Werner Herzog – författare

Likt en spöke gömmer sig Hiroo Onoda i djungelns urskog. Först kämpar han tillsammans med andra soldater, men slutligen är han ensam kvar. Det är en kamp med såväl naturen som de egna demonerna. Ovan blinkande satelliter, röster från en radio, ett skepp som passerar, människor och soldater på avstånd: ur delar skapar han sig en bild av världens förändring. Författaren Werner Herzog har själv träffat denne soldat i Japan. Hans bok om Onoda är glödande bilddans, där vår existens mening och vansinne flyter samman.

»Var han på den tiden en sömngångare, eller drömde han det som var idag, som var nuet? På Lubang funderade han ofta på detta. Det fanns inga bevis för att han var vaken när han var vaken, och inga bevis för att han drömde när han drömde. En skymningsvärld.«

Hiroo Onoda var en ung man när Japan kapitulerade för USA och andra världskriget slutade. Hiroo Onoda var en gammal man när äntligen också hans eget krig slutade. Årtionden efter kapitulationen fortsatte han att försvara en obetydlig ö i Stilla havet.

Werner Herzog (f. 1942) får i november 1974 ett samtal som meddelar att Lotte Eisner är döende. Som för att besvärja döden beger han sig ut på en vandring från München till Paris. Hans beskrivning av färden är en sällsam skildring av landskapet och vandringens villkor. 

Madeleine Gustafsson har för denna nyutgåva i delar reviderat sin översättning. Kritikern Mikaela Blomqvist har skrivit efterordet. 

Den store historieberättaren Werner Herzog ställer frågor om det märkligaste av alla berättelser: sanningen. Vad är sant? I en värld som plågas av falska nyheter, politiskt manipulerande och artificiell intelligens, som förlitar sig på kalla fakta och ändå har uppfunnit poesi och film, måste sanning betyda mer än bara platt empirism. Från en fantasiseger för faraon Ramses till den moderna myten om utomjordingars kidnappningar, från extatiska ögonblick under en filminspelning till möten med verkligheten under dagslånga vandringar, sammanför Werner Herzog sina fascinerande reflektioner och minnen på ett unikt sätt. En bok för alla som vill förundras.

»Sanning, det är det ingen som vet vad det är. Författaren vet det allra minst, men filo­soferna har inte heller något svar, och inte matematikerna, och påven i Rom har inget, även om han kan luta sig mot frälsningssanningen och frälsningsförviss­ningen.

En sak bara: jag ser inte sanningen som en fixstjärna som har sin fasta punkt i fjärran och går att nå. Jag betraktar snarare sanningen som en ständig strävan att närma sig den. Som en rörelse mot den, som en resa in i det okända, som ett mödosamt och fåfängt sökande. Men denna färd in i det okända, in i en stor, ändlös, dunkel skog, skänker oss mening och värdighet, det är den som skiljer oss från korna på ängen.«

Så inleder Werner Herzog sin fascinerande bok om sanningen och dess olika former. Efter ett liv i konstens tjänst har den store regissören sammanställt sina tankar om sanningen och dess betydelse.

In 1997, Werner Herzog was in Tokyo to direct an opera. His hosts asked him, Whom would you like to meet? He replied instantly: Hiroo Onoda. Onoda was a former solider famous for having quixotically defended an island in the Philippines for decades after World War II, unaware the fighting was over. Herzog and Onoda developed an instant rapport and would meet many times, talking for hours and together unraveling the story of Onoda's long war. At the end of 1944, on Lubang Island in the Philippines, with Japanese troops about to withdraw, Lieutenant Hiroo Onoda was given orders by his superior officer: Hold the island until the Imperial army's return. You are to defend its territory by guerrilla tactics, at all costs. . . . There is only one rule. You are forbidden to die by your own hand. In the event of your capture by the enemy, you are to give them all the misleading information you can. So began Onoda's long campaign, during which he became fluent in the hidden language of the jungle. Soon weeks turned into months, months into years, and years into decades-until eventually time itself seemed to melt away. All the while Onoda continued to fight his fictitious war, at once surreal and tragic, at first with other soldiers, and then, finally, alone, a character in a novel of his own making. In The Twilight World, Herzog immortalizes and imagines Onoda's years of absurd yet epic struggle in an inimitable, hypnotic style-part documentary, part poem, and part dream-that will be instantly recognizable to fans of his films. The result is a novel completely unto itself, a sort of modern-day Robinson Crusoe tale: a glowing, dancing meditation on the purpose and meaning we give our lives.