs därpå de två diktverken i lite lugnare takt än dagens enklare romaner. Du kommer snart att läsa om dem. Och läsa om dem och läsa om dem på nytt, med ständigt växande utbyte och nöje.” – Sven Delblanc Homerisk härkomst innehåller två essäer om Iliaden och Odysséen. Det breda författarskapet av Sven Delblanc (1931-1992) rymmer bland annat den berömda Hedebysviten.

”Badkaret var till hälften fyllt av en trög, rödbrun vätska. En elektrisk doppvärmare nedsänkt i vätskan, den svarta sladden ormade sig över kanten och ut över golvet i en slinga. En mättad, nästan kväljande lukt av jord och kompost. Sebastian lyfte badkarstermometern, drypande av fet, rödbrun vätska. Trettisju och två. Det får duga.” Homunculus gavs ut första gången 1965. Det breda författarskapet av Sven Delblanc (1931-1992) rymmer bland annat den berömda Hedebysviten. 1991 fick han Augustpriset för sin självbiografiska roman Livets ax.

”Alla lämpliga järtecken hade iakttagits, samlats och inberättats av Kalkas, heliga lundar hade varnande susat, gudarnas gröna, flämtande lungor, källnymfer hade sorlat sin jungfrugråt över kiselgruset, möjligen hade också olympiska gudar blixtrat och skakat joden, med treudd spjärnande i havets botten, fast vattnet inte rört sig det ringaste; vädret var stilla.” En berättelse från trojanska kriget, de bystrider som idealiserats i flera tusen år. Det komiska och det tragiska flätas i varandra, den klassiska myten hanteras suveränt och i den vinstänkte poeten Demodokos har Delblanc skapat en av sina mest oförglömliga gestalter. Det breda författarskapet av Sven Delblanc (1931-1992) rymmer bland annat den berömda Hedebysviten. 1991 fick han Augustpriset för sin självbiografiska roman Livets ax.

Handlingen tilldrar sig en enda dag år 70 e.Kr., under romarnas belägring av Jerusalem. Skymning faller mitt på dagen och de flesta grips av namnlös skräck. Mot den bakgrunden utspelas en dramatisk konfrontation i det romerska lägret. På den ena sidan står Titus, romersk fältherre och senare kejsare. På den andra en gammal kristen från den belägrade staden.

Sven Delblanc tar upp ett problem som alltid varit viktigt för honom: Maktens hot mot människans ideella strävan, som här representeras av tron.

Jerusalems natt är fristående men knyter an till romaner som Kastrater och Speranza och är liksom de en koncentrerad berättelse, laddad av rikedom och kraft.

”Den kalla tramontanan frustade i regnvåta byar över torget framför Annunziata, och det gamla palatset tycktes sova, mörkt av väta, med stenbalkongerna framskjutande som bulldoggskäftar under blinda fönsterluckor, ett sovande vidunder av sten.” Kastrater gavs ut första gången 1975. Det breda författarskapet av Sven Delblanc (1931-1992) rymmer bland annat den berömda Hedebysviten. 1991 fick han Augustpriset för sin självbiografiska roman Livets ax.

Farmor är nyckfull i sina känslor. Hon är generös och gnidig, förslagen och naiv, folklig och snobbig, respektabel och skandalös. Hon är en kvinna som måste påverka alla i sin närhet. Och hon är en bekantskap man aldrig glömmer. Många, många år efter hon är död summerar hennes sonson hennes liv. Han tillhör de försiktigas bleka kompani, kanske i reaktion mot henne och hennes ohämmade, ångande djungeltillvaro. Sven Delblanc skildrar en gnistrande konfrontation mellan de krafter som utnyttjar livet och de som flyr det. Men framför allt har han i Farmor skapat ett magnifikt kvinnoporträtt i denna blodfulla, muntra och oemotståndliga roman.

”Den späde Sven Axel Herman märkte föga av allt detta. Han låg vid sin moders fulla bröst och åt sedan av vad hönsen och korna gav. Han bar sina paltor utan att klaga, han hade inget annat och bättre att jämföra med. Han lärde sig tala ett brokigt blandspråk av engelska och svenska. Hans systrar var redan försigkomna elever i den lilla skolan vid West Favell, bygdens sociala centrum. Vägen låg utstakad framför honom. Han skulle gå i skolan, lära sig läsa och skriva engelska och att sjunga ”God save the King”, och med tiden skulle han ta över jorden efter sin far och bli en kanadensisk farmare bland många andra. Med tiden skulle han glömma sitt svenska språk.”

Sven Delblanc (1931-1992) föddes i Swan River, Kanada men växte upp i Vagnhärad, Södermanland. Hans breda författarskap rymmer bland annat den berömda serien Hedebyborna, och 1991 fick han Augustpriset för sin självbiografiska roman Livets ax. Minnen från Kanada utkom för första gången 1984.

I ett framtida Sverige lever människorna under starkt tryck från en främmande makt. Delar av Norrland är hemvist för en gerillarörelse och livet går på sparlåga.

Det gäller inte minst Moria lands berättare, en gammal intellektuell, som sköter en undanskymd syssla i vad som en gång var Nationalmuseum.

I den grå miljön har Sven Delblanc fogat in en handling som är både färgrik och spännande. Moria land är en roman om framtiden, en satir över nutiden men också en stark och gripande berättelse om kärlek och om den tänkande människans förhållande till makten och den spänningsfyllda relationen mellan far och son. Den gavs ut första gången 1987 men är fortfarande idag bitande aktuell.

Nattresa är en mycket märklig roman. Vital, originell, rolig och djupt uppskakande. Axel är en självlärd sörmlänning och Birgitta, en attraktiv intelligent societetsflicka. Den handlar också om Frans-Alfons, ombud för en diabolisk liga och om Axels försök att rädda sig och sin älskade ur organisationens klor. Äventyren för honom till New York och San Francisco, till det högkvarter där ondskan dyrkas som en avgud. Men de för också till centrum av hans eget inre. Nattresa skildrar en värld som erbjuder oss valet att bli bödel eller offer. Sven Delblanc hör redan till de främsta i sin generation. Nattresa är en roman med kraft och bredd som placerar den på en huvudlinje i svensk litteratur.

”Spegel, spegel på väggen där... När jag ser min egen bild i glaset, jag, Erik Jerobeam Ahlenius, nymornad, blek av morgonens ångest, fyrtio år fyllda, den stela grimasen, då tycker jag mig möta en avbild av Marcus Tullius Cicero, sådan han kan ses på marmorbysten i Uffizierna.” Sven Delblanc om Primavera: ”Sibbesönerna heter ett hemlighetsfullt släkte, som mestadels håller sig dolda i Sveriges skogar. En junidag 1973 invaderade sibbesönerna en storpolitisk konferens på slottet Kyhleholm i Uppland för att bjuda vår statsminister och andra prominenta politiker på sitt hembryggda, magiska öl. Om den märkliga händelse, dess förspel och följder handlar romanen Primavera. Jag har skrivit boken med min vanliga, radikalt orena estetik, med snabbt berättartempo, bryska kast mellan realistiska och symboliska plan, mellan grotesk och panik, för att återskapa en verklighetsupplevelse, inte för att "skapa litteratur". Den som vill skapa litteratur kan möjligen umbära humor, grotesk och fantasteri. Jag kan det inte. Det finns en besk krydda i mitt öl: en diskussion om konstens villkor i vår tid och vårt samhälle. Min brygd är för övrigt lika söt och angenäm att dricka som vanligt. Jag önskar ett gott rus och en lätt och tankediger baksmälla.”

”Jag avviker som synes från den klassiska bilden av Senecas uppbyggliga död. Kluvenhet och inkonsekvens var hans livs signum, som jag tror ända in i döden. Han förkunnade den vises behovslöshet men fikade helt mänskligt efter ära, rikedom och vällust i kvinnors och gossars famn. Det är lika rimligt och mänskligt att en rå livsvilja kom att rubba filosofens sinneslugn inför döden.”

Sven Delblanc, 1931-92, var författare och docent i litteraturhistoria vid Uppsala universitet. Han debuterade med Eremitkräftan (1962), en allegorisk bildningsroman som rönte stor framgång hos kritikerna, och fram till sin död skrev Delblanc ett trettiotal romaner och ett antal pjäser. Senecas död är en av de senare, och utkom för första gången 1982.

"Jag drabbades av cancer hösten 1990, behandlades och blev vårvintern därpå tillräckligt mycket bättre för att skriva en liten dagbok om min sjukdomstid. Dagboken hade privat syfte, men en författare tycks programmerad att alltid skriva för andra. Texten rymmer föga av medicinsk information. Min egen, allmänhetens och även den specialiserade läkarkårens kunskap om de tusentals varianterna av denna 'sjukdom' skulle jag ändå inte kunna eller hinna utreda. Det är bara en privat berättelse om en medmänniskas känslor och tankar i sjukdomens första stadium. Jag vore glad om den kunde vara till nytta."Sven Delblanc

”Jag knöt händerna och bekämpade en snyftning. Nej, inte se tillbaka, sade jag mig själv, var tapper och se inte tillbaka, Malte Moritz! Blygs att umgås med svaghetens tankar, nu när du äntligen färdas mot frihetens land!” På sin resa över Atlanten kommer den unge ädlingen Malte Moritz i kontakt med den råa och listiga makten. I denna dovt skimrande roman belyser Sven Delblanc maktens hot mot människans ideella strävan. Speranza (1980) bildar med Kastrater (1975) och Jerusalems natt (1983) en tematiskt sammanhållen trilogi av fristående romaner. Sven Delblanc föddes 1931 och avled 1992. Hans vittfamnande författarskap rymmer bl.a. den berömda Hedebysviten och kröntes 1991 med Augustpriset för den självbiografiska romanen Livets ax.