Theodor W. Adorno - Böcker

Den nya musikens filosofi skrevs mellan 1940 och 1947 under Adornos amerikanska exil. Den undersöker hur samtidens motsägelser tar form i en särskild konstart. För Adorno var boken en exkurs till Upplysningens dialektik, det verk där han tillsammans med Max Horkheimer analyserade efterkrigsvärldens tillstånd utifrån upplysningens instrumentella förnuft.

Adorno analyserar inledningsvis den radikala autonomin i den moderna musiken och ser den som en reaktion på kulturindustrins utbredning. De två kontrahenterna i boken, Arnold Schönberg och Igor Stravinskij, tar skilda vägar. Hos Schönberg radikaliseras det musikaliska materialets historiska dialektik, hos Stravinskij tas ett steg ut ur historien och alla former blir tillgängliga på nytt en motsats som dock till sist visar sig vara allt annat än enkel.  Under exilen gjorde Adorno manuskriptet om Schönberg tillgängligt för Thomas Mann, som antog många av Adornos idéer och även lade in citat i sin roman Doktor Faustus (1947).

Theodor W. Adorno (1903 1969) var en av de ledande filosoferna inom Frankfurtskolan. Tillsammans med Max Horkheimer skrev han Upplysningens dialektik (1947). Han räknas till en av 1900-talets viktigaste filosofer och ägnade en väsentlig del av sin filosofi åt estetiska frågor, inte minst skrev han om musik.

Översättaren Sven-Olov Wallenstein är professor i filosofi vid Södertörns högskola. Han har överfört en lång rad filosofiska verk från italienska, tyska och franska till svenska, däribland sju böcker av Adorno. Han är också författare till studien Adornos musik.

Under en stor del av sitt liv arbetade Adorno på en bok om Beethoven, som aldrig blev klar. I Beethoven: Musikens filosofi finner vi alla hans anteckningar och förarbeten, och utdrag ur hans övriga publicerade verk där Beethoven står i centrum.

Beethovens verk utgör för Adorno en summering av den klassicistiska perioden, men också ett sammanbrott efter vilket olika vägar in i det moderna öppnas. Beethoven arbetar sig igenom tonaliteten, frilägger den som ett språk, men slår till sist också sönder dess syntax.

I Beethovens sena stil finner Adorno ett landskap av ruin­er och fragment, men också gnistor av hopp mellan dem, tanken på ett annat språk som kanske en dag ska födas. 

Theodor W. Adorno (19031969) var en av de ledande filosoferna inom Frankfurtskolan. Tillsammans med Max Horkheimer skrev han Upplysningens dialektik (1947). Han räknas till en av 1900-talets viktigaste filosofer och ägnade en väsentlig del av sin filosofi åt estetiska frågor, inte minst skrev han om musik.

Översättaren Sven-Olov Wallenstein är professor i filosofi vid Södertörns högskola. Han har överfört en lång rad filosofiska verk från italienska, tyska och franska till svenska, däribland sju böcker av Adorno. Han är också författare till studien Adornos musik.

Berg: Den minsta övergångens mästare, publicerad 1968, är Adornos sista bok. Den återspeglar en mer än tre decennier lång utveckling som utmynnar i den nya analys av den moderna musikens utveckling som tar form under 50-talet och slår igenom i hans omvär­deringar av Wagner, Stravinskij och Mahler.

Hos Berg finner Adorno en teknik  för den »minsta övergången« som strävar tillbaka till det infinitesimala och amorfa, till intet, och i ett intensivt dödsmed­vetande vill gestalta sitt försvinnande. 

I den »informella musik« som Berg utvecklar står det samtida och framtida komponerandet på spel. Denna musik vore ett nedstigande i kroppsliga impulser som ska skapa en yttersta täthet, och som visar på en möjlighet som för Adorno i dag ännu inte realiserats.

Theodor W. Adorno (19031969) var en av de ledande filosoferna inom Frankfurtskolan. Tillsammans med Max Horkheimer skrev han Upplysningens dialektik (1947). Han räknas till en av 1900-talets viktigaste filosofer och ägnade en väsentlig del av sin filosofi åt estetiska frågor, inte minst skrev han om musik.

Översättaren Sven-Olov Wallenstein är professor i filosofi vid Södertörns högskola. Han har överfört en lång rad filosofiska verk från italienska, tyska och franska till svenska, däribland sju böcker av Adorno. Han är också författare till studien Adornos musik.

Tvetydigheten i ett genomgående drag i Adornos tolkning av Wagner. Varje steg som Wagner tar framåt är också ett steg bakåt. Om Wagner definierade musik som en »övergångens konst« så är detta för Adorno en övergång som leder både mot en framtida musik och tillbaka till en tradition som Wagner försöker återskapa i en fantasmagori, i drömmen om allkonstverket, som blivit omöjligt i det moderna.

Till viss del kan bokens inre spänningar kan för­klaras av dess långa tillkomsthistoria som spänner över ett och halvt decennium. Men de återspeglar också förskjutningar i Adornos förståelse av den moderna musikens födelse och filosofiska implikationer. Wagners behandling av dissonanserna, hans fria hantering av komponerandets scheman, instrumenteringens och färgens förmåga att skapa tektonik, statiken som formbildande princip, pekar alla in i samtidens problem. 

Theodor W. Adorno (1903 1969) var en av de ledande filosoferna inom Frankfurtskolan. Tillsammans med Max Horkheimer skrev han Upplysningens dialektik (1947). Han räknas till en av 1900-talets viktigaste filosofer och ägnade en väsentlig del av sin filosofi åt estetiska frågor, inte minst skrev han om musik.

Översättaren Sven-Olov Wallenstein är professor i filosofi vid Södertörns högskola. Han har överfört en lång rad filosofiska verk från italienska, tyska och franska till svenska, däribland sju böcker av Adorno. Han är också författare till studien Adornos musik.

Filosofen och samhällstänkaren Theodor W. Adorno skrev under hela livet ner sina drömmar. Drömdagbok rymmer ett urval av hans snabbt nedtecknade sömnvisioner som spänner över de sista tjugofem åren av hans liv. Här låter han sina begär, skuldkänslor och ångestanfall framträda helt oförmedlat, utan den kraftfulla och mångskiktade analys med vilken han annars skrev om filosofi, konst och samhälle. Han gör inga försök att tolka vad han upplever nattetid eller koppla det till livshändelser eller till sitt verk i övrigt. Därför framträder drömmarna som så mycket våldsammare och helt oavvisliga.

Theodor W. Adorno (1903-1969) är en av 1900-talets mest inflytelserika tänkare, vars verk har haft avgörande betydelse inom filosofi och sociologi, men också och kanske än mer banbrytande för den moderna förståelsen av estetik och samhälle. År 2021 gav Nirstedt/litteratur ut essän Den nya högerradikalismen.

Med efterord av Jan Philipp Reemtsma.

"När man har läst klart drömdagboken känns dess universum så verkligt att man nästan skulle kunna rita en karta över det med den anmärkningen att man naturligtvis skulle hamna i en helt annan värld än den angivna om man bestämde sig för att söka upp en adress." Anna-Karin Selberg, Site.

Med denna bok inleds en ännu pågående omvärdering av Gustav Mahlers musik. Mahlers enastående förmåga att använda de traditionella formerna på ett sätt som tvingar dem bortom sig själva gör honom, slår Adorno fast, till en centralgestalt i den tidiga modernismen. Detta är också en bok som intar en särställning i författarens eget verk. Mer än någon annanstans sätter Adorno här sin filosofi på spel i mötet med musiken. Den »långa blick« han finner hos Mahler är också hans egen, vänd bakåt i ett försök att frilägga en annan relation mellan det förflutna och nuet. 

Theodor W. Adorno (1903-1969) var en ledande företrädare för den så kallade kritiska teorin, inte minst genom sina studier av musik, litteratur och filosofisk estetik.

Mahler: en musikalisk fysionomi, ursprungligen utkommen 1960, är första titeln i bokförlaget Faethons serie med ett översatt urval av Adornos texter om musik.