Charles Baudelaire – författare

Diktsamlingen Det ondas blommor är ett poetiskt mästerverk av den stora 1800-talsförfattaren Charles Baudelaire. Poesin chockerade den litterära världen i 1800-talets Frankrike med dess frispråkiga skildring av kärlek, kopplingen mellan sexualitet och död, dess obevekliga ironi och hyllandet av den sömnlösa storstaden. Poesin är ofta mycket dramatisk.

Baudelaire blev fälld i domstol och dömd till böter för sex av dikterna efter utgivningen 1857, då de ansågs som sedlighetssårande. De sex dikterna fick sedan inte ges ut i Frankrike förrän förbudet hävdes 1949.

Les fleurs du mal av Charles Baudelaire utkom första gången 1857. Här föreligger den utökade utgåvan från 1861 om 126 dikter i svensk översättning med fransk parallelltext. Därtill ingår de sex dikter som censurerades i den första utgåvan. Det ondas blommor är ett av den moderna litteraturens viktigaste verk och banade väg för en ny syn på litteratur, både på dess autonomi och ämnes­val. Dess inflytande kan knappast över­skattas.

Baudelaireforskaren Paul Tenngart har skrivit förordet.

Översättaren Nils B. Thelin är lingvist med en bakgrund inom slaviska språk och franska. Hans forskning som har kretsat kring språkets och den poetiska textens semantik och kognitiva grundvalar har utmynnat i modeller av bland annat tidsbegreppet och språkliga tidskategorier.

Med sin nydanande stil och sitt intresse för det mänskliga psykets skuggsidor har Edgar Allan Poe varit en inflytelserik föregångar till såväl symbolister, naturalister och modernister i litteraturhistorien. Han kan dessutom sägas vara skaparen av science fiction- och detektivgenrerna.

I denna volym samlas texter om Poe av fem författare ur världshistorien, som alla, om än på radikalt olika sätt, tagit intryck av hans egenartade och varierande författarskap: Charles Baudelaire, Fjodor Dostojevskij, Jules Verne, George Bernard Shaw och D. H. Lawrence.

Lars Nyberg, översättare av Baudelaire, Rilke och Xenofon med flera, ger i en initierad inledning en bakgrund till den ofta motsägelsefulla receptionen av Poes författarskap och belyser de skiftande aspekterna i de impulser Poe givit sina efterföljare.

From the introduction by Michael Hamburger:

“Baudelaire''s prose poems were written at long intervals during the last twelve or thirteen years of his life. The prose poem was a medium much suited to his habits and character. Being pre-eminently a moralist, he needed a medium that enabled him to illustrate a moral insight as briefly and vividly as possible. Being an artist and sensualist, he needed a medium that was epigrammatic or aphoristic, but allowed him scope for fantasy and for that element of suggestiveness which he considered essential to beauty. His thinking about society and politics, as about everything else, was experimental; like the thinking of most poets it drew on experience and imagination, rather than on facts and general arguments. That is another reason why the prose poem proved a medium so congenial to Baudelaire.”

Charles Baudelaire (1821-1867) was a French poet, essayist, art critic and translator for Edgar Allan Poe. He is credited with coining the term "modernity" to describe the fleeting, ephemeral experience of life in an urban metropolis and the responsibility art has to capture that experience.