Linda Örtenblad – författare

"Jag blundade och hörde de dödas mummel, dessa dövstummas ohörsamhet som övergick i en dov smärta. De var oroade, de hade för många väskor eller för få, de tyckte livet var för grällt och resan för lik en sandstorm, de ogillade sig själva som individer, men tog samtidigt avstånd från gruppen vars enda gemensamma nämnare var döden. . ."

Det går som ett tvärdrag genom Linda Örtenblads noveller. Fönster slås upp i ett återvunnet barndomshem, någon annanstans stängs en dörr för alltid när en släkting dött, somliga återuppstår som fåglar, minnen skingras som rök för att strax ta ny gestalt. Även omärkliga förvandlingar blir synliga i Örtenblads mångskiktade prosa, där människor och djur rör sig med outgrundlig systematik genom övergivna platser och ofärdiga liv.

Linda Örtenblad, född i Stockholm 1972, debuterade 2004 med Den anatomiska teatern, som nominerades till Borås Tidnings debutantpris. Kartotek över döda och återuppståndna är hennes återkomst som författare.

"Linda Örtenblads återkomst är befriande för svensk litteratur." Jonas Thente, DN.

"Den här boken förmår skapa ett eget rum även i språket, en svensk prosa i den allra finaste traditionen, rik på valörer och noggrann, men aldrig det minsta högtidlig." Kristoffer Leandoer, SvD.

"Språket är självlysande. Bilderna förankrade djupt ned i den existentiella jorden, hur vildsint högtflygande de än blir. Det svåraste är känslorna, de väcks bara stötvis, i små chocker. Men Kartotek över levande och döda är en märkvärdig prestation, och plågsamt viktig läsning för den som vågar närma sig sin pågående utplåning." Martina Montelius, GP.

"Linda Örtenblad har ett finkaliberat sinne för detaljer och sköra gränser, hettan på en kyrkogård i Florida, de sömnlösas trasiga veranda [. . .] Jag läser andaktsfullt och förundrad denna novellsamling. . ." Katarina Wikars, SR Kulturnytt.

". . . Örtenblads metod är helt egenartad, när hon ger oss nio utsnitt av en värld som inte direkt har kapats av magisk realism men som liksom ställt sig vid sidan av grå verklighetsskildring [. . .] Linda Örtenblad har inte mist sin förmåga att förbluffa sin läsare, och hon förblir en egensinnig röst, med en ny bok som inte riktigt går att placera bland andra svenska novellförfattare. Björn Kohlström, Bernur.

"Jag blundade och hörde de dödas mummel, dessa dövstummas ohörsamhet som övergick i en dov smärta. De var oroade, de hade för många väskor eller för få, de tyckte livet var för grällt och resan för lik en sandstorm, de ogillade sig själva som individer, men tog samtidigt avstånd från gruppen vars enda gemensamma nämnare var döden. . ."

Det går som ett tvärdrag genom Linda Örtenblads noveller. Fönster slås upp i ett återvunnet barndomshem, någon annanstans stängs en dörr för alltid när en släkting dött, somliga återuppstår som fåglar, minnen skingras som rök för att strax ta ny gestalt. Även omärkliga förvandlingar blir synliga i Örtenblads mångskiktade prosa, där människor och djur rör sig med outgrundlig systematik genom övergivna platser och ofärdiga liv.

Linda Örtenblad, född i Stockholm 1972, debuterade 2004 med Den anatomiska teatern, som nominerades till Borås Tidnings debutantpris. Kartotek över döda och återuppståndna är hennes återkomst som författare.

"Linda Örtenblads återkomst är befriande för svensk litteratur." Jonas Thente, DN.

"Den här boken förmår skapa ett eget rum även i språket, en svensk prosa i den allra finaste traditionen, rik på valörer och noggrann, men aldrig det minsta högtidlig." Kristoffer Leandoer, SvD.

"Språket är självlysande. Bilderna förankrade djupt ned i den existentiella jorden, hur vildsint högtflygande de än blir. Det svåraste är känslorna, de väcks bara stötvis, i små chocker. Men Kartotek över levande och döda är en märkvärdig prestation, och plågsamt viktig läsning för den som vågar närma sig sin pågående utplåning." Martina Montelius, GP.

"Linda Örtenblad har ett finkaliberat sinne för detaljer och sköra gränser, hettan på en kyrkogård i Florida, de sömnlösas trasiga veranda [ ] Jag läser andaktsfullt och förundrad denna novellsamling . . ." Katarina Wikars, SR Kulturnytt.

". . . Örtenblads metod är helt egenartad, när hon ger oss nio utsnitt av en värld som inte direkt har kapats av magisk realism men som liksom ställt sig vid sidan av grå verklighetsskildring [. . .] Linda Örtenblad har inte mist sin förmåga att förbluffa sin läsare, och hon förblir en egensinnig röst, med en ny bok som inte riktigt går att placera bland andra svenska novellförfattare. Björn Kohlström, Bernur.

"När han betraktar henne blir hon två; den som sluten och främmande packar den vidöppna väskan och den som är minnet av henne och han tänker att den första, den i rummet, den skarpare; visst kan hon resa, men den andra, skuggan; hon är omistlig."

Avskeden är djupt skiktade i Linda Örtenblads första roman. I närheten av en kräftodling växer avståndet mellan två människor, deras foster försvinner spårlöst i kroppen. I en vinterträdgård ligger en apatisk man i sin hammock. En liten självmörderska håller kaminen intill honom varm och begraver smådjur i trädgården. På stranden utanför en forskningsstation tar en flicka långsamt farväl av sin bästa vän Boee, apan som färdats i rymden. I tre berättelser med gemensamt blodomlopp brister och återbildas världen i en anatomisk teater.