Sonja Åkesson – författare

"Sonja Åkesson borde bli välfärdens nationalskald." -

Aftonbladet

"Det är dikter att återvända till många gånger under livet. Till både glädje, sorg och tröst."

Göteborgs-Posten

"Ingen konst jag har tagit del av hittills i år har gjort mig lika hoppfull."

Jönköpings-Posten

"Sonja Åkesson är en av den svenska litteraturens stora humorister, liksom en av dess mest klarsynta feminister. Och när hon ger röst åt varje människas existentiella ensamhet lindrar hon den också."

Blekinge Läns tidning

"Sonja Åkesson är på ett självklart sätt den kvinnliga och verklighetsnära lyrikens ena grindstolpe i svensk litteratur."

KLASS

"Något vackert och djupt poetiskt mitt i allt sorgligt."

Opulens

Man lägger i den drygt 500-sidiga diktboken en pappers­remsa vid de rader man vill återkomma till. Och upptäcker efterhand att remsorna inte räcker till, [...] kort sagt att man kommer att behöva återkomma till så mycket att det hade räckt med ett enda bokmärke, placerat vid försättsbladet, som permanent påminnelse.

Svenska Dagbladet

"I den här digra samlingen får alla de olika åkessonarna plats."

BTJ

När Sonja Åkesson (1926-1977) slog igenom på 1960-talet innebar det en revolution i den svenska poesin. Aldrig tidigare hade någon skrivit så på en gång tillgängliga och starka dikter. Sonja Åkesson drar in sina läsare i livets allra vardagligaste vanligheter, samtidigt som hon fångar sorgen och svindeln i existensen. Hon skriver om det som är svårt med att leva, med ett absolut gehör, språklig fulländning och svart humor. Hennes samhällskritiska och formsäkra poesi är fortfarande i högsta grad levande, och spår av den går att hitta både hos äldre poeter som Kristina Lugn och yngre som Ali Alonzo.

Den nittonde april 2026 är det 100 år sedan hon föddes och äntligen finns hennes elva diktsamlingar åter samlade i en bok, med nyskrivet förord av Frida Hyvönen.

2028 ger Norstedts ut en biografi om Sonja Åkesson, skriven av Åsa Beckman, biträdande kulturchef på Dagens Nyheter.

När Sonja Åkesson (1926-1977) slog igenom på 1960-talet innebar det en revolution i den svenska poesin. Aldrig tidigare hade någon skrivit så på en gång tillgängliga och starka dikter. Sonja Åkesson drar in sina läsare i livets allra vardagligaste vanligheter med snor, åderbråck och övergivna barn. Hon skriver om livets elände med ett absolut gehör och en språklig fulländning. En samhällskritisk poesi, vars udd främst riktades mot den falska idyllisering av kvinnliga villkor.Poeten Jenny Tunedal har gjort urvalet av Sonja Åkessons dikter och bidrar med ett förord och kommentarer.

"En avgörande viktig kvalitet hos Husfrid är att diktsamlingen utan vidare för in det reproducerande arbetet i poesin genom att sturskt förlägga texterna till de platser från vilka det förnimmande, kvinnliga subjektet faktiskt erfar världen: köket, soffan, frisörsalongen, barnkammaren. Den livsvärld som normalt är osynlig och som Husfrid inte endast synliggör, utan mättar med intensitet och närvaro." (Ur Elisabeth Friis förord.)

Sonja Åkesson föddes på Gotland 1926 och avled 1977. Hon gick sju år i skola och hade flera olika arbeten innan hon efter ett kort äktenskap flyttade till Stockholm och gav ut sin första diktsamling. Det stora genombrottet kom med Husfrid (1963), som nu utkommer i N/L:s poesibibliotek med förord av den danska kritikern och litteraturvetaren Elisabeth Friis. 

N/L:s poesibibliotek är en serie för återutgivning av diktsamlingar på svenska från alla tider, alltså inte urvals- eller samlingsvolymer utan originaldiktverk i deras helhet. Tiotalet böcker om året planeras, i vacker formgivning av Nina Ulmaja.

I denna helt unika antologi för barn i lågstadieåldern låter vi 60 dikter ur den glimrande svenska poesiskatten möta 15 nutida svenska illustratörer. Deras texter och bilder blir tillsammans en helt ny upplevelse som väcker nya tankar, initierar samtal och öppnar upp helt nya världar för såväl stora som små.

En nyskapande och spännande poesisamling utgiven av Svenska Akademien! 

Svensk poesi handlar ofta om naturen och i den här antologin följer vi årets växlingar från skolstarten till sommaren. Men dikter är ju ett universellt språk som kan lyfta precis allt mellan himmel och jord: fotboll, kärlek, rädsla, döden, livet, mat, en trasig tallrik, ett skeppsbrott och miljoner år.

Dikturvalet är gjort av Ann Boglind (f.d. lektor i svenskämnets didaktik vid Göteborgs universitet) och Anna Nordlund (docent i litteraturvetenskap och lektor i didaktik vid Uppsala universitet) och består av svenska dikter från 1600-talet och fram till idag. 

Medverkande poeter är: Emma Adbåge, Lisen Adbåge, Carl Jonas Love Almqvist, Bengt Cidden Andersson, Werner Aspenström, Kaj Beckman, Aase Berg, Bo Bergman Författare Erik Blomberg, Anna Rydstedt, Bruno K Öijer, Daniel Boyacioglu, Hjalmar Gullberg, Jila Mossaed, Mecka Lind, Nils Ferlin, Tomas Tranströmer, Anders Österling, Pär Lagerkvist, Tua Forsström, Ann Jäderlund, Barbro Lindgren, Brita af Geijerstam, Britt G Hallqvist, Elmer Diktonius, Gunnar Ekelöf, Harry Martinson, Ingrid Sjöstrand, Lennart Hellsing, Maria Wine, Mårten Melin, Siv Widerberg, Sonja Åkesson, Tage Danielsson, Karin Boye, Vilhelm Ekelund, Gustaf Fröding, Albert Teodor Gellerstedt, Verner von Heidenstam, Erik Axel Karlfeldt, Thekla Knös, Israel Kolmodin, Anna Maria Lenngren, Erik Lindorm, Harriet Löwenhjelm, Henry Parland, Gunnar Mascoll Silverstolpe, Edith Södergran. Henry Parland, August Strindberg

Medverkande illustratörer är: Emma Adbåge, Lisen Adbåge, Elisabet Ericson, Sofia Falkenhem, Lotta Geffenblad, Hanna Gustavsson, Per Gustavsson, Joanna Hellgren, Jenny Karlsson, Hanna Klinthage, Johanna Kristiansson, Sara Lundberg, Sven Nordqvist, Anna Sandler, Erik Svetoft

Att vara morsa till en liten jänta, att ta hand om sin döda syrras dotter. Att parera sin mans svartsjukenycker och att vårda sina åldrande föräldrar. Att ändå veta att det inte skulle bli bättre om man skiljde sig - bara ett ekonomiskt helvete. Med humor och värme beskriver Sonja Åkesson här kvinnans vardagsliv och utsatthet, på det nyenkla språk som har blivit hennes främsta kännetecken.

Jag kan som sagt inte förklara varför jag håller på på det här sättet. För att jag är så utle och trött på alltihop och för att jag har så jäkla dåligt samvete att jag inte kan vara och känna och orka som jag skulle vilja. Nä, i så fall skulle man väl försöka göra det hela bättre och inte sätta igång med ett sånt här vansinnigt pådrag? Uschja, det har verkligen varit en helvetes vinter.