Visar resultat för..."bokförlaget faethon"

Den romerske poeten Ovidius skapade med sin erotiska diktning ett slags uppslagsverk över kärleken. I Ars amatoria utformar han en lära i konsten att vinna och behålla kärlek. I Remedia amoris – Botemedel mot kärleken – anlägger han i stället ett nytt perspektiv.  

I detta didaktiska diktverk, en veritabel självhjälpsbok från antiken, ger han råd till den som plågas av kärlek och försöker stå emot Amors härjningar. Med metodisk, närmast vetenskaplig precision behandlar skalden passionen likt ett sjukdomstillstånd. Textens egenartade humor ligger i spänningen mellan denna saklighet och det erotiska ämnet.

Boken inleds med ett kapitel ur Tristia som beskriver Ovidius liv. Det är första gången som Remedia amoris översätts till prosa på svenska.

Översättning och kommentarer av Ruben Wiwe, med ett förord av Martina Björk.

Genom en konkret historia, en mycket köttslig sådan som ligger nära vardagen, beskriver Jacques Chessex ett allmänmänskligt drama: det om en fars död. Huvudpersonen Jean Calmet närmar sig fyrtio. Han är latinlärare på gymnasiet i Lausanne. Vi möter honom en solig morgon vid sjön, i stad­ens krematorium, den dag när hans far, doktor Calmet, ska begravas. Vad utspelas i sonens inre? Kommer han att befrias genom denna död? Eller kommer den avlidnes skugga tvärtom att förfölja honom och genomsyra varje ögonblick, varje dag, med kyla och en förintande yrsel?

Doktor Calmet var familjens tyrann, en naturkraft, lika förtjust i vitt vin från Lavaux som värdshusets servitriser. De unga flickor som sonen klumpigt uppvaktade behandlade fadern på det sätt de ville: som vore de kvinnor. När Jean Calmet kände faderns blick fick dennes enorma livshunger sonens skrupler och aptitlöshet att framstå löjliga. 

Nu, när fadern är död, förstärks på ett mystiskt vis hans makt. Han må vara förvandlad till aska, men fadern fortfarande där, allestädes närvarande, redo att fortsätta att sluka sina efterlevande, precis som han alltid slukat sina livskamrater. Och i denna ojämna kamp är det inte livet som kommer att segra.

Besten är en roman om omöjligheten att frigöra sig och ett av den schweiziska litteraturens mästerverk. 

Jacques Chessex (1934-2009) var en franskspråkig schweizisk författare, poet och målare. Han är flerfaldigt prisbelönt, bland annat med Prix Goncourt för sin roman Besten (1973). Tidigare har förlaget givit ut Vampyren i Ropraz och hans sista roman En exempel­jude.  Alla i översättning av Ulla Bruncrona.

Gjertrud Schnackenberg (f. 1953) har blivit känd för en metafysiskt laddad poesi som rör sig fritt genom historia, vetenskap och religioner. Som en av de mest framstående poet­erna i sin generation är hon flerfaldigt prisbelönad; för diktsamlingen Heavenly Questions tilldelades hon Griffin International Prize for Poetry 2011. Schnackenberg är bosatt i Boston.

Matteuspassionen är hennes första diktsamling i svensk översättning. Den är ett poetiskt möte som tolkar och speglar poetens livslånga förhållande till Bachs berömda musikstycke. Ett collage av röster blandar sig med oratoriets tonrymd i en vandring från här och nu till Leipzig och Jerusalem och tillbaka. Lodande och meditativt ställer sig dikterna i händelsernas mitt.

Matteuspassionen har översatts av poeten Marie Tonkin, som också skrivit efterord.

Marie de Rabutin Chantal, markisinna av Sévigné (1626–1696), kan utan tvekan kallas Frankrikes mest berömda brevskriv­are. Hennes brev mellan 1648 och 1696 är skrivna i en fri ton och med en uppfinningsrik stil, ger oss en inblick i hennes privatliv och i hennes tidsålder. Därtill även eskapaderna i Ludvig XIV:s hov. I breven till hennes dotter grevinnan de Grignan – två till tre per vecka i 25 år – framträder hon som en passionerat uppmärksam mor och knivskarp analytiker av hovet och staden. Hon pendlar mellan att vara ett roat vittne, andaktsfull och spirituell, därtill även orolig och fördömande. Madame de Sevignés Brev ger en inblick in i en försvunnen värld, lika livfullt tecknad som vore den vår samtida.

Arne Melberg har gjort urvalet, översatt och skrivit en inledning.

Tågdrömmar (först publicerad 2002) är trots sitt korta format en närmast episk berättelse. Den beskriver den amerikanska västerns historia och landskap, de kärva skogsarbetarna och brobyggarna, och fångar även hur denna livsstil försvinner. I centrum står Robert Granier, en dag­lönare i början av 1900-talet. Det är i allt väsentligt en vanlig man som lever i ovanliga tider. Granier förlorar sin familj och försöker både minnas det som varit och förstå den nya värld som växer fram runtom honom. Genom hans liv skildras inte bara en människas personliga förluster utan också det sätt som USA omvandlas i stort. Tågdrömmar är ett litterärt mästerverk, en världsskildring i koncentrerad form.

Denis Johnson (1949-2017) var en amerikansk författare. Han debuterade nitton år gammal som poet och kom under sitt författarliv att skriva romaner, noveller och poesi. Därtill vann en rad priser.

Översättning av Enrique de Gregorio.

Under antiken nämndes Hesiodos i samma andetag som Homeros. Hans diktar­gärning ansågs vara av liknande rang och hans berömmelse vilar främst på två läro­dikter från senare hälften av 700-­talet f. Kr. Theogonin är en poetisk vision om hur universum uppkommit. Den är skriven på hexameter och och redogör för släktskapet mellan antikens gudar och hur dessa fick makten över kosmos. Verk och dagar handlar mer handfast om jorden, och är ett slags bondepraktika som lär ut hur jorden ska brukas, samtidigt som verket berättar om den historiskt-kosmologiska bakgrunden till människans existens.

Idag är verken högst aktuella, inte minst för att frågan om rättrådighet och arbetes värde är central. De tillkom under en brytningstid som präglades av politiska och sociala konflikter, där egoism och makt tycktes styra över rätt och lojalitet. Hesiodos bild av sin samtid och människolivets villkor är tämligen mörk.

Ingvar Björkeson har översatt och Sture Linnér har skrivit efterordet. Denna utgåva innehåller ett nytt förord av poeten Gustav Sjöberg.

Enligt Peter Beinart dominerar en berättelse det judiska samhällslivet: berättelsen om förföljelse och en offerroll. Det är en berättelse som utplånar nyanserna i den judiska religiösa traditionen och förvränger förståelsen av Israel och Palestina. Efter Gazas förstörelse, där judiska texter, historia och språk har använts för att rättfärdiga massmord och svält, måste judarna enligt Beinart berätta en ny historia. Efter detta krig, vars fasor kommer att eka i generationer, måste nya svar sökas på den existentiella frågan: Vad innebär det att vara jude? Beinart föreställer sig en alternativ berättelse, som kan bygga på andra nationers ansträngningar för moralisk återuppbyggnad, och som utgår från en annan tolkning av den judiska traditionen. En berättelse där israeliska judar har rätt till jämlikhet men inte överhöghet, och där judars och palestiniers säkerhet inte utesluter varandra utan är sammanflätade. En berättelse som erkänner faran med att vörda stater på bekostnad av människoliv.    

Att vara jude efter Gazas förstörelse är ett lidelsefullt men avvägt verk som förenar Beinarts personliga erfarenheter, hans imponerande historiska kunskap och hans skarpa förståelse för politiska och moraliska dilemman. Därtill inne­håller boken en tydlig vision för framtiden.

Peter Beinart är en amerikansk författare och professor i journalistik och statsvetenskap vid City University i New York. Detta är hans första bok på svenska. Den har översatts av Daniel Pedersen.

Emil Cioran (19111995), vanligen bara Cioran, var en rumänskfödd författare som skrev sitt huvudsakliga verk på franska. Hans konsekventa pessimistiska filosofi som oftast läggs fram i aforismer är en inbjudan att se på världen utan skygglappar, att stoiskt närma sig döden och intigheten. Ciorans förnekelse, hans non serviam, framstår inte bara som otidsenligt utan nästan antikt.

Om olägenheten i att vara född utkom ursprungligen 1973 på franska och översattes 1986 till svenska av poeten Lasse Söderberg.

Bokförlaget Faethon ger samtidigt ut tre verk av Cioran, alla med nyskrivna efterord av idéhistorikern och Cioranforskaren Tobias Dahlkvist.

Här presenteras Britt G. Hallqvists klassiska översättning i nyutgåva. Den har anpassats efter senare kritiska utgåvor av Faust. Ett omfattande förord av Thomas Steinfeld och ett efterord av Anne Pollok har inkluderats. Därtill har kommentarerna ut­ökats och reviderats. En översättning av Goethes text om Aristoteles Poetik och en kommentar till denna av Håkan Trygger ingår likaså. Detta är den hittills mest ambitiösa och omfattande utgåvan av Faust på svenska.

Den första delen av Johann Wolfgang von Goethes Faust utkom 1808 och den andra 1832. Verket är ett av världslitteraturens största, och Fausts vilja att nå kunskap – även om det innebär att han måste ingå en djävulspakt – är gränslös och har blivit synonym med människans kunskapshybris. Mefistofeles blir efter pakten Fausts tjänare och följeslagare, och äger både charm och humor. Det drygt tolvtusen rader långa dramat är inte bara berättelsen om Faust och hans kärlek till Margarete, det leker även med en rad genrer och litterära uttryck.

Goethe fick av en dam höra vad hon tyckte om Valfrändskap: »Jag kan då rakt inte gilla den boken, herr von Goethe; den är verk­ligen omoralisk och jag råder inget fruntimmer att läsa den.« Heinrich Laube beskriver Goethes reaktion: »Därpå satt Goethe tyst och allvarlig en stund och sade till sist med stark känsla: Det smärtar mig, det är ju min bästa bok.«

Valfrändskap är historien om äktenskapet mellan Edvard och Charlotte. De bor på sin lantegendom och sysselsätter sig med att ordna landskapsparker. När Edvards vän, Kaptenen, anlitas för att hjälpa till i arbetet förändras det gifta parets relation. Och då Charlottes niece Ottilie också anländer förändras fullständigt förbindelserna för dem alla. Kaptenen tar över landskapsarbetet, Ottilie tar över hushållet. Ordet valfrändskap myntades först inom kemin för att beskriva hur vissa föreningar upplöses och nya bildas. I romanen ställs de mänskliga lagarna parallellt med de naturvetenskapliga. De båda parens öden framstår i den meningen som oundvikliga. Valfrändskap anses av många vara Goethes yppersta verk, lika gåtfullt som svårklassificerbart.

Denna utgåva innehåller även Walter Benjamins klassiska studie Goethes »Valfränd­skaperna«. 

Litteraturvetaren Birgitta Holm har skrivit förord. Britt G. Hallqvist har översatt Valfrändskap och Carl-Henning Wijkmark har översatt Goethes »Valfrändskaperna«.

En ung läkare kallas sent till en dödsbädd. Ute i natten möter han sedan en gammal studievän på väg till en hemlig sammankomst. Han följer med, men avslöjas och varnas för att berätta vad han sett under natten. Händelsen framtvingar en konfrontation med hustrun och ett pärlband av förtryckta begär, hemliga passioner och erotiska fantasier framträder. Men var går gränsen mellan fantasi och verklighet, och vad är det som döljs bakom de masker som bärs? 

Arthur Schnitzlers kortroman utkom som bok 1926 och speglar hela den rika tankevärld vars rötter återfinns i sekelskiftets Wien. 

I översättning av Ulrika Wallenström och med ett efterord av idéhistorikern Tobias Dahlkvist. 

Wassily Kandinskys Om det andliga i konsten tillhör 1900-talets viktigaste teoretiska texter om konst. Den skapade ett stort intresse för abstraktion och anknyter trots sin modernism till äldre tiders traktat om måleri. Här presenteras den återigen på svenska, i Ulf Lindes och Sonja Martinssons översättning. Lindes företal, liksom alla Kandinskys träsnitt i inlagan, ingår.

Konstvetaren Annika Öhrner har skrivit ett efterord till utgåvan.

Det sideriska Amerika. Den rena cirkulationens lyriska karaktär i motsats till den europeiska analysens melankoli. Den omedelbara förbländningen i det vektoriella, det signalerande, det vertikala, det rumsliga. Ställd mot den kulturella blickens febrila distans. Obscenitetens glädje, den blottlagda obsceniteten, den uppenbara makten, simuleringens makt. Blicken! Den horisontella från bilen; den vertikala från flygplanet; den elektroniska från tele­visionen; den geologiska från öknarna; den »stereo­lytiska« från megastäderna; den transpolitiska från maktspelet, allt som strömmar från det maktmuseum som Amerika har blivit för världen.

Den franske filosofen Jean Baudrillard (1929-2007) reste till USA och nedtecknade sina intryck, tankar, analyser och observationer i boken Amerika (1986). Det är en filosofisk resedagbok, sociologisk betraktelse, en samling aforismer och kultur­spekulativ essä. Idag på många sätt lika aktuell som när den skrevs. 

Johan Öberg har översatt till svenska och i ett utblickande efterord av Daniel Pedersen beskrivs Baudrillards analys mot dagens situation.

Likt en spöke gömmer sig Hiroo Onoda i djungelns urskog. Först kämpar han tillsammans med andra soldater, men slutligen är han ensam kvar. Det är en kamp med såväl naturen som de egna demonerna. Ovan blinkande satelliter, röster från en radio, ett skepp som passerar, människor och soldater på avstånd: ur delar skapar han sig en bild av världens förändring. Författaren Werner Herzog har själv träffat denne soldat i Japan. Hans bok om Onoda är glödande bilddans, där vår existens mening och vansinne flyter samman.

»Var han på den tiden en sömngångare, eller drömde han det som var idag, som var nuet? På Lubang funderade han ofta på detta. Det fanns inga bevis för att han var vaken när han var vaken, och inga bevis för att han drömde när han drömde. En skymningsvärld.«

Hiroo Onoda var en ung man när Japan kapitulerade för USA och andra världskriget slutade. Hiroo Onoda var en gammal man när äntligen också hans eget krig slutade. Årtionden efter kapitulationen fortsatte han att försvara en obetydlig ö i Stilla havet.

En ny form av fascism breder i dag ut sig över världen och förstör själva grunden för all samvaro. Den nya fascismen opererar i det mellanrum där samliv, mening och politik blir till. Genom att överlasta detta mellanrum, genom att fylla det med ett överskott av mening, gör fascismen samexistensen tvetydig och tömd på mening. Vår tids fascism är en tvetydighetens fascism som kortsluter allt den vidrör, inklusive antifascistiskt motstånd. Där denna tvetydiga fascism drar fram förblir inget entydigt, inget utom själva det fascistiska slutmålet: död och utplåning.

Hur kan vi förstå detta dödsbringande skeende och hur ska vi bemöta det? I sju kapitel undersöker Marcia Sá Cavalcante Schuback den nya fascismen och dess kopplingar till historien, till kapitalismen, till den moderna tekniken och till vad hon beskriver som en ontologisk mutation, en förvandling av förvandlingen själv. Som motakt mot den fascistiska ödeläggelsen genomför hon också tre precisionsövningar som tar stöd i musik och poesi. Boken avslutas med en brevväxling mellan författaren och poeten Gabriel Itkes-Sznap och med essän "En metodisk erövring" av poeten och filosofen Paul Valéry.

Mellan lögn och verklighet: en essä om tvetydighetens fascism är en reviderad och utökad version av en essä från 2021 skriven på brasiliansk portugisiska. Stora delar av den essän har översatts av Fredrika Spindler, men författaren har också tillfogat nya kapitel och fortsatt sitt tänkande med en svensk publik för ögonen.

Birgitta Trotzig (1929-2011) är en unik röst i svensk litteratur. Med en säregen poetisk pregnans kastar hon ett skoningslöst men samtidigt förlåtande ljus över människolivet. Prosa och lyrik, essäistik och debattinlägg hennes texter har alltid ett omisskännligt tilltal. 

Samlade skrifter ges ut i tretton band. De första sju banden rymmer de skönlitterära verk Trotzig själv lät publicera, samtliga försedda med en nyskriven kommentar. I de två följande banden samlas alla hennes tryckta artiklar, essäer, förord, debattinlägg och andra texter om litteratur, konst, tro och politik. Återstående band omfattar tidigare opublicerat material, såväl skönlitterära texter som dagböcker och utkast.

Det tredje bandet av Samlade skrifter innehåller: Levande och döda (1964) och Sveket (1966).

Med förord av poeten Jenny Tunedal och kommentarer av litteraturforskarna av Anna Cavallin och Daniel Pedersen.

Les fleurs du mal av Charles Baudelaire utkom första gången 1857. Här föreligger den utökade utgåvan från 1861 om 126 dikter i svensk översättning med fransk parallelltext. Därtill ingår de sex dikter som censurerades i den första utgåvan. Det ondas blommor är ett av den moderna litteraturens viktigaste verk och banade väg för en ny syn på litteratur, både på dess autonomi och ämnes­val. Dess inflytande kan knappast över­skattas.

Baudelaireforskaren Paul Tenngart har skrivit förordet.

Översättaren Nils B. Thelin är lingvist med en bakgrund inom slaviska språk och franska. Hans forskning som har kretsat kring språkets och den poetiska textens semantik och kognitiva grundvalar har utmynnat i modeller av bland annat tidsbegreppet och språkliga tidskategorier.

Hotellet innehåller Kristian Petris skildringar av olika hotellvistelser  under fyra decennier. En livslång passion för resor och det tillfälliga boendets form skildras inte bara utifrån personliga erfarenheter utan även från hotellets roll i kulturen. Författaren tar ett brett grepp, reser i andra resenärers fotspår, skildrar försvunna hotell och författares sista rum. Boken är därmed en fascinerande samling »rumsporträtt«.

Hotellet beskriver i många fall inte bara en värld som gått förlorad utan också drömmen om att upptäcka världen på nytt.

Kristian Petri, född 1956, är  författare och filmregissör.

Döden är oundviklig. Men vad händer när vi dör? Trots att alla ögon som läser detta en dag ska slutas, trots att vi alla en dag kommer att dö, är det få som tänker på vad som kommer att ske. Både i döendet och efter dödsögonblicket. Kanske är vi rädda? Kanske vill vi skjuta upp frågan? Vad är meningen att begrunda ett öde vars utkomst vi inte kan påverka? Eller är det så att vi genom att betänka vår ändlighet kan se livet i ett nytt ljus?

Läkaren Jan Lidbeck var länge verksam som smärtläkare. När vi dör är inte bara en bok som bygger på ett närmast livslångt umgänge med döden: patienter som ska dödförklaras, dödssjuka ungdomar och åldringar som försvinner, det är också en essä med en bred ingång till dödens problematik. Vad innebär det att ha ett medvetande (som ska försvinna) och vilken är den verklighet vi lämnar? Författaren diskuterar samtida filosofiska spekulationer med tillgänglig forskning, allt skildrat genom personliga reflektioner kring dödens mysterium.

Jan Lidbeck är medicinare och har doktorerat i hematologi men har som läkare huvudsak varit verksam som smärtläkare. Som åldrad naturvetare har han återknutit till min ungdoms intresse för humaniora och filosofi. Men även nya rön kring de existentiella frågorna har bidragit till hans nyväckta intresse. I denna essä, och utifrån från ett personligt perspektiv, har han velat belysa mer eller mindre nya spekulativa teorier men också seriös forskning kring döden, medvetandet och vår syn på verkligheten.

År 2024 var det 250 år sedan Goethes mästerverk Den unge Werthers lidanden utkom för första gången. Denna brevroman fick ett enormt genomslag och tillhör världslitteraturens allra viktigaste verk. Här föreligger romanen i nyöversättning av Linda Östergaard, ett arbete som andas liv i klassikern och förvandlar Werther till vår omistliga samtida följeslagare. 

Författaren Klas Östergren har skrivit förordet.

»Ni kommer att få träffa en mycket vacker ung dam, sade mitt sällskap när vi for genom den vida, röjda skogen mot jakthuset. Akta er, tillade kusinen, så att ni inte blir förälskad! Hur så? frågade jag Hon är redan bortlovad, svarade hon, åt en mycket hederlig man, som just nu är bortrest för att ordna upp sina angelägenheter efter faderns död, och för att söka sig en respektabel utkomst. Upplysningen lämnade mig tämligen likgiltig.«

Så förebådas Werthers möte med Charlotte S., en händelse som lämnar honom allt annat än likgiltig. Tvärtom finner han i henne sitt livs kärlek, någon nästan för god för denna värld. Ställd inför möjligheten att leva ett liv utan henne väljer han till sist att ta sitt liv.

Sokrates är lika undanglidande som han är välkänd. Han delar hela filosofihistorien i ett före och ett efter, men efterlämnade själv inga skrifter. Vi känner honom uteslutande via andras texter, framför allt Platons dialoger. I dem spelar Sokrates vanligen den filosofiska huvudrollen och han betraktas därför ofta som bara ett språkrör för Platons egen filosofi. Men läser vi Platon uppmärksamt framträder en motsägelsefull och mångtydig gestalt som inte på ett självklart sätt ger röst åt någon platonism.

Den här boken tecknar en bild av just den gestalten. Eller snarare: flera bilder. Charlotta Weigelt gör en färd genom Platons dialoger och upptäcker en politiskt engagerad outsider, en sanningssökande ordvrängare och en omdömesgill dåre. Sokrates statsmannen, Sokrates sofisten och Sokrates galningen - filosofen visar sig uppträda i många skepnader. Och kanske finns i detta en nyckel till den filosofiska verksamheten som sådan. Filosofens omsorg om livet här och nu innebär, tycks det, allt annat än ett lugnt och stillsamt begrundande av en oföränderlig idévärld. I fallet Sokrates står allt på spel.

Charlotta Weigelt är professor i filosofi vid Södertörns högskola. Hon fokuserar särskilt på antik grekisk filosofi och har översatt flera verk av Aristoteles till svenska.

Jon Fosse (född 1959) är en av världens mest spelade samtida dramatiker. 2023 tilldelades han Nobelpriset i litteratur "för hans nyskapande dramatik och prosa som ger röst åt det osägbara. Fosse skriver dessutom poesi, essäer och prosa.

Här är det mest ambitiösa urvalet av Fosses pjäser på svenska, sammanlagt 16 pjäser varav en publiceras för första gången på något språk. Alla översättningar har reviderats och anpassats till den norska utgåvan av Fosses Teaterstykke. Författaren och kritikern Leif Zern har skrivit ett förord till utgåvan.

Det är kanske främst genom pjäserna som Fosse utarbetar sin säregna litterära stil. Många av pjäserna låter sig läsas som vore det en roman.

Band I innehåller: Någon kommer att komma, Namnet, Gitarrmannen, Barnet och Sonen.

Vid 32 års ålder drar sig Aurelius Augustinus tillbaka till den lilla romerska orten Cassiciacum utanför Milano. Han har just fattat beslutet att ge sig hän åt kristendomen, men är ännu inte döpt. Under vistelsen, som varar en höst och en vinter, skriver han Ensamtal, en dialog i två delar mellan Augustinus och Förnuftet - den förre en orolig, filosofiskt och retoriskt skolad sökare som brottas med sig själv, den senare en än hjälpsam, än tillrättavisande röst som tycks komma utifrån och inifrån på en och samma gång. Mellan dem utspelar sig ett samtal som är uppbyggligt underhållande.

Ensamtal intar en unik plats inte bara i Augustinus eget författarskap, utan i litteratur- och filosofihistorien generellt. Det är troligen den äldsta kända text där en författare gestaltar ett samtal med sin inre röst. Det faktiska ämnet för just det här samtalet må vara det filosofiska sökandet efter Gud, men den litterära formen får det samtidigt att öppna sig i många olika riktningar.

Denna första svenska översättning av Ensamtal är utförd av litteraturkritikern Rebecka Kärde, som också har skrivit kommentarer och ett efterord.

Novalis (1772 1801) Hymner till natten publicerades först år 1800 i tidskriften Athäneum. Diktsviten blev snabbt en av romantikens viktigaste litterära texter. Efter Novalis död återfanns hans handskrivna manuskript. För första gången presenteras svenska översättningar av båda versionerna med den tyska originaltexten parallellt. 

Daniel Birnbaum har skrivit ett efterord som läser Novalis mot fonden av Friedrich Nietzsche och Georges Bataille. 

Melankolins anatomi utkom första gången 1621 och utvidgades av författaren Robert Burton (1577 1640) med de fem följande utgåvorna. Även om författarens ämne är melankoli så sträcker sig Burtons framställning till så mycket mer och han använder hela sin lärdom för att redogöra för astronomi, geografi, de antika författarna, de latinska poeterna, och allt med Burtons egenartade och flödande stil.

Här presenteras en utökad utgåva med ett urval ur denna klassiker.

Översättaren Arne Melberg har skrivit inledning och gjort urvalet.

Arne Melberg är författare och professor emeritus i litteraturvetenskap. Han har skrivit böcker om bland andra Rainer Maria Rilke, Friedrich Nietzsche, Friedrich Hölderlin, Montaigne och Göran Sonnevi. Han har dessutom översatt Hans-Georg Gadamer, Thomas Browne och Madame de Sévigné. 

År 2020 mottog han Letterstedtska över­sättar­priset av Kungliga vetenskaps­­akademien för översättningen av Melankolins anatomi.

Emil Cioran (19111995), vanligen bara Cioran, var en rumänskfödd författare som skrev sitt huvudsakliga verk på franska. Hans konsekventa pessimistiska filosofi som oftast läggs fram i aforismer är en inbjudan att se på världen utan skygglappar, att stoiskt närma sig döden och intigheten. Ciorans förnekelse, hans non serviam, framstår inte bara som otidsenligt utan nästan antikt.

Bitterhetens syllogismer utkom ursprungligen 1952 på franska och översattes 1989 till svenska av Jon Milos, som också var bekant med Cioran.

Boken är ett slags uppgörelse inte bara med Gud och världen, utan också frågan om varför man ska leva.

Bokförlaget Faethon ger samtidigt ut tre verk av Cioran, alla med nyskrivna efterord av idéhistorikern och Cioranforskaren Tobias Dahlkvist.

Den nya musikens filosofi skrevs mellan 1940 och 1947 under Adornos amerikanska exil. Den undersöker hur samtidens motsägelser tar form i en särskild konstart. För Adorno var boken en exkurs till Upplysningens dialektik, det verk där han tillsammans med Max Horkheimer analyserade efterkrigsvärldens tillstånd utifrån upplysningens instrumentella förnuft.

Adorno analyserar inledningsvis den radikala autonomin i den moderna musiken och ser den som en reaktion på kulturindustrins utbredning. De två kontrahenterna i boken, Arnold Schönberg och Igor Stravinskij, tar skilda vägar. Hos Schönberg radikaliseras det musikaliska materialets historiska dialektik, hos Stravinskij tas ett steg ut ur historien och alla former blir tillgängliga på nytt en motsats som dock till sist visar sig vara allt annat än enkel.  Under exilen gjorde Adorno manuskriptet om Schönberg tillgängligt för Thomas Mann, som antog många av Adornos idéer och även lade in citat i sin roman Doktor Faustus (1947).

Theodor W. Adorno (1903 1969) var en av de ledande filosoferna inom Frankfurtskolan. Tillsammans med Max Horkheimer skrev han Upplysningens dialektik (1947). Han räknas till en av 1900-talets viktigaste filosofer och ägnade en väsentlig del av sin filosofi åt estetiska frågor, inte minst skrev han om musik.

Översättaren Sven-Olov Wallenstein är professor i filosofi vid Södertörns högskola. Han har överfört en lång rad filosofiska verk från italienska, tyska och franska till svenska, däribland sju böcker av Adorno. Han är också författare till studien Adornos musik.

Med boken Flaskpost från Förintelsen avslutar Peter Handberg sin mäktiga trilogi med resor i Förintelsens fotspår som inleddes med Världens yttersta platser (2019) och Strö aska över ditt huvud (2022). Här rör det sig inte bara om att ge de kvarvarande offren röst utan också om hur historien förvrängs och förvandlas i den samtida politikens tjänst.

Boken är en fascinerande och skrämmande resa i Litauen. Den visar på hur minnet av de många mördade judarna finns kvar som ett sår, en tystnad. Författaren behöver knappt skrapa på ytan för att möta det hat som en gång möjliggjorde förföljelsen av judarna. Samtidigt är det ett vittnesmål om hur historien skrivs om, hur bödlar återupprättas och firas som frihetshjältar, och hur de få kvarvarande vittnena inte kan komma överens om det bästa sättet att minnas det som skett.

Resultatet är ett samtidshistoriskt storverk. Boken innehåller dessutom både svartvita fotografier från tiden liksom författarens egna bilder från sin resa.

Ur boken:

»Det förflutna förnekas inte, men det kringgås, förminskas, tunnas ut, osynliggörs till något som är så gott som abstrakt och hur som helst alltid under tysk ledning. Att ta itu med sitt förflutna är lika med att göra det till en abstraktion där inga mördare nämns vid namn, förutom de tyska befälhavarna. Och ett mindre antal litauer som hjälpte till: alltid reducerade i sitt antal och till sitt uppsåt med orden men det var ju bara några skurkar, drägg och gangsters, som om det inte handlade om helt vanliga litauer, vilket det oftast gjorde. I tusental. Hur många tvistas det om och det kommer heller aldrig att kunna klarläggas helt, särskilt som viljan till detta inte har varit stor i en ung nation som försöker skapa sig en nationell identitet. Spökena ovan och den konkreta sovjetiska brutaliteten och terrorn mot de baltiska folken, skymmer sikten på de egna brotten. I frihetens namn vill man inte längre veta av sina mördare.«