Sebastian Johans – författare

»Vi vet inte särskilt mycket, eller också vet vi allt.«

Fadern dör och sonen står kvar med sorgen, frågorna, förebråelserna, skulden. Den döde, en känslosam levnadskonstnär, möjligen odugling, har hittat genvägar och ursäkter så länge sonen kan minnas. Det största löftet som aldrig infriades var kanske fadern själv, och hans besvikelse och självhat får nu fritt spelrum i sonen, som inleder en undersökning av den äldres liv och död, lika mycket för att finna honom som för att befria sig från honom, den snacksalige suputen, charmören och trixaren som trots grotesk övervikt alltid kunde prestera ett perfekt svanhopp från hög höjd. Sonens minnesarbete blir till en glimrande barndomsskildring i vilken fadern alltid tycks sväva någonstans där ingen kan nå honom. En berättelse om medberoende, förlust och tillkortakommanden - men kanske mest av allt om kärlek.

Sebastian Johans, bördig från Åland, är författare och konstkritiker, bland annat i Dagens Nyheter. Hans första roman, Broarna (2020), fick lysande recensioner och nominerades till Nordiska rådets pris. Romanen Döden och Kerstin utkom 2023.

"Den här pappaboken är av bästa sort [. . .] Textens hållning till sitt ämne är inte så sakral, utan snarare lekfull, så att sorgen slår till på uppstuds, oanad." Martina Montelius, Expressen.

"Sebastian Johans skriver med en registrerande precision som öppnar för djupare insikter än de korthuggna meningarna kan ge intryck av [. . .] Stenstilen har effekt i sin återhållsamhet bara om den har absolut tonträff. Här är den mästerlig." Jan-Olov Nyström, UNT.

". . . vågar vila i en bild utan att behöva fylla den med tusen ord. Fadern är en profil på de åländska öarna; en idrottsbegåvning som har blivit sjukligt överviktig, en psykolog som inte kan behålla jobbet då han anser att de egna psykiska problemen är mer intressanta än patienternas, en tidskriftsredaktör som ständigt flyr från skulder, en charmör som sörjer sin förlorade skönhet. Ingenting görs med måtta, om det så handlar om mat, dryck, receptbelagda läkemedel, läsning eller självömkan." Kristian Ekenberg, DN.

"En underbar bok om far och son - och jätterolig [. . .] Han skriver så klart, det är så komprimerat, nästan som en novell." Johan Malm, SVT Go'kväll. 

»Vi vet inte särskilt mycket, eller också vet vi allt.«

Fadern dör och sonen står kvar med sorgen, frågorna, förebråelserna, skulden. Den döde, en känslosam levnadskonstnär, möjligen odugling, har hittat genvägar och ursäkter så länge sonen kan minnas. Det största löftet som aldrig infriades var kanske fadern själv, och hans besvikelse och självhat får nu fritt spelrum i sonen, som inleder en undersökning av den äldres liv och död, lika mycket för att finna honom som för att befria sig från honom, den snacksalige suputen, charmören och trixaren som trots grotesk övervikt alltid kunde prestera ett perfekt svanhopp från hög höjd. Sonens minnesarbete blir till en glimrande barndomsskildring i vilken fadern alltid tycks sväva någonstans där ingen kan nå honom. En berättelse om medberoende, förlust och tillkortakommanden - men kanske mest av allt om kärlek.

Sebastian Johans, bördig från Åland, är författare och konstkritiker, bland annat i Dagens Nyheter. Hans första roman, Broarna (2020), fick lysande recensioner och nominerades till Nordiska rådets pris. Romanen Döden och Kerstin utkom 2023.

"Den här pappaboken är av bästa sort [. . .] Textens hållning till sitt ämne är inte så sakral, utan snarare lekfull, så att sorgen slår till på uppstuds, oanad." Martina Montelius, Expressen.

"Sebastian Johans skriver med en registrerande precision som öppnar för djupare insikter än de korthuggna meningarna kan ge intryck av [. . .] Stenstilen har effekt i sin återhållsamhet bara om den har absolut tonträff. Här är den mästerlig." Jan-Olov Nyström, UNT.

". . . vågar vila i en bild utan att behöva fylla den med tusen ord. Fadern är en profil på de åländska öarna; en idrottsbegåvning som har blivit sjukligt överviktig, en psykolog som inte kan behålla jobbet då han anser att de egna psykiska problemen är mer intressanta än patienternas, en tidskriftsredaktör som ständigt flyr från skulder, en charmör som sörjer sin förlorade skönhet. Ingenting görs med måtta, om det så handlar om mat, dryck, receptbelagda läkemedel, läsning eller självömkan." Kristian Ekenberg, DN.

"En underbar bok om far och son - och jätterolig [. . .] Han skriver så klart, det är så komprimerat, nästan som en novell." Johan Malm, SVT Go'kväll. 

"Hon har lagt mig i matsalen för att det är här jag ska dö. Det är inte muntrare än det låter. Inte värre heller."

Kapten Rönner ligger i en villa på Åland och dör. Han hör sin hustru och hennes sommargäster skvallra i salongen, medan minnena tränger på i allt febrigare visioner. Det är 1960-tal och färjetrafiken på Östersjön har precis börjat växa till ett fenomen. Och det är till havet tanken ständigt återvänder, till däck och kommandobryggor. Till sjöresans undantagstillstånd, som gör också livet i land till ett undantag. I fragmentariska hågkomster bryts moderniteten mot det gamla livet och en mans självbild mot det som kunde ha varit.

I Uppsala förbereder sig Kerstin under några hektiska dagar för ännu en sommar som gäst i Rönners hus. För henne är turistens temporära undantagstillstånd en stor frihet. I det tillfälliga kan man vara som man vill.

Sebastian Johans, bördig från Åland, är författare och konstkritiker, bland annat i Dagens Nyheter. Hans första roman, Broarna (2020), fick lysande recensioner och nominerades till Nordiska rådets pris.

»I denna sin andra roman tar Johans ett stort steg till ( . . . ) Döden och Kerstin är en originell och mycket läsvärd roman om livet, längtan, kärleken och döden.« Ulrika Knutson, DN.

»En rymd öppnar sig när kaptenens trevande och nötta ord möter Kerstins framtidsrus, en rymd vari förlusten och kärleken till svunnen värld ryms.« Houssin Vennberg Sninate, SvD.

»Upplägget borgar för stor stilistisk spännvidd och Johans varvar skickligt poetiskt och prosaiskt, realistiskt och drömskt, tragiskt och komiskt ( . . . ) Historiska händelser, personer och fartyg flimrar förbi, men allt blir till kropp i kapten Rönners kropp. Johans får historien att leva. I porträttet av Rönner frigör han den som konst.« Freja Rudels, Åbo Underrättelser.

»Med ett sakligt språk lämnas värderingen av dessa två världar åt läsaren, inga pekpinnar eller berättarkommentarer styr vilken av de båda som väger tyngre. Titeln antyder naturligtvis den underliggande kritiken, det är inte bara Rönner som dör, utan en epok, och med den en uppsättning värderingar.« Claes Wahlin, Aftonbladet.

Nominerad till Nordiska rådets litteraturpris!

Kring år 1900 lämnar Carl och Ida-Levina Åland för Amerika. Där hittar de varandra och ett liv. Men möjligheternas land är också ett hårt klassamhälle. Carl bygger de stora broarna i New York och finner sin dröm om frihet, men för Ida-Levina finns framtiden inte där. Broarna är en stort upplagd roman som sträcker sig från förra sekelskiftet fram till den stora depressionen, när liv och samhällen rasar samman; en resa från fattigdom till fattigdom, under vilken ett nytt liv ändå går att bygga upp. Det är en berättelse om urbant liv i den gryende moderniteten, om samhällsbyggande, arbete och gemenskap, rotlöshet och längtan efter en plats att kalla hem -- men också en lågmäld historia om sorg och kärlek som tar vid där de stora utvandrarberättelserna brukar sluta.

Sebastian Johans, född 1978, bördig från Åland och bosatt i Uppsala, är verksam som kulturskribent och konstkritiker i bl a Dagens Nyheter och Borås tidning. Broarna är hans första roman.

"Äntligen fick Åland sitt utvandrarepos." Jan-Erik Berglund, Nya Åland.

"Knapphändigheten skänker ett vemod åt berättandet. En hjärtskärande efterklang åt människornas avtryck som så snabbt försvinner när de gått ur tiden." Jenny Aschenbrenner, Svenska Dagbladet.

"Sebastian Johans synar med finlir hur maktförhållanden kan te sig bedrägligt dunkla. Bara den som befinner sig i klassunderläget förstår vidden av hur friheten blir kringskuren (...) en läsvärd debut om en spännande historisk epok." Anneli Jordahl, Dagens Nyheter.

"... en roman vars laddning inte främst är en effekt av händelseförloppets dramatik (med cliffhangers och dramatiska kast), utan mer av stilens återhållsamhet: spänningen mellan den sakliga ytan och det outtalade, oregerliga där under." Sven Anders Johansson, Aftonbladet.

"För den som är svag för utvandrargenren är det antagligen omöjligt att inte fascineras av detta nya tillskott med åländskt perspektiv." Christa Lundström, Hufvudstadsbladet.

"Johans debutroman är formmässigt en nydanande skildring av emigrationen till Amerika. Det avskalade språket och de korta namngivna kapitlen ter sig som en litterär mosaik över episoder i enskilda människors liv samtidigt som den historiska kontexten bygger broar mellan tidsplan och generationer. Det är en stark och stilsäker debut." Emma Juslin, Ny tid.

Marcus Mårtenson undersöker samtida frågor som konsumtion, övervakning och sociala medier i sitt konstnärskap. I arbetsprocessen förvandlar Mårtenson referenser från kapitalistisk populärkultur till samhällskritik. Mårtenson hämtar inspiration från aktuella händelser, graffiti, ikonmåleri och ifrån uppväxten i New York under 1980-talet. Hans målningar gestaltar system av tankar och idéer med tonvikt på den ständigt uppkopplade människans existentiella kris.

Marcus Mårtenson's artistic practice addresses contemporary issues such as consumption, surveillance and social media. In his work process references from capitalist popular culture are transformed into social criticism. Mårtenson s sources of inspiration range from current events, graffiti, icon painting and from his upbringing in New York during the 1980s. His paintings embody a grid of thoughts and ideas mainly focusing on the existential crisis of the constantly connected human being.